Sortering pågår…

Har nu sorterat upp hela samlingen. Alla broscher ligger fint i lådor sorterade efter om det är blommor, djur eller vad nu är. Alla ringar i en egen låda.

Halsband och örhängen har jag färgsorterat för att enklare hitta dubletterna tänkte jag. Nu ska jag ta en färg i taget och ta fram både halsband och örhängen parallellt, både för att hitta dubletter men också hitta de eventuella set som delat på sig.

Idag har jag börjat med grönt (minst av det, kändes överkomligt att börja där). Inga dubletter men däremot hittade jag ett par örhängen som hörde ihop med ett halsband. Om det är jag som separerat dem eller om det är slumpens skördar är mer än jag vet. Nu är de i alla fall tillsammans igen!

2017-05-10 16.29.11

Coolt 60-tal…

Hittade örhängen och halsband (tack Annette) i svartvitt, inte som ett set utan var för sig. Kan knappt vara mer 60-tal, svartvitt och plast! Det här skulle jag bära alla dagar i veckan, ett riktigt Helen-set skulle mina vänner säga…

Ropade dessutom in ett parti på auktion, det är nästan det roligaste förutom loppisar, och hittade bland annat detta urcoola plasthalsband. Det här måste också vara 60-tal, riktigt häftigt!

Det var ett riktigt roligt parti, ovanligt många plastsmycken, ibland är det bara ett eller två som jag råkat få ögonen på. Måste ha kommit från någon som var riktigt hipp på 60-talet. Hittade bland annat de här roliga örhängena;

Och så lite fler halsband;

Servettringar bakelit

Jag samlar visserligen på äldre smycken i plast men ibland ramlar jag över något annat i äldre plastsmycken som jag faller för, som de här väldigt fina servettringarna i bakelit – dessutom kvar i sin kartong! Med största sannolikhet är de från 30-talet, det brukar de vara när de ser ut så här.

Ett skäl att jag ibland köper lite annat är, förutom att jag tycker det är fint, är att ha det som referens. Ju mer man ser och hanterar ett material,  ju mer känsla får man. Titta på bilder är nog så nyttigt men att ge händer och öga en känsla är oslagbart.

2017-05-04 08.59.33

För säkerhets skull testade jag dem även om jag var rätt säker på att det var bakelit. Dels hade de på alla sätt rätt färg och ”känsla” och dessutom har jag sett dem sälja sådana på Antique Road Trip.

Det råder verkligen ingen tvekan, mycket tydligt utslag i Simichrome-testet.

Testa plast i smycken del 3, lucite

Det tredje, och vanligaste, materialet i äldre plastsmycken är lucite. Lucite ”uppfanns” på 30-talet. Under 30-talet samexisterade celluloid, bakelit och lucite men när vi går in i 40-tal tar luciten över mer och mer, och när vi är framme vid 50/60-tal så är det i stort sett bara lucite. Lucite var både ett billigare och stabilare plastmaterial än celluloid och bakelit så därför slog det i princip ut allt annat.

På 60-talet och framåt kommer mängder med nya plastmaterial i smycken men inom äldre plastsmycken brukar man hålla sig till de här tre. Det är som jag brukar skriva, det är smycken, inte kemi jag sysslar med…

Lucite är i mångt och mycket föregångaren till det som vi idag kallar plexiglas även om det på den tiden fanns i alla upptänkliga färger och former, mjukhet och hårdhet.

Lucite är ett lätt plastmaterial och bakelit och lucite kan tex se väldigt lika ut men det är stor skillnad på vikten (och känslan i plasten). Svårare kan det ibland vara att skilja på celluloid, som också är lätt, och lucite, de kan se väldigt lika ut.

Det är svårt att säga ”så här gör du” för att veta om det är lucite. Lucite luktar inte och har inga andra tydliga kännetecken. Lucite är den enda av dessa tre plaster som kan vara genomskinlig, så är smycket äldre och genomskinligt då är det lucite, det är också den enda plasten som är riktigt vit, bakelit fanns i vitt från början men de har idag blivit beige/benfärgade av ålder och celluloid finns över huvud taget inte i kritvitt. Sedan är det helt enkelt uteslutningsmetoden, är det inte bakelit och inte celluloid och 60-tal och äldre – då är det lucite.

Testar en ny idé

Idag testar jag ytterligare en idé jag gått och funderat på, att göra tavlor av knappar. Jag har testat med smycken och nu blir det knappar. Naturligtvis kan jag kombinera båda men just i denna tavla passar det inte riktigt…

Vågar inte riktigt lita på att det blir bra än men vi får se, fortsättning följer…

Köpt roliga örhängen

Och så lite annat också förstås… Hittade så roliga örhängen på Tradera, aldrig sett dessa förut med pelikanerna på. Tror att de hör hemma någonstans 50/60-tal.

 

Sedan hittade jag ett vackert set i lucite/thermoplastic (som det ofta kallas i USA och England) med halsband, armband och örhängen. I stort sett allt i den här stilen, finns ett antal olika varianter, är 50/60-tal, mestadels 50-tal.

2017-04-27 10.44.29

Lite broscher har det också blivit, de har jag inte synat närmare ännu. Mest spänd är jag på pudeln, den känns som att den skulle kunna vara rätt gammal. Även den ursöta hunden längst ner till höger skulle ev kunna vara gammal. Övriga tror jag ligger på 50/60-tal och är både lucite och celluloid.

Till sist, ett par stela armband som skulle kunna vara allt från 40-tal till igår… Den här typen, stela plastarmband, är de absolut svåraste att åldersbestämma. Stela armband är ju stela armband… här går jag ofta gå på känslan, tyngden, känslan i plasten och helt enkelt magkänslan. Ju fler jag hanterar, ju mer får jag en magkänsla för om det är gammalt eller inte.

Jag börjar mer och mer förstå antikvitets-specialister som man ibland tänker – hur kan de veta? Men det finns något där som sitter i händerna och känslan.

Älskar partier!

Ropade in några roliga broscher, troligen från 50-talet. När jag talade om för säljaren att jag samlade så berättade han att han hade hittat dessa när han tömt en lägenhet i Malmö på 80-talet. I lägenheten hade det bott en tant som hade haft tobacsaffär från 1920-talet och fram till tidigt 80-tal.

2017-04-22 12.14.22

Och så säger han att han har ett mindre parti kvar och undrar om jag är intreserad av att köpa hela partiet? Och så klart jag var! Jag älskar partier, känner mig som ett litet barn på julafton när jag får sortera och plocka… har nog gått i barndom igen.

2017-04-22 12.14.27

Har inte fördjupat mig i partiet ännu men min bedömning är att det mesta härrör sig från 50-talet fram till 70-talet.

Lite mer egentillverkat

Jag gnetar på med mina egna ”återbrukade” smycken för att försöka återfå den riktiga inspirationen igen. Jag tycker ju egentligen att det är väldigt roligt, vilsamt och smärtlindrande men det har bara blivit lite för mycket av allting och då räcker helt plötsligt inte orken till att vara kreativ. Min kreativitet kräver ro har jag kommit underfund med.

De senaste dagarna har det trots allt blivit ett armband av äldre, udda örhängen/clips och ett halsband där jag i all enkelhet gjort ett hänge av ett udda örhänge som jag sedan hittade en äldre kedja som passade väldigt bra till.

Nu återstår bara det jag brukar göra, använda dem några dagar så att jag känner mig säker på att de håller. Det gör jag alltid numera efter att jag insåg att de första smyckena jag gjorde gick sönder…

Buch & Deichmann

Idag läser jag på om en dansk tillverkare av plastsmycken som heter det tysk-klingande namnet Buch & Deichmann. Jag fick i min ägo deras mest kända och spridda brosch, måsen, och vid det tillfället visste jag bara att den var dansk.

Har inte hunnit så långt i katalogisering av samlingen ännu att jag kommit till broscher men en av mina huvudleverantörer Annette har ute ett par örhängen till salu av samma tillverkare som jag är lite sugen på och då kände jag att jag nog får läsa på lite.

Buch & Deichmann startade upp i början av 1970-talet där en formgivare vid namn Ketty Dalsgaard ritade smycken i plast. Smycken som sedan utökades med hårprydnader, spännen, kammar etc. Under 80-talet valde företaget att helt koncentrera sig på hårprydnader som såldes över hela världen. Företaget finns fortfarande och ägnar sig idag främst åt läsglasögon.

Deras smycken tillverkades alltså bara under 70-talet och är oftast märkta B&D Denmark.

Så vad gäller min egen samling är alltså deras plastsmycken en aning för ”nya” – men fina ändå!