Hur vet man vad det är för plast i ett äldre smycke – och spelar det någon roll? Om du bara tycker ditt smycke är fint och inte bryr dig om ålder, värde eller andra kunskaper så nej, då har det ingen betydelse. Men är du intresserad av att veta mer om ditt smycke är materialet en viktig del.

Som jag skriver under rubriken Plastsmyckens material så brukar äldre plastsmycken vara av någon av följande tre; celluloid, bakelit och lucite. Dessa tre består egentligen av massor av olika plaster men eftersom det är smycken och inte kemi vi sysslar med så håller vi oss till de här tre.

Ett bra sätt att få en känsla för hur de olika materialen ser ut är att titta, titta och titta… I allt från böcker till min favoritplats Pinterest. Här har jag samlat bilder på smycken i de olika materialen för att få en känsla för hur det ser ut, Pinterestlucite, Pinterest celluloid, Pinterest bakelit. Finns i stort sett inga bombsäkra sätt att veta material men ett antal faktorer tillsammans så får man i alla fall till en kvalificerad gissning.

Hur tar man då reda på vilket material mitt smycke har? Jag börjar med bakelit som är det mest missuppfattade materialet. Tyvärr tror många att bara smycket är i plast och lite äldre är det bakelit. Inget kan vara mera fel, bakelit är en av de ovanligare plasterna i smycken som hade en relativt kort storhetstid, 30-tal och en liten bit in på 40-talet. Det är också därför ett äkta bakelitsmycke oftast kostar en del pengar. Men tyvärr också därför många vill att det ska vara bakelit…

Letat runt lite och hittade en blogg VaVoomVintage där det fanns en riktigt bra genomgång hur man gör. Här kommer en sammanfattning;

1. Titta efter ”sömmar”, ett bakelitarmband eller annat helt i en och samma färg ska inte ha någon söm/kant inuti. Är det fler färger är det en annan sak.
2. Titta på hur nålar, clips och annat är fäst. I de flesta fall ska de INTE vara limmade utan mer fastgjutna. Naturligtvis finns undantag – det kan ju dessutom vara lagat…
3. Är bakeliten skuren, alltså någon form av mönster skuren i bakeliten,  ska man kunna se skrapmärken och liknande efter verktygen, kan tom ha gått någon liten flisa (bakelit är rätt ömtåligt), är det helt slätt är det nog en senare reproduktion. Finns det skrapmärken eller små flisor så ska färgen inunder vara samma färg som resten.
4. Bakelit har en väldigt distinkt färg och yta. Den reflekterar ljuset men inte för ”skarpt”. Ytan ska vara väldigt slät, finns det orenheter etc är det troligen inte äkta vara.
5. Färgen, bakelit kommer i ett antal ganska tydliga färger röd, grön, svart, smörkola, cremevit, orange, brun. Dessutom i mer marmorerade, ljust brun med mörka inslag (root beer), blekt gul (apple juice) och blå/turkos. Därutöver finns ett antal blandade färger, spenat med mörkare inslag tex.
6. Vikt, bakelit är oftast tyngre än både modernare plast och annan plast från ”tiden”, tex celluloid eller lucite.
7. Ljud, när två bakelitsmycken slår ihop uppstår ett speciellt ljud man kan lära sig känna igen, har med vikt och densitet att göra…
8. Lukt, bakelit ska avge en speciell lukt av formaldehyd när man gjort den varm, gnid den varm med tummen. Inte alla som kan känna den men kan vara värt att försöka lära sig. Går också att spola med varmt vatten på den en stund och sedan lukta.
9. Till sist kan man använda Simichrome-testet. Simichrome tror jag motsvarar det som, i alla fall förr hette Autosol – ett medel du putsar upp krom med. När du tar en klick på en tops och gnor på plasten ska den bli brun, är lite ljusrosa/skär från början. Ett tips är att tvätta plasten först så det inte bara är smuts…

Sedan finns det fler ”kemiska” sätt att testa men det känns som överkurs när man är intresserad av smycken, inte själva kemin…

.