Börjar bli gammal?!

Jag är ju road av äldre smycken och därigenom också av äldre mode. På FB finns det grupper om det mesta, så även med vintagekläder och det är där jag inser allt tydligare varför jag samlar smycken fram till 60-talet men inte längre.

En gång när jag var tonåring på 70-talet och jag var sur på min mamma för hon inte hade sparat något klädesplagg som var modernt då och hon hade haft på sin tid (som om jag kunde ha haft det, vi har aldrig någonsin haft samma storlek och det skiljer mer än 10 cm i längd…) så sa hon ”vänta du bara tills det du redan haft en gång kommer igen så får du se att det inte är så kul”. Och vad rätt hon hade!

Klänningen ovan hittade jag till försäljning på en vintagesida på FB och inser att jag hade exakt en sådan, dock röd och lång, på min studentfest. Och det är faktiskt inte särskilt kul när man inser att det som man själv äger/har ägt numera har blivit vintage/retro!

Fram till 60-talet känns helt ok, det minns jag men det var mamma och hennes generation som hade kläder och smycken, inte jag själv. Tror att det är därför jag är väldigt svag för plastclips från 50/60-tal, tyckte som barn att mammas örhängen var så himla fina.

Men jag har väldigt svårt att gå igång på det jag själv och mina vänner haft. Det får det ju mig dessutom att känna mig vintage-gammal…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s