Vintagekläder

Råkade bli lite kär…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Om du är i Växjö-trakten kan jag varmt rekommendera ett besök på Retrojakten i Bergkvara, kul blandning av retro, kläder och prylar. Passa också på att ta en fika på caféet i samma hus så har du en perfekt eftermiddagsutflykt! Behöver du traska ner fikat kan du ta en promenad och titta på Bergkvara slottsruin innan du åker hem. Både Retrojakten och Svenska tantens trädgårdscafé (underbart namn!) hittar du på Facebook om du vill se öppettider eller kolla bilder.

Förra gången jag var där hittade jag ett par snygga 60-tals skor och till dem provade jag en cool klänning som jag lämnade eftersom jag tyckte den var för dyr. Men klänningen lämnade mig ingen ro, hade helt enkelt blivit lite för kär i den så, som tur var fanns den kvar så idag åkte jag ut och köpte den i alla fall…

Ni som brukar läsa bloggen vet att jag har en förkärlek för 60-talet och mer 60-tal än så här blir det nästan inte!

Ursäkta min orenoverade källare från 70-talet i bakgrunden (!). Skymtar gör också en fin 50-talare i bakgrunden, den är alldeles för liten till mig så den får vara en inredningsdetalj på en docka tills jag har hjärta att sälja den. Bilderna är lite mörka men det åskar ute så ljuset var inte det bästa.

Det jag främst gick igång på med klänningen, som jag blev kär i och gick och köpte, är de coola fickorna. Den idén ska jag nog sno till något jag själv ska sy. Över huvud taget en bra modell, kanske att jag får släppa ut fodret någon cm men för ovanlighetens skull perfekt storlek, perfekt längd – vilket verkligen inte så ofta är fallet när man är 175 cm lång och drar storlek 42/44!

Var naturligtvis tvungen att leta fram lite blåvita plastsmycken som matchar min 60-talsstil.

Örhängen har definitivt rätt ålder men armbandet skulle eventuellt kunna vara 70-tal – men just idag i det här fallet gör det inget.

Jag en sakletare, samlare och återskapare

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Har börjat titta på Återskaparna på tv och även om jag inte gillar programledarna så är jag otroligt imponerad av hantverkarna med specialistkompetens utöver det vanliga – nörderi kan vara alldeles, alldeles underbart! Dessutom gillar jag ordet ”återskapare”, det är ju faktiskt det vi alla ägnar oss åt som lagar och fixar. Vare sig det, som i mitt fall, handlar om smycken och kläder eller om något helt annat.

En del, som inte alls är inne i den här världen, frågar mig ibland varför jag tycker det är så kul med gamla grejer – jag ägnar ju mig åt något som varken är värdefullt eller som jag tjänar pengar på… Många tror att jag gått och blivit ”miljönisse” på gamla dar men det handlar väldigt lite om det, även om jag avskyr slöseri och slit och släng i alla former, i grunden tycker jag grejer ska hålla och att man ska laga de saker som går att laga.

Svaret på frågan ovan är egentligen är egentligen flera, ett svar är att jag helt enkelt tycker om äldre saker, de har en historia, en själ, och dessutom ofta en kvalitet som nya saker saknar. Ett annat svar är att själva jakten är kul, det är roligt att vara saklerare och få bli riktigt nöjd när man hittar något bra. Det handlar inte om att hitta något ekonomiskt värdefullt, det är inte alls min drivkraft, utan om något som är fint eller har en historia jag gillar. Att undersöka och lära sig mer om något man hittat är definitivt en del av nöjet. Om man sen hittar något man behöver som både är billigare och bättre än nytt blir man så klart extra nöjd!

Sedan kan sakletandet och loppisbesökandet ha sina utmaningar, igår var en väldigt typisk dag i en sakletares liv. Jag satte igång med ”persedelvård” som det heter i det militära, jag gick igenom min vinterskor och stövlar, borstade och smörjde in. Vill man att saker ska hålla måste man sköta dem, så enkel är sanningen. I alla fall inser jag att mina favoritstövlar har sett sina bästa dagar och att jag behöver ett par ”nya”. Så jag tar en promenad bort till Erikshjälpen för att se om de har några stövlar kvar. Inga stövlar blev köpta, istället kom jag hem med ett skåp och en gammal resekoffert! Hoppsan, liksom…

Samlandet är väl en del av samma, men jag tror också att samlande är en läggningsfråga – man kan ju njuta av fina saker utan att nödvändigtvis vilja äga dem. Vi samlare har det nog i oss, en gen vi alla har. Pratar jag med andra samlare, oavsett vad de nu samlar, inser jag hur lika vi är, vare sig vi samlar bilar, sportmemoribilia eller vad det nu kan vara vi snöat in på. Vi drivs av att ha sakerna omkring oss och kunna titta på dem men vi drivs också av kunskap, att ständigt lära oss mer inom det området vi nördat in oss på.

Kunskapstörsten, det är den stora skillnaden mellan oss samlare och sk ”hoarders” (vad det nu kan heta på svenska, människor som aldrig kan göra sig av med någonting). Det handlar väldigt lite om att inte kunna göra sig av med saker, som samlare kan man alltid göra sig av med saker om man hittar något bättre, utan just om att äga de ”rätta” sakerna och sedan kunna så mycket man kan om det – det är nörderi i dess finaste form!

Förälskad i vackra saker…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Smaken är ju som baken, delad, och det finns massor med människor som inte skulle tycka samma saker som jag är vackra.

Nu har jag i alla fall gått och förälskat mig i en cool skyltdocka från 40-/50-talet, inte bara dockan utan den otroligt vackra klänningen hon hade på sig. Hade på sig eftersom jag har flyttat över klänningen till en annan docka, i alla fall tills jag vågar använda dockan. Jag är väldigt svag för äldre skyltdockor generellt men denna allra mest beroende på att hon har ett så otroligt coolt uttryck, hon skulle kunna stå med ett glas champagne i handen och prata med Cary Grant eller någon av de andra snygga filmstjärnorna från den här tiden.

Och klänningen, jag säger bara klänningen – tänk vilken tjusig fest denna är sydd för! Detta är den absolut vackraste klänning jag har haft i min ägo, den kan man ha framme som ett konstverk. Det är inte en klänning att bära nuförtiden, på ett bröllop eller något möjligtvis, men jag går dessutom så klart inte i den så jag får nöja mig med att titta och njuta. Ännu så länge har hon ett halsband från 30-talet, får leta upp något som är mer i ålder med både docka och klänning, sent 40-tal eller tidigt 50-tal.

Tyvärr har dockan ett stort problem, hon har stått på en vind, troligen oisolerad, och blivit utsatt för temperaturväxlingar som gjort henne sprucken och framför allt armar och händer har tagit mycket stryk. Det gör mig ingenting att hon inte är perfekt, det får gärna synas att saker är gamla, utan mitt problem är att så fort man tar i henne, flyttar eller byter kläder faller det av ännu mer. Jag är rädd att armarna ska ge upp helt och det vore trist, en docka utan armar är inte riktigt samma sak. Och jag gör ju just det det, flyttar dem, byter kläder och smycken på dem beroende på humör och vad jag just då tycker är vackert och vill titta på och det måste hon hålla för.

Jag har ställt en fråga i ett antal olika FB-grupper om hur bäst att gå till väga för att ”rädda” henne, har dessutom skrivit till museet och ställt frågan om de har några bra tips. Vi får se hur det går.

Så länge får hon vara både arm- och benlös och ståta med ett Jakob Bengel-halsband tills jag vågar använda hela henne igen.

Med Växjö som ursprung

~ helensjoy ~ 2 kommentarer

Jag är allmänt road av mode, framför allt äldre sådant, och ur det kommer min kärlek för äldre smycken. Men jag är också road av äldre kläder. Men när det gäller kläder (främst för att jag inte ska drunkna här hemma bland alla kläder, smycken och saker) så gäller principen att jag ska kunna bära dem.

Men jag har gjort ett undantag, jag försöker hitta kläder som är märkta/har sitt ursprung i Växjö (som är min hemstad) eftersom jag tycker det är roligt att samla på mig lite Växjö-historia inom ramen för mitt stora intresse för kläder och smycken. Samlingen är ännu väldigt liten men jag letar, är det så att du har en klänning med Växjö-märkning får du gärna höra av dig!

En riktigt klassisk Växjö-butik var PN’s, min föräldrageneration hade det som ett riktmärke när man skulle ses – vi träffas utanför PN’s hörna. Butiken låg länge i hörnet mot Stortorget, därav mötesplatsen gissar jag. PN’s etablerades redan i slutet av 1800-talet. Namnet kom av mannen som startade butiken Per Nils Persson. 1948 övertogs verksamheten av familjen Gratte och bytte sedan 1973 namn till Grattes Modehus som i sin tur upphörde 2009. Klänningen ovan är från 60-talet.

Sandströms, som drevs av Valborg Gustavsson (född Sandström), var en syatelje och tygaffär och sydde upp kläder till Växjös finare damer. Låg på Båtsmanstorget i Växjö. Längre fram blev det, som jag förstått det, mer inriktning på större festligheter, brudklänningar, klänningar till tärnor och till tjusigare fester. Sandströms startade sin verksamhet i slutet på 20-talet och las ner i slutet på 60-talet eller möjligen precis i början av 70-talet. Klänningen är från 60-talet.

Ingen av de ovanstående butikerna har jag någon som helst personlig koppling till, de var båda borta eller hade bytt namn när jag flyttade till Växjö på 70-talet. Däremot har jag en mer personlig koppling till Ingrids Mode, modist och hattaffär i Växjö under många år, jag arbetade nämligen under tidigt 80-tal tillsammans med hennes man. Det jag minns allra tydligast var att de gift sig två gånger, alltså gift sig, skilt sig och sedan gift sig igen, något jag aldrig (med min stora erfarenhet som 20-åring!) hade hört talas om… Ingrids Mode fanns under många, många år på Kungsgatan i Växjö, den startade 1940/41, Ingrid överlät butiken 1974 och den levde kvar ända till 2005.

Tyvärr sträcker sig inte mina kunskaper till hattar så jag vet inte ålder på dessa, de har i alla fall alla etikett med fyrsiffrigt telefonnummer så jag gissar att de är 60-tal och äldre.

En butik som jag stött på och aldrig hört talas om tidigare är Hattcentralen som ska ha legat på Båtsmanstorget i Växjö. Nu är inte hattar alls min specialitet, det är ju kläder och smycken, så det gör inte så mycket, det hade bara varit kul att veta vid vilken tid detta var. Telefonnumret har i alla fall fem siffror så en bit fram i ”modern” tid bör det inte alla fall ha varit.

Ljuva 60-tal, del 1

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag är väldigt förtjust i art deco och 30-talet, mycket beroende på att det är så bärbart idag nästan 100 år senare. Men min absolut största kärlek är 60-talet och framför allt op-modet, även detta väldigt bärbart idag. Men i dessa tider behöver vi också lite färg och det var det gott om på 60-talet, härliga knalliga färger. När det handlar om plastsmycken kan det ibland vara rätt svårt att skilja på 50- och 60-tal men det är lite mer galet och lite färggrannare på 60-talet.

Det är svårt att hitta klänningar i ”äkta” op-mode från tiden (som dessutom min väldigt icke 60-taliga kropp får plats i!) men jag är i alla fall stolt ägare till en. Jag har en till men tror den är något senare, slutet 60-talet eller möjligtvis början av 70-talet. Och sen en urläcker ”överdel” som ser ut som Chrysler Building i NY som bärs med byxor, den är från tiden.

60-talets mode är fortfarande väldigt bärbart, möjligtvis med undantag för längden om man som jag är 175 cm lång, och det kräver ingen getingmidja (eller en extremt tuff korsett) som mycket av 50-talsmodet kräver. Jag är också förtjust i de raka/trubbiga skorna som också är väldigt bärbara än idag. Står man stadigt på jorden i storlek 40 så hittar man inte massor man får på fötterna men man kan ju ha några att titta på! Och några ”fusk” kan man ju ha som är av senare årsmodell. Skorna till höger är oanvända Pierre Cardin-skor från 60-talet och de mittersta i bilden till höger, de andra två av senare årsmodell.

Det är lättare att hitta smycken i op-stil, även om du inte hittar massor av detta heller. En period på 80-talet var stora svartvita plastsmycken populära vilket ibland kan göra det knepigt, det gäller att kolla noga på lås, baksidor etc

Den här underbara ljusblå klänningen är sömmerskesydd i Växjö på 60-talet. Denna klänning är inte något jag bär utan den tillhör samlingen. Grundprincipen annars är, när det gäller vintage-kläder, att jag ska kunna bära dem. Men jag har gjort några undantag, ett är kläder märkta/ursprung med Växjö. I del två får du se någon till plus några hattarna.

Vill du ha ett halsband som syns? Då ska du bära det röda och svarta halsbandet till höger, helt ”alldeles för mycket”-underbart!

Den här gula ensemblen, som också har en tillhörande kavaj, önskar jag såå att jag kunde ha – den är precis min stil. Men i väntan på att jag helt magiskt skulle krympa ett antal storlekar så har jag den att titta på och hänga på lite tidstypiska smycken. Sedan får den vandra vidare när jag tittat färdigt…

Älskar husmorstips

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Min hobby, förutom min samling, är att ta hand om gamla saker, i första hand smycken men även äldre kläder. Jag har alltid varit road av mode, historia och hantverk och dessa intressen fick så småningom smälta samman till att framför allt vårda äldre smycken men också äldre kläder och prylar. Och då måste/får man lära sig alla möjliga knep för rengöring.

För rengöring av smycken, se mitt inlägg Rengöra dina smycken.

Vill du rengöra äldre kläder själv kommer du rätt långt med Yes diskmedel, potatismjöl, ättika och galltvål. Viktigt att tänka på, precis som med smycken, är att det är ett äldre plagg du hanterar, skörare tyg, skörare sömmar etc så alltid med varsamhet! Alla material kan inte heller tvättas i vatten så det absolut första är att försöka klura ut material eller i alla fall typ av material. Ibland är kanske plagget i så dåligt skick att du inte har något att förlora men försiktighet gäller. En del material kan också krympa väldigt mycket och kräver att ångas. Jag är inte på något sätt fullärd, jag trevar mig fortfarande fram…

Yes diskmedel fungerar bra på tex fettfläckar. Fukta fläcken och/eller en svamp, på med yes diskmedel och gno försiktigt så du får upp ett lödder. Låt sedan klädesplagget ligga en rejäl stund så diskmedlet får en chans att bearbeta fläcken, tvätta eller skölj sedan. Är det en fläck som suttit länge kan du få göra om det några gånger.

Ättika tar bort lukt. Många äldre plagg kan ju lukta gammal vind, eller allmänt ofräscht. Häll lite ättika i sköljfacket när du tvättar så får du bukt med, i alla fall vissa typer, av dålig lukt. Fungerar också att ställa i en kopp med ättika och hänga in plagget i tex en garderob som är någorlunda tät. Annars gör vind och solsken underverk – men vi har ju inte alltid så mycket av den varan!

Potatismjöl är bra när det gäller att ta bort gamla svettfläckar. Förr tvättade man ju inte allting hela tiden så som vi gör idag (vi tvättar sönder våra kläder snarare än att slita upp dem) utan man hängde ut och vädrade och har man otur får man tag i en jättefin klänning men med svettfläckar som förstör utseendet. Rör ut potatismjöl i vatten så du får en kladdig massa, stryk ut det över fläcken/fläckarna och låt torka ordentligt. När det har torkat kan du plocka bort det stelnade potatismjölet men det kräver en sköljning eller tvätt för att få bort det sista.

Galltvål fungerar på alla möjliga sorters fläckar. Om man väljer flytande eller i fast form är en smaksak, själv tycker jag det beror på hur mycket jag vågar mekaniskt bearbeta fläcken. Du gör som med yes, fukta fläcken och bearbeta galltvålen så du får ett lödder, för hand eller med en mjuk svamp. Låt sedan plagget ligga en rejäl stund så tvålen går bearbeta fläcken, sen tvättar/sköljer du som vanligt.

För alla ”gamla” fläckar gäller det ofta att vara lite ihärdig, du kanske kan behöva göra om proceduren ett par gånger men ge inte tappt, de flesta fläckar går faktiskt att få bort.

Fördelen med alla ovanstående jämfört med de fläckborttagningsmedel du kan köpa är att du inte behöver vara rädd att medlen själva sätter fläckar. Sen finns det andra fallgropar med äldre tyger men jag har aldrig råkat ut för att jag förstört något med ovanstående metoder.

Ropade hem en fin Katja of Sweden (har en lite samling såna…) men den hade tyvärr flera fläckar fram som såg ut som fettfläckar, tyvärr lite svåra att fånga på bild. När jag ville ha ersättning för att den var i sämre skick än beskrivet (Sellpy, du kan göra fynd men är ofta alldeles för dåligt kollade) så ville de ha klänningen i retur men jag ville ju hellre behålla den och försöka få bort fläckarna! Så jag bestämde mig för att prova att ta bort fläckarna, gick inte det skulle jag skicka den i retur. Så vad göra? Eftersom jag misstänkte fettfläckar av något slag gav jag mig på den med Yes diskmedel, jag har kört två omgångar, diskmedel, sköljning, diskmedel och sköljning. Och fläckarna försvann i princip helt!

Jag kan varmt rekommendera bästa gruppen ”Vintage info/tvättråd/märkning & inspiration” på FB, i princip allt jag kan om äldre plagg har jag lärt mig där. Kunniga, trevlig ton och massor med glada tillrop.

Äntligen!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Får man tycka att det är rätt mysigt att det går mot höst?! Jag tycker väldigt mycket om sol och värme (och mår dessutom bättre när det är varmt) men när sommaren börjar dra sig mot sensommar börjar jag ändå vara rätt nöjd och längtar inomhus till alla mina hobbies och projekt.

Det har under sommaren ”hopat” sig lite. Inte bara beroende på vädret, juli innehöll ju faktiskt en hel del dåligt väder, utan också för att jag under sommaren befinner mig den mesta tiden i torpet.

20200825_082808

Massor med lagningsprojekt ligger och bara väntar, massor med nya smycken/smyckesdelar ligger och väntar på att bli nya smycken och tavlor.

Många, många plastsmycken behöver bli fotograferade och katalogiserade, ett helt skåp i källaren med samlingen ropar efter att bli genomgånget och sorterat.

20200825_072916

Dessutom hänger/ligger det en hel hög i laga eller sy om-högen och tyger som väntar på att bli sydda.

Under sommaren har jag till slut flyttat hemifrån (!) eftersom jag plockat hem den sista leksakslådan från mitt föräldrahem. I denna låda finns mina dockor och dockkläder, dockvagn och en hel del annat som tillhörde min barndom. Men till skillnad från dagens barn hade vi inte så mycket av allting så mycket är rätt sönderlekt och behöver lite omsorg om någon annan liten flicka ska kunna leka med det. Det är också ett av höstens/vinterns projekt.

Sen är det ju allt det vanliga, hem och trädgård som ska skötas (även om jag har hjälp med en del av det), fortsatt försäljning av allt som gömmer sig i hörnorna som inte används längre och inte minst – på grund av mina fysiska problem måste jag vila mest hela tiden så allting tar väääldigt lång tid… Så sen har det nog blivit vår och sommar igen eller vad tror ni?!

Leve de gamla husmorsknepen!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Hittade en sån fin Fasilko (bra kvalitet!) som tyvärr hade fula svettfläckar. Jag köpte den ändå eftersom den var i så himla fint skick i övrigt och med en förhoppning om att kunna få bort fläckarna och rädda den till ett längre liv.

 

Blev lite nervös när jag tittade lite mer ordentligt på den och insåg att guldtrådarna och de fina knapparna lätt skulle kunna förstöras om jag körde den i maskinen. La ut en förfrågan i den underbara, bästa gruppen ”Vintagesnack, vintage info/tvättråd/märkning & inspiration” på FB och efterlyste tips om hur jag skulle tvätta den. Där var en som tipsade mig om att röra ihop potatismjöl och vatten till en pasta och kladda på det på fläckarna, låta det torka och sedan borsta av det. Trodde egentligen inte riktigt på det men tänkte att jag kunde börja med det och testa, kan ju inte förstöra den tänkte jag. Dessutom kostar det knappt något med lite potatismjöl.

Så sagt och gjort, potatismjöl och vatten rördes ihop, väldigt kladdigt, la plast om strykbrädan och under klänningen. På med potatismjöl-kletet och lät den ligga. Döm om min förvåning när jag började ta bort potatismjölet och inser att fläckarna är borta!

Visserligen fick jag skölja den, det räckte inte med att borsta, men efter det var den som ny – helt otroligt. Tänk vad våra mammor, farmödrar och mormödrar kunde, de visste hur man tog hand om sina kläder så att de höll sig fina (och inte tvättades sönder som vi gärna gör nu för tiden).

Det är så tillfredsställande och gör mig så otroligt nöjd att kunna rädda vackra saker, med betydligt bättre kvalitet än idag, vare sig det är smycken eller kläder. Det är fint, håller många år till och man har något som man med största sannolikhet är ensam om – vem vill inte ha det?!

Dessa tider…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Egentligen borde jag ju ha all tid i världen för att skriva men på något märkligt vis gör dessa förskräckliga tider att jag inte får något gjort istället, jag har liksom fullständigt tappat farten…

Men försöker samla ihop mig lite och ändå göra någonting. Blir mest lagning och lite fix, har inte riktigt ro för något mer kreativt just nu.

Köpte en riktigt fin klänning från 60-talet men med trasig dragkedja. Det var ett rätt ”fippligt” projekt eftersom dragkedjan skulle sitta både i foder och yttertyg. Det var dessutom väldigt längesedan jag bytte dragkedja i någonting alls så jag blev väldigt nöjd med utfallet – tycker nog att det knappt syns att den är bytt.

20200414_161605

En gammal skinnpuff som är väldigt sprucken i skinnet fick ett nytt överdrag. Väldigt enkel lösning, rund överdel som jag sedan sydde fast som en kant runt och sedan drog ihop med gummiband undertill. Använde lite stretchigt tyg (inhandlat på Kupan för en billig peng) som gjorde det ännu enklare att få till passformen.

Två relativt enkla lagningar. Nya lås, ett pärlhalsband vars lås hade gått sönder och ett Miracle-armband (skotsk märke) vars lås var försvunnet.

Till sist, en otroligt fin Katja of Sweden. Ropade in den till mig själv för väldigt många pengar, skulle ge mig den i present på min alldeles för jämna födelsedag. Blev så otroligt besviken när jag fick den, den var för liten… Så efter en tvätt (den var rätt solkig) och lite lagade sömmar som gått upp så sålde jag den vidare, snyft. Blir att leta vidare, vill verkligen ha en svartvit Katja i bomullsjersey.

Mode och smycken förändras, 1910-20

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Om du vill se hur modet såg ut vid den här tiden, 1910/20-tal (och framåt) så är ett tips att titta på Downtown Abbey, första säsongen. Downtown Abbey börjar nämligen med förlisningen av Titanic 1912. Som alla engelska serier är den trogen sin tid in i minsta detalj.

Förändringen från tidigare var stor, midjor kasade ner och håret klipptes av. Kjolen åkte också upp en bit och det blev urringat. Mycket fransar, paljetter, fastsydda små glaspärlor på klänningar, väskor etc.

När det kommer till smycken var det mycket lååångt som gällde, långa halsband som man antingen bar hellånga eller snodde flera varv om halsen, gärna flera halsband på en gång. Var inte halsbanden långa skulle de istället vara väldigt korta och sitta uppe i/på halsen. Även örhängen hängde ner, kanske inte så långa som vi bär idag men de skulle dingla. Damer hade inte börjat bära armbandsur så du kunde bära armband på båda armarna eller, senare på 20-talet, var det vanligt med överarms-armband som alltså satt mitt uppe på överarmen. Armband från den här tiden är oftast ganska små i storlek, människor var mindre, och hittar du större stela armband som du vet är från den här tiden så har de oftast suttit uppe på armen (på bar arm, inte som de vanliga armbanden som oftast bars utanpå handskarna). Hårprydnade och hattsmycken var också stort.

Mycket ”glitter”, äkta så klart men också väldigt mycket glasstenar i alla former. De äkta stenarna satt på ädla metaller men vi ”vanliga”, vi hade smycken i alla möjliga sorters oäkta metaller. Mycket mässing, olika metaller som skulle likna guld (tombak tex) men även sådant som skulle se ut som silver. Pläterat i både guld och silver hade kommit. Och så infattade glasstenar i alla former och färger.

Om jag dyker ner i plastsmyckens underbara värld så var det celluloid som skulle efterlikna äkta vara, precis som med alla ädla metaller, ville man att det skulle se ut som den ädla varan. När det gäller plast var det sköldpaddsskal, elfenben, korall och liknande material som skulle efterliknas.

På 20-talet hittades Tutankhamons grav och det gjorde att allt ”egyptiskt” blev otroligt populärt. Ormar, skarabeer och alla andra vanligt förekommande symboler från det forna Egypten dyker upp i mängder på smycken.