Favorit i repris – hur få silver fint igen

Silver har ju en tråkig tendens att svartna och är det dessutom ett mindre smycke kan det vara i stort sett omöjligt att putsa. Dessutom kan det vara svårt att läsa eventuella stämplar.

Det finns två väldigt enkla sätt att få dem fina igen men tänk på att om det finns stenar och annat kan de lossna om du håller på för mycket i vatten, särskilt mindre strass-stenar och liknande. Äldre silversmycken med mindre stenar – där gäller försiktighet! Tänk också på att du inte tvättar bort patina som ska vara där…

Variant 1. Tvätta smycket med helt vanligt hårschampo. Ta en klick schampo i din kupade hand, ta en droppe vatten och lägg smycket i handen. Gnugga upp ett lödder, som om du tvättade händerna, skölj och torka av. Har du ett smycke med mindre stenar kan du, istället för att lägga det i handen, ta en tandborste med schampo på och försiktigt gno och snabbt skölja, alltså inte ligga i vatten!

Förutom att göra silver fint igen är det över huvud taget ett bra sätt att tvätta använda smycken på, har du köpt ett begagnat smycke kan det kännas rätt skönt att tvätta innan man använder det, särskilt örhängen.

 

2016-09-17-10-51-32

Variant 2. Täck en skål eller liknande (måste tåla kokhett vatten) med folie. Lägg smycket/smyckena i botten, lägg över bakpulver. Koka upp vatten och häll det kokande vattnet över smycken och bakpulver (ska fräsa/bubbla upp). Låt stå en stund, plocka upp, skölj av och torka. Som nytt! Är det väldigt missfärgat kan du få göra det två gånger eller få gnugga det lite när du torkar det.

Den här tekniken fungerar alldeles utmärkt att även använda på svartnade silverbestick, små dosor eller annat som inte är så stort eller har mycket mönster på sig kan vara svårt att få fint med putsmedel. Men obs – även här gäller naturligtvis försiktighet om det tex finns limmade ytor eller annat som inte gillar att vara i vatten.

 

Lite nytt från UK

Blir inte mycket bloggat nu när jag delar min tid mellan hemmet och stugan. Betyder nödvändigtvis inte att jag inte hittar något nytt till samlingen, bara att jag inte hinner fotografera det utan det läggs ännu så länge rätt osorterat i en låda…

Som jag skrivit innan har jag haft förmånen att bli inbjuden till en FB-sida där man köper och säljer äldre plastsmycken och en del hantverkssmycken. Det är otroligt kul, jag dreglar mest hela tiden över alla fina smycken, människor som intresserar sig för samma sak som jag och en hel del väldigt kunniga. Enda problemet är att sitta på händerna och inte köpa allt man vill ha, suck. Inte alltid det funkar, har bla köpt ett ”parti” med örhängen i bakelit.

 

Är också med i en liknande grupp helt inriktad på broscher, där säljs det dock både relativt nytt och gammalt. Även här hittar jag människor som kan en massa.

Jag har i alla fall bestämt mig för att köpa från Europa i första hand, blir naturligt mest UK, för att portot blir så väldigt dyrt från USA och Canada. Dessutom tar det evigheter innan det kommer fram. Gör det ett steg lättare att låta bli ”köp”!

Riktigt bra och roligt att ha hittat ett väldigt bra ställe att fråga och stämma av när jag nu snart ska börja katalogisera min samling lite ordentligt.

 

Polyten

Idag har jag återigen lärt mig något nytt, det är helt underbart med människor som kan en massa saker. Jag kom i kontakt med en kvinna via Tradera som i sin tur tipsade mig om en grupp på Facebook – tack Gun – för broschnördar, som i sin tur gjorde att jag kom med på en annan grupp för plastsmycken. Enda problemet är att hålla i plånboken…

Jag la bara ut lite allmänna bilder på en del av min samling av broscher och då upptäckte en kvinna där att vi hade likadana broscher, bara i lite olika färg. Hennes var blå, min är orange. Hon berättade att den är 50/60-tal (visste jag) och att den är gjord i den första polyten-plasten (visste jag däremot inte). Jag trodde att det var celluloid! Polyten är den plast som också användes till de konstfulla badmössor med blommor på som fanns under den här perioden, tänk Esther Williams.

Härligt, då har man blivit lite klokare!

001784a99d66d81c2285db68f569024e

Har den här broschen också, den har inte riktigt samma mjuka plast – får nog kolla denna också…

Liten loppisutflykt

Idag var det dåligt väder och vi behövde handla så det fick bli en tur runt till loppisen i Skruv. Det är en riktigt bra antikt & kuriosa-loppis, så kan man passa på att besöka Skrufs glasbruk (som ligger på samma ställe) och dessutom ta en fika eller handla gott bröd på bageriet i gamla stationshuset.

 

Jag letar efter ett skåp till torpet men det fanns det så klart inget, det är lustigt, jag tycker mig ha sett gamla skåp i massor för inga pengar alls men nu när jag behöver ett finns det inte att uppbringa… Men när jag ändå var där rotade jag så klart i smyckelådan också och hittade det här för 25 kr.

Ett par örhängen/clips i plast som jag är hyfsat säker på är 60-tal och ett halsband med skruvlås som nog är rätt gammalt, ska testa för bakelit när jag kommer hem.

Så det blev en rätt bra dag trots regn och utan skåp!

 

 

Örhängen som inte vill sitta fast

Fick en fråga för ett tag sedan vad man gör åt clips-örhängen som inte har ordentlig ”kläm” och inte vill sitta kvar ordentligt. Eller för den delen, som klämmer och sitter åt för hårt.

 

 

Själva ”klämmet” styrs av hur hårt eller löst clipset sitter där tungan roterar mot det som sitter fast mot själva örhänget. Tungan sitter som små piggar i hål och det är i den mekanismen man kan styra hur hårt eller löst de klämmer.

2017-07-16 16.38.11

Man får prova sig fram men antingen behöver man trycka ihop eller utvidga den fasta delen som hålen sitter i eller den delen med piggarna. Det bästa är att lära sig tekniken med ett par man inte är så rädd om för att komma på hur det fungerar. Men kommer man bara på tekniken är det inte så svårt. Sedan kan det vara väldigt lite förändring som gör att de sitter för hårt eller löst, man får helt enkelt pröva sig fram.

 

Om man gillar äldre smycken, även om man inte lagar dem mer än just ändrar clipsens tryck så är en liten tång med den här typen av grepp väldigt bra att ha, de kostar ingen förmögenhet. De går att köpa i de flesta pysselbutiker, men även Clas Ohlsons (tror jag köpte min där).

 

 

 

Sommar

Blir varken så mycket skrivet, så mycket pysslat med samlingen eller med mina egna smycken så här års. Sommaren blir mest loppisutfärder och en och annan genomgång på säljsajterna. Men det är ofta ganska låg aktivitet på nätet, människor är lediga och har annat att göra. Däremot finns det ju betydligt fler loppisar på sommaren, loppis är alltid roligt!

Så jag slöläser mest deckare och löser korsord. Tids nog blir det höst och vinter igen och då kan jag ägna mig med full kraft åt min stora hobby.

Men det är inte så att om vädret är dåligt har jag inget att ta itu med… (kanske dags för det där köpstoppet jag hela tiden säger jag ska ha men aldrig håller?).

2017-07-07 08.48.022017-07-07 08.48.102017-07-07 08.48.20

Några ”nya” böcker

Blivit ett par ”nya” böcker till referensbiblioteket om vintage-smycken generellt. ”Nya” för mig men de är köpta begagnade, funkar precis lika bra. Det mesta som handlar om retro/vintage har ju inget nyhetsvärde, det är bara ev prisuppskattningar som blir inaktuella. Är de bara i bra skick har jag inga problem med att köpa begagnat.

Håller på och försöker göra en sammanställning över hur plastsmycken förändrats över tid och då följer naturligtvis plastsmycken samma utveckling som andra bijoutetier – och inte minst modet. Och då är det bra med några böcker som är lite åt det hållet.

Den vänstra är ett komplement till några jag redan har, eftersom plastsmycken också har en tendens att se lika ut över tid är det också bra att kunna se hur smycken såg ut på 70- och 80-talet (även om jag själv var med då så glömmer man…) för att sortera bort det som inte ska vars i samlingen.

Den högra är bredare med smycken i modet och bilder på både smycke och mode. Nu är min skoltyska inte tillräckligt bra för att läsa tyska böcker (tyvärr, finns en del intressant att hämta där annars) men som tur är så är den tvåspråkig, alltså både på tyska och engelska.

Båda har många – och bra – bilder vilket är en förutsättning när man vill detaljstudera, och det vill man!

 

Tyska retro-knappar

De som känner mig/följer mig vet att jag har en förkärlek för gamla knappar… gärna i plast. Jag använder dem när jag gör smycken även om min smyckesproduktion just nu tyvärr ligger lite i träda – men jag hoppas komma igång igen.

En kund som jag sålt lite äldre bilar (leksaksbilar) till på Tradera hade sett att jag gör smycken av knappar och undrade om jag var intresserad av att köpa hel påse från en nedlagd tysk knappfabrik? Han kommer själv från Tyskland i närheten av fabriken. Så klart kunde jag inte låta bli det!

Rolfshagen Knopffabrik Karl Bredemeier ca.1960

Fabriken hette Knopffabrik Karl Bredemeier,  och om jag inte minns fel fanns fabriken från 40-talet och till 70-talet. De gjorde alla möjliga sorters knappar men pärlemor och plast var de stora produkterna. Här låg/ligger den, Rolfshagen, Auetal och här är en googlelänk; Knopffabrik. 

Nu återstår ”bara” att sortera upp dem också men det får nog vänta till en ruskig höstdag.

Plötsligt händer det…

Plötsligt händer det, som de säger i reklamen… En rätt lång period har det varit väldigt tunnsått med äldre plastsmycken på olika loppisar, varken Erikshjälpen eller Kupan har haft något roligt på länge.

Idag fick jag ändå för mig att cykla till Kupan när jag ändå var ute i ett annat ärende – och tjohej, en hel uppsättning med äldre plasthalsband hittade jag där!

Ett svartvitt som bara måste vara 60-tal och ett rött som med största sannolikhet kommer från samma era. Båda i lucite.

Ett riktigt långt i kolabrunt som är svårt att datera, kan vara allt från 20-tal fram till 60-talet, kräver lite mer studerande, och ett treradigt halsband som är blandat glas- och plastpärlor, 50-tal.

2017-06-14 15.14.29

Så till sist en brosch som kom med posten idag. Troligtvis celluloid från 30-talet men även denna behöver mer studerande.

Med andra ord, en bra dag i ”samlar-livet”!

Vad är det här?

Ibland är det otroligt svårt att skilja på olika material. En del tror att plast är plast, men så enkelt är det verkligen inte…

Köpte detta halsband på Erikshjälpen igår efter en lång diskussion med mannen som ibland hjälper till vad smyckedisken. Vi lyssnade på ljudet, vi jämförde med andra stenar och glas och till slut enades vi km attdet i alla fall jnte var någon form av sten utan troligen plast.

När jag kom hem och tittade på det igen slog det mig att jag inte riktigt vet/kan hur korall ser ut – om det inte är plast (vilket det, trots allt, troligtvis är) skulle det möjligtvis kunna vara korall?

Får nog göra lite mer efterforskningar, har dessutom ett par ”kollegor” i smyckessamlar-branschen som jag vet är intresserade av just korall, får nog skicka några bilder till dem för kvalificerad gissning.

Hittade den här på eBay – onekligen lite snarlik… Och det ska vara korall. Själva annonsen hittar du här.

9ce160ecd4b8a8434da185bbdcf75e18

Det som ofta är knepigt med många material i smycken (gäller nog mycket annat också) är att det många gånger handlar om en känsla när man tar i det som ju tyvärr inte går att förmedla på bild.