Lycka kan också vara…

… att, när solen gått i moln och regnet vräker ner, pyssla med en ny sändning från min kompis i England. Underbara plastsmycken men också en hel del lagningsobjekt. Lagningsobjekten kan vara allt möjligt, inte bara plastsmycken, men alla smycken är av äldre datum.

20200701_122740

Först ett av de finaste halsbanden jag numera äger, ett halsband från 30-talet i klassisk art deco-stil. Halsbandet är i celluloid och äkta art deco, dvs från tiden (30-talet). Det som är så otroligt häftigt med art deco-smycken är att de är precis lika moderna idag! Mer frågan om jag vågar bära det någon gång…

20200701_122811

Ett set i celluloid, halsband och örhängen (clips) från 30/40-talet. Så fint och ovanligt kraftigt för att vara celluloid. Det är ju oftast det som är problemet med äldre celluloid, det är så tunt och fint och går därför också lätt sönder.

20200701_122958

Till sist, ett otroligt vackert skuret och målat halsband från tidigt 1900-tal. Detta är dock i ben och inte i plast så jag ska njuta av det ett tag, bara för det är så otroligt fint, men sen får nog någon annan ta över det som också kan glädja sig över det.

Återkommer med lagningsobjekten.

Lite mer till samlingarna

Visade inte allt i förra inlägget, några fina kvar att visa upp som tillkommit i samlingarna, lite ”spridda skurar”.1592242417440_20200530_075949

Först ut, två siluetter i celluloid, ett hänge och en brosch. Osäker på om de är av samma ålder eller om den ”fyllda” är något nyare? Ja, nyare och nyare, kanske 30/40-tal istället för 20/30-tal? Får nog se om jag kan hitta någon info om det vid tillfälle. Hänget är ovanligt på så sätt att det har en ram av silver, har aldrig sett det förut. Det som är knepigt med siluetter är att det kan vara väldigt svårt att se/bedöma om något saknas, oftast ser man inte vilket förrän man ser en likadan.

1592242426776_20200530_080123

Ett tillägg till samlingen med sorgesmycken, troligen från sekelskiftet någon gång. Inte bakelit, vilket många tror att dessa är i (det finns men är rätt ovanliga) utan i någon av alla dessa varianter som man man ”höll på med” för att hitta nya material vid den här tiden, guttaperka, vulkanit och sånt…

1592242444562_20200530_080342

Ytterligare en tidig, denna gång troligen i celluloid.  Enligt säljaren fransk och från en nerlagd juvelerarebutik.

1592242435984_20200530_080321

En aning framåt i tiden, klassisk art deco. Kanske inte så mycket plast men jag älskar art deco.

1592242452027_20200530_080557

Och så till sist, ett lite större hopp framåt i tiden till 50/60-talet. Vid den här tiden gillade man set med armband, halsband och clips – kan mycket väl finnas ”makar” till de här och ibland har man tur och snubblar på dem… Idag tycker många tyvärr att detta ”bara” är plast men det är välgjorda smycken i fin kvalitet, armbandet till vänster har till och med säkerhetskedja.

 

Mjölkglas/milkglass

Ett material som ofta blandas ihop med plast i smycken är det som kallas mjölkglas, opalglas eller fussglas, milkglass på engelska. Jag tror de flesta av er vet vad det är när det gäller, skålar, fat och sådant men vad färre vet är att det också använts i smycken.

I vissa lägen kan jag förstå sammanblandningen, tex ovanstående halsband är ju väldigt lätt att tro att detta är i plast. Men som vanligt gäller, känn och knacka gärna liten på det mot tänderna så märker man direkt att det är något glasaktigt och inte plast. Tyngd kan också vara något att tänka på, glas är oftast tyngre än plast, men det stämmer inte alltid så bara på tyngd går inte att bestämma material. Mjölkglas är liksom halkigt/blankt på ytan och, som sagt, låter annorlunda om man knackar det mot tänderna. Du kan testa hemma med något i plast och något i glas (behöver inte vara smycken) och hör/känn skillnaden. Så här i corona-tider kanske man inte vill göra detta med loppis-saker men om du har en våtservett eller någon sprit i fickan kan det funka ändå. Men börja med att lära dig märka skillnad både när du tar i det och hur det låter, det kan du ju öva på vilka grejer som helst hemma!

Den här typen av glas (tänker inte ge mig in på den tekniska sidan av hur det är tillverkat, finns att hitta om du är intresserad – det är bara att googla) är en typ av pressglas. Tvärtemot vad namnet antyder finns det inte bara vitt mjölkglas utan det kan finnas i många färger även om vitt är klart vanligast. För att göra det extra knepigt är inte allt glas i smycken mjölkglas, det mesta är andra typer av glas, men just mjölkglas har en annan känsla när man tar i det, se ovan.

Det här röda halsbandet har passerat mina händer, rätt säker på att det är mjölkglas. Även det svarta halsbandet tror jag är i samma material.

Själva typen av glas har funnits länge men börjar inte dyka upp i smycken i någon större skala förrän på 50/60-talet. Det finns allt från hela smycken gjorda av glas till att man har använt mjölkglas istället för plast i infattningar. De smycken du ser nedan är hur man vanligast träffar på mjölkglas.

Lite blandat till samlingen

Visserligen försöker jag rensa i samlingen men när det dyker upp fina/bra smycken som passar in i samlingen måste de ju köpas…. Även om (som tur är för ekonomin kanske?!) blir det allt svårare och dyrare att hitta bra äldre plastsmycken. Kanske är jag lite medskyldig själv som fått upp människors ögon för dem?

Prisbilden är dock rätt märklig, många tittar på eBay och Etsy och ser en prisbild som inte på något sätt stämmer med prisbilden i Sverige – särskilt på e’Bay finns det dessutom många som tar enorma priser för felaktiga smycken, felaktiga på de sättet att de är inte i de material de påstår och inte så gamla som utlovas heller. Jag skulle vilja påstå att du måste vara rätt kunnig för att handla på e’Bay om du inte ska bli lurad. Själv blev jag lurad massor med gånger i början, handlar i princip aldrig där längre.

Samtidigt finns det också det fenomen som jag blir galen på och har skrivit om flera gånger, så fort det är något i äldre plast så tror alla (eller vill tro) att det är bakelit. Dels beroende på okunnighet, dels på just prisbilden man ser utomlands. Frågar man om hur de vet att det är bakelit får man de mest kreativa svar. Det bästa hittills var ett halsband som såldes som naturlig bakelit, när jag frågade vad det var fick jag till svar att det var naturlig. Undrar om den säljaren trodde bakelit var ett naturmaterial?å som bärnsten, jade eller andra stenar?!

Visst finns det fortfarande fina smycken att hitta men tyvärr börjar det bli som på e’Bay, du måste veta rätt mycket själv för att inte bli lurad, det är en rätt trist utveckling. I min värld handlar det inte om att du hela tiden måste göra det stora klippet, jag kan tänka mig att betala för bra äldre smycken. Det jag INTE kan tänka mig är att betala dyrt för smycken som inte är vad de påstås vara… Det finns också mycket billig, nyare plast där ute som jag inte vill ha!

Två armband/armringar i celluloid. Den vänstra, från 20-talet, såldes som intarsia och jag var vansinnigt nyfiken innan jag fick hem den för att se om jag hade rätt – och det hade jag. Den är normalstor vilket gör att jag misstänker att den ska vara för överarm (många var ju så små förr…). Den högra är ”bara” ytterligare en från 30/40-talet, denna med blommor av olika slag och ett elefanthuvud. Har en uppsättning av de här men det häftiga med dem är att det är verkligen sällan jag hittar en som är likadan som någon av dem jag redan har, de finns i så otroligt många varianter.

Två brosch-clips, båda från 30/40-tal. Den brunröda med en underbar glans är i bakelit. Den dubbla med pärlor emellan är av en typ jag aldrig sett förut, par kom de ju oftast i men inte att de sitter ihop så här. Osäker på själva materialet, plast är det men kanske celluloid.

Så några av de där i lucite som är skurna och målade från baksidan, 40-tal. Tycker de är så fina och puderdosan är lite ”off topic” men jag kunde inte motstå den, visst är den fin?

20200530_080100

Lite djur i celluloid är aldrig fel, älskar särskilt de roliga hundarna på motorcykel. Den bruna hunden har rörligt huvud. 40/50-tal.

20200530_080241

Lite celluloid till… Alla tre broscher, 20/30/40-tal. ”Fjädern” är äldst, en del mörknade stenar (är det ibland på äldre smycken, limmet?!) men komplett och fin.

 

Nu måste jag lära mig mer om bärnsten…

Bärnsten och plast är två väldigt knepiga material att skilja åt. En del, särskilt de bärnstenssmycken som tillverkas i Ryssland (och kanske andra länder på östra sidan?) i ett slags bärnstensmassa är otroligt likt plast. Enligt de ”rätt-trogna” är inte detta bärnsten men vad ska man annars kalla det?! Det är också något med åldern, om det inte är gammalt nog kallas det tydligen kopal men det har ju ingen hört talas om, om man nu inte är specialist vill säga.

Så nu när jag sorterar samlingen inser jag att jag verkligen, en gång för alla, måste försöka lära mig hur jag ska kunna skilja plast och bärnsten åt. Har bla dessa tre som jag är hyfsat säker på inte är plast utan någon form av bärnsten, troligen tillverkade österut. Och det bygger jag snarare på kunskaper om plast än bärnsten. Men jag vill ju veta!

Har läst mig till följande;

Bärnsten flyter i salt vatten, minst 2-3 tsk salt i ett glas

Bärnsten flyter i Coca-Cola

Man kan hetta upp en nål och hålla mot, då ska det lukta kåda

Man ska kunna sätta en nål (kall) eller knivsudd och trycka till, de blir det liksom en stjärnspricka om det är bärnsten, plast blir det splitter av

Är man erfaren ska man kunna känna skillnad på plast och bärnsten när man tar på dem (och tittar), men då måste man nog hantera mycket bärnsten…

Oregelbundet innehåll men detta gäller bara ”äkta” bärnsten, inte de smycken som är tillverkade i tex bärnstensmassa.

Droppa en droppe eter (var man nu får det ifrån?!), bärnsten blir opåverkad medan plast ”smälter” på ytan

Vikt, bärnsten är VÄLDIGT lätt, väger knappt någonting

Nu kommer det svåra, det är ju inte lösa bärnstenar jag har i min hand utan ett smycke. Det innebär att de är inrättade, har lås och andra metalldelar osv – då fungerar säkert inte ”flytvarianterna” antar jag. Frågan är om jag vågar värma upp en nål och sätta på baksidan?! Eller kan man värma det på något sätt som känns mindre förstörande?

Får försiktigt prova mig fram. Fortsättning följer…

 

 

Fotograferar lite nytt

Tyvärr har ju Storbritannien valt att lämna EU och ingen vet i dagsläget vad det kommer att innebära. Jag köpte en del från USA och Canada tidigare, framför allt smyckedelar till mina egna smycken, men det har blivit väldigt dyrt. Portokostnaden från de länderna är numera väldigt hög och det har dessutom tillkommit en massa avgifter här. Misstänker att samma sak kan hända med Storbritannien men 2020 är i alla fall ”business as usual” så jag har bestämt mig för att köpa vad jag kan så länge det varar… Just nu är det stiltje, så klart, men jag hann få en leverans av äldre plastsmycken innan allt startade. Ett och annat hittar jag fortfarande på Tradera, däremot är det numera väldigt svårt att hitta något på loppis.

Först ett gäng örhängen, de flesta 60-talare men några är 40- och 50-tal. Roliga men inga rariteter.

Det här är däremot ett par lite mer rariteter. Ett set i bakelit med urläckert armband och matchande hänge (som tyvärr har förlorat sin kedja, den som satt där var ny och förskräcklig) från 30/40-tal. Ett halsband i galalith och glaspärlor i ”Egyptian revival” från 20-talet. När man upptäckte Tutankamons grav 1922 blev allt med koppling till Egypten väldigt modernt. Saknar nog en randig pärla i mitten men det får man leva med när det är nästan 100 år!

Ytterligare en riktigt raritet, en handbrosch i celluloid från sekelskifte/tidigt 1900-tal. Det är nog det äldsta plastsmycket i min samling. Jag har några sorgebroscher som skulle kunna vara från sekelskiftet men det är nog mitt äldsta celluloid-smycke.

Några klassiska 50-/60-tals halsband, ett dessutom med matchande armband och ett med matchande örhängen.

Så till sist, ytterligare ett par rariteter från 30-tal art deco. Båda seten är i bakelit. Det vänstra i bakelit och krom, armband och brosch. Det högra i bakelit och mässing, brosch och par av brosch-clips. Båda urläckra men särskilt det vänstra älskar jag.

Samlingen, omorganisation igen!

Pysslar lite med samlingen idag, vet inte för vilken gång i ordningen jag försöker få någon ordning på den…

20200215_112344

Nu har jag bestämt mig att försöka gå igenom hela samlingen, lite i taget, och lägga dem i tidsordning. Eftersom tidsperioder inte är exakta så har jag valt att bara ha tre, sent 1800-1920-talet, 30/40-tal och 50/60-tal. Men inom dessa tre delas de upp i typ av smycken, alltså halsband, armband osv.

Tanken är att alla smycken ska ha en tillhörande beskrivning, ålder, material och om jag vet ev fel, ersättningar etc. Har inte riktigt bestämt mig för om alla smycken ska vara i ”plastpåse” men alla smycken med stenar eller andra delar som skulle kunna ramla av ska i alla fall vara det.

Jag vet att det finns en del i samlingen, särskilt det jag köpte tidigt i samlandet, som inte är gammalt nog eller fel material och det ska förhoppningsvis sorteras ut. Misstänker att jag kommer att hitta en och annan dublett också. Min samling är ju numera STOR så jag behöver verkligen gå igenom den!

Så blev det jul igen…

Varit och hämtat det senaste paketet från min engelska kontakt Naomi, lika roligt varje gång! Känns som en liten julafton att packa upp alla fina smycken som är väl inslagna i massor med bubbelplast. Många äldre plastsmycken är ju väldigt sköra.

Fint armband i celluloid och blå stenar, några stenar ersatta men i väldigt fint skick eftersom det är från 20/30-tal! Två halsband som också är i celluloid men av senare datum, nu är vi framme vid 40/50-tal.

Ett helt parti med örhängen med skruv, alla i celluloid och från 30/40-tal.

20200106_102920

En litet dyrare halsband, hänge i bakelit och kedja i celluloid från 30-talet.

Tre smycken i lucite, broscherna sk ”reversed carved”, dvs skurna och målade från baksidan. Broscherna 40-tal, armbandet är nog mer 50/60-tal.

Och så till sist, charmig elefantbrosch i bakelit, art deco, i behov av viss lagning (ett av läderbanden har släppt). En glittrig, tidig brosch i celluloid från 20/30-tal – tänk en ”flapper-girl”. Så till slut en sk spagetti-brosch, ser ju faktiskt ut som den är gjord av spagetti, i celluloid. Den är också relativt tidig, 20/30-tal.

God fortsättning!

Så, ett år till som lagts till handlingarna och ett nytt som vi ännu inte vet vad det har i beredskap åt oss. Efter att ha drabbats av egna och andras sjukdomar under senare år har jag lärt mig den hårda vägen hur snabbt livet kan förändras. Du kan inte leva som var dag är den sista, det blir helt orimligt, men du kan se till att det du gör är roligt och att du prioriterar bra och klokt!

Själv ska jag detta år prioritera att skriva och sortera… Skriva om ”vardagssmyckens” historia i allmänhet, plastsmyckens historia i synnerhet, både för bloggen och den där boken jag så gärna skulle vilja skriva.

Sortera, och fortsätta sortera min tämligen osorterade samling äldre plastsmycken men jag har också, efter vårens stora ommöblering, både bokhyllor och skivsamling som behöver sorteras om.

För min samling smycken har jag fortfarande inte riktigt hittat modellen för hur jag ska katalogisera men jag är fortfarande inne på att använda Pinterest på något sätt men också att varje smycke ska ha en rent fysisk märkning där det står vad det är och vad jag vet om det. Har påbörjat så många olika varianter men tycker fortfarande inte att jag riktigt fått till det. Men nu när det fortfarande är tre lååånga tråkiga vintermånader kvar så ska jag väl komma en bit på väg i alla fall.

20200101_095502

Bokhyllorna kom jag så långt att böckerna är insorterade under rätt bokstav (författarens efternamn) men de är inte sorterade inom bokstaven. Dessutom passade jag på att rensa ut så jag måste också gå igenom mina sådär 2500 böcker och plocka bort de jag skänkt bort ur ”kartoteket”. Jag använder en tjänst på nätet som heter librarything, den tycker jag fungerar bra. Lärde mig av försäkringsbolaget att om man inte kan visa vilka böcker man har är de värda 50 kr per löpmeter ifall något händer. Kan man däremot uppvisa en sammanställning får man ersättning för att försöka skaffa dem igen. Så tänk på det om du har mycket böcker!

20200101_095519

När det gäller skivor vet jag däremot inte riktigt vad som gäller. Funderar på att se om jag kan hitta någon liknande tjänst på nätet som för böckerna, Vore bra att ha dem noterade någonstans. Nu är inte skivsamlingen inte i närheten av boksamlingen i storlek men mycket är vinyl från 60/70/80-tal som vore svåra att ersätta om något hände. Men, de är i dagsläget helt osorterade, tryckte bara in dem i de hyllor de skulle vara när jag flyttade dem så sortera dem i någon slags bokstavsordning vore en god början. Efter artistnamn/grupp antar jag är det vettigaste sättet.

Så särskilt arbetslös behöver jag nog inte vara, inte det här året heller… särskilt eftersom jag bara kan göra lite i taget pga mina fysiska begränsningar, vilket gör att allting tar väldigt lååång tid.

Veckans fynd

Blir mycket julförberedelser och annar just nu men några smycken har jag hittat de senaste veckorna, framför allt har jag gjort ett fynd framför alla andra;

20191221_134609.jpg

Hittade detta underbara halsband på Tradera, ibland lönar det sig att leta… Halsbandet är i celluloid och från 20/30-talet med typisk ”kedja” till. Med tanke på att celluloid från den här tiden är väldigt skört så är skicket helt otroligt – nästan som nytt! Däremot var det mer tur än skicklighet att det överlevde posthanteringen, visserligen var det skickat i en bubbelpåse men inget hårt runt om, suck. Ibland är det väldigt svårt att få folk att förstå att den här typen av smycken kräver ”silkesvantar”.

På Erikshjälpen hittade jag det vita halsbandet i termoplast som är från 50/60-talet. Broschen i celluloid från 40-talet och örhängen från 50/60-talet hittade jag på Tradera.

Jag har skrivit om det förut men det har blivit väldigt mycket svårare att hitta fina äldre plastsmycken, och de man hittar är dyra. Men är man idog så finns det fortfarande fynd att göra!