Delsamling – skuren och målad lucite

En del av samlingen består av broscher och örhängen i lucite med bakomliggande utskurna och målade mönster, oftast blommor. Har sett några med med kvinnor i krinolin också.

Det är oftast klart plastmaterial, lucite, som från baksidan skurits ut i mönster av blommor och sedan färglagts så det ger en nästan tredimensionell upplevelse på framsidan.

 

Det är ganska enkelt att se med blotta ögat när det är den här typen men framför allt både ser och känner man det från baksidan, man känner det utskurna och ser (och känner) det målade. De började göras/säljas på 40-talet. Som med nästan alla andra plastsmycken är det svårt att veta var de är gjorda men jag ser dem oftare på eBay än på Tradera och det ser jag som ett tecken på att de i alla fall inte är svenska.

Plastmaterialet Lucite kom i slutet på 30-talet och slog igenom stort på 40- och 50-talet som material i smycken (se mer under rubriken plastsmyckens material). Lucite är den enda av de äldre platserna som kan vara helt genomskinlig (föregångare till plexiglas). Det knepiga, som samtidigt är det goda, är att det inte åldras på samma sätt som båda bakelit och celluloid kan göra. Det gör att även ett smycke från 40-talet kan se rätt nytt ut och det gäller att titta på andra detaljer för att känna sig säker på att det är äldre.

 

De oftast förekommande är broscher som är fasettslipade och med nål fastsatt bak. Sedan finns varianter på temat, hängande från en gren, med ramar av olika slag. Alla dessa är mestadels från 40-talet, tidigt 50-tal.

 

Sedan har jag hittat ytterligare en brosch-variant med ram och täckt baksida, där ramen kan eventuellt vara av celluloid. Och även om jag inte kan se baksidan ser jag ändå att det är sv samma modell. De är också oftast 40-tal.

Förutom broscher finns dessa även dessa som örhängen och i set med brosch och örhängen. Jag har också sett hängen till halsband, hade ett i min ägo innan jag började samla och hann tyvärr sälja det, även armband i flera delar. De är betydligt ovanligare än alla andra varianter.

Har också hittat en stel armring och ring med samma teknik men med svart botten. Misstänker att de är något nyare/yngre, kan vara mer 50/60-tal än 40-tal, gissningen har jag egentligen inget belägg för annat än att jag själv ”upplever” dem som nyare och modernare. Har också sett att det finns formgivare fram på 70-talet som gjort den här typen men på något sätt (fråga mig egentligen inte riktigt hur, mer än känsla över det gamla) ser man att de är av nyare datum.

 

Silhuett-broscher i celluloid

En del av min samling består av silhuett-broscher i celluloid, de flesta är från 20- och 30-talet, art deco-perioden. Många, särskilt i en speciell stil, som de här ovan, är franska och märkta Depose France. Och kommer troligen från något som hette Mapouse France.

2017-09-08 13.33.20

Depose trodde jag länge att det var ett tillverkarnamn tills jag undersökte saken lite mer och lärde mig att det bara betyder ungefär Patent… Svårt att hitta information om de här, allt jag lärt mig kring detta kommer från nätet, andra samlare, säljare och liknande. Så, som med allt annat man hittar på nätet, sanningshalt kan aldrig garanteras.

Den här typen av broscher har, förutom Frankrike, också tillverkats i andra länder. En av de jag har, den lilla fina balettdansösen, är märkt Wales.

 

Tyvärr saknar hon en arm så hittar jag en likadan så ska jag byta ut henne. Men troligen är detta en helt europeisk företeelse, näsran bara fransk, eftersom de inte finns omnämnda i de böcker jag har om plastsmycken, de flesta med amerikanskt ursprung. Finns lite i ”bibeln” för många när det gäller vintage-smycken Warman’s.

Celluloid började användas i smycken runt sekelskiftet för att efterlikna bla elfenben och jag tänker att det har funnits broscher i elfenben med det här utseendet men det är bara en lös gissning från min sida.

 

De är oftast väldigt sköra, många små detaljer, så det är inte helt ovanligt att det saknas något så det gäller att syna dem noga. Men med tanke på åldern på de här och alla smådetaljer är det ju egentligen helt otroligt att det finns hela kvar! Dessutom är många av dem tredimensionella, vilket ger ännu fler smådelar.

Finns en variant med ”baksida”, eller med ”glas” framför, de har ju naturligtvis inte varit lika utsatta så de är oftare hela. Jag gissar att de här kanske är något senare och något mer ”massproducerade” eftersom de inte är lika detaljrika.

 

Jag tror att många, de flesta, är franska, inte bara de som är märkta Depose France, eftersom det finns en del som ser ut som turistsouvenirer med franska sevärdheter.

 

Förutom de som har ”elfenbens-färg” så finns det en färglagd variant också. Jag upplever att de är något mer ovanliga är de andra, men det har jag inget belägg gör mer än att jag ser fler av de andra till salu. Om de tillverkades så eller färglagts efterteråt, vem vet…

 

Jag har hittat bilder på nätet där det finns en etikett där det står Les creations Maloupa Paris, även Warman’s hänvisar till detta namn. Tyvärr är det uppenbarligen väldigt lite känt om detta företag, så även inbitna samlare av just de här vet inte mer än så.

Celluloid och nyare kopior

Fick en fråga igår om två broscher jag ska sälja eftersom jag konstaterat att de är alldeles för ”nya” för mig. När jag köpte dem trodde jag att de var i celluloid (i början av mitt samlande, på intet sätt fullärd nu men nu kan jag i alla fall lite mer…) men när jag sorterade samlingen hittade jag dem och konstaterade att de är i någon slags ”plastmassa”, vad vet jag inte.

2017-08-26 13.32.59

Personen ifråga undrade om det inte var celluloid och undrade hur jag vet att det inte är det. Knepigt kände jag, hur förklarar man en känsla? Men sedan funderade jag lite och försökte förklara, dels ser man med blotta ögat att de är nyare men de är också ”poriga” på ett sätt som celluloid inte är.

 

Plockade fram både de två jag ska sälja och två äldre i celluloid i samma stil och när man ser dem in till varann är skillnaden väldigt uppenbar!

 

Lite nytt från UK

Blir inte mycket bloggat nu när jag delar min tid mellan hemmet och stugan. Betyder nödvändigtvis inte att jag inte hittar något nytt till samlingen, bara att jag inte hinner fotografera det utan det läggs ännu så länge rätt osorterat i en låda…

Som jag skrivit innan har jag haft förmånen att bli inbjuden till en FB-sida där man köper och säljer äldre plastsmycken och en del hantverkssmycken. Det är otroligt kul, jag dreglar mest hela tiden över alla fina smycken, människor som intresserar sig för samma sak som jag och en hel del väldigt kunniga. Enda problemet är att sitta på händerna och inte köpa allt man vill ha, suck. Inte alltid det funkar, har bla köpt ett ”parti” med örhängen i bakelit.

 

Är också med i en liknande grupp helt inriktad på broscher, där säljs det dock både relativt nytt och gammalt. Även här hittar jag människor som kan en massa.

Jag har i alla fall bestämt mig för att köpa från Europa i första hand, blir naturligt mest UK, för att portot blir så väldigt dyrt från USA och Canada. Dessutom tar det evigheter innan det kommer fram. Gör det ett steg lättare att låta bli ”köp”!

Riktigt bra och roligt att ha hittat ett väldigt bra ställe att fråga och stämma av när jag nu snart ska börja katalogisera min samling lite ordentligt.

 

Polyten

Idag har jag återigen lärt mig något nytt, det är helt underbart med människor som kan en massa saker. Jag kom i kontakt med en kvinna via Tradera som i sin tur tipsade mig om en grupp på Facebook – tack Gun – för broschnördar, som i sin tur gjorde att jag kom med på en annan grupp för plastsmycken. Enda problemet är att hålla i plånboken…

Jag la bara ut lite allmänna bilder på en del av min samling av broscher och då upptäckte en kvinna där att vi hade likadana broscher, bara i lite olika färg. Hennes var blå, min är orange. Hon berättade att den är 50/60-tal (visste jag) och att den är gjord i den första polyten-plasten (visste jag däremot inte). Jag trodde att det var celluloid! Polyten är den plast som också användes till de konstfulla badmössor med blommor på som fanns under den här perioden, tänk Esther Williams.

Härligt, då har man blivit lite klokare!

001784a99d66d81c2285db68f569024e

Har den här broschen också, den har inte riktigt samma mjuka plast – får nog kolla denna också…

Liten loppisutflykt

Idag var det dåligt väder och vi behövde handla så det fick bli en tur runt till loppisen i Skruv. Det är en riktigt bra antikt & kuriosa-loppis, så kan man passa på att besöka Skrufs glasbruk (som ligger på samma ställe) och dessutom ta en fika eller handla gott bröd på bageriet i gamla stationshuset.

 

Jag letar efter ett skåp till torpet men det fanns det så klart inget, det är lustigt, jag tycker mig ha sett gamla skåp i massor för inga pengar alls men nu när jag behöver ett finns det inte att uppbringa… Men när jag ändå var där rotade jag så klart i smyckelådan också och hittade det här för 25 kr.

Ett par örhängen/clips i plast som jag är hyfsat säker på är 60-tal och ett halsband med skruvlås som nog är rätt gammalt, ska testa för bakelit när jag kommer hem.

Så det blev en rätt bra dag trots regn och utan skåp!

 

 

Sommar

Blir varken så mycket skrivet, så mycket pysslat med samlingen eller med mina egna smycken så här års. Sommaren blir mest loppisutfärder och en och annan genomgång på säljsajterna. Men det är ofta ganska låg aktivitet på nätet, människor är lediga och har annat att göra. Däremot finns det ju betydligt fler loppisar på sommaren, loppis är alltid roligt!

Så jag slöläser mest deckare och löser korsord. Tids nog blir det höst och vinter igen och då kan jag ägna mig med full kraft åt min stora hobby.

Men det är inte så att om vädret är dåligt har jag inget att ta itu med… (kanske dags för det där köpstoppet jag hela tiden säger jag ska ha men aldrig håller?).

2017-07-07 08.48.022017-07-07 08.48.102017-07-07 08.48.20

Tyska retro-knappar

De som känner mig/följer mig vet att jag har en förkärlek för gamla knappar… gärna i plast. Jag använder dem när jag gör smycken även om min smyckesproduktion just nu tyvärr ligger lite i träda – men jag hoppas komma igång igen.

En kund som jag sålt lite äldre bilar (leksaksbilar) till på Tradera hade sett att jag gör smycken av knappar och undrade om jag var intresserad av att köpa hel påse från en nedlagd tysk knappfabrik? Han kommer själv från Tyskland i närheten av fabriken. Så klart kunde jag inte låta bli det!

Rolfshagen Knopffabrik Karl Bredemeier ca.1960

Fabriken hette Knopffabrik Karl Bredemeier,  och om jag inte minns fel fanns fabriken från 40-talet och till 70-talet. De gjorde alla möjliga sorters knappar men pärlemor och plast var de stora produkterna. Här låg/ligger den, Rolfshagen, Auetal och här är en googlelänk; Knopffabrik. 

Nu återstår ”bara” att sortera upp dem också men det får nog vänta till en ruskig höstdag.

Ljuvliga armband

När det är tomt och tråkigt på loppisfronten så är det tur jag har mina pålitliga ”leverantörer” som hjälper mig att hitta fina, roliga plastsmycken.

Igår kom detta ljuvliga armband från Annette på posten. Jag har fler av denna typ, alla olika, men detta var det finaste hittills! De är gjorda i celluloid, en del gjutna, en del utskurna. Detta tror jag bestämt tillhör det sistnämnda. Den här typen av armband tillverkades under en ganska lång period, från slutet av 20-talet och fram till 50-talet. De utskurna är äldst, just detta armband gissar jag kan vara så gammalt som 30/40-tal. Många, både armband och liknande broscher, tillverkades i Japan under mellankrigstiden men framför allt på 50-talet.

2017-06-22 08.32.53

Dessutom kom det ett riktigt bubbelgums-halsband i rosa som bara måste vara 50-tal. Har också hittat ett par svartvita clips till min svartvita samling.

Sedan var jag och hämtade ut ett parti jag köpt från USA. Det är oftast dyrare, de har en annan samlarmarknad, men också ett mycket större utbud. Eftersom frakt, skatt och sådant kostar en slant brukar jag passa på att köpa flera smycken av samma säljare. Tyvärr fotade jag det inte innan jag plockade upp, det var så otroligt fint inslaget. Men innehållet var det heller inget större fel på!

Mer Jakob Bengel

Idag ägnar jag mig helhjärtat åt Jakob Bengel. Har köpt ett halsband som jag och säljaren (tack Annette!) tror skulle kunna vara Bengel. Har också ett annat halsband som också skulle kunna vara i stil med hans smycken. Det jag ser är det lite typiska art deco-utseendet, mixen av krom/plast och kedja av stavar som man ser på många av Bengels smycken. Bengel är aldrig märkt så hur ska man veta?

Bakgrund: Jakob Bengel är ett tyskt företag som började som tillverkare av klock-kedjor till fickur men som under 20-talet, bland annat med inspiration från Coco Chanel, Bauhaus och art deco, började göra (för den tiden) rätt ”avantgarde”-smycken gjorda i metall/krom och galalith. Smycken från Jakob Bengel tillverkades 1924-1939. Tillverkningen tog slut i samband med kriget.

Det som gjort Bengels smycken eftertraktade och prislappen rätt hög är att hans smycken hade fallit i glömska men när fabriken nyöppnade fann man massor med smycken i lager som aldrig varit ute på marknaden men tillverkade på 20/30-talet.

För att göra det riktigt svårt har det dessutom nytillverkats en del smycken med de gamla maskinerna och formarna men dessa ska ha ett medföljande certifikat. Och som det alltid blir när något blir dyrt och eftertraktat – det finns en hel del ”look-a-likes” som man säger är Bengel. Behöver inte vara kopior, det tillverkades trots allt andra smycken under art deco-tiden som också har art deco/Bauhaus som inspiration.

Finns en hel del att läsa om Jakob Bengel på nätet. Tyvärr är min skoltyska lite risig så de sajter som är på tyska klarar jag inte riktigt.  Men hur jag än letar hittar jag ingen tänkbar kontakt. Jag hoppades att jag skulle hitta någon jag kunde skicka bilderna till för en kvalificerad gissning men tyvärr ännu inte fått napp. Men jag fortsätter leta. Beställde också en bok på Amazon om Jakob Bengel, se om jag kan bli klokare med hjälp av den.

Hittar bl.a. en bra sajt med massor av bra upplysningar om honom, historien runt företaget och massor med bilder på smycken, Sheryls art deco. Har själv en anslagstavla på Pinterest där jag samlar alla bilder jag hittar på Bengel-smycken och ”look-a-likes”, du hittar den här,  Helens Jakob Bengel.

Fortsättning följer…