plast

Två restaurerings-objekt

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag har två halsband, båda i äldre celluloid, som behöver omvårdnad/lagning.

Detta halsband från 20-talet var i fint skick när jag ropade in det, när det kom fram var det liksom inte i riktigt lika fint skick… helt mosat. Trist när ett halsband i skör plast som överlevt nästan 100 år blir förstört i posthanteringen, suck. Men eftersom jag, naturligtvis, fick alla pengarna tillbaka så tänkte jag att det var synd att inte försöka mig på att laga det så gott det nu går. Jag är med i en facebook-grupp som handlar om att laga, vårda och göra om äldre smycken/vintagesmycken och har ställt frågan där vad som är klokast att göra. Tyvärr har jag fått svaret att missfärgningen tyvärr inte går att göra något åt men tipset är att ta till vara de hela delarna, sätta i nya ringar och sätta en kedja längst bak. Det tycker jag låter klokt så det ska jag ge mig på en dag.

Det andra renoveringsobjektet är ett halsband med en liten solfjäder, också detta 20-tal. Tyvärr har själva bandet som ska hålla ihop solfjädern försvunnit av tidens tand. Jag skulle tro att det ska till ett mycket tunt sidenband men det knepiga är hur man ska fästa det, äldre celluloid är både skört och kan vara brandfarligt (!) så det gäller att vara försiktig. Jag har ställt frågan i samma grupp men just lim är knepigt eftersom alla i gruppen är amerikaner eller från England och vi har ju inte samma typer av lim, eller snarare inte samma namn på limmet. Men jag går väl försöka testa på en liten del av kedjan eller något först…

Några plastsmycken från tidigt 1900-tal

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag möter rätt ofta en lätt fnysning när jag berättar om vad jag samlar på. Plastsmycken, för de allra flesta, är nog billigt ”krims-krams” och säger man äldre ser de framför sig billiga Epa-smycken (för er som är gamla nog att minnas Epa…) från 60- och 70-tal.

Att det finns plastsmycken från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal och framåt är det förvånansvärt få som vet. Och att de både vackra och sköra och inte alls några billiga slit och slängprodukter.

Några riktigt vackra gamla smycken ur min samling är de ovan- och nedanstående, alla i celluloid som var plasten/materialet på modet. Celluloiden kom fram i samband med att man ville hitta ett ersättningsmaterial till det dyra elfenbenet. Inte säker på att man på den tiden funderade så mycket över vad det gjorde med djuren utan det var nog i mångt och mycket en ekonomisk fråga att utveckla material som liknande elfenben. Redan på den tiden var elfenben ett dyrt och exklusivt material.

De här halsbanden kommer alla från 10- och 20-tal, särskilt det gröna till höger är väldigt typiskt ”flapper”-halsband från 1920-talet. ”Flapper” var beteckningen på kvinnorna som vi ser framför oss när vi pratar 20-tal, kort bobbat hår, hårsmycken, knäkorta charleston-klänningar och långa halsband.

Kedjor var inte alltid självklart utan sammetsband, även till längre halsband, var vanligt och de två typerna av ”kedjor” i celluloid är väldigt typiska för denna tid.

2017-12-08 11.47.38

Armband (som behöver nytt elastiskt band) och brosch från samma tid. Jag vet att det kring sekelskiftet var vanligt att man hade två likadana armband, ett på var arm (det här var ju före armbandsuren). Så om det här funnits ett till vet jag inte men fint är det.

Egentligen ofattbart att dessa smycken har överlevt 100 år. Den tidiga celluloiden är väldigt skör.

Har tyvärr ett annat halsband som överlevt 100 år men som inte överlevde eBay’s och postens hantering. Vet inte var i kedjan det gick fel men döm om min besvikelse när halsbandet såg ut så här när jag öppnade det… Förstört och bortom räddning, snyft.

 

Lite nytt…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Även om jag just nu mest har ägnat mig åt att förbereda julmarknaden så har det smugit sig med ett och annat nytt till samlingen. Mycket kommer numera köpt via en facebook-grupp som med liv och lust ägnar sig åt plastsmycken.

En brosch i stil med Jakob Bengel, kan vara bakelit, kan vara galalith men inte undersökt den ordentligt ännu. Det är en av de där broscherna som ser väldigt moderna ut men kan vara från Art Deco-perioden. Den högra är celluloid från samma tid.

2017-11-26 11.05.44

Ett par coola örhängen från 60-talet, vid den här tiden börjar alla möjliga plastmaterial att komma så det här kan vara vad som.

Lite hundar blir det alltid och den skrattande kon kunde jag baea inte motstå. Hästhuvudet med hundar är i celluloid och från 40/50-tal, den skrattande kon får jag nog fundera mer på.

Elefanter kan man ju aldrig få för många… alla i celluloid, den högra ”siloutte-broschen” från 20/30-tal, de andra två troligen 40/50-tal.

Så till sist, två ”old stock/dead stock”, kärt barn har många namn, det handlar om att de är gamla men från lager så de har aldrig varit ute på cirkulation och aldrig använts. Den övre, broschen, är troligen i celluloid och från 50-talet och halsbandet med hjärtan och med matchande öronclips är från 60-talet.

Brevete sdgd

~ helensjoy ~ 1 kommentar

Åh, alla dessa olika beteckningar… idag har jag lärt mig en ny. På Tradera köpte jag ett ”dressclip”, alltså ett smycke du knäppte fast i tex urringningen, med beteckningen Brevete sdgd. Nyfiken som jag är var jag tvungen att ägna mig en stund åt att ta reda på om det var en tillverkare eller vad det står för.

20171116_133349

Det visar sig att detta är ungefär samma sak som Depose, alltså inte ett tillverkarnamn utan mer en juridisk term.  Det är franska och betyder uttytt ”Brevete sans garantie de government” och betyder ungefär patent utanför myndigheten… kan jämställas med varumärkesskydd eller något liknande, alltså ett ”enklare” skydd än patent. Detta användes fram till 1968 (enligt nätet) och borde då betyda att man kan vara hyfsat säker på två saker, smycket är franskt och tillverkat före 1968.

Nu tror ju jag att det är betydligt äldre än så eftersom det är bakelit och mässing (?) och det pekar snarare på 30/40-tal. Dessutom försvann den här typen av smycken i princip helt någon gång under 50-talet, har aldrig sett något som är från 60-talet.

Bakelit-klocka

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Den som söker finner till slut… Har legat och dreglat över bilder på den här typen av klockor, tycker de är så otroligt coola. Och äntligen hittade jag en som jag som jag också tyckte var ok i pris (de är vanligtvis VÄLDIGT dyra), köpt den från England.

20171030_101542

Klockan är gjord i bakelit med ett ingjutet ur. Den var billigare för att uret tyvärr inte fungerar, det hade varit roligt, men var för mig ingen absolut nödvändighet. Jag köpte den inte i första hand för att bära utan för att ha den i samlingen. De är dessutom ganska små i omkrets så det är knappt att den går om min handled, och jag tycker inte jag har jättegrova! Vet inte om klockan går att laga men jag misstänker att det är billigare att köpa en annan med fungerande klocka i så fall…

De här klockorna gjordes under Art Deco-tiden, 30-talet och i början av 40-talet. Jag misstänker att de gjordes i USA eftersom de jag har sett tidigare alltid sålts från USA eller England. Själva uret kan variera, just det här uret har jag inte lyckats klura ut så mycket om, tror det kommer från Schweiz.

Själva ”bandet” är i bakelit, stelt men med dels ett gångjärn, dels en öppning för att du ska få det på dig. Det är nog meningen att de ska sitta relativt fast mot handleden.

 

Svartvitt 60-tal

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Har en ”samling i samlingen” med svartvitt 60-tal – dem som känner mig blir inte det minsta förvånade över det…

Nu har jag hittat ett jättehäftigt halsband som jag bara var tvungen att ha. Det var till salu på eBay och jag har bestämt mig för att undvika att köpa från USA eftersom det oftast är dyrt och dessutom tillkommer oftast häftigt dyr frakt, plus att man ibland dessutom råkar ut för tullavgifter när det väl kommer hit. Men när jag fick se detta ignorerade jag glatt mina föresatser – ångrar det heller inte! Nu var det inte så dyrt, varken i inköp eller i frakt så jag tröstade mig med att det ändå totalt sett inte blev så dyrt.

En länk till resten av den svartvita samlingen hittar du här Min samling äldre plastsmycken.

Mer samling…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu har jag bestämt mig för att ha köpstopp, nu får det bara vara sådant som är VÄLDIGT speciellt för att jag ska köpa det! Istället ska jag ägna mig åt att katalogisera, åtminstone i delar, samlingen lite mer ordentligt. Sedan kan man ändå inte låta de riktiga godbitarna passera…

Men ännu så länge ramlar det in lite jag ropat in/köpt på nätet och ett och annat som jag redan hade i gömmorna men som inte blivit fotograferat ännu.

Ett antal armband, alla i celluloid utom det med strasstenarna, som kan ev vara lucite. Armbanden med utskurna blommor är jag väldigt förtjust i, de kommer från 30-/40-talet och kan vara så otroligt fina, särskilt nöjd är jag med Det tvåfärgad. Armbandet med edelweiss ska komplettera de broscher och örhängen jag redan har.

Ett helt gäng broscher, någon i bakelit, några i celluloid, några i lucite och några som kräver lite mer undersökning.

2017-10-17 13.33.56

Så hittade jag ett helt ljuvligt set från 50-talet med frukter och blommor, troligen i lucite. Just frukter och bär var stort under 50-talet och 60-talet och det här var ovanligt fint, tyckte i alla fall jag!

Dessutom har jag fått tag i två halsband i galalith, ett franskt plastmaterial från ”bakelit-tiden” 30- och 40-tal. Jag kanske har något mer i samlingarna men de här VET jag är galalith och det är alltid bra att ha som jämförelse när man ska katalogisera annat. Eftersom plastsmycken ofta är svåra att katalogisera, både på ålder och material (för att inte tala om ursprung, helt omöjligt!) så är ett av mina knep att ha några exempel på olika material och ålder som jag antingen själv är helt säker på eller som säljaren har garanterat och så anbänder jag dem som jämförelsematerial.

Köpa plastsmycken från utlandet har fördelen av att man hittar fler som kan mycket om äldre plastsmycken, nackdelen är att då vet de också vad det kan vara värt – i alla fall på den internationella marknaden…

 

 

Ringar

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Igår blev jag plötsligt sugen på att göra några ringar… Sorterade lite och hittade några fina/roliga knappar och kände att det var längesedan jag gjorde några ringar .

Den bruna är gjord av en äldre brunmelerad bakelit-knapp och en blomknapp i någon annan sorts plast, den blå är gjord av en stor avlång knapp med ofärgade stenar runt.

Ringar är roliga att göra, kräver en del pyssel för att få allt att fästa ordentligt och bra ringstommar, men har man bara det så får man rätt snabbt ett roligt och ovanligt smycke.

Det jag lärt mig sedan jag började är just att verkligen se till att det fäster ordentligt, det är inte alltid materialen ”gifter sig” med varandra utan det kan tex kräva något emellan för att det ska fästa, och så klart ett bra lim. Dessutom kan ringstommens yta behöva ruggas upp för att det ska fästa, jag brukar använda fil eller sandpapper för att få till en bättre yta. Och så ska man kosta på sig bra ringstommar, både för hållbarheten men också för den kommande bärarens skull. I Sverige är bra ringstommar oftast tyvärr ganska dyra, och många av de som finns att köpa är i mitt tycke rätt tunna och veka. Jag köper mina stommar från USA och Kanada, där har jag hittat bra stommar till vettiga priser – även när frakten räknats in!

Lite nytt till samlingarna

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Samlat ihop mig till lite fotografering av lite mer till samlingarna.

Ovanstående halsband med tillhörande örhängen/clips är i celluloid och från 40-talet – jättefint tycker jag!

Ett par halsband, båda i typiskt 50/60-tal. Kan vara lucite, kan vara någon annan typ av de plaster som började bli vanligare under 60-talet.

2017-10-09 12.17.23

Föll för ett halsband till, med största säkerhet för ”nytt”, av storleken att döma är det säkert 80-tal eller senare, men det stod Helen på hela halsbandet…

Ringar, ihop med stela armband, tillhör det där som är väldigt svårt att datera. Känner mig hyfsat säker på att den vänstra ringen är gammal men absolut inte på den högra.

Lite djur, hundbroschen från 40-talet, elefanterna trol från 50-talet, båda i celluloid, en ödla av både okänd ålder och material och så ett armband i celluloid som också är 40/50-tal.

Lite blommor, en mycket gammal brosch, tidigt 1900-tal, troligen i ebonit, ett halsband i lucite som är skuren och färglagd från baksidan och ett par ”tulpan-örhängen” från 50-talet.

Och till sist de där stela armbanden som är så svåra… Det gräddvita längst ner till höger vet jag är 50-tal men de övriga kräver lite funderande.

Ben och plast

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Två material som jag fortfarande har väldigt svårt att skilja på är ben och plast, celluloid, de kan vara otroligt svåra. Många äldre broscher, halsband och armband kan vara utskuret ur ben men också utskuren celluloid. Celluloid kom ju till för att just efterlikna ben, elfenben, så det är egentligen kanske inte så konstigt. Det som gör det extra svårt, och samtidigt bra, är att ben rätt sällan är elfenben utan oftast ben från oxe/nöt – och det känns ok att hantera.

 

Finns flera sätt att försöka skilja plast och ben åt;

Ett är lukt, gnid på det/den så den blir varm och lukta, celluloid luktar kamfer/malkulor eller lätt konstgjort (lukta på en äldre bordtennisboll!) medan ben luktar just ben, tänk kött/stek. Istället för att gnida kan man istället spola den under riktigt hett vatten, då kan man också få fram lukten.

 

Ett annat är, om man vågar eller hittar något undangömt ställe att testa på, är att värma upp en nål eller liknande och försiktigt trycka den heta metallen mot materialet, den mesta plast smälter vilket ben inte gör. Men man ska veta att man gör åverkan på smycket så jag tycker nog att man använder detta sätt väldigt sällan och väldigt försiktigt. Dessutom är riktigt gammal celluloid rätt eldfarligt… Dessutom kan man förstöra värdet om det är ett riktigt gammalt fint smycke.

Man kan syna materialet mot ljuset, har man ett relativt tunt smycke är celluloid rätt genomskinligt vilket ben inte är i samma utsträckning. Tittar man i lupp har oftast ben vissa oregelbundenheter i materialet som plast inte har.

Ytterligare en variant är att försiktigt knacka mot tänderna, plast och ben har väldigt olika ljud – men det förutsätter att man har ett smycke som man vet säkert är det ena eller andra som jämförelse. Sak samma med tyngd, ben känns kompaktare och tyngre än plast men det förutsätter också två smycken man kan  jämföra mellan där man vet vad det är för material i det ena.

Och den sista (?!) varianten är att hålla det mot kinden, ben är ”svalare” än plast,  inte så kallt som glas och sten men definitivt kallare än plast. Även denna variant är lättare om man har ett plastsmycke som man säkert vet är plast och jämföra med.