Så lite lagningsobjekt…

Regnet öser ner och vinden viner, man skulle kunna tro att det är höst och inte i början av juli! Blev i alla fall en liten loppis-tur mellan skurarna, tyvärr inga roliga smycken men en ljusstake och en pall följde i alla fall med hem. Jag har sett den där ljusstaken förut men vet inte varifrån den kommer eller riktigt hur gammal – tyckte mest det var fin. Pallen ska stå i hallen för att sitta på när man tar av/på skorna för dem som behöver.  

Jag fick med en hel del lagningsobjekt i lådan från England, en del lättare, andra svårare.

Ett sånt här projekt, ett armband som saknar en enda pärla, kan man tycka är en enkel uppgift. Själva lagningen är ju inte svår, bara lite lim, men det knepiga är att det inte går att laga förrän jag hittar just en sån här pärla just i den storleken. Det innebär att armbandet kan bo hos mig väääldigt länge innan det blir lagat.

Den här fina svanen däremot fixade jag direkt, hon hade ”bara” tappat sitt öga och det kunde egentligen ersättas med vilken färg som helst. Det enda var att hitta en lagom stor sten i ”skrot-lagret”. Det fick bli en röd sten, det blev bra tycker jag.

Tre art deco-smycken som behöver nya stenar. Knepigast kommer det otroligt vackra halsbandet med markasiter bli, vet inte riktigt vad som ska sitta där i mitten. Det får jag nog ägna lite efterforskningar åt. Även clips-broschen kan vara lite svår, det är markasiter som saknas och det har jag inga liggande. Får fundera om jag ska ersätta dem med andra stenar.

20200704_160230

Och så en hel hög som jag inte gått igenom än…

 

 

 

Markasiter

Smycken med markasiter är väldigt vackra tycker jag, bland annat har jag ett halsband ute till försäljning just nu som nog är det vackraste jag sett i den vägen. Från tidigt 1900-tal, 1910/20/30-någonting.

Jag är heller ingen ”guld-person”, ska jag ha ett smycke i ädel metall vill jag hellre det ska vara i silver så det är ytterligare ett skäl att gilla markasiter.

Men –  jag kan alldeles för lite inser jag, finns det oäkta? Jag vet att det finns sk fattigmans-markasiter, det är enkelt att se, då är metallen präglad för att skapa en illusion av markasiter men om det ÄR stenar, kan jag då vara säker på att det är markasiter?

20190704_171228

De här fina elefanterna är i sk fattigmans-markasiter, det är ju rätt enkelt att skilja från originalet med blotta ögat om du jämför med den äkta varan här nedan.

Tydligen finns det två väldigt lika mineral, markasit och pyrit,och det egentligen den mer hållbara pyriten som oftast används till smycken, men vi pratar fortfarande om äkta vara. Färgerna kan variera från mer tennfärgad till mer gulaktig men de ska se ut som glittrande metall när man tittar på dem i lupp, alltid ogenomskinliga. Markasiter har varit populära i smycken till och från ändå från 1700-talet.

Jag har letat och letat men inte hittat en enda referens till oäkta markasiter så jag får nog dra slutsatsen att ser de ut som markasiter ska göra ÄR det markasiter!

Lite resultat

Lite hann jag göra klart innan sommaren kom tillbaka. Det är underbart med sensommardagar men inte blir det mycket gjort…

En brosch i keramik har fått en ny nål, den tidigare hade helt enkelt ramlat bort. Svårbedömd ålder, 70-tal?

20180831_103835

Ett par ljuvliga örhängen med markasiter, 30/40-tal, har fått nya pärlor. Det ena örhänget hade tappat sin pärla men jag bytte båda så de skulle bli mer lika, örhängen är annars bra på det sättet att man ju inte bär dem intill varandra så en nyansskillnad kan man leva med. Riktigt gamla fina örhängen som har många fester kvar!

Två broscher som fått ett liv till genom att de fått nya stenar. Den vänstra troligen 40-tal, den högra 50/60-tal. Det saknades en sten på varje som har blivit ersatt. Alltid svårt att hitta exakt likadana stenar så om man synar ordentligt så kan man se att det finns en sten som inte är riktigt lik de andra men vem synar en brosch så när man bär den?!

20180831_103932

Och så till sist, ett strasshalsband som har fått nytt lås. Det här är nog inte så gsmmalt, 90-tal kanske. Halsbandet var intakt med alla stenar på plats men låset var borta. Istället för att hamna i soporna har det fått ett liv till genom att ha fått ett fint hjärtformat lås.

Är inte detta återbruk och sparande av resurser samtidigt som man får ett vackert smycke så säg?!

Idag försöker jag lära mig om markasit

Har lagt ut en helt underbar brosch till försäljning på Helensjoyeria på Tradera. Eftersom jag tror att ”stenarna” är markasiter så tänkte jag att jag måste ta reda på lite mer om vad det är.

Det första jag lärde mig var att det vi kallar markasiter faktiskt inte alls är det – det är istället något som heter pyrit. Underbara Magdalena Ribbing skriver i sin bok ”Smyckeboken” följande;

Markasit är ett mineral som fått lämna sitt namn åt pyrit, en annan sten som är bättre lämpad för smycken än markasit. Den egentliga markasiten är ömtålig, bland annat för luftens påverkan, och nästa alla markasit-smycken är faktiskt av pyrit. Pyriten har samma hårdhet som en markasit, kan vara gråsvart, men även gulgrå, och har sitt namn från grekiskans pyr, eld, därför att det gnistrar om stenen när man slår på den. Pyriten har en metallisk glans. Den finns på många ställen, bland annat på Elba utanför den italienska västkusten, och den slipas i små facetter för att glittra.

Försökte mig på att ta en närbild för att man ska se färgen på stenarna, syns väl ändå rätt ok. Man ser i alla fall att stenarna inte är klara som tex olika former av strass-stenar utan att de är grå.2016-01-13 10.09.07