Senaste till samlingarna

Fyllt på samlingen lite, nya fynd kan jag knappt kalla dem eftersom en del av dem var rätt dyra… Tyvärr, för min plånbok, har jag börjat falla för lite smycken på Ebay- och de är inte precis billiga!

Först en brosch som ev skulle kunna vara i bakelit, har inte testat den ännu men jag har förhoppningar!

Ett gäng helt ljuvliga celluloid-broscher som sträcker sig från 20-talet fram till 60-talet.

Några halsband, de två högra är definitivt celluloid troligtvis från 30/40-talet men de två vänstra kräver lite mer ordentligt titt. Det övre är troligen lucite, celluloid är aldrig riktigt vitt, och det undre är troligen celluloid men skulle också kunna vara någon form av nöt eller möjligtvis ben.

Till sist ett gäng örhängen som alla mer eller mindre kräver lite funderande, de hängande röda är äldre än de andra, de pärlemorskimrande rosorna kan vara just pärlemor och inte plast…

Nöjd med senaste fynden

Igår blev det en loppisrunda och jag känner mig väldigt nöjd med mina fynd, särskilt halsbandet. Om det är som jag tror är det riktigt gammalt och gjort i celluloid men har inte gjort någon djupdykning än. Typiskt ett sådant fynd som det är spännande att börja leta efter tidsålder, material osv. Kul!

Så blev det några örhängen/clips också, troligen i lucite och 40/50-tal. Särskilt nöjd är jag med de blå rosorna, tror inte jag har några sådana… Kan inte nuläget vara lite svårt att veta eftersom jag inte har någon riktigt bra ordning på samlingen än, suck. Men det kommer det också så småningom.

Idag är det 60-tal

En sak som jag som samlare tycker mycket om är att köpa ett plastsmycke från någon som faktiskt vet när det är ifrån… och ändå roligare är det när det står på baksidan.

De här två är väldigt typiska ”60-talare” och med största sannolikhet är båda i lucite. Det gulsvarta halsbandet  har jag köpt direkt av kvinnan som burit det på 60-talet, armbandet har jag säljarens bedömning på.

Den här celluloid-broschen är kanske inte lika typisk för 60-talet utan är nog mer 50-tal men samtidigt, tack vare den underbara anteckningen på baksidan, så får jag veta när den är ifrån.

Det är ju inte bara väldigt kul att köpa och äga smycken i samlingen som man vet ursprunget till men det kan också sedan vara bra när man har ett annat smycke man har svårt att tidsbestämma genom att jämföra detaljer. Många smycken, inte bara plast, har sett mer eller mindre likadana ut i långa tider och då är det de små detaljerna som kan avslöja ålder.

Plast och bärnsten

Jag är väldigt svag för brittiska tv-program och särskilt deras ”antik-program”. I tv 8 går ett program som heter Antique Road trip som jag ständigt bänkar mig framför. Tidigare gick det också, på någon av BBC-kanalerna, Bargain hunt som också var väldigt bra. Tyvärr slog man ihop lite kanaler och då försvann det, jag hoppas fortfarande att tv 8 ska köpa in det.

I alla fall såg jag ett avsnitt igår och lärde mig ett nytt sätt att skilja på plast och bärnsten, vilket kan vara VÄLDIGT svårt. Jag har redan lärt mig att bärnsten faktiskt luktar kåda (det är ju gammal kåda) om man värmer den men igår lärde jag mig att man också/eller kan testa med Coca-Cola!

Plast sjunker och bärnsten flyter i Coca-Cola. Allt går ju inte att stoppa ner i Coca-Cola men där det fungerar och man kan skölja av det efteråt så ska det vara ett mer eller mindre bombsäker sätt. Detta var en antikexpert som är duktig på smycken som sa det så jag bestämde mig för att tro på det. Har dock inte testat min nyvunna kunskap ännu…

Senaste raiden

Känner mig extremt nöjd efter gårdagens loppis-raid, hittade riktigt mycket kul. Det är så olika, ibland kan det gå veckor och inget roligt alls dyker upp, sedan helt plötsligt hittar jag massor nästa gång! Men det är det som är halva nöjet…

Den här gången har jag dessutom hittat några som är extra spännande,

Halsbandet har jag aldrig sett förut, aldrig ens något liknande, så det kommer att kräva lite grävande för att klura ut vad det är. Örhängena är riktigt gamla, skulle kunna vara bakelit.

Sedan ett ”gäng” från 50/60-talet, några i lucite, någon i celluloid.

Alla väldigt typiska för sin tid!

Och till slut ett armband, några halsband och en brosch.

Armbandet är lite extra roligt, kombination av trä och lucite från 60-talet, det gulbruna halsbandet kräver lite mer studerande, skulle kunna vara från egentligen när som helst från 30-talet och fram till 60-talet, det blåsvarta halsbandet är med största sannolikhet från 60-talet och till slut en brosch i celluloid,som ska efterlikna benarbete, från 50-talet.

Renoir

Ibland hittar man spännande saker, hittade det här häftiga halsbandet i koppar märkt Renoir i ett osorterat smyckeskrin. Smycken i koppar är rätt ovanligt så jag blev naturligtvis nyfiken, så jag kunde inte bara låta det passera utan att försöka ta reda på mer…

Renoir startades 1946 i Kalifornien av Jerry Fels och gjorde just kopparsmycken. Han hade sitt ursprung i Arts and Crafts-rörelsen och det kan man se, både i val av material men också i motiv – rätt mycket art deco över stilen.

Företaget la ner 1964 så dels gör det dessa smycken hyfsat ovanliga men också relativt enkla att datera, 50-tal så är man ju rätt på det!

Rysk brosch

Lite nytt till samlingen – igen… Den här gången några plastsmycken som känns extra spännande eftersom de är annorlunda än mycket annat i samlingen.

En speciellt och det är min fisk. Det roliga med att vara smyckenörd är att ibland träffar man på fler med samma passion, i det här fallet Olga som jag har fått denna ljuvliga plastfisk av, tack Olga! Min första – och enda – plastbrosch från Ryssland.

De två översta är franska celluloid-broscher från 20/30-tal, har flera av den här typen sedan tidigare, dock inga med dessa mönster.

Nästa rad består av två örhängen, troligen 60-tal, och troligen lucite. De kräver dock lite mer undersökning.

Den fina lilla elefanten som hänger i sin bete är av celluloid och också tidig, precis som de översta, skulle kunna vara från början av seklet.

Det flerfärgade häftiga halsbandet kräver med undersökning men min teori är lucite och 60-tal. Har ingenting liknande i samlingen så det känner jag mig särskilt nöjd över.

 

Så det kan gå…

Cyklade till Kupan för att se om jag hittade två plastunderlägg till hundens vattenskål och kom hem med lite annat…

Jag hittade plastunderlägg men det blev två halsband och två par örhängen också.

De vinröda örhängena är i en form av lucite som brukar benämnas thermoset. Utformningen brukar kallas confetti och är 50/60-tal.

Metallclipsen gissar jag skulle kunna vara Toledo men skulle lika gärna kunna komma från mellanöstern, kräver lite mer letande.

Det längre halsbandet är i plast, återstår att försöka klura ut vilken sorts plast och ålder.

Det kortare halsbandet, längst ner till höger, är ett sånt där svårt fall – plast eller glas? Får nog fram med en varm nål…

 

Ibland blir det fel…

Ropade in ett set med halsband och örhängen i svart-vit plast från 60-talet som jag förälskade mig i. Inte nog med att det var äldre plast, det var dessutom svart-vitt. De som känner mig sedan länge vet att jag är tokig i allt svart, vitt och alla kombinationer emellan!

Men döm om min besvikelse när jag fick hem det – örhängen i plast, halsband i glas. Nu var säljaren väldigt bussig och vi kom överens om en deal, hon trodde absolut att det var plast. Så ingen skugga över henne.

Tyvärr är det en av avigsidorna med att köpa på nätet, oavsett vad det är, man kan inte titta, klämma och känna. Var för sig ser de lika ut men tittar man riktigt noga ser man en skillnad på materialet även på bild men då behöver man ju en riktig närbild.

Glas och plast (oavsett vilken plast) har lite olika yta men man behöver nästan se dem intill varandra för att se skillnad. Framför allt kan man sluta sig till skillnaden på två väldigt enkla saker, glas är helt enkelt tyngre än plast men framför allt, det absolut enklaste, glas känns kallt och plast varmt när man håller i det.

Ytterligare ett sätt är att slå det lite lätt mot tänderna så hör man också skillnad i ljud men det behöver man träna sig på, det är ju inte alltid man har en av varje! Det kan låta fånigt men det är oftast svårare än man kan tro, ibland blir jag otroligt tveksam själv.