Lite nytt…

Även om jag just nu mest har ägnat mig åt att förbereda julmarknaden så har det smugit sig med ett och annat nytt till samlingen. Mycket kommer numera köpt via en facebook-grupp som med liv och lust ägnar sig åt plastsmycken.

En brosch i stil med Jakob Bengel, kan vara bakelit, kan vara galalith men inte undersökt den ordentligt ännu. Det är en av de där broscherna som ser väldigt moderna ut men kan vara från Art Deco-perioden. Den högra är celluloid från samma tid.

2017-11-26 11.05.44

Ett par coola örhängen från 60-talet, vid den här tiden börjar alla möjliga plastmaterial att komma så det här kan vara vad som.

Lite hundar blir det alltid och den skrattande kon kunde jag baea inte motstå. Hästhuvudet med hundar är i celluloid och från 40/50-tal, den skrattande kon får jag nog fundera mer på.

Elefanter kan man ju aldrig få för många… alla i celluloid, den högra ”siloutte-broschen” från 20/30-tal, de andra två troligen 40/50-tal.

Så till sist, två ”old stock/dead stock”, kärt barn har många namn, det handlar om att de är gamla men från lager så de har aldrig varit ute på cirkulation och aldrig använts. Den övre, broschen, är troligen i celluloid och från 50-talet och halsbandet med hjärtan och med matchande öronclips är från 60-talet.

Jean Painleve, fransk mångsysslare

Jean Painleve var en fransk biolog och filmare, pionjär för populärvetenskaplig film. Han levde 1902-1989. Vad har detta med smycken att göra tänker du? Jo, han var inte bara filmare och biolog utan en mångsysslare, en entreprenör.

Tillsammans med sin livskamrat Genevieve Hamon skapade han 1936 en serie mode-accessoarer med sjöhästar som tema. Sjöhästen var hans största/mest kända film och sjöhästen blev så att säga hans signum. Accessoarerna tillverkades av Clement Nauny i L’Hippocampe. Denna serie såldes under namnet jHp, Jean Hippocampe Painleve. Förutom smycken var det bla tyger och scarfes.

Han öppnade också flera butiker i Paris och runt om i Frankrike där sjöhäst-smycken visades upp tillsammans med akvarier med levande sjöhästar.

Alla smycken är inte märkta men den fullständiga märkningen ser ut som nedan. Hans smycken är gjorda av mässing och galalith, en fransk plast liknande bakelit. Jag är stolt ägare till nedanstående armband med den fulla märkningen.

Jag hittar inte så väldigt mycket information om Jean Painleves smycken, bara om hans filmer, så det är väldigt svårt att veta om allt i den här stilen kommer från Jean Painleve eller om någon gjort kopior. På nätet säljs allt, inklusive ödlor och ”drakar”, som Jean Painleve men det verkar som ingen egentligen vet. Inte heller har jag lyckats hitta hur länge han höll på med smycken. Starten 1936 och sedan tills krigsutbrottet kan man gissa – men fortsatte det efter kriget?

Armbandet med ”draken” (kallas drake på nätet, om det är rätt namn, vem vet!?) och sjöhästen har ingen märkning alls medan broschen med ödlan är märkt Depose, som ju bara betyder ungefär Patenterad.

De här två är mina senaste köp, en brosch och ett udda örhänge. Broschen är märkt Made in France och med lite god vilja skulle det kunna stå jHp också, mycket otydligt, örhänget är märkt Depose Made in France.

Detta är också en del av historien runt äldre plastsmycken så jag är glad att jag i alla fall fått ihop en liten samling. De är inte så lätta att hitta och tittar man på tex eBay är det DYRT.

Mera Bengel

Nu ska jag lära mig mer om Bengel har jag tänkt, detta ska vara den bästa boken påstås det. Lämpligt nog kom den neddimpande i brevlådan en riktigt regnig dag.

2017-07-17 15.06.04

Nu är inte min skoltyska så bra men som tur är så är den tvåspråkig, både på tyska och engelska.

2017-07-17 15.06.16

Det jag hoppas jag ska lära mig är inte bara ungefär hur smyckena ser ut (det finns en hel del bilder på nätet) utan mer om historien, som jag tycker är lite häftig, men också hur man kan lära sig att se om det är Bengel, och dessutom om det är ett nytt eller ”från tiden”. De där små detaljerna som skulle kunna göra att man kommer åtminstone ett snäpp närmare.

Vad jag förstått är aldrig de gamla märkta, de nya (som är tillverkade idag efter gamla ritningar) ska vara försedda med intyg men eftersom Bengels smycken oftast är väldigt dyra så lockar det tyvärr också fram lite mindre nogräknade som gärna ”vill” att det ska vara Bengel och då allra helst gamla (eftersom de är dyrast!). Så ska man någon gång investera i ett Bengel-smycke (eller har turen att fynda ett!) så behöver man veta vad man ska titta efter, tänker jag.

Mer Jakob Bengel

Idag ägnar jag mig helhjärtat åt Jakob Bengel. Har köpt ett halsband som jag och säljaren (tack Annette!) tror skulle kunna vara Bengel. Har också ett annat halsband som också skulle kunna vara i stil med hans smycken. Det jag ser är det lite typiska art deco-utseendet, mixen av krom/plast och kedja av stavar som man ser på många av Bengels smycken. Bengel är aldrig märkt så hur ska man veta?

Bakgrund: Jakob Bengel är ett tyskt företag som började som tillverkare av klock-kedjor till fickur men som under 20-talet, bland annat med inspiration från Coco Chanel, Bauhaus och art deco, började göra (för den tiden) rätt ”avantgarde”-smycken gjorda i metall/krom och galalith. Smycken från Jakob Bengel tillverkades 1924-1939. Tillverkningen tog slut i samband med kriget.

Det som gjort Bengels smycken eftertraktade och prislappen rätt hög är att hans smycken hade fallit i glömska men när fabriken nyöppnade fann man massor med smycken i lager som aldrig varit ute på marknaden men tillverkade på 20/30-talet.

För att göra det riktigt svårt har det dessutom nytillverkats en del smycken med de gamla maskinerna och formarna men dessa ska ha ett medföljande certifikat. Och som det alltid blir när något blir dyrt och eftertraktat – det finns en hel del ”look-a-likes” som man säger är Bengel. Behöver inte vara kopior, det tillverkades trots allt andra smycken under art deco-tiden som också har art deco/Bauhaus som inspiration.

Finns en hel del att läsa om Jakob Bengel på nätet. Tyvärr är min skoltyska lite risig så de sajter som är på tyska klarar jag inte riktigt.  Men hur jag än letar hittar jag ingen tänkbar kontakt. Jag hoppades att jag skulle hitta någon jag kunde skicka bilderna till för en kvalificerad gissning men tyvärr ännu inte fått napp. Men jag fortsätter leta. Beställde också en bok på Amazon om Jakob Bengel, se om jag kan bli klokare med hjälp av den.

Hittar bl.a. en bra sajt med massor av bra upplysningar om honom, historien runt företaget och massor med bilder på smycken, Sheryls art deco. Har själv en anslagstavla på Pinterest där jag samlar alla bilder jag hittar på Bengel-smycken och ”look-a-likes”, du hittar den här,  Helens Jakob Bengel.

Fortsättning följer…

 

 

 

Äntligen kommit igång

Igår kom jag – äntligen – igång med mitt stora skrivprojekt ”plastsmyckens tidsaxel”. Ligger under en egen rubrik.

Eftersom det här är något jag antagligen kommer att hålla på med ett tag framöver så har jag bestämt mig för att jag lägger ut texterna allt eftersom så de kan ibland vara lite under arbete, dvs texten kan ändra sig, ett och annat kan vara felstavat, i lite fel ordning och se allmänt konstigt ut.

Så får vi se om det blir till hjälp i min egen katalogisering, det är ju det som är själva tanken – att skapa en översikt och en slags lathund. Kan det också hjälpa någon annan är det ju bara roligt!

Hittat en ny kärlek…

Har hittat en ny kärlek… Jakob Bengel heter han, var tysk och var verksam på 1920-30-talet. Upptäckte denne formgivare tack vare min passion för äldre plastsmycken, han jobbade nämligen mycket med kombinationen krom och galalith (fransk version av bakelit).

Om jag har förstått rätt är detta en tysk firma i Idar-Oberstain som tillverkade klock-kedjor, som under 20- och 30-talet gjorde en utflykt till smyckemarknaden. De är helt enkelt underbara och absolut egna i sitt slag! Tyvärr gör ju det också att priserna ligger lite utanför vad jag lägger på mina smycken men man kan ju drömma om att hitta ett Bengel-smycke på en loppis eller i ett smyckeskrin 😊

Jag har samlat bilder på Pinterest-anslagstavla om Bengel men här är ett litet smakprov;e467733f78dc3f50f48a78f545113a34ee16b48d9fa7aedc35832a3acb3d4b86e0dfad0d8a7e1222a6107ce66827d747909b1a6cdc696cd2d4471fc127e37a48c573ea2c2e0ba2a869c8d469ba3c7340d851a29ab9a5cb6f50aac9f29323438eded0914d72d14f9c75901e9f4cbc64a6

 

Galalith, ytterligare en sorts äldre plast

När jag är ute och letar information, bilder och kunskap om olika typer av äldre plastsmycken har jag stött på namnet Galalith, ett material som på bild lätt kan förväxlas med bakelit. Men – de har absolut ingenting med varandra att göra, se nedan.

Texten om Galalith har jag hämtat och översatt från den utmärkta bloggen Ruby Lane har (Ruby Lane säljer vintagesmycken), om du vill hittar du originaltexten här; rubylaneblog. Har tyvärr inte hittat någon svensk information, om det betyder att materialet inte funnits här eller om det funnits men heter något annat återstår att leta efter.

Galalith är namnet på en plast som utvecklades i Tyskland i slutet på 1800-talet. Galalith är gjort av casein,  ett mjölkprotein, och har också gett namnet. Grekiska för mjölk ”gala” och för sten ”logos”, alltså egentligen mjölksten!

Galalith startade som ett misslyckat försök att göra ett plastmaterial för att kunna ersätta svarta tavlan i klassrummet.

Tidigt på 1900-talet började framstående tyska och franska juvelmakare/smyckedesigner, som Coco Chanel och Jakob Bengel,Galalith_2_Jakob_Bengel

började använda materialet till smyckestillverkning på 1920 och 1930-talet. Eftersom mjölken var ransonerad under Andra världskriget gjorde att produktionen minskade för att sedan avstannat helt. Med införandet av nya plastsorter efter kriget återvann galalith aldrig sin forna popularitet.

Bakelite_French

I takt med det ökande intresse från samlare för antik-  och vintage-smycken i plast så ökade också priserna. Det har gjort att tillverkare har använt gamla formar och liknande men använt nya plastmaterial att göra smycken som ser gamla ut men inte är det. Rätt ofta kan man se att det kallas fransk bakelit men de har ju inte alls med varandra att göra.

Det är lätt att förväxla Galalith och bakelit men eftersom det är två väldigt olika material och stort samlarområde, framför allt bakelit, med ibland ganska höga priser så skiljer proffsiga säljare på de här materialen.