Allt som glimmar är inte guld och all plast är inte bakelit…

Blir så trött över att många tror att bara för att något är av lite äldre plast så är det bakelit… vare sig det är köksattiraljer, glasunderlägg, smycken eller vad det nu kan vara.

Jag tänker att det är nog en blandning av att bakelit är den enda äldre plast man känner till eller så vill man att det ska vara bakelit för det ska vara lite finare och inte minst – dyrare.

Har skrivit mer utförligt om plast i smycken här. När det gäller prylar i plast generellt hänvisar jag till Thomas Lindblads utmärkta bok ”Bruksföremål av plast”. Tyvärr tror jag inte att det finns att köpa längre mer än via antikvariat. Men väl värd att skaffa om du hittar den!

Plast-bok

 

Men kortversionen om smycken i plast;

För att göra det enkelt håller jag mig till tre huvudspår som var de stora plastmaterialen (finns en rad varianter på de här tre men jag håller mig till de här namnen) i smycken;

Embryot till plast kom i mitten/slutet på 1800-talet och den första egentliga plast som utvecklades var celluloid. Biljardbollar var först ut men ganska snart ersattes många dyra material i smycken som elfenben, sköldpaddsskal och liknande med plast. Materialet celluloid utvecklades under årens lopp och har använts i smycken fram till åtminstone under 50-talet.

Bakeliten kom 1907 men började inte användas i smycken förrän slutet på 20-talet/början av 30-talet och hade sin storhetstid under 30- och 40-tal. Parallellt fanns hela tiden celluloid och lucite så bakelit var aldrig så väldigt stort på smyckemarknaden ens under sin storhetstid.

Den tredje varianten av äldre plast i smycken heter lucite och kom fram på 30-talet. Användes fram till 50-talet.

När vi är framme vid 50/60-tal så kommer den stora explosionen av plastsorter och från slutet av 50-talet och framåt görs mängder av smycken i plast och då är det så många olika plastmaterial ute på marknaden att materialet eg inte längre spelar någon roll.

Så visst hittar man smycken i bakelit men både celluloid och lucite var mycket större som material i smycken. Så chansen är faktiskt rätt liten att just det plastsmycken du har skulle vara gjort i bakelit…

 

Lite nytt – igen…

Lite svårt att få ordning på saker, inkl mitt bloggande, efter en tuff händelse i mitt liv men förhoppningsvis blir det bättre.

Har i alla fall samlat ihop mig och fotograferat en del i lådan med införskaffat men inte fotograferat och sorterat, lite auktionsköp, lite fynd på Erikshjälpen och inte minst en del från Naomi.

Fått kontakt, via en FB-sida, med en jättehärlig engelsk tjej som köper & säljer vintage-smycken med tonvikt på plast. Hon har också skrivit några böcker om vintage, böcker.

Naomi

Hon och en kollega till henne är superbra att kunna fråga när jag kör fast men hon hittar också otroligt mycket fint. Nackdelen är pengarna, när man hittar riktigt gamla fina plastsmycken från säljare som kan sin sak så kostar det ju också. Men det är svårt att låta bli…

I alla fall, här kommer lite nytt;

Ytterligare ett celluloid-armband från 30/40-talet, tycker de här är så fina. Armbsndet nere till höger är ett lucite-armband från 50-talet men tyvärr i rätt risigt skick. De andra två kräver lite grävande, kan ev vara för ”nya”.

Några roliga 50/60-talare…

Lite blandade broscher, en ny siloutte-brosch med elefanter, ljuvlig, en rad med blommor i celluloid från 30/40-tal. Två olika ”randiga” broscher som åtminstone den blågrå nog är lucite och så en svart blomma i lite ”nyare” celluloid, 50/60-tal.

Och till sist några svåra, den helt underbara katten och kvinnan kommer att kräva en hel del detektivarbete. Hjorten vacklar jag mellan plast och ben, känns plast i handen…

Lite nytt

Var ett tag sedan jag fotograferade så det har blivit en hög i lådan… Nu har jag i alla fall kommit ikapp.

Några armband, ett nytt i celluloid från 30/40-tal med det ovanliga att det har en märkning i med två bokstäver – är det någon som varit inblandad i skapandet eller är det en tidigare ägare tro? Två stela armband som jag är lite tveksam till om de är tillräckligt gamla för mig och slutligen ett brunmelerat med guldfärgade detaljer som enligt uppgift är från 60-talet.

Broscher, först de som jag har ett hyfsat hum om. Den blå är en 60-talare, tuppen och hundarna 40/50-tal och blomman 50-tal.

Sedan kommer ett gäng svårare att åldersbestämma, kräver lite detektivarbete. De två översta plus den rödvita är jag hyfsat säker på är gamla nog, både utseende och nålar tyder på det. De andra tre är svårare, de kan vara gamla men också 70/80-tal.

Och till sist bland broscherna, tre som jag behöver grubbla lite mer över både material och ålder. De två högra är jag osäker på om det är plast eller ben, ibland kan det verkligen vara otroligt svårt att bedöma vilket, och den vänstra funderar jag både på vad det faktiskt är för något och ålder.

Så ett helt gäng örhängen, alla 50/60-tal utom de söta med små blommor längst upp till vänster som är i celluloid och med största sannolikhet från 30-talet.

Och så fyra som är lite mer frågetecken kring, två är jag osäker på material (vänster och högst upp till höger, ev trä och glas) och två funderar jag på om de verkligen sett ut sådana från början? Ser ut som någon varit och målat på dem…

Så till sist ett gäng halsband, de två vänstra är jag osäker på material (den ”vanliga” frågan, ben eller celluloid?) och det nedre till höger kan jag inte bestämma mig för om det är 60-tal eller nyare, det svarta är mer frågan om det är riktigt gammalt eller 50/60-tal medan de andra två är 50/60-talare.

 

 

 

 

Alla dessa hundar…

Som hundägare har jag så klart en större mängd hundar i min samling av äldre plastsmycken. Hundar som broscher är rätt vanliga och har gjorts nästan lika länge som det gjorts smycken i plast, dvs från tidigt 1900-tal.

De äldsta, tror jag, i samlingen är de här sötnosarna. Alla från tidigt 1900-tal, troligen 20/30-tal.

Bara hundar skulle kunna vara ett eget samlingsområde, finns hur många varianter som helst på det temat. Allt från ”fina” till roliga.

 

Min favorit på ”söthetsskalan” är nog, förutom hunden på översta bilden, denna. Den är väldigt liten men väl så charmig. 40/50-tal.

2018-03-20 10.34.41

Igår anlände dessutom två nya hundar till samlingen. Den högra är snarlik några jag har innan, trol 60-tal, men den vänstra är med rörligt huvud, det hade jag inte innan… den är lite äldre, 40/50-tal.

Och till sist är jag också stolt ägare till ett hundarmband, det är nog också 50-tal.

2018-03-20 10.32.39

 

 

Ibland måste man offra något…

Hittade ett så fint set i celluloid och metall med halsband, örhängen och matchande brosch. Troligen 40/50-tal. Tyvärr upptäcker jag, när jag synar det noga, att det fattas ett blomblad på halsbandet och broschen saknar ett blad.

Först blev jag förstås besviken men när jag funderat efter lite, rådgjort med lite andra nördar på en sida på Facebook som jag är med på om att restaurera och återbruka smycken, så har jag bestämt mig för att offra broschen eftersom den redan saknar ett löv (som jag dessutom inte alls vet hur det har sett ut) och använda den som ”reservdelslager” och prioritera att få ihop ett helt set med halsband och örhängen.

Kanske jag så småningom kan hitta på något kul med broschen – kanske ge den ett helt nytt utseende? Har fått kontakt med en tjej som gjuter plastdetaljer, kanske hon skulle tycka att det vore roligt att sätta dit helt andra färger? Vi får se, först ska jag se till att laga halsbandet.

Undersöker ett armband

Köpte ett armband som både säljaren och jag tror är plast, det ser ut som trä men har en väldig tydlig ”plastkänsla” när man tar i det. Jag får också känslan av att det är äldre.

Men nu till 10.000 kr frågan – vad är det? Och är det gammalt? Det första jag gjorde när jag fick hem det var att testa det med Simichrome, ser väldigt mycket ut som bakelit, men det var negativt. Så det är det inte, så det kan genast räknas bort.

Så nästa steg blev att googla alla upptänkliga varianter på armband, plast, skuren dekor osv, osv men hittar absolut ingenting som har minsta likhet med detta armband eller material.

La ut bild i en ”plast-grupp” på Facebook och där fick jag ett förslag på ”pressat” horn. Spännande, det vet jag inte riktigt vad det är så det får bli steg två.

Fortsättning följer…

 

Ibland är det bra att gå tillbaka…

Jag är väldigt förtjust i ”blommiga” celluloid-armband från 30-40-talet (även broscherna). Har hittat några i färger och mönster jag inte hade innan (finns hur många varianter som helst, bara det är ett eget samlarområde).

2018-01-21 13.33.07

Så jag tänkte, jag tar fram de jag hade innan också så kan jag läsa på lite mer om dem och skriva om det. När jag gjorde det insåg jag att jag hade en katt bland hermelinerna.

När man ser armbandet för sig kanske man inte reagerar men tillsammans med de andra syns (och känns!) det tydligt att det är något annorlunda med det. Armbandet har också en annan typ av blommor än de andra. Jag tror att detta är en senare kopia, försöker ta reda på hur sen en senare kopia är, är den från typ nu eller är kopiorna gjorda på tex 70-talet? Den passar i alla fall med största sannolikhet inte in i min samling. Men den är ju fin för det!

Den här typen av armband (och broscher) började göras i Japan tack vare att en stor ingrediens i den här typen av äldre celluloid är kamfer (man ska kunna få fram en doft av malkulor om man gnuggar det entusiastiskt). Man utvinner kamfer ur ett träd, som passande nog på svenska heter Japankamfer, som det fanns stora bestånd av på Formosa (Taiwan) som vid sekelskiftet tillhörde kejsardömet Japan. Så när celluloiden slog igenom, det var ju inte bara i smycken utan i princip allt som gjorts i elfenben, så blev Japan en stor leverantör och byggde upp egna fabriker för tillverkning. Förutom Japan tillverkades celluloid främst i USA och Tyskland. Men det var främst i Japan som ”blommiga” smycken gjordes.

De här armbanden kan vara skurna eller gjutna. Ofta kallas alla av den här typen för skurna men det är en sanning med modifikation, de flesta är gjutna – men – oftast skurna för hand för den sista finishen när den kommit från gjutformen.

Jag har en som jag faktiskt tror är helt skuren, insidan på denna är mycket ojämnare än på de andra… men även de gjutna får en viss känsla av skuret eftersom de är ”finskurna” på slutet, det gör att även två som gjutits i samma form inte nödvändigtvis måste vara exakt lika.

Många gånger är de inte märkta, de kan ha haft en lapp, varit märkt på asken osv. Men där det finns är den oftast inpressad, ibland med Japan, ibland Made Japan och ibland bara FOREIGN.

De kan dessutom vara enfärgade i olika färger eller målade. De målade är handmålade vilket, precis som vid gjutningen, gör att de aldrig blir exakt lika. Det här var ju ingen superindustri där allt blev exakt, det är en av sakerna som gör dem så otroligt charmiga.

Lite tillskott

Så här i mellandagarna kände jag behov av att ut och röra på mig och eftersom vädret inte är så juligt precis så tog jag en cykeltur. Då hamnade jag så klart på Erikshjälpen… inte varit där på ett tag, har varit lite för mycket annat innan jul. Det har varit lite tunnsått med roliga smycken på senare tid, jag hittar visserligen alltid lite nytt via auktioner och FB-sidor men det är alltid roligare att fynda på loppis! Tillfredsställer ”sakletaren” i mig…

Den här gången hittade jag i alla fall lite, två halsband, ett par örhängen och ett stelt armband (som jag ju inte skulle köpa fler…).

Det här halsbandet blev jag rätt nyfiken på, vet inte alls vad detta är. Så här får jag fram med förstoringsglas, luktsinne, böcker och allt annat som krävs för att försöka klura ut om detta är något för samlingen eller om det får glädja någon annan.

Armbandet köpte jag även om jag tänkt jag skulle ligga lite lågt med stela armband. Skälet är enkelt, de är väldigt svåra att bedöma ålder på – har sett mer eller mindre likadana ut i massor av år. Men just det här fick jag 50/60-tals vibbar från men det kan vara helt fel. Det gjordes en hel del glittriga armband i lucite på 50-talet så det är det som är teorin men jag får se vad jag tror när jag synat det bättre.

2017-12-29 10.38.18

Ett par röda örhängen, hyfsat säker på 60-talet av clipsets utseende att döma.

Och till sist, ett jättefint rött ”swirl-halsband”, mönstret i pärlorna brukar kallas så på engelska. Hade någon förhoppning om bakelit och 30/40-tal men det är det inte, mer troligt lucite och 50/60-tal.

 

Två restaurerings-objekt

Jag har två halsband, båda i äldre celluloid, som behöver omvårdnad/lagning.

Detta halsband från 20-talet var i fint skick när jag ropade in det, när det kom fram var det liksom inte i riktigt lika fint skick… helt mosat. Trist när ett halsband i skör plast som överlevt nästan 100 år blir förstört i posthanteringen, suck. Men eftersom jag, naturligtvis, fick alla pengarna tillbaka så tänkte jag att det var synd att inte försöka mig på att laga det så gott det nu går. Jag är med i en facebook-grupp som handlar om att laga, vårda och göra om äldre smycken/vintagesmycken och har ställt frågan där vad som är klokast att göra. Tyvärr har jag fått svaret att missfärgningen tyvärr inte går att göra något åt men tipset är att ta till vara de hela delarna, sätta i nya ringar och sätta en kedja längst bak. Det tycker jag låter klokt så det ska jag ge mig på en dag.

Det andra renoveringsobjektet är ett halsband med en liten solfjäder, också detta 20-tal. Tyvärr har själva bandet som ska hålla ihop solfjädern försvunnit av tidens tand. Jag skulle tro att det ska till ett mycket tunt sidenband men det knepiga är hur man ska fästa det, äldre celluloid är både skört och kan vara brandfarligt (!) så det gäller att vara försiktig. Jag har ställt frågan i samma grupp men just lim är knepigt eftersom alla i gruppen är amerikaner eller från England och vi har ju inte samma typer av lim, eller snarare inte samma namn på limmet. Men jag går väl försöka testa på en liten del av kedjan eller något först…

Några plastsmycken från tidigt 1900-tal

Jag möter rätt ofta en lätt fnysning när jag berättar om vad jag samlar på. Plastsmycken, för de allra flesta, är nog billigt ”krims-krams” och säger man äldre ser de framför sig billiga Epa-smycken (för er som är gamla nog att minnas Epa…) från 60- och 70-tal.

Att det finns plastsmycken från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal och framåt är det förvånansvärt få som vet. Och att de både vackra och sköra och inte alls några billiga slit och slängprodukter.

Några riktigt vackra gamla smycken ur min samling är de ovan- och nedanstående, alla i celluloid som var plasten/materialet på modet. Celluloiden kom fram i samband med att man ville hitta ett ersättningsmaterial till det dyra elfenbenet. Inte säker på att man på den tiden funderade så mycket över vad det gjorde med djuren utan det var nog i mångt och mycket en ekonomisk fråga att utveckla material som liknande elfenben. Redan på den tiden var elfenben ett dyrt och exklusivt material.

De här halsbanden kommer alla från 10- och 20-tal, särskilt det gröna till höger är väldigt typiskt ”flapper”-halsband från 1920-talet. ”Flapper” var beteckningen på kvinnorna som vi ser framför oss när vi pratar 20-tal, kort bobbat hår, hårsmycken, knäkorta charleston-klänningar och långa halsband.

Kedjor var inte alltid självklart utan sammetsband, även till längre halsband, var vanligt och de två typerna av ”kedjor” i celluloid är väldigt typiska för denna tid.

2017-12-08 11.47.38

Armband (som behöver nytt elastiskt band) och brosch från samma tid. Jag vet att det kring sekelskiftet var vanligt att man hade två likadana armband, ett på var arm (det här var ju före armbandsuren). Så om det här funnits ett till vet jag inte men fint är det.

Egentligen ofattbart att dessa smycken har överlevt 100 år. Den tidiga celluloiden är väldigt skör.

Har tyvärr ett annat halsband som överlevt 100 år men som inte överlevde eBay’s och postens hantering. Vet inte var i kedjan det gick fel men döm om min besvikelse när halsbandet såg ut så här när jag öppnade det… Förstört och bortom räddning, snyft.