Ibland är det bra att gå tillbaka…

Jag är väldigt förtjust i ”blommiga” celluloid-armband från 30-40-talet (även broscherna). Har hittat några i färger och mönster jag inte hade innan (finns hur många varianter som helst, bara det är ett eget samlarområde).

2018-01-21 13.33.07

Så jag tänkte, jag tar fram de jag hade innan också så kan jag läsa på lite mer om dem och skriva om det. När jag gjorde det insåg jag att jag hade en katt bland hermelinerna.

När man ser armbandet för sig kanske man inte reagerar men tillsammans med de andra syns (och känns!) det tydligt att det är något annorlunda med det. Armbandet har också en annan typ av blommor än de andra. Jag tror att detta är en senare kopia, försöker ta reda på hur sen en senare kopia är, är den från typ nu eller är kopiorna gjorda på tex 70-talet? Den passar i alla fall med största sannolikhet inte in i min samling. Men den är ju fin för det!

Den här typen av armband (och broscher) började göras i Japan tack vare att en stor ingrediens i den här typen av äldre celluloid är kamfer (man ska kunna få fram en doft av malkulor om man gnuggar det entusiastiskt). Man utvinner kamfer ur ett träd, som passande nog på svenska heter Japankamfer, som det fanns stora bestånd av på Formosa (Taiwan) som vid sekelskiftet tillhörde kejsardömet Japan. Så när celluloiden slog igenom, det var ju inte bara i smycken utan i princip allt som gjorts i elfenben, så blev Japan en stor leverantör och byggde upp egna fabriker för tillverkning. Förutom Japan tillverkades celluloid främst i USA och Tyskland. Men det var främst i Japan som ”blommiga” smycken gjordes.

De här armbanden kan vara skurna eller gjutna. Ofta kallas alla av den här typen för skurna men det är en sanning med modifikation, de flesta är gjutna – men – oftast skurna för hand för den sista finishen när den kommit från gjutformen.

Jag har en som jag faktiskt tror är helt skuren, insidan på denna är mycket ojämnare än på de andra… men även de gjutna får en viss känsla av skuret eftersom de är ”finskurna” på slutet, det gör att även två som gjutits i samma form inte nödvändigtvis måste vara exakt lika.

Många gånger är de inte märkta, de kan ha haft en lapp, varit märkt på asken osv. Men där det finns är den oftast inpressad, ibland med Japan, ibland Made Japan och ibland bara FOREIGN.

De kan dessutom vara enfärgade i olika färger eller målade. De målade är handmålade vilket, precis som vid gjutningen, gör att de aldrig blir exakt lika. Det här var ju ingen superindustri där allt blev exakt, det är en av sakerna som gör dem så otroligt charmiga.

60-talets op-mode

Alla som känner mig lite bättre vet att jag är en svart-vit person, svart-vit på det sättet att 80-90 % av min garderob är svart, vit, grå eller kombinationer. Vad är då naturligare att en del av min samling består av svartvita smycken?

Många av de svartvita smycken som jag har i samlingen kommer från mitten av 60-talet och det som kallades op-mode eller op-art.

Op står för optical art, alltså optisk konst eller optiskt mode. Op-modet innebar starka färger och svartvita mönster i grafiska former. Mycket A-formade klänningar, kortkorta kjolar, täta strumpor och stövlar eller skor med avskuren tå. Till detta bar man svartvita örhängen, ofta stora, och/eller svartvita halsband och armband. Detta var ungdomens, Swingin London och Mary Qwants storhetstid, innan Flower Power tog över modet.

Det knepiga för en samlare som mig, som vill ha smycken från 60-talet och tidigare, inte senare, är att svartvitt har återkommit i modet i flera omgångar så det är ibland rätt svårt att veta om smycket ”är från tiden” som det så fint heter. Men man får ta till det vanliga, känslan (lär dig av att titta på och hantera då mycket smycken du kan) av om det är äldre, lås, clips etc (tänk bara på att de kan vara bytta). På 60-talet hade många olika plaster kommit så själva materialet har man inte så mycket dateringshjälp av som man har på äldre smycken. Bläddra i böcker, leta på nätet osv, osv.

Har naturligtvis en del i samlingen som är tveksamma, omöjligt att alltid ha rätt, men de flesta är jag ändå rätt säker på är från 60-talet.

Mary Quant hade en blomma som slog igenom stort, vilket naturligtvis gjorde att det gjordes mängder med kopior… Kvinnan jag köpte detta halsband och ring från hävdar att det är Mary Quant men det är helt omöjligt att veta. Kedjan ser tveksamt ny ut på halsbandet men ringen är definitivt från rätt tid.

Tre olika halsband med matchande örhängen, de vänstra är likadana men med vita resp svarta större pärlor, de översta till höger är i samma stil och båda paren örhängen kan fungera till vilket som av dessa tre halsband. Det nedre setet till höger är lite mer ”blommigt” och kan vara lite mer på väg över till Flower Power.

Olika par med örhängen, alla typiska från tiden. De övre brukar också räknas in i det som kallas ”Space Age”, dvs en aning längre fram på 60-talet när allt skulle vara rymdinspirerat.

Armband hittar man en del men de man ser på modebilder från den här tiden är de stela till vänster, de tillhörde väldigt tydligt ”looken”.

2018-01-16 12.14.28

Broscher var helt ute för den som gillade op-modet, hela 60-talets mode var ju en ungdomsrevolt där man absolut inte skulle se ut som sina föräldrar och då tillhör nog broscherna det som man ansåg tillhör föräldragenerationen. Jag äger två men är osäker på ålder på båda…

En ny idé…

Börjar det nya året med att testa en ny idé. Kom över ett parti klockarmband och tänkte jag kunde göra något roligt med dem. Tanken var/är att göra ”vanliga” armband av dem med broscher eller örhängen istället för klocka.

2018-01-02 13.59.39

Sagt och gjort, hade ett hänge med en lama på som jag egentligen hade tänkt göra till hänge men testade med att istället sätta det på ett armband, blev hyfsat tycker jag nog. Nu ska jag skicka detta till en av mina bästa vänner som jag varit i Peru och Chile tillsammans med så får hon ”testgå” det så det håller. Tycker laman passar henne!

Har lärt mig att innan jag sätter igång i för stor skala måste jag testa ordentligt att sättet jag gör dem på håller, hade lite problem i början att en del smycken inte höll. Det är ju supertråkigt om man säljer dem!

 

 

Lite tillskott

Så här i mellandagarna kände jag behov av att ut och röra på mig och eftersom vädret inte är så juligt precis så tog jag en cykeltur. Då hamnade jag så klart på Erikshjälpen… inte varit där på ett tag, har varit lite för mycket annat innan jul. Det har varit lite tunnsått med roliga smycken på senare tid, jag hittar visserligen alltid lite nytt via auktioner och FB-sidor men det är alltid roligare att fynda på loppis! Tillfredsställer ”sakletaren” i mig…

Den här gången hittade jag i alla fall lite, två halsband, ett par örhängen och ett stelt armband (som jag ju inte skulle köpa fler…).

Det här halsbandet blev jag rätt nyfiken på, vet inte alls vad detta är. Så här får jag fram med förstoringsglas, luktsinne, böcker och allt annat som krävs för att försöka klura ut om detta är något för samlingen eller om det får glädja någon annan.

Armbandet köpte jag även om jag tänkt jag skulle ligga lite lågt med stela armband. Skälet är enkelt, de är väldigt svåra att bedöma ålder på – har sett mer eller mindre likadana ut i massor av år. Men just det här fick jag 50/60-tals vibbar från men det kan vara helt fel. Det gjordes en hel del glittriga armband i lucite på 50-talet så det är det som är teorin men jag får se vad jag tror när jag synat det bättre.

2017-12-29 10.38.18

Ett par röda örhängen, hyfsat säker på 60-talet av clipsets utseende att döma.

Och till sist, ett jättefint rött ”swirl-halsband”, mönstret i pärlorna brukar kallas så på engelska. Hade någon förhoppning om bakelit och 30/40-tal men det är det inte, mer troligt lucite och 50/60-tal.

 

Lite nytt, kanske bakelit?

Har ropat in ett halsband och en brosch som säljaren har gissat på bakelit. De är fina ändå, även om det inte skulle vara bakelit, jag samlar ju inte material på det sättet, men de ska testas.

 

Så fram med simichrome och tops (bomullspinnar ska det kanske heta?) för en koll.

2017-12-21 13.35.34

Halsbandet testar positivt, simichronen ändrar färg så fint, men broschen får jag nog fundera vidare på, blir inte riktigt klok vad det är. Det är alltid svårare med smycken där plasten är ”infattad”. När hela smycket är i plast är det lättare att klämma och känna, mycket handlar om hur plasten känns.

 

Förutom halsbandet och broschen har det smugit med några örhängen också, 50/60-tal.

 

Och så till sist ett coolt armband som jag är väldigt osäker på ålder men som jag gissar att det är lucite och, precis som örhängena, från 50/60-tal. Skulle eventuellt kunna vara 70-tal med tanke på att det är orange men även på 60-talet användes ”brandgult” som det ofta kallades på den tiden.

2017-12-21 13.32.40

Några plastsmycken från tidigt 1900-tal

Jag möter rätt ofta en lätt fnysning när jag berättar om vad jag samlar på. Plastsmycken, för de allra flesta, är nog billigt ”krims-krams” och säger man äldre ser de framför sig billiga Epa-smycken (för er som är gamla nog att minnas Epa…) från 60- och 70-tal.

Att det finns plastsmycken från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal och framåt är det förvånansvärt få som vet. Och att de både vackra och sköra och inte alls några billiga slit och slängprodukter.

Några riktigt vackra gamla smycken ur min samling är de ovan- och nedanstående, alla i celluloid som var plasten/materialet på modet. Celluloiden kom fram i samband med att man ville hitta ett ersättningsmaterial till det dyra elfenbenet. Inte säker på att man på den tiden funderade så mycket över vad det gjorde med djuren utan det var nog i mångt och mycket en ekonomisk fråga att utveckla material som liknande elfenben. Redan på den tiden var elfenben ett dyrt och exklusivt material.

De här halsbanden kommer alla från 10- och 20-tal, särskilt det gröna till höger är väldigt typiskt ”flapper”-halsband från 1920-talet. ”Flapper” var beteckningen på kvinnorna som vi ser framför oss när vi pratar 20-tal, kort bobbat hår, hårsmycken, knäkorta charleston-klänningar och långa halsband.

Kedjor var inte alltid självklart utan sammetsband, även till längre halsband, var vanligt och de två typerna av ”kedjor” i celluloid är väldigt typiska för denna tid.

2017-12-08 11.47.38

Armband (som behöver nytt elastiskt band) och brosch från samma tid. Jag vet att det kring sekelskiftet var vanligt att man hade två likadana armband, ett på var arm (det här var ju före armbandsuren). Så om det här funnits ett till vet jag inte men fint är det.

Egentligen ofattbart att dessa smycken har överlevt 100 år. Den tidiga celluloiden är väldigt skör.

Har tyvärr ett annat halsband som överlevt 100 år men som inte överlevde eBay’s och postens hantering. Vet inte var i kedjan det gick fel men döm om min besvikelse när halsbandet såg ut så här när jag öppnade det… Förstört och bortom räddning, snyft.

 

Förbereder julmarknad

Förbereder julmarknaden i början av december genom att, mellan alla hostningar, nysningar och vila, försöka bygga upp bordet. Det går extremt långsamt, tagit mig en hel vecka, eftersom jag åkt på en riktig superdunderförkylning och orkar bara göra ytterst lite…

Jag bygger upp det så här hemma av flera skäl, ett skäl är att det ska vara enkelt att bygga när jag kommer till museet där julmarknaden ska vara, har man en klar bild innan är det både snabbt och enkelt på plats. Dessutom, eftersom bära saker inte precis är min bästa gren, och trots att jag har bärare med mig (TACK Kristine), så tar jag inte med mig mer än det som faktiskt krävs och får plats på bordet.

Ett annat skäl är att gå igenom hur mycket smycken jag ska ta med mig, eller som jag har, i de olika ”kategorierna”. Detta både för att inte släpa med mig för mycket men också för att se om det är något jag kanske borde göra fler av innan marknaden.

Det tredje skälet är rent praktiskt. Jag plockar nämligen fram allt annat jag också ska ha med mig, allt från förlängningssladdar, sax, tejp till silkesapper och påsar. Då har jag fortfarande tid att skaffa det som eventuellt saknas.

Allt måste också på något sätt prissättas, särskilt eftersom jag inte kan stå så mycket själv utan har hjälp av Susanne (TACK Susanne) stor del av tiden och det gör det enklare för henne om det är klart och tydligt vad allting kostar. Så i samband med att jag plockar bort smycken och ner i transportlådor ska det på en prislapp alternativt blir det enhetspris, alla ringar kostar x, alla halsband kostar y. Har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra. Enhetspris är enkelt, enkelt att förstå för kunden, enkelt att hålla reda på för Susanne och mig, men det innebär också att en del blir för billigt medan annat blir för dyrt…

20171111_141319

Måste ha fram min ”betalmaskin” från iZettle också och se så den fungerar. Visserligen har många swish nu för tiden men att kunna ta betalt med kort känns ändå viktigt. Men eftersom det ofta går rätt lång tid mellan varven jag använder ”betalmaskinen” så behöver den kollas – och jag behöver öva med den 😊!

Jean Painleve, fransk mångsysslare

Jean Painleve var en fransk biolog och filmare, pionjär för populärvetenskaplig film. Han levde 1902-1989. Vad har detta med smycken att göra tänker du? Jo, han var inte bara filmare och biolog utan en mångsysslare, en entreprenör.

Tillsammans med sin livskamrat Genevieve Hamon skapade han 1936 en serie mode-accessoarer med sjöhästar som tema. Sjöhästen var hans största/mest kända film och sjöhästen blev så att säga hans signum. Accessoarerna tillverkades av Clement Nauny i L’Hippocampe. Denna serie såldes under namnet jHp, Jean Hippocampe Painleve. Förutom smycken var det bla tyger och scarfes.

Han öppnade också flera butiker i Paris och runt om i Frankrike där sjöhäst-smycken visades upp tillsammans med akvarier med levande sjöhästar.

Alla smycken är inte märkta men den fullständiga märkningen ser ut som nedan. Hans smycken är gjorda av mässing och galalith, en fransk plast liknande bakelit. Jag är stolt ägare till nedanstående armband med den fulla märkningen.

Jag hittar inte så väldigt mycket information om Jean Painleves smycken, bara om hans filmer, så det är väldigt svårt att veta om allt i den här stilen kommer från Jean Painleve eller om någon gjort kopior. På nätet säljs allt, inklusive ödlor och ”drakar”, som Jean Painleve men det verkar som ingen egentligen vet. Inte heller har jag lyckats hitta hur länge han höll på med smycken. Starten 1936 och sedan tills krigsutbrottet kan man gissa – men fortsatte det efter kriget?

Armbandet med ”draken” (kallas drake på nätet, om det är rätt namn, vem vet!?) och sjöhästen har ingen märkning alls medan broschen med ödlan är märkt Depose, som ju bara betyder ungefär Patenterad.

De här två är mina senaste köp, en brosch och ett udda örhänge. Broschen är märkt Made in France och med lite god vilja skulle det kunna stå jHp också, mycket otydligt, örhänget är märkt Depose Made in France.

Detta är också en del av historien runt äldre plastsmycken så jag är glad att jag i alla fall fått ihop en liten samling. De är inte så lätta att hitta och tittar man på tex eBay är det DYRT.

Bakelit-klocka

Den som söker finner till slut… Har legat och dreglat över bilder på den här typen av klockor, tycker de är så otroligt coola. Och äntligen hittade jag en som jag som jag också tyckte var ok i pris (de är vanligtvis VÄLDIGT dyra), köpt den från England.

20171030_101542

Klockan är gjord i bakelit med ett ingjutet ur. Den var billigare för att uret tyvärr inte fungerar, det hade varit roligt, men var för mig ingen absolut nödvändighet. Jag köpte den inte i första hand för att bära utan för att ha den i samlingen. De är dessutom ganska små i omkrets så det är knappt att den går om min handled, och jag tycker inte jag har jättegrova! Vet inte om klockan går att laga men jag misstänker att det är billigare att köpa en annan med fungerande klocka i så fall…

De här klockorna gjordes under Art Deco-tiden, 30-talet och i början av 40-talet. Jag misstänker att de gjordes i USA eftersom de jag har sett tidigare alltid sålts från USA eller England. Själva uret kan variera, just det här uret har jag inte lyckats klura ut så mycket om, tror det kommer från Schweiz.

Själva ”bandet” är i bakelit, stelt men med dels ett gångjärn, dels en öppning för att du ska få det på dig. Det är nog meningen att de ska sitta relativt fast mot handleden.

 

Svartvitt 60-tal

Har en ”samling i samlingen” med svartvitt 60-tal – dem som känner mig blir inte det minsta förvånade över det…

Nu har jag hittat ett jättehäftigt halsband som jag bara var tvungen att ha. Det var till salu på eBay och jag har bestämt mig för att undvika att köpa från USA eftersom det oftast är dyrt och dessutom tillkommer oftast häftigt dyr frakt, plus att man ibland dessutom råkar ut för tullavgifter när det väl kommer hit. Men när jag fick se detta ignorerade jag glatt mina föresatser – ångrar det heller inte! Nu var det inte så dyrt, varken i inköp eller i frakt så jag tröstade mig med att det ändå totalt sett inte blev så dyrt.

En länk till resten av den svartvita samlingen hittar du här Min samling äldre plastsmycken.