Jag får frågan då och då om hur det kom sig att jag började hålla på med smycken över huvud taget och varför jag började samla just äldre plastsmycken. Så jag har gått och funderat, varför blev det just så? En enkel förklaring är naturligtvis att jag alltid älskat smycken, gärna stora och gärna något som ingen annan har. Äkta smycken har aldrig varit något för mig, stort, maffigt och lite kul ska det vara.
Att jag började göra egna smycken fick sin start med att jag blev sjuk och ville ha något att pyssla med. Jag grejade med lite allt möjligt och en dag när jag slösurfade på nätet såg jag någon som hade gjort ringar av knappar, inte ens särskilt fina, men det satte igång min fantasi. Jag hade en hel låda med blandade gamla knappar och började prova mig fram. För att få ytterligare inspiration började jag leta på Pinterest och insåg att det fanns många, särskilt utanför Sveriges gränser, som höll på med sådant här. Jag upptäckte också genren ”smycken av andra gamla smycken” och började kombinera dem båda.
Jag började leta gamla smycken för att göra nya smycken av och ibland hittade jag så fina saker att jag inte hade hjärta att göra nya smycken av dem och började sälja dem på Tradera och göra smycken av framför allt söndriga smycken. Och på den vägen är det…
Samtidigt insåg jag att det vore roligt att skaffa mig ett specialområde, något att samla på och fördjupa mig i. När man inte jobbar behöver hjärnan ändå sitt. Och precis när jag gick i de funderingarna var jag på en loppis och förälskade mig i ett svart armband. När jag kom hem insåg jag att det nog var armband som var gjort av någon äldre sorts plast, kanske bakelit. Och då insåg jag – det här tycker jag vore roligt att lära mig mer om! Så sagt och gjort, min samling och mitt kunskapssökande startade där och då.
Att det sedan visade sig att detta är, i alla fall i Sverige, ett ganska ”okänt” område gör det både svårt men samtidigt också roligt. Min dröm på sikt är att lära mig så mycket att jag både vet vad det är jag har i min samling men också att så småningom göra en bok. Men det ligger rätt långt fram i framtiden – men drömma kan man ju!
helensjoyeriadotcom 