Idag har jag nog gjort ett riktigt fynd – tror jag… Jag hittade ett halsband som jag misstänker är av bakelit-pärlor för 15 kr! Och även om det nu inte skulle vara det så är det i vilket fall som helst ett halsband av äldre plast av något slag.
Dessutom rätt fint!
Igår nämndes ebonit på tv och då slog det mig att det finns det ju också ett äldre plastmaterial som heter. Så jag letade fram lite information (Wikipedia);
Ebonit är en sorts plast, tillverkad av hårdvulkaniserat gummi genom tillsats av schellack. Det är en av de första plastsorterna som tillverkades, och fick sitt namn av att den genom sin hårdhet liknar ebenholts, på engelska ebony.
Ebonit framställdes första gången av T. Hancock 1840, och blev under 1800-talet populärt i bijouterier, fotografietuier och andra prydnadföremål. Det blev även flitigt använt i kirurgiska instrument, i knappar, linjaler, reservoarpennor med mera.[1]
I början och mitten av 1900-talet användes ebonit i stor utsträckning i elektrisk utrustning, inklusive radioapparater, på grund av sin goda elektriska isolationsförmåga och lämplighet för mekanisk bearbetning. Till exempel går det utmärkt att skära både utvändiga och invändiga gängor i ebonit.
Nu för tiden är ebonit ett av de två dominerande materialen för tillverkning av skaft till rökpipor.
Klorblekt ebonit, med iblandad vit fyllnadsmassa kallades Eburit, och har använts som ersättning för elfenben vid biljardbollstillverkning.
Så nu när jag tyckte jag började få lite överblick inser jag att det finns mycket, mycket mer… Ebonit är väldigt likt både bakelit och jet/stenkol och hur ser man skillnad på dem??!! Dessutom finns det uppenbarligen också Eburit som kan se ut som elfenben… suck!
Som ett led i att börja katalogisera min alltmer växande samling av äldre plastsmycken har jag börjat fotografera dem. Tanken är att sedan ta ett i taget och ta reda på om;
Investerade i ett fint arkivskåp som fungerar som hem för samlingen så jag fotograferar en låda i taget. Detektivarbetet får komma lite i taget.
Undersökta, katalogiserade smycken med information kommer att ligga under rubriken Min samling. Tills det finns något att skriva finns där en länk till min anslagstavla My collection på Pinterest där jag lägger upp en bild av varje smycke under tiden.
Har börjat nysta i det här med olika plastmaterial i äldre smycken, knappar, hårklämmor, hattpinnar och spännen. Tack vare Karima Perrys Plasticfantastic, har jag hittat en väldigt bra sammanställning. Enkelt uttryckt kan man dela in äldre plastsmycken material i tre huvudområden;
Den allra tidigaste plasten man gjorde smycken av var celluloid och den kom redan i slutet på 1800-talet. Oftast var det som imitation av sköldpadd, elfenben, korall och bärnsten och liknande. Generellt kan man säga att ”plastsmycken” från 1900-1930 är tillverkade av celluloid. Celluloid är oftast tunt, ljust och lite skört, dessutom känsligt för värme (kan även vara rätt brandfarligt). Som material kan det böjas, snurras och gjutas. Om man snabbt stoppar ner smycket i hett vatten luktar det kamfer. Ömtåligt.
Nästa utveckling av plastmaterial som används i smycken är bakelit. Bakelit har blivit ett samlingsnamn för ett antal liknande plastmaterial, från början var bakelit ett varumärke för ett material som uppfanns 1907. Bakelitens karaktäristika är att när den väl blivit upphettad och formad kan den aldrig smältas och formas igen. Den kan bli laminerad, andra färger kan läggas i och den kan färgas/tonas i stort sett i vilken färg som helst. Bakelitens färg kan dock ändras av ålder. Bakelit kan vara allt från helt genomskinlig till helt tät och i stort sett alla varianter däremellan. Bakelit är tyngre än sina sentida varianter och har en väldigt distinkt klang jämfört med senare plaster. Bakelit får patina över tid, färgen djupnar (vitt blir tex cremefärgat) får en viss ytbeläggning och skrapmärken och liknande. Om man stoppar ner smycket i hett vatten kan bakeliten ha (ibland, dock inte alltid) en distinkt doft av karbolsyra eller formaldehyd (hur något av det egentligen luktar…). Även bakelit är ömtåligt.
I slutet på 30-talet kom sedan ett material som går under namnet lucite som uppfanns av du Pont 1937 och började användas i smycken runt 1940. Lucite påminner på många sätt om bakeliten men betydligt billigare att producera. Populärast var lucite under perioden 1940-1950 men användes även senare. Lucite luktar inte om man stoppar ner det i hett vatten.
Gårdagens loppis-raid resulterade i några äldre (som jag tror vid ett första påseende) plastsmycken, 3 stela armband och två clips.
De här två plastarmbanden skulle absolut kunna vara äldre i bakelit, båda har både utseende, tyngd och yta.
Det här känner jag mig osäkrare på men för 5 kr kan man ju chansa… I alla fall tills jag lärt mig mer och kan sortera bort det som nog inte är gammalt eller ”äkta”.
Och till slut, örhängen/clips. Min spontana gissning är att detta är 60-tal men känner mig väldigt osäker. Särskilt de svart/vita, de skulle lika gärna kunna vara 80-tal… Men precis som med armbanden, de här kostade 10 kr/par så det kändes som om jag kunde kosta på mig att chansa!
Bakelit är ett typiskt samlarområde inom plast, inte bara inom smycken. Som nybörjare på det här försöker jag lära mig hur jag ska veta om det är bakelit eller inte (har rätt stor betydelse, om inte annat så på priset…). Letat runt lite och hittade en blogg VaVoomVintage där det fanns en riktigt bra genomgång hur man gör. Här kommer en sammanfattning;
Sedan finns det mer ”kemiska” sätt att testa men det måste ju fördjupa mig i lite mer innan jag skriver om det…
Idag har jag ägnat mig en stund åt att fixa till lite som blivit liggande, letat upp lite kedjor till hängen som saknat det, satt dit någon ny upphängning och lite annat smått och gott. Bland annat har häftigaste ugglan fått en fin kedja som passar till.
Ett keramikhänge fick ny upphängning och ett annat, riktigt vintage-hänge, fick också en ”ny” kedja.
Nu ska de fotas och läggas ut på Tradera, som vanligt hittar du en länk till min butik på Tradera under rubriken Försäljningsställen.
Som ett led i att få lite ordning på min samling av ”äldre” plastsmycken börjar jag idag samla information om olika plaster som använts till smycken, bakelit, celluloid, lucite och vad de nu de heter… Och hur man vet skillnad inte minst!
Börjar med att försöka få fram en lista på olika plaster, tänkte kanske att något museum kan tänkas ha det – de måste ju veta det för att sköta om sina saker på rätt sätt. Vilket/vilka kan tänkas ha mer moderna samlingar (1900-tal) där plast är en faktor? Spontant tänker jag på Nordiska museet som har mycket utställningar kring vardagsföremål under 1900-talet, och smycken. Jag har lagt upp en ny rubrik som heter Plast, där kommer jag att samla all information jag lyckas få ihop.
Återkommer i ärendet!
helensjoyeriadotcom 