Celluloid och nyare kopior

Fick en fråga igår om två broscher jag ska sälja eftersom jag konstaterat att de är alldeles för ”nya” för mig. När jag köpte dem trodde jag att de var i celluloid (i början av mitt samlande, på intet sätt fullärd nu men nu kan jag i alla fall lite mer…) men när jag sorterade samlingen hittade jag dem och konstaterade att de är i någon slags ”plastmassa”, vad vet jag inte.

2017-08-26 13.32.59

Personen ifråga undrade om det inte var celluloid och undrade hur jag vet att det inte är det. Knepigt kände jag, hur förklarar man en känsla? Men sedan funderade jag lite och försökte förklara, dels ser man med blotta ögat att de är nyare men de är också ”poriga” på ett sätt som celluloid inte är.

 

Plockade fram både de två jag ska sälja och två äldre i celluloid i samma stil och när man ser dem in till varann är skillnaden väldigt uppenbar!

 

Söker den försvunna inspirationen…

Nu har jag anmält mig till julmarknaden (första advent-helgen), städat arbetsbordet (Lena, Bregott-handduken hänger med än!) och tittat igenom alla idé-bilder jag sparat – trots det lyser inspirationen med sin frånvaro, suck.

2017-06-08 16.36.11-1

Jag har även sorterat och gått igenom alla ”ganla” smycken jag gjort, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra mer… mer än att göra som alla proffs gör när de inte riktigt har den rätta känslan – helt enkelt bara börja göra och leva med att det inte blir så bra utan helt enkelt arbeta mig fram och vips, så kanske inspirationen helt plötsligt infinner sig.

Jag saknar så att bara hamna i ”flow” när man bara är i det, glömsk av tid och rum. Rent allmänt är det en härlig känsla men som smärtlindring är det oöverträffat!

Favorit i repris – hur få silver fint igen

Silver har ju en tråkig tendens att svartna och är det dessutom ett mindre smycke kan det vara i stort sett omöjligt att putsa. Dessutom kan det vara svårt att läsa eventuella stämplar.

Det finns två väldigt enkla sätt att få dem fina igen men tänk på att om det finns stenar och annat kan de lossna om du håller på för mycket i vatten, särskilt mindre strass-stenar och liknande. Äldre silversmycken med mindre stenar – där gäller försiktighet! Tänk också på att du inte tvättar bort patina som ska vara där…

Variant 1. Tvätta smycket med helt vanligt hårschampo. Ta en klick schampo i din kupade hand, ta en droppe vatten och lägg smycket i handen. Gnugga upp ett lödder, som om du tvättade händerna, skölj och torka av. Har du ett smycke med mindre stenar kan du, istället för att lägga det i handen, ta en tandborste med schampo på och försiktigt gno och snabbt skölja, alltså inte ligga i vatten!

Förutom att göra silver fint igen är det över huvud taget ett bra sätt att tvätta använda smycken på, har du köpt ett begagnat smycke kan det kännas rätt skönt att tvätta innan man använder det, särskilt örhängen.

 

2016-09-17-10-51-32

Variant 2. Täck en skål eller liknande (måste tåla kokhett vatten) med folie. Lägg smycket/smyckena i botten, lägg över bakpulver. Koka upp vatten och häll det kokande vattnet över smycken och bakpulver (ska fräsa/bubbla upp). Låt stå en stund, plocka upp, skölj av och torka. Som nytt! Är det väldigt missfärgat kan du få göra det två gånger eller få gnugga det lite när du torkar det.

Den här tekniken fungerar alldeles utmärkt att även använda på svartnade silverbestick, små dosor eller annat som inte är så stort eller har mycket mönster på sig kan vara svårt att få fint med putsmedel. Men obs – även här gäller naturligtvis försiktighet om det tex finns limmade ytor eller annat som inte gillar att vara i vatten.

 

Kunskap är kul!

Jag lovordar ofta människor som kan saker – jag tycker det är otroligt roligt med människor som snöar in på ett ämne och kan förvånansvärt mycket. Det finns många inom området ”antikt & kuriosa” som kan mycket men vad gäller äldre smycken får man leta lite mer – men de finns där ute, de också.

Den här gången har jag en helt ljuvlig gammal brosch som har en märkning jag inte kunde tyda. Dessutom ser det ut som guld men har inga sådana stämplar. Broschen är med största sannolikhet från sekelskiftet eller något årtionde in på 1900-talet. Det är väldigt mycket jugend över den och dessutom är nålen nästan längre än broschen, båda ett tecken på perioden.

Efter att ha googlat utan att hitta något jag tyckte stämde så slängde ut frågan i en smyckegrupp jag är med i, och vips, så hade jag svaret. Tack snälla, tappade bort ditt namn eftersom tråden försvann men om du läser detta vet du ju vem du är!

Märkningen står för George L. Paine från Massachusetts, företaget fanns 1909-1922 så jag var ju inte så fel på perioden. De flesta smycken var i guld (10 karat plus) så troligen har jag rätt även i materialet. Länk till en kort info hittar du här.

Det är iofs roligt att ha rätt (vem vill inte ha det?) men roligast är ju att ha gissat ungefär rätt och sedan hitta uppgifter som bekräftar det!

Lite nytt från UK

Blir inte mycket bloggat nu när jag delar min tid mellan hemmet och stugan. Betyder nödvändigtvis inte att jag inte hittar något nytt till samlingen, bara att jag inte hinner fotografera det utan det läggs ännu så länge rätt osorterat i en låda…

Som jag skrivit innan har jag haft förmånen att bli inbjuden till en FB-sida där man köper och säljer äldre plastsmycken och en del hantverkssmycken. Det är otroligt kul, jag dreglar mest hela tiden över alla fina smycken, människor som intresserar sig för samma sak som jag och en hel del väldigt kunniga. Enda problemet är att sitta på händerna och inte köpa allt man vill ha, suck. Inte alltid det funkar, har bla köpt ett ”parti” med örhängen i bakelit.

 

Är också med i en liknande grupp helt inriktad på broscher, där säljs det dock både relativt nytt och gammalt. Även här hittar jag människor som kan en massa.

Jag har i alla fall bestämt mig för att köpa från Europa i första hand, blir naturligt mest UK, för att portot blir så väldigt dyrt från USA och Canada. Dessutom tar det evigheter innan det kommer fram. Gör det ett steg lättare att låta bli ”köp”!

Riktigt bra och roligt att ha hittat ett väldigt bra ställe att fråga och stämma av när jag nu snart ska börja katalogisera min samling lite ordentligt.

 

Polyten

Idag har jag återigen lärt mig något nytt, det är helt underbart med människor som kan en massa saker. Jag kom i kontakt med en kvinna via Tradera som i sin tur tipsade mig om en grupp på Facebook – tack Gun – för broschnördar, som i sin tur gjorde att jag kom med på en annan grupp för plastsmycken. Enda problemet är att hålla i plånboken…

Jag la bara ut lite allmänna bilder på en del av min samling av broscher och då upptäckte en kvinna där att vi hade likadana broscher, bara i lite olika färg. Hennes var blå, min är orange. Hon berättade att den är 50/60-tal (visste jag) och att den är gjord i den första polyten-plasten (visste jag däremot inte). Jag trodde att det var celluloid! Polyten är den plast som också användes till de konstfulla badmössor med blommor på som fanns under den här perioden, tänk Esther Williams.

Härligt, då har man blivit lite klokare!

001784a99d66d81c2285db68f569024e

Har den här broschen också, den har inte riktigt samma mjuka plast – får nog kolla denna också…

Liten loppisutflykt

Idag var det dåligt väder och vi behövde handla så det fick bli en tur runt till loppisen i Skruv. Det är en riktigt bra antikt & kuriosa-loppis, så kan man passa på att besöka Skrufs glasbruk (som ligger på samma ställe) och dessutom ta en fika eller handla gott bröd på bageriet i gamla stationshuset.

 

Jag letar efter ett skåp till torpet men det fanns det så klart inget, det är lustigt, jag tycker mig ha sett gamla skåp i massor för inga pengar alls men nu när jag behöver ett finns det inte att uppbringa… Men när jag ändå var där rotade jag så klart i smyckelådan också och hittade det här för 25 kr.

Ett par örhängen/clips i plast som jag är hyfsat säker på är 60-tal och ett halsband med skruvlås som nog är rätt gammalt, ska testa för bakelit när jag kommer hem.

Så det blev en rätt bra dag trots regn och utan skåp!

 

 

Örhängen som inte vill sitta fast

Fick en fråga för ett tag sedan vad man gör åt clips-örhängen som inte har ordentlig ”kläm” och inte vill sitta kvar ordentligt. Eller för den delen, som klämmer och sitter åt för hårt.

 

 

Själva ”klämmet” styrs av hur hårt eller löst clipset sitter där tungan roterar mot det som sitter fast mot själva örhänget. Tungan sitter som små piggar i hål och det är i den mekanismen man kan styra hur hårt eller löst de klämmer.

2017-07-16 16.38.11

Man får prova sig fram men antingen behöver man trycka ihop eller utvidga den fasta delen som hålen sitter i eller den delen med piggarna. Det bästa är att lära sig tekniken med ett par man inte är så rädd om för att komma på hur det fungerar. Men kommer man bara på tekniken är det inte så svårt. Sedan kan det vara väldigt lite förändring som gör att de sitter för hårt eller löst, man får helt enkelt pröva sig fram.

 

Om man gillar äldre smycken, även om man inte lagar dem mer än just ändrar clipsens tryck så är en liten tång med den här typen av grepp väldigt bra att ha, de kostar ingen förmögenhet. De går att köpa i de flesta pysselbutiker, men även Clas Ohlsons (tror jag köpte min där).

 

 

 

Mera Bengel

Nu ska jag lära mig mer om Bengel har jag tänkt, detta ska vara den bästa boken påstås det. Lämpligt nog kom den neddimpande i brevlådan en riktigt regnig dag.

2017-07-17 15.06.04

Nu är inte min skoltyska så bra men som tur är så är den tvåspråkig, både på tyska och engelska.

2017-07-17 15.06.16

Det jag hoppas jag ska lära mig är inte bara ungefär hur smyckena ser ut (det finns en hel del bilder på nätet) utan mer om historien, som jag tycker är lite häftig, men också hur man kan lära sig att se om det är Bengel, och dessutom om det är ett nytt eller ”från tiden”. De där små detaljerna som skulle kunna göra att man kommer åtminstone ett snäpp närmare.

Vad jag förstått är aldrig de gamla märkta, de nya (som är tillverkade idag efter gamla ritningar) ska vara försedda med intyg men eftersom Bengels smycken oftast är väldigt dyra så lockar det tyvärr också fram lite mindre nogräknade som gärna ”vill” att det ska vara Bengel och då allra helst gamla (eftersom de är dyrast!). Så ska man någon gång investera i ett Bengel-smycke (eller har turen att fynda ett!) så behöver man veta vad man ska titta efter, tänker jag.

Sommar

Blir varken så mycket skrivet, så mycket pysslat med samlingen eller med mina egna smycken så här års. Sommaren blir mest loppisutfärder och en och annan genomgång på säljsajterna. Men det är ofta ganska låg aktivitet på nätet, människor är lediga och har annat att göra. Däremot finns det ju betydligt fler loppisar på sommaren, loppis är alltid roligt!

Så jag slöläser mest deckare och löser korsord. Tids nog blir det höst och vinter igen och då kan jag ägna mig med full kraft åt min stora hobby.

Men det är inte så att om vädret är dåligt har jag inget att ta itu med… (kanske dags för det där köpstoppet jag hela tiden säger jag ska ha men aldrig håller?).

2017-07-07 08.48.022017-07-07 08.48.102017-07-07 08.48.20