Mina egna smycken har tyvärr fått ligga på sparlåga länge, först pga ett fall som resulterade i att jag bröt handleden (höger så klart) med gips och rehab för att få en fungerande hand igen. Men värken försvann inte utan jag hade också lyckats få en senskideinflammation som följd av skadan. Litet ingrepp som skulle ta en kvart och sen skulle äntligen jag vara hyfsat återställd. Men tji fick jag, läkaren som gjorde ingreppet lyckades istället med att skära av nerver till tummen så jag förlorade all känsel där. Ny operation, nytt gips och ny rehab.



När jag äntligen blivit så återställd som jag kommer att bli bestämde jag mig för att lägga ut huset till försäljning. Alla ni som flyttat från ett hus efter 30 år till en lägenhet vet vad jag talar om, det är ett enormt arbete. Är man dessutom, som jag ensamstående med allvarliga ryggproblem, är det något som verkligen tar all ens energi och ork. Nu har jag äntligen flyttat, fått allt i ordning och landat i mitt ”nya” liv.

Jag vet inte hur det är med er andra men jag behöver ro för att skapa, jag kan inte ha allt för mycket störelement runt mig. Så nu som först känner jag mig redo. När man kommer in i ”flowet” försvinner tid och rum, det är en alldeles speciell och underbar känsla som jag verkligen saknat.






Jag ramlade in på din sida på grund av intresse för sorgsmycken. Eftersom jag skriver om mina farfarföräldrar – en prästfamilj – och har letat fram min farfarsmor sorgsmycken ville jag gärna skicka dig en bild på dem för att få veta mer. Ett är ett långt halsband i stenkol (tror jag) ett annat en kombination av halsband, brosch och örhängen i något konstigt material med glasbitar i. Kan jag mejla en bild till dig?
GillaGilla
Visst kan du det, om jag kan hjälpa dig är väl en annan fråga 😊 du kan mejla mig på helen_karlsson@telia.com.
GillaGilla