vintage

Sorterar och sorterar

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu har jag fått upp farten på sorterandet av samlingen, alla broscher klara, alla armband, ringar och allt diverse så nu återstår det två stora grupperna, halsband och örhängen.

Men inser att jag också måste sortera om alla bilder i bildarkivet på Pinterest så snart är jag fyrkantig av alla timmar i soffan med plattan,  fram med bild, spara om,  ny bild, spara om – snacka om evighetsarbete.

Under rubriken Min samling ligger nu i alla fall länkar till alla nya anslagstavlor men det är inte på långa vägar klart. Inser att sisådär 1200 bilder tar lite tid att spara om…

Mycket blommor blev det…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Sådär, nu har alla Blommor och Frukt kommit på plats. Känns riktigt roligt att sortera nu när jag kommit på hur. Dessutom hittar jag ett antal i kategorin tveksamma, antingen till material eller till ålder, dem sorterar jag för sig för att gå igenom senare.

Jag passar på att få så mycket sorterat som möjligt nu innan städhjälpen kommer i veckan. Jag ”inreder” lådorna med sammet och/eller filt också innan jag lägger dit mina smycken och det dammar en del när man klipper i den typen av tyger. Tygbitar från Erikshjälpen och Kupan och tunn dubbelhäftande tejp från Clas Ohlsons så går det galant.

Nu ska jag ge mig på ”kroppsdelar” som nästa kategori,  undrar vad jag ska kalla den kategorin? Kroppsdelar kan den ju knappast heta! Den består även kameer, ansikten, händer etc men det kanske får heta människor? Får nog fundera på det…

Testa plast i smycken del 2, celluloid

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Den näst största äldre plasten är celluloid, eller som det är med bakelit,  en mängd olika plaster som alla uppträder ungefär likadant och som jag buntar samman under rubriken celluloid. Det är ju smycken jag ägnar mig åt, inte kemi, så jag fördjupar mig inte bland molekylerna…

Celluloid är den äldsta plasten (finns en del andra tidiga material som upplevs som plast men som har sitt ursprung i växtriket, därför räknas de inte fullt ut som plaster) och räknar sitt ursprung till 1860-talet. Det uppfanns för att skapa ett alternativ till biljardbollar i elfenben. Det är också under 1800-tal och tidigt 1900-tal celluloid hade sin storhetstid som ersättningsmaterial för elfenben, sköldpadsskal, bärnsten, korall och liknande dyra och exklusiva material.

Smycken i celluloid kan man hitta under perioden slutet 1800-tal fram till 50-talet, även om lucite tog över mer och mer under 1940-talet. Men det man ska tänka på är att den tidiga celluloiden och den senare kan skiljs sig en hel del åt.  Den tidiga är relativt skör, och dessutom brandfarlig, medan materialet utvecklades till mer hållbara varianter senare.

Det är mycket ovanligt att hitta celluloid-smycken från 1800-talet men naturligtvis kan det gå… från den här tiden är det i stort sett bara ”kopior” på smycken i dyrare material, alltså styrt av modet vid den här tiden.

Den stora mängden smycken jag som samlare hittar är framför allt gjorda de tre första årtionden på 1900-talet. Broscher, hårkammar av olika slag,  hattpinnar, armband och halsband. Men Japan gjorde mängder med lite roliga smycken i celluloid efter kriget som exporterades i rätt stora mängder både till Europa och USA.

Hur vet man då om det är celluloid?

1. Titta, titta och titta… är det ett smycke som är gjort för att likna något exklusivare material? Då är det rätt stor chans att det är celluloid.

2. Titta, titta och titta igen, håller du upp smycket mot ljuset så ska du kunna se igenom det – även om det är helt färgat.

3. Känn på vikten och titta på tjocklek, celluloid är väldigt lätt och oftast relativt tunt.

4.. Värmetest, värm materialet med dina händer (genom att gno rätt intensivt) eller med hjälp av varmt vatten så ska det lukta kamfer – tänk malkulor! Eller går du till apoteket och köper kamfer så du vet hur det luktar. Men, men – lukten säger egentligen ”bara” att om det luktar kamfer är det tillverkat tidigare än slutet på 20-talet när kamfer ersattes med annat, kan alltså vara celluloid ändå även om det inte luktar.

5. Lär dig känna igen smycken från tiden tidigt 1900-tal fram till slutet 30-tal, plus de japanska från 50-talet, genom att läsa och titta på mängder av bilder så är det också en mycket god hjälp. Särskilt eftersom det faktiskt inte finns något hundraprocentigt sätt att säga – detta är celluloid!

Ibland är det bara svårt att låta bli…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Köpte den här broschen från USA alldeles för dyrt, men jag kunde bara inte låta bli…

Broschen är nog inte väldigt gammal, tillräckligt för min samling tror jag nog iofs. Den är i celluloid och troligen från 50/60-talet.

Men i det här fallet är det inte bara det som är grejen, jag samlar plastsmycken, heter Helen och har en ”skägg-hund” (inte en skotte dock, som detta är, utan en schnauzer) – då gick det ju bara inte att motstå! Trots att den egentligen var dyrare än vad jag för det mesta brukar vara beredd att ge.

Undersöker en fin brosch

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Ropade in den här fina broschen för några veckor sedan. Den är väldigt skör så min spontana idé var att detta är en äldre brosch, troligen i den äldre formen av celluloid. Den första celluloiden var mycket skör så det skulle absolut kunna vara det. Sedan är det pärlemor som är inlagt som mönster.

Hittade två liknande som sålts, en på Etsy som beskrevs som bakelit, och en på Ebay som stod att det var lucite, ingen av dem hade skrivit någon tidsperiod. Dessutom har alla tre plasttyperna gjorts i ”sköldpaddsskal” så där blev jag inte direkt hjälpt.

Problemet med min brosch är att den är så skör att det inte är helt enkelt att testa material, det bästa vore om man hittade någon mer på nätet eller i någon bok. Bläddrat igenom alla mina ”plastböcker” utan resultat, hittade ingenting liknande…

Konstaterar dessutom att min brosch nog är en mandolin och inte en gitarr eller ukulele.

Så då är det bara fram med ”detektivögonen” och se vad jag kan komma fram till;

1. Först tittar jag på nål/lås och konstaterar att det är ett C-lås och en äldre variant vid böjningen, med andra ord är den relativt tidig. Ser handgjort ut, talar också för att det är äldre.

2017-03-14 13.39.07

2. Skörheten i materialet talar också för de två tidigaste plasterna, celluloid eller bakelit. Lucite kom inte förrän i slutet på 30-talet och blev riktigt stor på 50-talet och sedan framåt. Har aldrig sett ett smycke i lucite som kan tappa skärvor eller få sprickor på det sätt som min brosch har fått (några få på baksidan).

2017-03-14 13.39.16

3. Celluloid är lättare än bakelit, visserligen är broschen väldigt liten men den är rätt lätt. Man ska se igenom det, ja det gör jag.

4. Äldre celluloid,  före 1930, ska lukta kamfer när man värmer det men det vågar jag mig inte på att göra med risk att broschen går sönder.

5. Slutligen testar jag för bakelit, för att utesluta det (eller kanske upptäcka att det är det) med simichrome. Men nej, ingen reaktion.

2017-03-14 13.39.46

Så efter alla dessa indicier bestämmer jag mig för att denna brosch är i äldre celluloid, gissningsvis från 20-talet.

Hittade en SÅ smart idé

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Ni vet de där smyckena man har liggande hemma som har varit farmors/mormors/mammas eller vem det nu kan vara men som man inte vill använda? Som man kanske inte gillar, för sköra, för omoderna eller för värdefulla? Men som man ändå inte vill göra sig av med eftersom de ändå är ett minne från personen ifråga?

Hittade en så väldigt snygg och smart lösning på Pinterest, Framing Art Centre, tänk vad fint man skulle kunna göra detta. Då sparar man ändå smycket som ett minne men man behöver inte ha dåligt samvete för att det bara ligger i en låda…

Jag tänker att man kan göra det som tavla enligt bilden eller kanske som ett tittskåp om smycket är lite större.

Sedan tänker jag att man kan använda samma ide till massor av olika minnessmycken, det där halsbandet man fick när man tog studenten tillsammans med en studentbild eller vad det nu kan vara. Idén är på inget sätt ny men jag tyckte att just detta var väldigt snyggt gjort.

Vilket fynd!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Hittade de här roliga ljusmanschetterna helt i plast igår när jag var ute på loppistur. Var egentligen på jakt efter ett par helt ”vanliga” ljusmanschetter i mörkblått (så gammalmodig är jag att jag gillar ljusmanschetter) och när jag letade i lådan med ljusmanschetter så hittade jag de här helt underbara!

Jag kunde bara inte låta bli att ta med mig dem hem, att de dessutom i stort sett inte kostade något alls gjorde ju inte saken sämre.

Börjar bli hyfsad på att bedöma ålder på plastsmycken men ljusmanschetter? Bollade frågan lite med Annette som är duktig ”loppare” och hennes bedömning var minst 60-tal, några av dem eventuellt äldre. Det blev gårdagens riktiga fynd!

Senaste tillskotten

~ helensjoy ~ 3 kommentarer

Blivit lite nytt till samlingen  (undrar när jag ska få någon ordning på den…).

2017-02-22-09-15-00

Det här fina halsbandet har silverlås och det gjorde mig lite förvirrad. Spontant hade jag sagt ett halsband i lucite från 40/50-talet men de brukar aldrig ha silverlås… Så en teori skulle kunna vara bärnsten. Det är bundet med textiltråd så Coca-Cola-testet fungerar inte så det är ögon och näsa som får jobba lite. Men jag kan varken se eller lukta bärnsten (luktar kåda) så det är nog trots allt plast. Och eftersom jag inte kan känna någon direkt lukt är det ändå med största sannolikhet lucite.

Tyvärr har inte silverstämpling någon årsstämpel utan ”bara” 830, kattfot och S, så någon hjälp där får jag inte. Min teori är att det är äldre, snarare från 30/40-tal när plast fortfarande var lite dyrare material än vad det är idag så det var värt ett silverlås.

 

Detta fina ”dressclip” som du sätter i ringningen är i celluloid och från 20/30-tal. Det finns en utsmetad stämpel och jag tror att detta är gjort i Japan. Många i den här stilen är gjorda där och såldes till Europa, främst under mellankrigstiden, dvs 20/30-tal. De ska vara skurna och inte gjutna, med vetskap om Japans kultur på det här området stämmer säkert det – fina är de oavsett!

 

Lea Stein

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Köpte en brosch av Annette, en av dem som hjälper mig att nosa upp roliga plastsmycken, som såg väldigt annorlunda ut. När jag köpte den var jag mest fundersam över åldern, väldigt svårt att säga hur gammal den är.

På en promenad med hunden fick jag helt plötsligt för mig att det skulle kunna vara en Lea Stein, en fransk smyckeartist som är känd för hennes annorlunda, mycket typiska, plastsmycken. Så fort jag kom hem googlade jag på Lea Stein och ”boyshead” och visst hittade jag en likadan fast i lite andra färger.

lea-stein-figural-dark-blue-gavroche-chauffeur-boy-brooch-pin-french-resin-paris-a553279a59ffa7b4d63f65a6d8337b0a

Lea Stein är en fransk smyckeartist som började arbeta i en, för henne, väldigt typisk plastblandning (en slags akryl) på 60-talet. Hennes broscher i plast gjordes under två perioder, dels mellan 1969 och 1981, dels från 1991 och framåt. De görs alltså fortfarande, Lea Stein är still going strong. Hon är väldigt okänd i Sverige men välkänd och samlas framför allt i Frankrike, England och USA. På E’bay ligger tex denna pojke ute för 85 dollar.

Själv hörde jag talas om Lea Stein via min förkärlek för BBC’s olika antikprogram, i detta fall tror jag att det var Bargain hunt.

2017-02-10-08-01-39

Min brosch har fel nål/lås, den ska vara en lite v-formad nål och är nästan alltid signerad. Men jag ser att det är rätt kladdigt av lim runt fästet så jag tror helt enkelt att nålen gått sönder och den blivit bytt.

Så broschen blev ett riktigt fynd! Däremot är jag fortfarande väldigt osäker på åldern, i stort sett alla hennes broscher är gjorda efter 1969 och då är den ju per definition för ”ny” för mig!

 

 

 

Barnsmycken från 50-talet

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Den här veckan blev det barnsmycken i celluloid från 50-talet, möjligen början av 60-talet, för hela slanten. Ropade in ett parti med helt oanvända som legat nerpackade, troligen från en butik. Helt ljuvliga!

Fyra broscher med sagotema, har inte riktigt klurat ut vilka alla sagorna är bara. Snövit, prinsessan som kysste grodan men sen?

Lite maritimt…

Några fåglar/djur.

Och så till sist, förutom ett halsband också något som jag egentligen inte samlar på men som var så otroligt söta…