vintage

Tavlor och halsband

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag ska ge ”tack för hjälpen”-presenter till ett par personer som jag inte känner så väl och inte riktigt kan bedöma deras privata klädstil och då är det svårt med smycken – vet inte ens om de använder smycken… Så lite tavlor tänkte jag kunde fungera istället så just nu har jag snöat in på småtavlor med broscher.

Grundprincipen är – söndriga broscher, broscher som förlorat sin nål eller på annat sätt inte fungerar som brosch längre. Sedan kan jag ibland göra ett avsteg, broscher är omodernt och det finns massor därute!

Jag köper äldre ramar, letar på loppisar och ropar in ett och annat parti. De måste vara relativt små, de flesta broscher är ju inte så stora. Det enda svåra med småramar är att många av dem är gjorda för att stå och inte hänga. Men sedan måste det också stämma mellan ram och smycke, därför letar jag främst små ovala ramar i plast/trä (andra fördelen är att de i princip alltid är gjorda för att hänga). De är enklast, fungerar egentligen till alla typer av äldre broscher. Men en och annan gång får jag till det även med en ram i metall som tavlan högst upp…

2018-03-13 07.56.13

Bland tavlorna smög det in ett halsband också. Den här broschen hade tappat kroken som nålen ska fästa i men när jag synade den insåg jag att det fanns en annan krok som kunde användas för att sätta en kedja i. Så sagt och gjort, kedja kompletterad med ett par pärlor och vips så hade det blivit ett halsband.

 

Undersöker ett armband

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Köpte ett armband som både säljaren och jag tror är plast, det ser ut som trä men har en väldig tydlig ”plastkänsla” när man tar i det. Jag får också känslan av att det är äldre.

Men nu till 10.000 kr frågan – vad är det? Och är det gammalt? Det första jag gjorde när jag fick hem det var att testa det med Simichrome, ser väldigt mycket ut som bakelit, men det var negativt. Så det är det inte, så det kan genast räknas bort.

Så nästa steg blev att googla alla upptänkliga varianter på armband, plast, skuren dekor osv, osv men hittar absolut ingenting som har minsta likhet med detta armband eller material.

La ut bild i en ”plast-grupp” på Facebook och där fick jag ett förslag på ”pressat” horn. Spännande, det vet jag inte riktigt vad det är så det får bli steg två.

Fortsättning följer…

 

Ibland är det bra att gå tillbaka…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag är väldigt förtjust i ”blommiga” celluloid-armband från 30-40-talet (även broscherna). Har hittat några i färger och mönster jag inte hade innan (finns hur många varianter som helst, bara det är ett eget samlarområde).

2018-01-21 13.33.07

Så jag tänkte, jag tar fram de jag hade innan också så kan jag läsa på lite mer om dem och skriva om det. När jag gjorde det insåg jag att jag hade en katt bland hermelinerna.

Modern kopia

När man ser armbandet för sig kanske man inte reagerar men tillsammans med de andra syns (och känns!) det tydligt att det är något annorlunda med det. Armbandet har också en annan typ av blommor än de andra. Jag tror att detta är en senare kopia, försöker ta reda på hur sen en senare kopia är, är den från typ nu eller är kopiorna gjorda på tex 70-talet? Den passar i alla fall med största sannolikhet inte in i min samling. Men den är ju fin för det!

Den här typen av armband (och broscher) började göras i Japan tack vare att en stor ingrediens i den här typen av äldre celluloid är kamfer (man ska kunna få fram en doft av malkulor om man gnuggar det entusiastiskt). Man utvinner kamfer ur ett träd, som passande nog på svenska heter Japankamfer, som det fanns stora bestånd av på Formosa (Taiwan) som vid sekelskiftet tillhörde kejsardömet Japan. Så när celluloiden slog igenom, det var ju inte bara i smycken utan i princip allt som gjorts i elfenben, så blev Japan en stor leverantör och byggde upp egna fabriker för tillverkning. Förutom Japan tillverkades celluloid främst i USA och Tyskland. Men det var främst i Japan som ”blommiga” smycken gjordes.

De här armbanden kan vara skurna eller gjutna. Ofta kallas alla av den här typen för skurna men det är en sanning med modifikation, de flesta är gjutna – men – oftast skurna för hand för den sista finishen när den kommit från gjutformen.

Jag har en som jag faktiskt tror är helt skuren, insidan på denna är mycket ojämnare än på de andra… men även de gjutna får en viss känsla av skuret eftersom de är ”finskurna” på slutet, det gör att även två som gjutits i samma form inte nödvändigtvis måste vara exakt lika.

Många gånger är de inte märkta, de kan ha haft en lapp, varit märkt på asken osv. Men där det finns är den oftast inpressad, ibland med Japan, ibland Made Japan och ibland bara FOREIGN.

Celluloid 30/40-tal

De kan dessutom vara enfärgade i olika färger eller målade. De målade är handmålade vilket, precis som vid gjutningen, gör att de aldrig blir exakt lika. Det här var ju ingen superindustri där allt blev exakt, det är en av sakerna som gör dem så otroligt charmiga.

60-talets op-mode

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Alla som känner mig lite bättre vet att jag är en svart-vit person, svart-vit på det sättet att 80-90 % av min garderob är svart, vit, grå eller kombinationer. Vad är då naturligare att en del av min samling består av svartvita smycken?

Många av de svartvita smycken som jag har i samlingen kommer från mitten av 60-talet och det som kallades op-mode eller op-art.

Op står för optical art, alltså optisk konst eller optiskt mode. Op-modet innebar starka färger och svartvita mönster i grafiska former. Mycket A-formade klänningar, kortkorta kjolar, täta strumpor och stövlar eller skor med avskuren tå. Till detta bar man svartvita örhängen, ofta stora, och/eller svartvita halsband och armband. Detta var ungdomens, Swingin London och Mary Qwants storhetstid, innan Flower Power tog över modet.

Det knepiga för en samlare som mig, som vill ha smycken från 60-talet och tidigare, inte senare, är att svartvitt har återkommit i modet i flera omgångar så det är ibland rätt svårt att veta om smycket ”är från tiden” som det så fint heter. Men man får ta till det vanliga, känslan (lär dig av att titta på och hantera då mycket smycken du kan) av om det är äldre, lås, clips etc (tänk bara på att de kan vara bytta). På 60-talet hade många olika plaster kommit så själva materialet har man inte så mycket dateringshjälp av som man har på äldre smycken. Bläddra i böcker, leta på nätet osv, osv.

Har naturligtvis en del i samlingen som är tveksamma, omöjligt att alltid ha rätt, men de flesta är jag ändå rätt säker på är från 60-talet.

Mary Quant hade en blomma som slog igenom stort, vilket naturligtvis gjorde att det gjordes mängder med kopior… Kvinnan jag köpte detta halsband och ring från hävdar att det är Mary Quant men det är helt omöjligt att veta. Kedjan ser tveksamt ny ut på halsbandet men ringen är definitivt från rätt tid.

Tre olika halsband med matchande örhängen, de vänstra är likadana men med vita resp svarta större pärlor, de översta till höger är i samma stil och båda paren örhängen kan fungera till vilket som av dessa tre halsband. Det nedre setet till höger är lite mer ”blommigt” och kan vara lite mer på väg över till Flower Power.

Olika par med örhängen, alla typiska från tiden. De övre brukar också räknas in i det som kallas ”Space Age”, dvs en aning längre fram på 60-talet när allt skulle vara rymdinspirerat.

Armband hittar man en del men de man ser på modebilder från den här tiden är de stela till vänster, de tillhörde väldigt tydligt ”looken”.

2018-01-16 12.14.28

Broscher var helt ute för den som gillade op-modet, hela 60-talets mode var ju en ungdomsrevolt där man absolut inte skulle se ut som sina föräldrar och då tillhör nog broscherna det som man ansåg tillhör föräldragenerationen. Jag äger två men är osäker på ålder på båda…

En ny idé…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Börjar det nya året med att testa en ny idé. Kom över ett parti klockarmband och tänkte jag kunde göra något roligt med dem. Tanken var/är att göra ”vanliga” armband av dem med broscher eller örhängen istället för klocka.

2018-01-02 13.59.39

Sagt och gjort, hade ett hänge med en lama på som jag egentligen hade tänkt göra till hänge men testade med att istället sätta det på ett armband, blev hyfsat tycker jag nog. Nu ska jag skicka detta till en av mina bästa vänner som jag varit i Peru och Chile tillsammans med så får hon ”testgå” det så det håller. Tycker laman passar henne!

Har lärt mig att innan jag sätter igång i för stor skala måste jag testa ordentligt att sättet jag gör dem på håller, hade lite problem i början att en del smycken inte höll. Det är ju supertråkigt om man säljer dem!

 

 

Lite nytt, kanske bakelit?

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Har ropat in ett halsband och en brosch som säljaren har gissat på bakelit. De är fina ändå, även om det inte skulle vara bakelit, jag samlar ju inte material på det sättet, men de ska testas.

 

Så fram med simichrome och tops (bomullspinnar ska det kanske heta?) för en koll.

2017-12-21 13.35.34

Halsbandet testar positivt, simichronen ändrar färg så fint, men broschen får jag nog fundera vidare på, blir inte riktigt klok vad det är. Det är alltid svårare med smycken där plasten är ”infattad”. När hela smycket är i plast är det lättare att klämma och känna, mycket handlar om hur plasten känns.

 

Förutom halsbandet och broschen har det smugit med några örhängen också, 50/60-tal.

 

Och så till sist ett coolt armband som jag är väldigt osäker på ålder men som jag gissar att det är lucite och, precis som örhängena, från 50/60-tal. Skulle eventuellt kunna vara 70-tal med tanke på att det är orange men även på 60-talet användes ”brandgult” som det ofta kallades på den tiden.

2017-12-21 13.32.40

Två restaurerings-objekt

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag har två halsband, båda i äldre celluloid, som behöver omvårdnad/lagning.

Detta halsband från 20-talet var i fint skick när jag ropade in det, när det kom fram var det liksom inte i riktigt lika fint skick… helt mosat. Trist när ett halsband i skör plast som överlevt nästan 100 år blir förstört i posthanteringen, suck. Men eftersom jag, naturligtvis, fick alla pengarna tillbaka så tänkte jag att det var synd att inte försöka mig på att laga det så gott det nu går. Jag är med i en facebook-grupp som handlar om att laga, vårda och göra om äldre smycken/vintagesmycken och har ställt frågan där vad som är klokast att göra. Tyvärr har jag fått svaret att missfärgningen tyvärr inte går att göra något åt men tipset är att ta till vara de hela delarna, sätta i nya ringar och sätta en kedja längst bak. Det tycker jag låter klokt så det ska jag ge mig på en dag.

Det andra renoveringsobjektet är ett halsband med en liten solfjäder, också detta 20-tal. Tyvärr har själva bandet som ska hålla ihop solfjädern försvunnit av tidens tand. Jag skulle tro att det ska till ett mycket tunt sidenband men det knepiga är hur man ska fästa det, äldre celluloid är både skört och kan vara brandfarligt (!) så det gäller att vara försiktig. Jag har ställt frågan i samma grupp men just lim är knepigt eftersom alla i gruppen är amerikaner eller från England och vi har ju inte samma typer av lim, eller snarare inte samma namn på limmet. Men jag går väl försöka testa på en liten del av kedjan eller något först…

Julmarknaden

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Har blivit lite dåligt bloggat den senaste veckan, all min tid har gått åt till att förbereda julmarknaden och ta hand om en nyopererad hund.

2017-10-30 12.19.32

Allt var klart och förberett, då blev min hund väldigt sjuk efter sin operation, och där stod jag jag med en julmarknad som jag inte visste vad jag skulle göra med. Jag hade redan hjälp av min vän Susanne eftersom jag inte kan stå mer än stund i taget, sedan måste jag hem och vila men vad skulle vi göra om jag inte kunde/orkade alls? Det är enda gången på året jag visar och säljer mina egengjorda smycken så det kändes rätt visset. Då kom underbara Kristine och bara tar hand om alltihop! Dessutom var hon en hejare på att sälja så nu kan jag med gott samvete göra fler smycken.

Kristine har många talanger men framför allt skriver hon, ni kan läsa mer om henne här Lorentzons.se.

Det är alltid en enorm ”boost” för självförtroendet att sälja sina alster, även när man inte säljer dem själv. Bara det att någon är beredd att betala för något jag gjort stärker mitt självförtroende som skapare (konstnär är ett för stort ord). Så skapar du något, våga att någon gång ge dig ut någonstans, det är verkligen roligt! Du måste ju inte sälja, det kan räcka att du letar upp en grupp på Facebook med samma intressen där du kan visa upp det du gör.

Sedan är skapande en lisa för själen, det är enda gången jag verkligen kan släppa allt, all värk och alla bekymmer. Samtidigt kräver skapande ro så det fungerar ju inte alltid…

Lite fler ringar…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Några ringar till blev det när farten ändå var uppe! Alla ringarna utom rosetten är gjorda av en ringstomme och ett örhänge, clips, som förlorat sin ”partner”. Rosetten vet jag inte riktigt vad det varit, den hade tappat vad det nu var som suttit på baksidan redan när jag hittade den.

Har en förkärlek för gamla clips i alla dess former, både för att göra nya smycken av och samla på. Finns inte riktigt något liknande längre, med alla dess variationer i färg, form och material – eller är det bara ren och skär nostalgi eftersom min mamma alltid hade sådana när hon skulle vara fin under min barndom…

Mer rengöring

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Har en brosch som tidigare var så väldigt missfärgad, troligen silver med blomknoppar i äkta korall. På grund av korall-knopparna vågade jag inte använda någon av de två metoder jag kunde för rengöring, hårschampo och bakpulver, eftersom båda metoderna kräver att smycket blir helt igenom blött och jag var rädd att knopparna skulle släppa eller att jag gjorde illa vid korallerna.

FB_IMG_1511069451972

Jag är med i en grupp på Facebook som handlar och ”Repurposed, repair and restore” så jag ställde frågan där om hur jag skulle få den fin igen. Fick tipset om att använda tandborste och tandkräm så det gjorde jag – och se så fin den blev!

Broschen har inga stämplar men nu när den är upputsad och fin är jag ännu säkrare på att det är silver och äkta korall (vilket alla höll med mig om i gruppen).