vintage

Idag är det bling som gäller

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Ursäkta bildkvaliteten, inte enkelt att fotografera nu när novemberdiset sänkt sig över oss…

Julmarknaden närmar sig och jag försöker skapa lite nytt. Armband med bling är det som gäller i verkstan idag. Provar mig fram med klockarmband, måttband och ett ”gäng” äldre små spännen med bling.

Spänne som ska knäppas, dvs jag har båda, många gånger finns bara halva kvar, testar jag med elastiska klockarmband. Det kluriga med den modellen är att hitta ett bra och snyggt sätt att fästa klockarmbandet i spännet. Sedan öppnar och stänger man armbandet med spännet är ju tanken – om det nu fungerar…

En annan idé är att använda ”vanliga” klockarmband och spännen med pinne i mitten. Där kan jag ju trä igenom klockarmbandet och hitta ett enklare sätt att fästa det. Då får man ju så att säga låset till armbandet på köpet. Och armbandet blogg inte svårare att knäppa än vilken klocka som helst.

20181105_134957

Den tredje modellen är mina måttband. Är själv lite förtjust i måttbanden men har haft svårt att hitta ett enkelt/bra sätt att knäppa det på. Men när jag plockade bland klockarmbanden insåg jag att jag kan använda samma lås, dvs sätta på klockarmbandets lås på en bit måttband.

Än så länge är de alla under arbete, får se vad som kommer ut i slutänden…

Nu spirar det igen!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Ja, alltså kreativiteten… När höstvinden viner utanför så kände jag verkligen, för första gången på lääänge, suget efter att sätta mig i ”verkstan”. Att jag sedan inte kan sitta så länge är iofs trist men nu är det ju så mitt liv ser ut så det är bara att gilla läget.

Går och drömmer om när jag på riktigt ska göra om verkstan till hobbyrum/verkstad men det kommer nog att ta ett tag, får mängder med följdverkningar som jag måste hantera. Alla mina, flera tusen, böcker ska flytta in i ett annat rum – bara en sån sak.

2018-10-29 14.04.02

Nu gick jag i alla fall igång på en massa saker samtidigt, på gott och ont. På gott eftersom det visar att jag verkligen är igång igen, på ont eftersom alltihop blir en enda röra på den relativt lilla plats jag har. Men något ska väl lyckas komma ut därifrån!

 

Var på loppis för några veckor sedan och köpte lite prismor som jag gjort lite halsband av. De brukar ofta vara ganska tunga och därför lite svåra men de här var lätta och fina.

Jag har inte gjort några armband på länge, har inte riktigt hittat ett sätt att göra kul och ändå enkelt bärbara. Köpte ett parti klockarmband för ett tag sedan med tanken att det kanske skulle kunna gå att använda dem på något sätt så just nu håller jag på och testar den idén. Här är ett lackarmband som fått ett äldre spänne och ett par glittrande stenar. Rätt nöjd, enkelt men effektfullt. Fortsätter att testa mig fram. Har också en tanke på att använda knäppen från klockarmbanden och sätta på måttband och på så sätt skapa ett armband med knäppe. Gillar måttbanden, tycker själv att det är en rätt kul ide, bara svårt att få till ett enkelt och smidigt sätt att stänga dem på.

Den tidiga plasten…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Förutom att jag kan bli tokig på att många tycker att all plast som är något äldre är bakelit så finns det också en del roliga missuppfattningar. Den första plasten som kom var i slutet på 1800-talet men ibland när jag frågar efter material på något smycke jag sett på tex Tradera så får jag svaret, vet inte vad det är för material men smycket är så gammalt att plast kan det inte vara – och då är det kanske från 40-talet.

En favorit i repris/kortis om plastens framväxt som smyckematerial (generaliserat);

 

Senare delen/slutet av 1800-talet: första celluloiden kom och ”härmade” andra dyra material som sköldpadda, elfenben, korall och liknande.

 

Vid samma tid exprementerades det med mängder av andra material som bara fanns en kort period, bla ebonit, eborit, vulkanit, guttaperka, svartek. Många sorgesmycken från den här tiden är i dessa material, inte i bakelit som många tror. Det finns sorgesmycken i bakelit men det är inte det vanligaste materialet.

 

Bakelit
Bakelit
Armband 30-tal bakelit

Under 1910-talet kom bakelit men slog inte igenom riktigt som material i smycken förrän på 30-talet. 30-talet var den riktiga storhetstiden för bakelitsmycken, plus en bit in på 40-talet men sedan slog nyare och mer lätthanterliga plastmaterial, som utvecklad celluloid och lucite, i stort sett helt ut bakelit.

 

Lucite, 50/60-tal

1940-tal kom lucite och celluloiden fortsatte att utvecklas för att bli stabilare, de flesta plastsmycken på 40-talet är av dessa två material.

 

1950/60-tal, som ju rent allmänt är plastens stora genombrott som material i alla möjliga produkter, då utvecklas mängder av olika plastsorter så sedan är det svårt, och i mitt tycke inte intressant, vilken den exakta plastblandningen som ett smycke har.

Aktivitet i verkstan

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu när hösten så sakta börjar smyga sig på så har jag – äntligen – blivit sugen på att ägna lite tid i verkstan.

Julmarknaden närmar sig med stormsteg och jag vill ha lite nytt att sälja, är roligare än att bara damma av sådant jag gjort tidigare.

Tänkte att jag, förutom smycken, ska se om det går att sälja mina små tavlor. När man gör sånt man själv aldrig sett förut då är det alltid svårt att bedöma om det finns någon som vill köpa…

 

Just nu ägnar jag mig åt minitavlor, hittade ett parti riktigt små ramar på Kupan som jag provar mig fram med.

 

Hittade ett par gamla söndriga halsbandslås som jag gick igång lite på, de fick bli ringar tillsammans med en vacker äldre grön knapp. Länge sedan jag gjorde ringar känns det som.

Sen får vi se vad som hittar ut mer ur kaoset på arbetsbänken, jag vet sällan vad det ska bli när jag börjar.

Svårbedömda material

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Har en låda med varierande smycken som jag är osäker på material. Principen är att aldrig sälja ett smycke jag är osäker på förrän jag klurat ut typen av material (om jag misstänker plast). Just nu ligger bland annat följande i ”ska bedömas”.

Skälet till de här ”i lådan” är oftast att jag köpt dem på nätet och säljaren sagt att det var plast men när jag får hem dem blir jag väldigt osäker på material, kan handla om varmt/kallt, tyngd eller helt enkelt en känsla när jag tar i dem. Ibland vet inte säljaren, ibland handlar de om att säljaren uppgett ett annat material men att jag tycker det ser ut som plast.

Den andra varianten kan handla om att jag köpt det men varit tveksam, alltså hållt det i min hand men ändå köpt för att det varit fint, billigt eller helt enkelt ”skulle kunna vara”.

De här två ovan är köpta för plast men är med största sannolikhet glas. De är framför allt kalla men det är också något med känslan när jag tar i dem.

Här är en ganska vanlig sammanblandning, åt båda hållen. De är båda köpta som plast men är i verkligheten troligen bärnsten. Men det kan lika gärna vara tvärtom, dvs det sägs bärnsten men är plast. Det kan ibland vara väldigt svårt att avgöra men om man kan få ut någon lukt så luktar bärnsten precis vad det är – kåda/skog. Den vänstra är jag säker på är bärnsten, den högra överlägger fortfarande juryn…

Så till sist, två verkligt svåra. Damen med paraply köptes som ben men jag tyckte det såg ut som plast. När jag fick hem henne insåg jag att plast var det nog inte, broschen är kall, men det ser heller inte riktigt ut som ben – väldigt knepig. Halsbandet är också svårt, köpte det som plast men jag är väldigt tveksam, kan inte riktigt sätta fingret på det men det känns bara inte som plast. Men vad det är? Ingen aning…

Lite till samlingen

~ helensjoy ~ 3 kommentarer

Fotograferat ikapp lite av de senaste tillskotten till samlingen.

20181015_084515

Ett helt ljuvligt handskuret armband i celluloid. Detta är ett tidigt armband, troligen 20/30-tal men kan vara äldre. Vackert, nästan som ett litet konstverk.

Fyra broscher, alla i celluloid, av varierande ålder men äldre än man kan tro. Äldst är fåglarna på en gren och den lilla handen med nyckel, de är båda 20/30-tal. Handen och den mittersta, vad man nu ska säga att det är, ser nästan nya ut men är troligen 40-tal.

Så några svårbedömda, dels i material men framför allt ålder.  Elefant-ringen har jag aldrig sett förut, den kan vara ny, den kan vara gammal, får jag nog fördjupa mig i. Armbandet är samma sak, kan vara nästan nytt men kan också vara gammalt. Gitarrerna och blomman i mitten vet jag är gamla, den svarta tillhör kategorin sorgesmycken och är tillverkad i någon av alternativen till plast, guttaperka, ebonit eller liknande. Gitarrerna är lite svåra, skulle ev kunna vara 50-tal men också både yngre och äldre…

Så till sist, några halsband. Det undre bruna är i bakelit och 40-tal, båda de övre är 60-tal. Det vita drar mot 70-tal och det gröna mot 50-tal. Trots att jag är väldigt fascinerad av tidiga plastsmycken så måste jag erkänna att jag är rätt kär i de stora plastiga smycken som fanns på 50/60-talet. Men jag skyller på mamma, jag växte upp på 60-talet och kunde sitta och titta på hennes smycken hur länge som helst. Tyvärr har de lekts sönder så det finns inga kvar. Har ett armband i samlingen som varit mammas, det är det enda.

 

Bra start på veckan

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Var ute ett ärende och tog bara en snabb runda till Kupan. Hittade två halsband, bruna, med lås i samma som pärlorna. Det finns mängder med äldre bruna halsband i plast men låset brukar ändå vara en viss kvalitetsfaktor. Jag köpte dem, tänkte att är de för lika några jag redan har så får jag bara sälja dem igen.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att testa dem med Simichrome, dvs testa om de är i bakelit – och ja, båda två! Det var ett riktigt kap så här på måndagsmorgonen!

Simichrome, som du också kan läsa om på annat ställe i bloggen, är ett putsmedel (av samma typ som Autosol) som reagerar med bakelit. Det är rosa men nlir gult om det är bakelit. Se bara till att det du testar är rent så det inte bara är smuts…

20180924_111009

Det som inte var riktigt lika roligt var att snöret gick av, suck, blir till att trä om. Men så är det ju ibland, det här är halsband som är från 30/40-talet så att snöret är skört är inte direkt konstigt.

Siam-silver

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Köpt ett armband som eventuellt skulle kunna vara sk siam-silver så vad är det och hur ska jag kunna veta om det verkligen är det?

Först, Siam är det gamla namnet på Thailand och när man började göra dessa smycken hette landet Siam, när det sedan blev Thailand var namnet Siam-silver redan etablerat så det har hängt kvar. Den faktiska termen för sättet att göra på heter ”niello”, en slags emaljerinsteknik kan man väl enkelt säga. Tror inte dessa smycken är så väldigt vanliga i Sverige, tycker i alla fall inte att jag ser dem så ofta. Det är tack vare Pinterest som jag har hört talas om Siam-silver.

 

 

Efter lite sökande och läsande kom jag fram till följande;

Siam-silver tillverkades från 30-talet och fram till 80-talet. Var väldigt poppis på 50- och 60-talet. Kom enligt vandringssägen till ”väst” genom att det var en populär gåva från amerikanska soldater (Korea-kriget?) till deras käresta.

Oftast är det stämplat Siam och/eller Niello. Figurerna är ofta hämtade ur gudasagor och är dansare, gudar, byggnader eller djur. De väldigt typiska thailändska (och asiatiska) figurerna är silverfärgade mot en svart bakgrund. Oftast är emaljeringen handgjord. Vanligast är att silvret är sterling (925) vilket tyvärr gör att det är relativt mjukt och slits vid användning.

20180922_092312

Så ja, det låter rätt men för att beta av en sak i taget; Märkning? Ja, men tyvärr är låset så slitet på undersidan så jag ser spår av märkning men den är helt oläsbar. Men eftersom det oftast är ett rätt mjukt silver så skulle det kunna tala för att det är ”rätt”.

20180922_092302

Silverfärgade figurer, typiskt thailändska/asiatiska på svart bakgrund? Jadå, det stämmer. Är det silver? Det vet jag inte, dels eftersom stämplarna är oläsbara och dels för att jag inte vet riktigt hur jag ska testa. Men jag tänker att eftersom armbandet de facto ÄR märkt, även om inte jag kan läsa det, och allt annat känns rätt så tänker jag att det nog är silver. Det är i alla fall inte magnetisk, det brukar vara ett gott tecken…

Så efter en del läsande och tittande på bilder så tror jag nog att mitt armband är i sk Siam-silver.

 

Vintern räddad!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu har jag – äntligen – fått hem mitt stora skåp som är tänkt att hysa samlingen. Det är ett gammalt skolskåp men jag vet inte riktigt vad man förvarat i det. Det stora problemet blir nog att få in det, det huserar just nu i garaget, det är tungt även utan lådorna. Trodde inte det skulle vara så tungt, det är i furu, men det var betydligt tyngre än jag trodde.

Men hösten, vintern och kanske våren är nog räddad innan detta blir klart. Min tanke är att, istället för att ”bara” plocka in allt i skåpet, passa på att sortera om samlingen och lägga den i tidsordning istället för, som nu, i ”sak”-ordning. Men, ett stort men, innebär också att jag faktiskt måste katalogisera hela samlingen. En del av den är hyfsat kategoriserad men där är massor kvar.

Vådan av att ropa in något på distans (som jag gjorde med detta) är att man måste kunna lita på beskrivningen. Tyvärr kunde man inte riktigt det, det skulle vara 40 lådor men flera av dem är fusk, ser ut som två men när man drar ut den är den bara en. Som tur är var det inte så många, fortfarande många lådor ändå. Men nu står skåpet här och jag får hantera det. Att det sedan var mycket djupare än jag trodde är ju bara mitt eget fel, koncentrerade mig på mängden lådor, bredd och höjd. I värsta fall får jag väl sälja det igen om det inte funkar…

Jag behöver i alla fall inte vara arbetslös i vinter! Även om fokus just nu behöver vara på att göra lite nytt till julmarknaden som närmar sig fortare än man tror, det är ju bara 2,5 månad dit.

 

Beslutsångest

~ helensjoy ~ 1 kommentar

Tillbringat en stund i verkstan och gjort klart lite halsband men fått beslutsångest över två av dem…

 

Först det här otroligt vackra spännet, det är en del av ett spänne, som jag tänker försöka göra till ett hänge. Men – jag fastnade på vilket håll jag ska göra den, breda eller smala sidan upp?! Rent praktiskt går det att göra vilket som. Men jag vet helt enkelt inte, får nog ligga till sig lite… Tar gärna emot era synpunkter!

 

Sedan har jag det här underbara hänget i silver med bergskristall (tror jag det är i alla fall) som jag inte hittar någon riktigt bra kedja till. Ska jag sälja hänget som det är eller ska jag ta en kedja i silver men som inte riktigt har samma silverfärg?!

 

Den här vackra broschen vars nål/lås hade gått sönder har fått ett nytt liv som hänge istället.

 

Den här lilla damen har blivit ett renodlat hänge, var tidigare en kombination av hänge och brosch men låset/nålen var sönder. Tagit bort alla delar som tillhörde låset och kompletterat med en kedja.

 

Så till sist, detta gamla hänge med mycket patina har fått en ny ögla och en ny kedja. Kedjan är också gammal och för att få den bra i längd har jag gjort den i två delar, en bit från låset sitter en extra ring så man kan ha det i två olika längder. Detta gjorde jag av flera skäl, ett rent praktiskt, kan vara bra att själv kunna bestämma hur långt man vill ha det, men det andra skälet var att ”förvilla” blicken från att jag faktiskt har förlängt kedjan eftersom jag var tvungen att använda två olika kedjedelar.