vintage

Suck, tänk om folk kunde lära sig…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag har ondgjort mig över detta tidigare och jag gör det igen, vad är det som gör att alla tror att äldre plast alltid är bakelit?! Har du till exempel ett guldfärgat smycke gissar du ju inte på guld i första hand (om det inte finns stämplar så klart) utan du säljer ju det som guldfärgad metall. Varför kan man inte då sälja som plast? Eller åtminstone kalla det äldre plast eller bakelit-liknande material?

Bakelit, 30/40-tal
Celluloid 30/40-tal
Lucite, 50/60-tal

Här ovan är tre armband, alla gamla (30-50-tal) men i tre olika material. Det svarta är bakelit, det bruna celluloid och det gulorange är i lucite. Men, men… du hittar i princip likadana moderna armband och hur ska du se skillnad på bild?! Dessutom är värdena på dem VÄLDIGT olika.

Smycken i bakelit kan kosta löjliga pengar (det är bara att titta på priserna på eBay) så det är inte oviktigt – vet man inte vad det är för sorts plast kalla det då bara för plast! I mina ögon är det lika mycket ”lureri” att sälja ett smycke som bakelit, när det inte är det, som att sälja ett smycke som guld när det ”bara” är guldfärgad metall.

Modern kopia
Celluloid 30/40-tal

Här är två armband som vid en första anblick (och lite dåligt foto, som det ofta är på Tradera) ser mer eller mindre likadana ut men det vänstra är en modernare kopia och den högra är i celluloid från 30/40-tal. Värdet på de här två är också väldigt olika…

Det är så dubbelt, å ena sidan tycker man plast är bara skräp, å andra sidan kan man kalla det för material det inte är och försöka ta bra betalt, suck. Det är en sak när man själv har har chansen att ta på det och bilda sig en egen uppfattning utefter tyngd, känsla och lukt men när man ska köpa det via en bild behöver man ju hjälp.

Här är ytterligare en klassisk sammanblandning, dessa säljs väldigt ofta som plast och dessutom ofta som bakelit. De är moderna, industritillverkade och i bärnsten. Oftast gjorda i Ryssland eller i Baltikum. Jag tror att de gör någon slags ”massa” av bärnstenen som de sedan gjuter, det är det som ger en viss plastkänsla. Finns säkert liknande i plast men de är i så fall fortfarande moderna och INTE i bakelit.

Då har jag ändå inte tagit med det absolut svåraste, halsbanden… Det är i princip omöjligt att på bild skilja ett halsband med pärlor i bakelit och annan plast så kan inte den som säljer något om plastmaterial är det omöjligt att de ”vet” att det är bakelit.

Nu när jag ändå är igång och gnäller så är det också förvånansvärt många på Tradera som inte fotograferar baksidan eller lås på smycken man lägger ut, gäller inte bara privatpersoner utan även tex Sellpy och andra som säljer mer professionellt. Det är där all information finns som man kan ha glädje av när man ska köpa ett smycke, oavsett material. Det är på baksidan och via låset man många gånger kan skaffa sig en uppfattning om ålder, material och skick. Så en uppmaning till er som säljer smycken på nätet – glöm inte baksidan!

Finaste jag sett!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag är det liten julafton igen när jag fått öppna den senaste leveransen från England. Och i den lådan fanns ovanstående helt ljuvliga armband, från 30-tal och i celluloid. Armbandet ligger definitivt på 10 i topp över finaste smycken i samlingen.

Lite annat smått och gott kom också i lådan så klart. Ett skuret armband i galalith och ytterligare ett celluloid-armband från 30/40-tal. De är väldigt typiska för sin tid (30/40-tal), en tid när fortfarande mycket plastsmycken gjordes för att efterlikna dyrare material från naturen,  i detta fall elfenben och korall.

Några äldre broscher blev det också, alla i celluloid. De är från 20/30/40-tal. Särskilt elefanten med mycket patina tycker jag är otroligt charmig. Den nedre raden, förutom blomsterkorgen, består av handskurna broscher. De flesta är trots allt gjutna så hitta skurna känns lite kul.

Två lucite-smycken smög sig också med… dels en skuren (från baksidan) från 40-talet, dels en svartvitgrå som med största sannolikhet är 60-tal.

Göra hobbyrum

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu ska jag ”få” något jag drömt om länge – ett ordentligt hobbyrum där jag får massor med plats och där jag kan ha allt framme, inklusive min symaskin. Ja, nu får jag ju inte det precis… det ska bara flyttas en sisådär 3-3500 böcker, bokhyllor och en hel massa annat (som ska göras plats åt på andra ställen i huset!) för att göra plats till hobbyrummet. När allt väl är flyttat, då som först kan jag börja inreda.

20190127_102741

Jag ska ha plats till min smyckesverkstad, för mina egna smycken, det jag lagar och när jag undersöker smycken till samlingen, men också allt annat jag grejar med. Lagar grejer, syr, papper osv, osv.

Jag har alltid gillat att sy men eftersom det är rätt bökigt att ta fram maskinen från garderoben och allt runt ikring som ska fram så jag syr knappt de enklaste saker längre. Tänk bara att kunna ha den framme hela tiden! Finns mycket roligt man kan sy/sy om av plagg och textilier man hittar på loppisar och second hand.

Men eftersom jag är vän av ordning (vissa skulle nog säga att jag är rätt pedantisk!) så kommer det att kräva bra och snygg förvaring, klarar inte att gå omkring och titta på röran. Så jag ägnar just nu mycket tid på att surfa runt och bli inspirerad.

20190127_080620

Eftersom jag flyttat in samlingen i mitt gigantiska skåp har det också blivit ett antal fina arkivskåp och trådrulleskåp lediga, de blir bra och användbara nu. Kanske jag ska sälja någon av dem, det betalar nog i princip det jag behöver köpa, de har blivit larvigt dyra sedan jag köpte ihop de här.

 

Svårare och svårare

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Det har definitivt blivit svårare och svårare att hitta bra, äldre plastsmycken. Det har blivit svårare att hitta äldre plastsmycken över huvud taget, vet inte riktigt vad det beror på – jag ensam har ju knappast lyckats ”tömma” Sverige på äldre plastsmycken även om samlingen är stor!

En del tror jag kan handla om vurmen för retro/vintage inom kläder och inredning, då vill man även ha tidstypiska smycken. Och många av de smycken jag samlar passar in perfekt. Alltså, vi är fler som vill ha tag på dessa smycken så istället för att skänkas eller hamna på loppisar lägger yngre beslag på mammas/mormors/farmors smycken.

Men det kan ju knappast vara hela sanningen? Har handlare fått upp ögonen för att det går att sälja så de köper upp? Eller är det så illa att generationerna som bar dessa smycken börjar ”ta slut”?

Jag tycker i alla fall att det är märkligt, när jag började för sisådär en fem år sedan hade jag alltid med mig en hel hög hem efter en loppis-runda, nu får jag vara glad om jag hittar något över huvud taget. Visst, allt eftersom jag lärt mig mer har jag naturligtvis blivit mer finsmakare och mycket finns redan i samlingen men jag hittar väldigt lite, knappt ens något att rata.

Tur att jag har min engelska ”leverantör” Naomi, så länge det nu varar med Brexit och allt… Och så får jag väl helt enkelt lära mig leva med att det blir längre och längre mellan fynden och att fynden kanske inte är några fynd längre utan jag måste vara beredd att betala mer för de smycken jag hittar. Tur att jag varit så idog medan det gick att fynda!

Lite nytt från England och Tradera

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Min underbara ”leverantör” Naomi från England har frestat mig med lite nytt till samlingen. Inte billigast men bäst!

Ett målat hjärta i lucite från 40/50-talet någon gång, resten är i celluloid. Klart äldst är halsbandet, det är från 20-talet. Som den hundägare jag är så faller jag för det mesta med hundar, den är också rätt tidig, 30/40-tal och så smög det med ett julset också från 40/50-talet.

Lite annat från Tradera har det också blivit men det börjar bli svårare och svårare att hitta bra plastsmycken. Det knepiga är, till skillnad från min engelska kontakt, att det är så få som kan särskilt mycket om plast så det kan vara väldigt svårt att lista ut vad det är man köper. Dessutom tar många väldigt höga priser och då blir osäkerhetsfaktorn för stor. Det är ok att betala höga priser – om man vet att det faktiskt är värt det…

Två par rätt typiska örhängen 50/60-tal, en ursöt liten skidåkare som troligen är från 50-talet, fint och lite ovanligt gråmelerat halsband 50/60-tal och till sist det köp jag är allra, allra mest nöjd med – det urcoola armbandet från 60-talet.

 

 

Omsortering av samlingen

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu är samlingen snart omlokaliserad till det stora skåpet, det var den enkla delen…

Samlingen är numera omplockad efter ungefärlig ålder men eftersom jag gjort omfördelningen så att säga ”från höften” så är nästa steg att ta varje låda för sig, gå igenom allt i den lådan, åldersbestämma och så långt det går även bestämma material. Så att allt som ligger i respektive låda ligger på rätt plats. Och plocka bort det som inte är i plast eller för nytt, det gömmer sig en del av ben och horn, dessutom en hel del från 70/80-talet.  Samlingen känns trots allt lite mer självklar i ålder och inte enbart utefter vad det är.

Brosch 20-30-tal
Armring 20-tal celluloid
Brosch 20-tal celluloid

Planerar hela tiden en riktig katalogisering men det är trögt att komma dit. Ska försöka börja skissa ett upplägg för den där boken jag vill skriva men jag får se vad tiden och orken räcker till…

Armband 30-tal bakelit
Armband 30/40-tal celluloid
Armband 30-tal bakelit

Vore roligt att så småningom forska i tillverkare och formgivare men är troligen rätt svårt, jag gissar att väldigt mycket importerades redan från plastens barndom.

Undrar om denna vinter räcker till? Eller hur många vintrar som hinner gå?!

Julmarknaden över för den här gången

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Julmarknaden över, pust. Med mina fysiska förutsättningar är julmarknaden en enorm ansträngning, även om jag har mycket hjälp av vänner. En gång per år är fullt tillräckligt…

20181201_104257

I år stod jag tillsammans med Kristine Lorentszon som är skribent och författare. Vi hade var sitt bord men hjälpte varandra så gott vi kunde.

Försäljningen gick väl så där men det berodde mest på vädret, det var betydligt mindre besökare än det var förra året och det kan man ju knappast lasta någon för.

Det som alltid är roligt, oavsett mängd sålda smycken, är att få visa upp det man gör och få positiva kommentarer av vilt främmande människor. Det är värt otroligt mycket!

Insåg just att jag tyvärr missat att dokumentera mina senaste alster och nu är många av dem sålda, kul men samtidigt synd att jag glömde att fotografera. Tycker det är lite roligt att spara bilder på det jag gör.

Blir alltid lite så med slutspurten inför julmarknaden att det inte hinns/orkas med så mycket annat. Så när jag bara vilat mig i form igen, tar någon vecka, så får jag gå igenom och se vad det är som jag missat mer.

Har ett tufft år bakom mig så jag har skött bloggen lite dåligt, behöver ”städa”, har varit slarvig med att lägga upp hänvisningar, inte skrivit klart sidor osv, osv. Men det kommer väl nya tider hoppas jag.

Några ”dyrgripar” och andra inte

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag har jag fått lite dyrgripar med posten, och några som nog är ”yngre” än jag trodde.

20181113_152101

Fyra stycken av typen sorgebroscher, sålda som bakelit men i verkligheten är det bara en som är i bakelit. De andra tre är i någon annan typ av material, kan vara ebonit, guttaperka, svartek eller liknande, kan också vara pressad horn. Många tror att de är i bakelit men oftast är de inte det. De flesta är tidigare/äldre (sent 1800-tal och tidigt 1900-tal) än när bakeliten slog igenom som smycke-material (20/30-tal). Men det är rätt på så sätt att dessa material på många sätt är föregångare till plasten i smycken.

20181113_152039

Om man tittar på baksidan så ser man att de ser lite ”trä-aktiga” ut, de har liksom ränder. Bakelit, egentligen alla plastmaterial, är mycket tätare och har en slät och, oftast, rätt blank yta.

Säljaren av sorgebroscherna var gullig nog att skicka med en liten gåva. Spontant känns den som plast och testar till och med positivt med Simichrome men jag var ändå lite fundersam eftersom jag aldrig sett något liknande plastsmycke förut. Så jag har tagit lite hjälp av mina engelska ”kollegor” och kommit fram till att denna brosch troligen är ett lack-arbete, antagligen rysk (eller åtminstone östeuropeisk, målningen tyder på det) och är antingen av trä eller av papier mache. Detta är en del av det roliga – och det svåra – med plastsmycken, det dyker ständigt upp smycken och material man inte kan! Precis när man tycker man har koll på läget inser man att det här kan man inte alls…

Den andra, eller femte, dyrgripen är en helt underbar hund-brosch i lucite från 40-talet eller möjligtvis tidigt 50-tal. Och i nyskick!

Förutom sorgebroscher och lucite-brosch så var det också ett armband i posten. Tyvärr troligen mycket ”nyare” än vad jag trodde det skulle vara. Gångjärnet ser väldigt nytt ut och armbandet har liksom en kant på insidan som jag aldrig sett på ett äldre armband. Har dock inte gett upp helt, det ska undersökas lite grundligare. Man vet ju aldrig?!

 

Idag är det bling som gäller

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Ursäkta bildkvaliteten, inte enkelt att fotografera nu när novemberdiset sänkt sig över oss…

Julmarknaden närmar sig och jag försöker skapa lite nytt. Armband med bling är det som gäller i verkstan idag. Provar mig fram med klockarmband, måttband och ett ”gäng” äldre små spännen med bling.

Spänne som ska knäppas, dvs jag har båda, många gånger finns bara halva kvar, testar jag med elastiska klockarmband. Det kluriga med den modellen är att hitta ett bra och snyggt sätt att fästa klockarmbandet i spännet. Sedan öppnar och stänger man armbandet med spännet är ju tanken – om det nu fungerar…

En annan idé är att använda ”vanliga” klockarmband och spännen med pinne i mitten. Där kan jag ju trä igenom klockarmbandet och hitta ett enklare sätt att fästa det. Då får man ju så att säga låset till armbandet på köpet. Och armbandet blogg inte svårare att knäppa än vilken klocka som helst.

20181105_134957

Den tredje modellen är mina måttband. Är själv lite förtjust i måttbanden men har haft svårt att hitta ett enkelt/bra sätt att knäppa det på. Men när jag plockade bland klockarmbanden insåg jag att jag kan använda samma lås, dvs sätta på klockarmbandets lås på en bit måttband.

Än så länge är de alla under arbete, får se vad som kommer ut i slutänden…

Nu spirar det igen!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Ja, alltså kreativiteten… När höstvinden viner utanför så kände jag verkligen, för första gången på lääänge, suget efter att sätta mig i ”verkstan”. Att jag sedan inte kan sitta så länge är iofs trist men nu är det ju så mitt liv ser ut så det är bara att gilla läget.

Går och drömmer om när jag på riktigt ska göra om verkstan till hobbyrum/verkstad men det kommer nog att ta ett tag, får mängder med följdverkningar som jag måste hantera. Alla mina, flera tusen, böcker ska flytta in i ett annat rum – bara en sån sak.

2018-10-29 14.04.02

Nu gick jag i alla fall igång på en massa saker samtidigt, på gott och ont. På gott eftersom det visar att jag verkligen är igång igen, på ont eftersom alltihop blir en enda röra på den relativt lilla plats jag har. Men något ska väl lyckas komma ut därifrån!

 

Var på loppis för några veckor sedan och köpte lite prismor som jag gjort lite halsband av. De brukar ofta vara ganska tunga och därför lite svåra men de här var lätta och fina.

Jag har inte gjort några armband på länge, har inte riktigt hittat ett sätt att göra kul och ändå enkelt bärbara. Köpte ett parti klockarmband för ett tag sedan med tanken att det kanske skulle kunna gå att använda dem på något sätt så just nu håller jag på och testar den idén. Här är ett lackarmband som fått ett äldre spänne och ett par glittrande stenar. Rätt nöjd, enkelt men effektfullt. Fortsätter att testa mig fram. Har också en tanke på att använda knäppen från klockarmbanden och sätta på måttband och på så sätt skapa ett armband med knäppe. Gillar måttbanden, tycker själv att det är en rätt kul ide, bara svårt att få till ett enkelt och smidigt sätt att stänga dem på.