retro

Ben och plast

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Två material som jag fortfarande har väldigt svårt att skilja på är ben och plast, celluloid, de kan vara otroligt svåra. Många äldre broscher, halsband och armband kan vara utskuret ur ben men också utskuren celluloid. Celluloid kom ju till för att just efterlikna ben, elfenben, så det är egentligen kanske inte så konstigt. Det som gör det extra svårt, och samtidigt bra, är att ben rätt sällan är elfenben utan oftast ben från oxe/nöt – och det känns ok att hantera.

 

Finns flera sätt att försöka skilja plast och ben åt;

Ett är lukt, gnid på det/den så den blir varm och lukta, celluloid luktar kamfer/malkulor eller lätt konstgjort (lukta på en äldre bordtennisboll!) medan ben luktar just ben, tänk kött/stek. Istället för att gnida kan man istället spola den under riktigt hett vatten, då kan man också få fram lukten.

 

Ett annat är, om man vågar eller hittar något undangömt ställe att testa på, är att värma upp en nål eller liknande och försiktigt trycka den heta metallen mot materialet, den mesta plast smälter vilket ben inte gör. Men man ska veta att man gör åverkan på smycket så jag tycker nog att man använder detta sätt väldigt sällan och väldigt försiktigt. Dessutom är riktigt gammal celluloid rätt eldfarligt… Dessutom kan man förstöra värdet om det är ett riktigt gammalt fint smycke.

Man kan syna materialet mot ljuset, har man ett relativt tunt smycke är celluloid rätt genomskinligt vilket ben inte är i samma utsträckning. Tittar man i lupp har oftast ben vissa oregelbundenheter i materialet som plast inte har.

Ytterligare en variant är att försiktigt knacka mot tänderna, plast och ben har väldigt olika ljud – men det förutsätter att man har ett smycke som man vet säkert är det ena eller andra som jämförelse. Sak samma med tyngd, ben känns kompaktare och tyngre än plast men det förutsätter också två smycken man kan  jämföra mellan där man vet vad det är för material i det ena.

Och den sista (?!) varianten är att hålla det mot kinden, ben är ”svalare” än plast,  inte så kallt som glas och sten men definitivt kallare än plast. Även denna variant är lättare om man har ett plastsmycke som man säkert vet är plast och jämföra med.

Det bidde ännu ett halsband…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Igår gjorde jag klart ännu ett halsband, denna gången i svart i guld. ”Hänget” vet jag inte riktigt vad det varit, tror att det möjligen kan ha varit ett lås. Såg på en av facebookssidorna jag följer att det var ute ett par matchande örhängen så jag tänker att det funnits ett set med örhängen och ett halsband med detta lås.

2017-09-29 08.43.10

Vad det som varit i mitten av det svarta hänget vet jag inte heller, det var tomt så det har fått en pärla. Resten är diverse lösa delar jag räddat från annat.

Hänget var väldigt ojämnt och vasst på baksidan och eftersom det är i en fördjupning var det nästan omöjligt att fila ner det vassa så jag har täckt baksidan med skinn.

2017-09-29 08.43.17

 

Fotograferar ifatt

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag passar jag på att komma ikapp lite med fotograferandet. Det gäller att passa på när det är en dag som är lite ljusare, svårt att få till det bra när det är så mörkt ute som det har varit ett tag. Fotograferar man bara med naturligt ljus måste det ju liksom vara ljust!

 

Blivit några celluloid-broscher, örhängen och armband. De otroligt läckra örhängena uppe till höger har nog, precis som säljaren sa, fått sina glittrande stenar senare, de har nog inte funnits där från början. Setet längst upp till vänster känner jag mig väldigt ambivalent till, det borde vara 50-tal men ser otroligt nytt ut – kan det vara en modernare kopia? Fast jag har aldrig sett kopior… De två med blommor är japanska, troligen från 40/50-tal.

Lite hundar har det också blivit, alla äldre och i celluloid.  Kan det vara för att jag har hund som som gör att jag är så förtjust i de här?!

De här två armbanden hittade jag på Erikshjälpen förra veckan. Stela armband är alltid otroligt svåra att datera, de har sett likadana ut i årtionden, men de här tyckte jag hade så 60-talsinspirerat mönster och en lite annan känsla i plasten än dagens så jag tror de kan vara ”från tiden”.

Så till sist, en ljuvlig elefant som är i lucite från 50-talet, en hjärtformad brosch till min siluett-samling och en rund brosch som symboliserar utmaningen med äldre plastsmycken, den är mycket äldre än man kan tro vid en första anblick, den är från 20/30-tal!

Några halsband till

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Efter några riktiga ”skitveckor” har jag i alla fall kommit så långt att dessa halsband blivit fotograferade. Jag gjorde dem klara för några veckor sedan men inte kunnat fotografera. Det gul/svarta halsbandet är gjort av två broscher, en i guldfärgad metall och en i plast, plus en guldfärgad kedja. Den vita med silverfärgad del är gjord av ett ”brosch-clip”, alltså något man oftast satte i ringningen, och en brosch i plast plus en silverfärgad kedja. Båda är lite längre.

 

Delsamling – skuren och målad lucite

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

En del av samlingen består av broscher och örhängen i lucite med bakomliggande utskurna och målade mönster, oftast blommor. Har sett några med med kvinnor i krinolin också.

Det är oftast klart plastmaterial, lucite, som från baksidan skurits ut i mönster av blommor och sedan färglagts så det ger en nästan tredimensionell upplevelse på framsidan.

 

Det är ganska enkelt att se med blotta ögat när det är den här typen men framför allt både ser och känner man det från baksidan, man känner det utskurna och ser (och känner) det målade. De började göras/säljas på 40-talet. Som med nästan alla andra plastsmycken är det svårt att veta var de är gjorda men jag ser dem oftare på eBay än på Tradera och det ser jag som ett tecken på att de i alla fall inte är svenska.

Plastmaterialet Lucite kom i slutet på 30-talet och slog igenom stort på 40- och 50-talet som material i smycken (se mer under rubriken plastsmyckens material). Lucite är den enda av de äldre platserna som kan vara helt genomskinlig (föregångare till plexiglas). Det knepiga, som samtidigt är det goda, är att det inte åldras på samma sätt som båda bakelit och celluloid kan göra. Det gör att även ett smycke från 40-talet kan se rätt nytt ut och det gäller att titta på andra detaljer för att känna sig säker på att det är äldre.

 

De oftast förekommande är broscher som är fasettslipade och med nål fastsatt bak. Sedan finns varianter på temat, hängande från en gren, med ramar av olika slag. Alla dessa är mestadels från 40-talet, tidigt 50-tal.

 

Sedan har jag hittat ytterligare en brosch-variant med ram och täckt baksida, där ramen kan eventuellt vara av celluloid. Och även om jag inte kan se baksidan ser jag ändå att det är sv samma modell. De är också oftast 40-tal.

Förutom broscher finns dessa även dessa som örhängen och i set med brosch och örhängen. Jag har också sett hängen till halsband, hade ett i min ägo innan jag började samla och hann tyvärr sälja det, även armband i flera delar. De är betydligt ovanligare än alla andra varianter.

Har också hittat en stel armring och ring med samma teknik men med svart botten. Misstänker att de är något nyare/yngre, kan vara mer 50/60-tal än 40-tal, gissningen har jag egentligen inget belägg för annat än att jag själv ”upplever” dem som nyare och modernare. Har också sett att det finns formgivare fram på 70-talet som gjort den här typen men på något sätt (fråga mig egentligen inte riktigt hur, mer än känsla över det gamla) ser man att de är av nyare datum.

 

Ett nytt halsband

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Har, äntligen, kommit igång med att göra lite smycken igen. Hoppas jag fått tillbaka ”suget”, nu ska jag bara klara av att sitta lite då och då… just nu ser jag fram emot julmarknaden men det hinner ändra sig många gånger beroende på dagsform.

Är i alla fall ganska nöjd med det här halsbandet. Det är inte på något sätt avancerat, en omgjord brosch som hänge och ett söndrigt halsband – men det kan ju bli fint ändå!

2017-09-08 16.28.592017-09-08 16.30.40

Börjar komma igång så smått…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu när det är riktigt höstväder med regn och rusk har jag, äntligen, fått lite ro att börja på med lite nytt.

2017-09-04 16.12.30.jpg

Bilden i rubriken är ett halsband/hänge gjort av två olika broscher. Har inte bestämt mig än om jag ”bara” ska ha en kedja till eller om jag ska göra det till ett helt halsband. Det får ligga till sig lite eftersom jag naturligtvis upptäckte att själva hänganordningen som ska limmas dit var slut i guld – så det fick jag beställa nya. Provade med mässingsfärgat men det blev inte bra.

2017-09-04 16.13.34

En liten tavla med en bukett blå blommor är också på gång, gamla ramar blir så fina med något gammalt i!

Ytterligare två blivande hängen, den guldfärgade blir jag inte riktigt klok på vad detta har varit från början. Har spår efter något som ser ut som att det suttit ett clips där men det är alldeles för tungt för det, kanske har det varit ett skoclips eller ett ”dressclip” som man satte i urringningen. Vackert är det, vad det än har varit. Det silverfärgade är en brosch. Har inte bestämt mig med de här heller om det bara ska bli kedja eller något mer ”arbetat”.

Känner mig nöjd med att äntligen fått lite fart på kreativiteten igen, även om inget av ovanstående är särskilt avancerat…

 

Julafton i september

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu har helt plötsligt julafton flyttat till september… varit och hämtat en hel låda med spännande saker. Har köpt ett helt parti, 77 st, plastsmycken som det ska bli både spännande och roligt att packa upp.

Inte minst är det roligt när man får något så välpackat, någon som också värdesätter dessa smycken. Det är många gånger synd med plastsmycken, många tycker bara det är skräp och kastar ihop dem lite hur som helst. Men problemet med det är att många äldre plastsmycken (som jag är ute efter) är sköra och blir skadade. De kan dessutom ibland vara ganska värdefulla.

Jag har flera gånger tex kontaktat auktionsfirmorna som säljer osorterade smyckeskrin. När jag ropat in ett sådant parti och man bara har öst ner alltihop i en plastpåse när jag får hem det blir jag ledsen. Så skulle man ju aldrig behandla ädlare metaller! Och faktiskt så kan ett ovanligt, äldre plastsmycke vara värt minst lika mycket som ett smycke av ”ädlare” material.

2017-09-01 17.04.20

Än så länge har jag bara packat upp de stela armbanden men jag känner mig redan nöjd. Många härliga timmar framför mig!

 

Celluloid och nyare kopior

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Fick en fråga igår om två broscher jag ska sälja eftersom jag konstaterat att de är alldeles för ”nya” för mig. När jag köpte dem trodde jag att de var i celluloid (i början av mitt samlande, på intet sätt fullärd nu men nu kan jag i alla fall lite mer…) men när jag sorterade samlingen hittade jag dem och konstaterade att de är i någon slags ”plastmassa”, vad vet jag inte.

2017-08-26 13.32.59

Personen ifråga undrade om det inte var celluloid och undrade hur jag vet att det inte är det. Knepigt kände jag, hur förklarar man en känsla? Men sedan funderade jag lite och försökte förklara, dels ser man med blotta ögat att de är nyare men de är också ”poriga” på ett sätt som celluloid inte är.

 

Plockade fram både de två jag ska sälja och två äldre i celluloid i samma stil och när man ser dem in till varann är skillnaden väldigt uppenbar!

 

Söker den försvunna inspirationen…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu har jag anmält mig till julmarknaden (första advent-helgen), städat arbetsbordet (Lena, Bregott-handduken hänger med än!) och tittat igenom alla idé-bilder jag sparat – trots det lyser inspirationen med sin frånvaro, suck.

2017-06-08 16.36.11-1

Jag har även sorterat och gått igenom alla ”ganla” smycken jag gjort, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra mer… mer än att göra som alla proffs gör när de inte riktigt har den rätta känslan – helt enkelt bara börja göra och leva med att det inte blir så bra utan helt enkelt arbeta mig fram och vips, så kanske inspirationen helt plötsligt infinner sig.

Jag saknar så att bara hamna i ”flow” när man bara är i det, glömsk av tid och rum. Rent allmänt är det en härlig känsla men som smärtlindring är det oöverträffat!