Äntligen!

Mina egna smycken har tyvärr fått ligga på sparlåga länge, först pga ett fall som resulterade i att jag bröt handleden (höger så klart) med gips och rehab för att få en fungerande hand igen. Men värken försvann inte utan jag hade också lyckats få en senskideinflammation som följd av skadan. Litet ingrepp som skulle ta en kvart och sen skulle äntligen jag vara hyfsat återställd. Men tji fick jag, läkaren som gjorde ingreppet lyckades istället med att skära av nerver till tummen så jag förlorade all känsel där. Ny operation, nytt gips och ny rehab.

När jag äntligen blivit så återställd som jag kommer att bli bestämde jag mig för att lägga ut huset till försäljning. Alla ni som flyttat från ett hus efter 30 år till en lägenhet vet vad jag talar om, det är ett enormt arbete. Är man dessutom, som jag ensamstående med allvarliga ryggproblem, är det något som verkligen tar all ens energi och ork. Nu har jag äntligen flyttat, fått allt i ordning och landat i mitt ”nya” liv.

Jag vet inte hur det är med er andra men jag behöver ro för att skapa, jag kan inte ha allt för mycket störelement runt mig. Så nu som först känner jag mig redo. När man kommer in i ”flowet” försvinner tid och rum, det är en alldeles speciell och underbar känsla som jag verkligen saknat.

Tjoho, hela samlingen framme

Trodde knappt att den dagen skulle komma när hobbyrummet blev klart och hela samlingen uppackad från alla dessa smålådor jag förflyttat dem i. Men nu har det hänt! Men jag var tvungen att utnyttja varenda yta för att få fram hela samlingen. I ärlighetens namn ligger det fortfarande lite i plastbackarna under skåpen… Men jag tänker att när jag börjar katalogisera dem så kanske en del försvinner och jag kan banta ner den till att allt faktiskt är framme men jag får se. Det är i alla fall väldigt roligt att kunna visa den, väldigt nöjd med skåpen jag köpte. Men hobbyrummet ska ju ha plats med allt annat också…

Har försökt att göra utställningen i åldersordning, skåp 1; från de äldsta fram till 1920-talet, skåp 2; 30/40-tal och skåp 3; 50/60-tal. Så exakt vetenskap är det inte men på ett ungefär. När det gäller 50/60-tal har jag mängder med örhängen och halsband som inte får plats i skåpet utan har fått stå överallt…

Sen har jag dessutom ett skåp, som varit ett bestick-schatull, där alla siluettbroscher, alla brosch-clips, alla sorgesmycken och lite annat huserar.

Dessutom har en del av de ”finaste” art deco-smyckena fått flytta in i ett skåp i hallen.

Rummet är faktiskt inte bara till min samling utan också till allt annat jag ”leker” med, göra smycken, sy och laga och vad som nu dyker upp i hjärnan på mig….

Så nu kan jag nog anse mig färdiginflyttad 😊

Det närmar sig

Äntligen har jag kommit så långt att jag så smått kan börja fixa i hobbyrummet (mitt lekrum kallar jag det). Ser rätt ok ut på ytan men det är en synvilla, det mesta känns mest intryckt i skåp och lådor så nu får jag ta en låda/skåp i taget och se vad som hamnade där…

Och jag kan så sakteliga börja öppna lådorna med samlingen! Måste bara fundera ut om jag ska plocka fram, fota och notera vad det är innan jag ställer det någonstans eller om jag ska plocka fram, försöka få fint i skåpen och sen ta ett smycke taget? Tanken är ju att få samlingen ordentligt katalogiserad nu när jag har chansen. Samtidigt kliar det i fingrarna att få fram den. Jag har fuskat lite med att göra ett ”art deco-skåp” (översta bilden) i hallen med en del av mina Jakob Bengel-smycken och lite annat.

Har investerat i tre stora och bra skåp så jag kan få fram mer av min samling, planen är skåp 1; från 1800-talet tom 20-talet, skåp 2; 30-40-tal och det tredje skåpet 50-60-tal. Om det funkar eller inte återstår att se. Hur jag ska förvara resten har jag inte riktigt löst än… Någonstans skulle jag ju vilja kunna visa lite av mina egna smycken också men hur det ska se ut eller gå till har jag inte heller ännu, en sak I taget.

Nu blir det kulturrunda!

Har inte varit ute med mina egengjorda smycken på länge men den här helgen blir det Alvesta Kulturrunda. Jag ska, tillsammans med några andra, vara i Galleri Södratorps kvarn. Där blir det mina smycken tillsammans med tavlor, väskor, boksigneringar och lite musikalunderhållning. Ska bli kul att testa en ny variant, får se om det ger något. Bara kul att vara ute… Du som finns i en någorlunda närhet – passa på att titta förbi!

Rätt spännande miljö att vara i en gammal kvarn, det ger en speciell känsla i mötet mellan ”bling” och den lite ruffa miljön som kvarnen utgör.

Det har tyvärr blivit väldigt lite nytt skapat den senaste tiden eftersom problemen med huset har tagit all min energi men jag hoppas att den återvänder när saker lugnar ner sig. Om inte annat när jag sålt huset och flyttat, vilket är planen om jag bara hittar den där perfekta lägenheten där jag och alla mina konstiga prylar och alla mina hobbies får plats och passar in.

Mina egna återbrukade smycken

Pandemin och allt runtomkring la fullständigt en våt filt över lusten till eget mitt skapande. När sen Svenska Kraftnät vill ta mitt älskade sommarhus från mig, har fått en vattenskada i källaren och har ögonproblem så är det näst intill omöjligt att uppbåda någon kreativitet alls…

Men eftersom jag blivit tillfrågad om jag kan/vill sälja i Södratorps kvarn i sommar kände jag mig lite ”tvungen” att ta fram och gå igenom det jag skapat som fanns i gömmorna. Så roligt det helt plötsligt kändes! Dels hade jag betydligt mer i skåp och lådor än vad jag mindes, dels blev jag – äntligen – sugen på att skapa nytt. Det har jag inte varit på lääänge…

Nu känns dessutom det jag gör mer aktuellt än någonsin, återbruk har blivit betydligt mer ”i ropet” än när jag började. Dessutom har lappa och laga (som jag alltid ägnat mig åt) har blivit modernt. Är som någon sa, vem det nu var, allting går runt och väntar man tillräckligt längre blir man helt plötsligt modern!

Tar en smyckesvariant i taget, går igenom var och en så att jag kan se att de är fina och att det inte är något fel på dem. Dessutom bestämde jag mig för att ta nya bilder när jag ändå hade alla framme. Tycker att jag, tack vare ljuslådan, får bättre bilder och kanske jag blivit liiite bättre fotograf också?!

Först ringarna. Alla stommar är nya och justerbara, resten består av gamla knappar, udda clips-örhängen, spännen och en och annan söndrig brosch.

Äntligen!

Med två års pandemi som tyvärr och mer eller mindre dödat all sorts kreativ inspiration börjar det äntligen ljusna! Inte skapat några större mästerverk men jag har i alla fall – äntligen – känt mig sugen på att sätta mig och skapa igen.

Den här veckan har jag fått ihop två par örhängen skapade av olika lösa delar jag hade i lådorna, tror de flesta delarna kommer från söndriga örhängen. Sedan använder jag i stort sett alltid nya/oanvända öronkrokar, de ska dock stoppas in i ett hål i örat…

Två halsband i all enkelhet blev det också. Även dessa skapade av diverse delar från andra söndriga smycken. De små delarna, björnen och hjärtat, är troligen berlocker från söndriga armband, den större som björnen hänger i har nog varit ett hänge redan från början, det större hjärtat däremot vet jag inte alls ursprunget till.

Även om detta inte är några stora saker så jag så himla glad att jag känner lusten igen!

Äntligen!

Får man tycka att det är rätt mysigt att det går mot höst?! Jag tycker väldigt mycket om sol och värme (och mår dessutom bättre när det är varmt) men när sommaren börjar dra sig mot sensommar börjar jag ändå vara rätt nöjd och längtar inomhus till alla mina hobbies och projekt.

Det har under sommaren ”hopat” sig lite. Inte bara beroende på vädret, juli innehöll ju faktiskt en hel del dåligt väder, utan också för att jag under sommaren befinner mig den mesta tiden i torpet.

20200825_082808

Massor med lagningsprojekt ligger och bara väntar, massor med nya smycken/smyckesdelar ligger och väntar på att bli nya smycken och tavlor.

Många, många plastsmycken behöver bli fotograferade och katalogiserade, ett helt skåp i källaren med samlingen ropar efter att bli genomgånget och sorterat.

20200825_072916

Dessutom hänger/ligger det en hel hög i laga eller sy om-högen och tyger som väntar på att bli sydda.

Under sommaren har jag till slut flyttat hemifrån (!) eftersom jag plockat hem den sista leksakslådan från mitt föräldrahem. I denna låda finns mina dockor och dockkläder, dockvagn och en hel del annat som tillhörde min barndom. Men till skillnad från dagens barn hade vi inte så mycket av allting så mycket är rätt sönderlekt och behöver lite omsorg om någon annan liten flicka ska kunna leka med det. Det är också ett av höstens/vinterns projekt.

Sen är det ju allt det vanliga, hem och trädgård som ska skötas (även om jag har hjälp med en del av det), fortsatt försäljning av allt som gömmer sig i hörnorna som inte används längre och inte minst – på grund av mina fysiska problem måste jag vila mest hela tiden så allting tar väääldigt lång tid… Så sen har det nog blivit vår och sommar igen eller vad tror ni?!

Så lite lagningsobjekt…

Regnet öser ner och vinden viner, man skulle kunna tro att det är höst och inte i början av juli! Blev i alla fall en liten loppis-tur mellan skurarna, tyvärr inga roliga smycken men en ljusstake och en pall följde i alla fall med hem. Jag har sett den där ljusstaken förut men vet inte varifrån den kommer eller riktigt hur gammal – tyckte mest det var fin. Pallen ska stå i hallen för att sitta på när man tar av/på skorna för dem som behöver.  

Jag fick med en hel del lagningsobjekt i lådan från England, en del lättare, andra svårare.

Ett sånt här projekt, ett armband som saknar en enda pärla, kan man tycka är en enkel uppgift. Själva lagningen är ju inte svår, bara lite lim, men det knepiga är att det inte går att laga förrän jag hittar just en sån här pärla just i den storleken. Det innebär att armbandet kan bo hos mig väääldigt länge innan det blir lagat.

Den här fina svanen däremot fixade jag direkt, hon hade ”bara” tappat sitt öga och det kunde egentligen ersättas med vilken färg som helst. Det enda var att hitta en lagom stor sten i ”skrot-lagret”. Det fick bli en röd sten, det blev bra tycker jag.

Tre art deco-smycken som behöver nya stenar. Knepigast kommer det otroligt vackra halsbandet med markasiter bli, vet inte riktigt vad som ska sitta där i mitten. Det får jag nog ägna lite efterforskningar åt. Även clips-broschen kan vara lite svår, det är markasiter som saknas och det har jag inga liggande. Får fundera om jag ska ersätta dem med andra stenar.

20200704_160230

Och så en hel hög som jag inte gått igenom än…

 

 

 

Vill du kunna laga lite själv?

Vill du kunna laga lite enkla smågrejer själv, en tappad sten, ett söndrigt lås etc. för att förlänga livet på ett favoritsmycke istället för att kasta det?

För de här, relativt enkla lagningarna, behöver du inte någon större verkstad;

1. Släng inte gamla smycken som går sönder och som inte är värda att laga. Dem kan du istället använda till att ta lås, stenar etc från. Finns att köpa mängder med olika smycketillbehör men ofta när man lagar ett äldre smycke har de en tendens att se för nya ut. Ibland gör det inget men särskilt stenar vill man hitta en sten som passar bättre i färg. Ibland kan man hitta ett parti på loppis med trasiga smycken för några få kronor, köp när du hittar och bygg upp ett litet lager med sådant. Be dina kompisar om att få deras smycken när de går sönder.

2. Skaffa lite lås, öronspjut eller vad du ser att du oftast behöver, finns många bra därute som säljer smyckedetaljer.

3. Köp ett bra lim! Jag har testat ett antal olika men personligen föredrar jag Panduros smyckelim. Funkar på de flesta material, även när man limmar ett material i ett annat.

1589888479990_20200519_133549

4. Några bra små tänger, du hittar set på Panduro men billigare på Jula, Biltema och liknande ställen – de duger precis lika bra. De randiga kommer från Panduro, de med svarta handtag från Jula.

1589888576921_20200519_133704

5. Tandpetare eller liknande att peta med.

20200519_134714

6. En bra pincett, särskilt hålla på med små stenar är pilligt. Gärna också något med smal vass topp, jag använder en liten skalkniv, nagelsax och en liten sax för att kunna plocka bort stenar.

Detta är egentligen i grunden det du behöver för enkla lagningar. Sedan kanske du också behöver ringar, pinnar etc men börja med det enkla och se om du tycker du kan och tycker det är kul innan du köper på dig ett helt lager.

Jag är helt självlärd, jag har lärt mig genom att googla, läsa, testa och misslyckas. Du kanske inte ska börja med det dyrbaraste smycket du har. Dyrbara äkta smycken tycker jag du ska du lämna in till en juvelerare för lagning.

Närmare instruktioner om hur du faktiskt gör kommer nästa gång…

 

Leve de gamla husmorsknepen!

Hittade en sån fin Fasilko (bra kvalitet!) som tyvärr hade fula svettfläckar. Jag köpte den ändå eftersom den var i så himla fint skick i övrigt och med en förhoppning om att kunna få bort fläckarna och rädda den till ett längre liv.

 

Blev lite nervös när jag tittade lite mer ordentligt på den och insåg att guldtrådarna och de fina knapparna lätt skulle kunna förstöras om jag körde den i maskinen. La ut en förfrågan i den underbara, bästa gruppen ”Vintagesnack, vintage info/tvättråd/märkning & inspiration” på FB och efterlyste tips om hur jag skulle tvätta den. Där var en som tipsade mig om att röra ihop potatismjöl och vatten till en pasta och kladda på det på fläckarna, låta det torka och sedan borsta av det. Trodde egentligen inte riktigt på det men tänkte att jag kunde börja med det och testa, kan ju inte förstöra den tänkte jag. Dessutom kostar det knappt något med lite potatismjöl.

Så sagt och gjort, potatismjöl och vatten rördes ihop, väldigt kladdigt, la plast om strykbrädan och under klänningen. På med potatismjöl-kletet och lät den ligga. Döm om min förvåning när jag började ta bort potatismjölet och inser att fläckarna är borta!

Visserligen fick jag skölja den, det räckte inte med att borsta, men efter det var den som ny – helt otroligt. Tänk vad våra mammor, farmödrar och mormödrar kunde, de visste hur man tog hand om sina kläder så att de höll sig fina (och inte tvättades sönder som vi gärna gör nu för tiden).

Det är så tillfredsställande och gör mig så otroligt nöjd att kunna rädda vackra saker, med betydligt bättre kvalitet än idag, vare sig det är smycken eller kläder. Det är fint, håller många år till och man har något som man med största sannolikhet är ensam om – vem vill inte ha det?!