Omsortering av samlingen

Nu är samlingen snart omlokaliserad till det stora skåpet, det var den enkla delen…

Samlingen är numera omplockad efter ungefärlig ålder men eftersom jag gjort omfördelningen så att säga ”från höften” så är nästa steg att ta varje låda för sig, gå igenom allt i den lådan, åldersbestämma och så långt det går även bestämma material. Så att allt som ligger i respektive låda ligger på rätt plats. Och plocka bort det som inte är i plast eller för nytt, det gömmer sig en del av ben och horn, dessutom en hel del från 70/80-talet.  Samlingen känns trots allt lite mer självklar i ålder och inte enbart utefter vad det är.

Planerar hela tiden en riktig katalogisering men det är trögt att komma dit. Ska försöka börja skissa ett upplägg för den där boken jag vill skriva men jag får se vad tiden och orken räcker till…

Vore roligt att så småningom forska i tillverkare och formgivare men är troligen rätt svårt, jag gissar att väldigt mycket importerades redan från plastens barndom.

Undrar om denna vinter räcker till? Eller hur många vintrar som hinner gå?!

Plastsmycken på 30/40-talet

På 30/40-talet var plast i smycken ett ”eget” material på så sätt att man inte i första hand använde plasten för att likna något annat material utan plasten fick sitt egna uttryck.

På 30-talet var celluloid stort och bakeliten slog igenom som smyckematerial. Bakeliten uppfanns tidigare (1907) men användes egentligen inte i smycken förrän på 30-talet. Tvärt emot vad många tror var bakelit aldrig den ”stora” plasten i äldre smycken utan celluloid och senare på 40-talet var lucite  betydligt vanligare. Antagligen var både celluloid och lucite enklare plast att göra smycken av. Det hindrar inte att äkta bakelit-smycken från 30-talet är väldigt eftertraktade…

Mycket under de här årtiondena var skuret eller ska se skuret/snidat ut, oavsett vilket material. En hel del målades också, däremot hittar man sällan bakelit som är målad.

Något som var stort under denna period var den ”skurna” celluloiden, ofta med Japan som tillverkningsland. Oftast är de inte skurna utan gjutna och sedan finputsade för hand. Men även bakelit kan vara skuren, skurna mönster på armbanden, se tex det svarta stela armbandet ovan, men också som hunden här ovan. Armbandet med vita blommor är i lucite.

Smycken nedanför är alla i celluloid.

Lucite gjordes i alla möjliga former men en variant som dyker upp då och då och det är skurna på baksidan och målade. För att veta att det är från tiden ska du känna utskärningen, se exempel nedan.

Art deco inte att förglömma, naturligtvis gjordes plastsmycken även i den stilen så klart. Jakob Bengel, som jag skrivit om tidigare, var en mästare den här epoken men tyvärr äger jag inget som jag VET är Bengel.

Några ”dyrgripar” och andra inte

Idag har jag fått lite dyrgripar med posten, och några som nog är ”yngre” än jag trodde.

20181113_152101

Fyra stycken av typen sorgebroscher, sålda som bakelit men i verkligheten är det bara en som är i bakelit. De andra tre är i någon annan typ av material, kan vara ebonit, guttaperka, svartek eller liknande, kan också vara pressad horn. Många tror att de är i bakelit men oftast är de inte det. De flesta är tidigare/äldre (sent 1800-tal och tidigt 1900-tal) än när bakeliten slog igenom som smycke-material (20/30-tal). Men det är rätt på så sätt att dessa material på många sätt är föregångare till plasten i smycken.

20181113_152039

Om man tittar på baksidan så ser man att de ser lite ”trä-aktiga” ut, de har liksom ränder. Bakelit, egentligen alla plastmaterial, är mycket tätare och har en slät och, oftast, rätt blank yta.

Säljaren av sorgebroscherna var gullig nog att skicka med en liten gåva. Spontant känns den som plast och testar till och med positivt med Simichrome men jag var ändå lite fundersam eftersom jag aldrig sett något liknande plastsmycke förut. Så jag har tagit lite hjälp av mina engelska ”kollegor” och kommit fram till att denna brosch troligen är ett lack-arbete, antagligen rysk (eller åtminstone östeuropeisk, målningen tyder på det) och är antingen av trä eller av papier mache. Detta är en del av det roliga – och det svåra – med plastsmycken, det dyker ständigt upp smycken och material man inte kan! Precis när man tycker man har koll på läget inser man att det här kan man inte alls…

Den andra, eller femte, dyrgripen är en helt underbar hund-brosch i lucite från 40-talet eller möjligtvis tidigt 50-tal. Och i nyskick!

Förutom sorgebroscher och lucite-brosch så var det också ett armband i posten. Tyvärr troligen mycket ”nyare” än vad jag trodde det skulle vara. Gångjärnet ser väldigt nytt ut och armbandet har liksom en kant på insidan som jag aldrig sett på ett äldre armband. Har dock inte gett upp helt, det ska undersökas lite grundligare. Man vet ju aldrig?!

 

Den tidiga plasten…

Förutom att jag kan bli tokig på att många tycker att all plast som är något äldre är bakelit så finns det också en del roliga missuppfattningar. Den första plasten som kom var i slutet på 1800-talet men ibland när jag frågar efter material på något smycke jag sett på tex Tradera så får jag svaret, vet inte vad det är för material men smycket är så gammalt att plast kan det inte vara – och då är det kanske från 40-talet.

En favorit i repris/kortis om plastens framväxt som smyckematerial (generaliserat);

 

Senare delen/slutet av 1800-talet: första celluloiden kom och ”härmade” andra dyra material som sköldpadda, elfenben, korall och liknande.

 

Vid samma tid exprementerades det med mängder av andra material som bara fanns en kort period, bla ebonit, eborit, vulkanit, guttaperka, svartek. Många sorgesmycken från den här tiden är i dessa material, inte i bakelit som många tror. Det finns sorgesmycken i bakelit men det är inte det vanligaste materialet.

 

Under 1910-talet kom bakelit men slog inte igenom riktigt som material i smycken förrän på 30-talet. 30-talet var den riktiga storhetstiden för bakelitsmycken, plus en bit in på 40-talet men sedan slog nyare och mer lätthanterliga plastmaterial, som utvecklad celluloid och lucite, i stort sett helt ut bakelit.

 

1940-tal kom lucite och celluloiden fortsatte att utvecklas för att bli stabilare, de flesta plastsmycken på 40-talet är av dessa två material.

 

1950/60-tal, som ju rent allmänt är plastens stora genombrott som material i alla möjliga produkter, då utvecklas mängder av olika plastsorter så sedan är det svårt, och i mitt tycke inte intressant, vilken den exakta plastblandningen som ett smycke har.

Svårbedömda material

Har en låda med varierande smycken som jag är osäker på material. Principen är att aldrig sälja ett smycke jag är osäker på förrän jag klurat ut typen av material (om jag misstänker plast). Just nu ligger bland annat följande i ”ska bedömas”.

Skälet till de här ”i lådan” är oftast att jag köpt dem på nätet och säljaren sagt att det var plast men när jag får hem dem blir jag väldigt osäker på material, kan handla om varmt/kallt, tyngd eller helt enkelt en känsla när jag tar i dem. Ibland vet inte säljaren, ibland handlar de om att säljaren uppgett ett annat material men att jag tycker det ser ut som plast.

Den andra varianten kan handla om att jag köpt det men varit tveksam, alltså hållt det i min hand men ändå köpt för att det varit fint, billigt eller helt enkelt ”skulle kunna vara”.

De här två ovan är köpta för plast men är med största sannolikhet glas. De är framför allt kalla men det är också något med känslan när jag tar i dem.

Här är en ganska vanlig sammanblandning, åt båda hållen. De är båda köpta som plast men är i verkligheten troligen bärnsten. Men det kan lika gärna vara tvärtom, dvs det sägs bärnsten men är plast. Det kan ibland vara väldigt svårt att avgöra men om man kan få ut någon lukt så luktar bärnsten precis vad det är – kåda/skog. Den vänstra är jag säker på är bärnsten, den högra överlägger fortfarande juryn…

Så till sist, två verkligt svåra. Damen med paraply köptes som ben men jag tyckte det såg ut som plast. När jag fick hem henne insåg jag att plast var det nog inte, broschen är kall, men det ser heller inte riktigt ut som ben – väldigt knepig. Halsbandet är också svårt, köpte det som plast men jag är väldigt tveksam, kan inte riktigt sätta fingret på det men det känns bara inte som plast. Men vad det är? Ingen aning…

Lite till samlingen

Fotograferat ikapp lite av de senaste tillskotten till samlingen.

20181015_084515

Ett helt ljuvligt handskuret armband i celluloid. Detta är ett tidigt armband, troligen 20/30-tal men kan vara äldre. Vackert, nästan som ett litet konstverk.

Fyra broscher, alla i celluloid, av varierande ålder men äldre än man kan tro. Äldst är fåglarna på en gren och den lilla handen med nyckel, de är båda 20/30-tal. Handen och den mittersta, vad man nu ska säga att det är, ser nästan nya ut men är troligen 40-tal.

Så några svårbedömda, dels i material men framför allt ålder.  Elefant-ringen har jag aldrig sett förut, den kan vara ny, den kan vara gammal, får jag nog fördjupa mig i. Armbandet är samma sak, kan vara nästan nytt men kan också vara gammalt. Gitarrerna och blomman i mitten vet jag är gamla, den svarta tillhör kategorin sorgesmycken och är tillverkad i någon av alternativen till plast, guttaperka, ebonit eller liknande. Gitarrerna är lite svåra, skulle ev kunna vara 50-tal men också både yngre och äldre…

Så till sist, några halsband. Det undre bruna är i bakelit och 40-tal, båda de övre är 60-tal. Det vita drar mot 70-tal och det gröna mot 50-tal. Trots att jag är väldigt fascinerad av tidiga plastsmycken så måste jag erkänna att jag är rätt kär i de stora plastiga smycken som fanns på 50/60-talet. Men jag skyller på mamma, jag växte upp på 60-talet och kunde sitta och titta på hennes smycken hur länge som helst. Tyvärr har de lekts sönder så det finns inga kvar. Har ett armband i samlingen som varit mammas, det är det enda.

 

Äldre celluloid

Många samlar, och gillar, äldre smycken i bakelit och jag har naturligtvis en antal sådana i samlingen. Ingen samling av äldre plastsmycken är komplett utan ett antal smycken i bakelit men mina absoluta favoriter är ändå smycken av den äldre celluloiden. Det är smycken som inte egentligen inte passar mig på så sätt att det är smycken jag inte skulle bära, där passar färggrann bakelit mig mycket bättre, men de är så vackra.

Många tror att plast i smycken kom mycket, mycket senare men celluloid har funnits sedan sent 1800-tal och kom som ett sätt att hitta ersättning för dyra material som tex elfenben och sköldpaddsskal. Ovanstående smycken spänner över ett spann från tidigt 1900-tal fram till 50-talet, de flesta är från 20/30-tal. När man ser dem är det svårt att tro att många av dem är så gamla, många av dem är antika eller snart antika.

Vintern räddad!

Nu har jag – äntligen – fått hem mitt stora skåp som är tänkt att hysa samlingen. Det är ett gammalt skolskåp men jag vet inte riktigt vad man förvarat i det. Det stora problemet blir nog att få in det, det huserar just nu i garaget, det är tungt även utan lådorna. Trodde inte det skulle vara så tungt, det är i furu, men det var betydligt tyngre än jag trodde.

Men hösten, vintern och kanske våren är nog räddad innan detta blir klart. Min tanke är att, istället för att ”bara” plocka in allt i skåpet, passa på att sortera om samlingen och lägga den i tidsordning istället för, som nu, i ”sak”-ordning. Men, ett stort men, innebär också att jag faktiskt måste katalogisera hela samlingen. En del av den är hyfsat kategoriserad men där är massor kvar.

Vådan av att ropa in något på distans (som jag gjorde med detta) är att man måste kunna lita på beskrivningen. Tyvärr kunde man inte riktigt det, det skulle vara 40 lådor men flera av dem är fusk, ser ut som två men när man drar ut den är den bara en. Som tur är var det inte så många, fortfarande många lådor ändå. Men nu står skåpet här och jag får hantera det. Att det sedan var mycket djupare än jag trodde är ju bara mitt eget fel, koncentrerade mig på mängden lådor, bredd och höjd. I värsta fall får jag väl sälja det igen om det inte funkar…

Jag behöver i alla fall inte vara arbetslös i vinter! Även om fokus just nu behöver vara på att göra lite nytt till julmarknaden som närmar sig fortare än man tror, det är ju bara 2,5 månad dit.

 

Lite hopsamlade fynd över sommaren

Även om denna lååånga varma sommar inte inbjudit till några större loppisrundor så har det ändå blivit lite av varje, mycket köpt från nätet.

Ser fram emot att få mitt stora ”samlarskåp” på plats så jag så småningom kan börja kategorisera och sortera om samlingen bättre. Dels har jag lite oordning i allmänhet men framför allt tänker jag att försöka sortera om efter ålder istället för vad det är, med lite undergrupper. Just nu är samlingen sorterad efter vad det är, dvs armband, halsband etc. Ett gigantiskt arbete men värt att göra bedömer jag.

Roligare att kunna följa tidstrender och utveckling tänker jag. Ska jag dessutom skriva min bok, ställa ut eller ta kontakt med sådana som letar efter smycken och kläder till en film eller tv-serie (som jag funderar på ibland) är tiden en bättre faktor. Det kommer ju en lång höst och vinter, då ska det nog bli tid till sådana aktiviteter.

Två armband som jag när väldigt nöjd med. Det bärnstensfärgade är i lucite och 50/60-tal, nöjd för att jag VET att det är lucite och kan använda som referens för att jämföra med andra. Det svarta är ett bakelit-armband från 30/40-talet och det fyndade jag ihop med tre andra svarta stela plastarmband i ett litet parti för väldigt lite pengar.

2018-08-08 12.11.51

Ett roligt plast-skärp från 60-talet.

Blandade örhängen, inte ordentligt genomgångna men jag skulle säga att i stort sett alla är 50/60-tal.

Halsband som alla kräver en analys, väldigt osäker på ålder på ett antal av dem. Det är naturligtvis ytterligare ett skäl att kategorisera ordentligt, plocka bort och sälja vidare allt som faktiskt är för nytt innan jag drunknar…

Så till sist, ett gäng broscher. Den gula blomman i mitten är i celluloid och från 20/30-tal (kan man ju inte tro!), samma gäller fåglarna fast de nog är snarare 30/40-tal. Paraplyet kan vara helt i plast men kan också vara en blandning av plast och bärnsten, den häftiga kvinnan med cigarettmunstycket kan vara gammalt men också en repris från 70-talet. Den lilla rosa hunden är nog tyvärr det, dvs senare ”kopia” på hundarna i celluloid från 40/50-talet men juryn sammanträder fortfarande…

 

Smycken som INTE är i plast

Det finns några material som väldigt många tror är plast, det ena är ben, det andra är glas, ett slags pressat glas.

Det kan ibland vara otroligt svårt att avgöra om ett smycke är i plast, glas eller ben, särskilt på bild, men har du det i din hand är det enklare, både ben och glas är kallt när man håller i det, plast varmt (kroppstemp).

Det här otroligt vackra armbandet är väldigt typiskt, skulle precis lika gärna vara celluloid som ben. Plasten celluloid gjordes ju från början bland annat för att efterlikna elfenben och äldre smycken kan ibland, precis som smycken i ben, vara skurna. Men ben har ofta färgskiftningar, dvs de är inte helt enfärgade, och man ser det även på strukturen. Men det absolut enklaste, om smycket är stort nog, håll i det och känn på det eller be säljaren göra det åt dig. I det här fallet kände jag det så fort jag tog i det fast säljaren sålt det som plast.

Det andra typ-exemplet är detta. Smycken, broscher och clips-broscher oftast, som det här säljs väldigt ofta som bakelit – det är det inte… Det är pressat glas. Det enklaste även här är att känna om det är kallt eller varmt. Har man hanterat lite bakelit så ser man med blotta ögat att det inte ser ut så här men egentligen kan man jämföra med vilken äldre plast som helst, glaset har en annan typ av blank yta än plast.

Som alltid – plocka med dina smycken så du får en känsla som sätter sig i händerna!