Plastmaterial

Tidig plast/plastens föregångare

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag har två stora ”hang-ups” (saker jag stör mig på) när det gäller äldre plast generellt och plastsmycken i synnerhet. Det ena är det jag ofta skriver om, äldre plast är INTE självklart bakelit utan det är snarare mer troligt att det INTE är det. Det finns en tro att det inte fanns någon plast innan bakelit och sen var allting bakelit nästan fram till idag, inget kunde vara mer fel!

Det andra är att eftersom ett smycke är i plast måste det vara typ 50/60-tal för innan dess fanns inte plast, samma sak här, kan inte vara mer fel, plast (kanske inte alltid i den form vi ser idag) fanns långt tidigare men däremot kom den totala användningen av plast till ALLT slog igenom just på 50/60-talet.

Redan i mitten på 1800-talet började man leta efter sätt att göra ”kopior” på dyra material som elfenben, sköldpaddsskal och korall. Det som drev den här utvecklingen handlade om biljardbollar, som var gjorda i elfenben som man ville hitta ett billigare material med samma egenskaper.

Innan plasten, som den ser ut idag, provade man sig fram med en hel rad olika material. Den första egentliga plasten var celluloid som uppfanns redan i andra halvan av 1800-talet.

20190220_101557

Andra material som kom fram vid denna tid (och som många gånger försvann lika fort igen) var bl.a. vulkanit, ebonit, guttaperka, svartek och annat som alla hade sitt ursprung i naturen, gummiträdet, trä som hade blivit ”förvandlat” av att ligga i jorden, vulkanisk massa osv. Det testades även med några olika sorters nötter (mest i knappar) och malt, pressat horn.

553817f8fd813cfa3da699845d0e36be
Armband vulkanit, sent 1800 alt tidigt 1900

Äldre sorgesmycken som inte är i glas eller stenkol/jet ( eller ”finare” svarta stenar) är ofta i någon av dessa material, de är nämligen alla svartbruna i olika toner (precis som den tidiga bakeliten). Man hittar en och annan i bakelit också men de är betydligt ovanligare.

Sedan blandar en del ihop pressglas, som är ett rätt vanligt material i sorgesmycken, men det är en annan femma!

Fotar i värmen

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu ska snart min engelska kontakt Naomi få barn, hon säljer så mycket hon kan nu innan eftersom hon ska göra uppehåll i flera månader. Tur är det säger jag, då har min ekonomi chans att återhämta sig efter den köporgie som blivit nu när hon lägger ut sådana mängder…

Igår hämtade jag ut den senaste lådan och den innehåller både stort och smått, många godbitar.

Orm-armband i celluloid, 30-tal
Orm-armband i celluloid 30-tal
Armband bakelit 30-tal
Armband celluloid 30-tal
Armband i bakelit och metall, 30-tal
Armband i celluloid med sk sockerpärlor, 30/40-tal
Armband med blommor i celluloid, 40/50-tal
Armband celluloid 30/40-tal

Först ett helt gäng armband, armbandet med ringar och det med ”bitar” är i bakelit från 30/40-tal, resten i celluloid 20/30/40-tal, ev något 50-tal.  Alla i förvånansvärt bra skick.

Siloutte-brosch, ovanlig tvåfärgad celluloid 20/30-tal
Siloutte-brosch med ovanlig bakgrund, celluloid 20/30-tal
Halsband tidigt 1900-tal, osäker på material
Fransk siloutte-brosch celluloid, 20/30-tal

Så några tillskott till min samling med silhuett-smycken i celluloid, alla ovanliga och från 20/30-tal.

Brosch skuren galalith, 20/30-tal
Brosch/hänge celluloid 40/50-tal
Brosch celluloid 30/40-tal
Brosch celluloid 30/40-tal
Brosch bakelit, metall och sten, 30-tal
Brosch celluloid 40/50-tal
Brosch celluloid (målad) 40-tal
Brosch celluloid 30/40-tal
Brosch RC lucite, 40/50-tal
Brosch celluloid 30/40-tal

Massor med broscher, den gula med rosetten på är i bakelit 30-tal, och de målade rosorna i lucite från 40-tal, resten är i celluloid från 20-talet fram till 50-talet (hunden).

Nu när Naomi föder barn så är det sommar så då får det bli loppisar för hela slanten. Naturligtvis Erikshjälpen och Kupan men där hittar man numrra mycket annat men inte särskilt ofta smycken, vet inte riktigt vad det beror på men det är rent allmänt svårt att hitta riktiga fynd. Men sommar är loppisarnas förlovade tid – då kan man hitta lite vad som helst! Jag samlar visserligen äldre plastsmycken men jag älskar gamla prylar allmänt, och köper dessutom numera aldrig nya kläder eller skor, så visst hittar jag oftast något!

Lite investeringar…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Haft lite julafton som det alltid blir när lådan från England dyker upp. Den här gången har jag gjort lite investeringar (=dyra) i smycken av bok-karaktär ,dvs de eller liknande är omnämnda i smycke-/plastböcker.

20190511_164001

Den riktigt stora rariteten är ett halsband jag drömt om länge, ett halsband i svart och krom från Jakob Bengel – det är sååå himla snyggt. Ingen skulle reagera över att detta är ett halsband från 30-talet, klassisk art deco, utan det ser hur modernt ut som helst. Kromen behöver dock putsas…

20190511_164053

Nästa ”investering” som tillhör bok-smycken är detta set med armband och halsband, det gula är i bakelit, det ljusa i celluloid. Också detta klassiskt 30-tal/art deco. Även detta set kan man ju bära idag utan att någon skulle reagera, skulle lika gärna kunna vara nyinköpt.

20190511_162121

Mer art deco, ett armband i krom och bakelit. Jag har en särskild förkärlek för art deco-smycken i krom tillsammans med någon form av plast, oftast bakelit eller galalith. Dels helt enkelt för att de är snygga och fortfarande helt moderna, dels för att det är en typ av smycken jag själv skulle bära.

Blev ovanligt mycket bakelit den här gången, armbandet har en ”kedja” i celluloid och diskarna i bakelit, broschen i bakelit. Även de här är från 30/40-tal men som nya!

Blev några smycken i galalith också, Naomi hade varit i Frankrike och hittat en del – då dyker det genast upp en del galalith, det var ju Frankrikes variant på bakelit-liknande plast. Särskilt den högra är väldigt speciell och ovanlig, aldrig sett något liknande. Den vänstra är skuren, inte gjuten, vilket också göra den lite mer ovanlig.

Brosch celluloid 30/40-tal
Brosch celluloid 30/40-tal

Så blev det så klart lite av min andra förkärlek – äldre celluloid. Dessa smycken är också väldigt fina men däremot inte smycken jag normalt sett skulle välja att bära. Halsbandet till vänster är inte väldigt ovanligt, dyker upp då och då, men detta var ett ovanligt fint exemplar från 40/50-talet. De två broscherna är från 30-talet och ser helt nya ut! Och till sist armbandet, som jag har en större samling av, i en färg jag inte hade och heller aldrig sett förut.

Väldigt nöjd!

Påfyllning

~ helensjoy ~ 3 kommentarer

Nu har det varit jul igen, så här strax före påsk 🙂  Min senaste sändning från England har kommit och som vanligt innehöll den mycket fint. Tur att hon ska ha bebis på försommaren så min ekonomi får återhämta sig lite!

Tre armringar från 20/30-tal, alla i celluloid. Inte en sten som saknas vilket ju egentligen är otroligt med tanke på åldern!

Den här typen av hängen i tidig celluloid börjar jag ha en rätt stor samling av. Kvinnan har en tillhörande ”kedja” i celluloid, de utskurna blommorna har ett, också tidstypiskt, ripsband. De övriga två är bara hänget.

Något jag med tiden blivit otroligt förtjust i är de här utskurna motiven i lucite. De ska vara utskurna från baksidan om de har rätt ålder, oftast ser man baksidan (och känner) att de är utskurna och sedan målade.

Så till sist de två riktiga rariteterna. Hänget till vänster är i utskuren galalith från 1920-talet med mycket tidstypisk klädsel och hänget till höger (som faktiskt egentligen är från en väska och har suttit som ett draghjälpmedel vid öppning) är även det i galalith i en otroligt typisk jugend-stil, även denna från tidigt 1920-tal.

Jag tänker ibland att det är rätt roligt att de plastsmycken jag under samlandets gång fått en särskild vurm för, som de här ovan, är smycken som jag aldrig skulle valt att bära. Det jag bär ska helst vara stort och maffigt och gärna svartvitt. Färg går iofs bra men inte alls det här lite fina gulliga som jag gärna samlar på. Men det kanske är just därför jag snöat in på dessa?!

Ny leverans…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu har jag, i alla fall tillfälligt, gett mig själv ”nästan” köpförbud. Jag behöver samla lite i ladorna efter att jag kostat på mig ett hobbyrum och ”nästan” betyder att jag får köpa om det är något riktigt ovanligt. Ska verkligen försöka koncentrera mig på att gå igenom det jag har och inte bara köpa nya smycken, men det är SVÅRT! Hittar ju hela tiden så mycket fint/roligt…

2019-03-26 13.19.26

Men innan köpförbudet trädde i kraft så hann jag naturligtvis köpa en laddning (eller två – väntar på en leverans till) från min smyckes-kompis i England. Nu ska hon ha tillökning till försommaren och ligga lite lågt med försäljningen ett tag i samband med det och det är nog bara bra för min plånbok! Från henne köper jag ju mycket som är ovanligt och äldre, smycken jag faktiskt VET är i rätt material och ålder, men billigt är det ju inte.

Mycket celluloid blir det… tycker att det är lite roligare än bakeliten som alla är på och som dessutom är väldigt dyr! Dessa smycken, allabi celluloid, sträcker sig tidsmässigt från 20-tal (solfjädern) till 50-tal.

Två stora fina lucite-smycken 40/50-tal.

2019-03-26 15.39.04

Och så, till sist, dyrgripeni den här sändningen. Brosch i Jakob Bengels stil, skulle kunna vara Bengel. Det svåra med hans smycken är att de aldrig märkta så man kan ju bara läsa på, tycka och tro. I det här fallet tror vi, Naomi och jag, att detta skulle kunna vara en ”riktig”. Men det återstår att försöka få det mer bekräftat, hur jag nu ska göra det…

Favorit i repris, vanligaste plastmaterialen i äldre smycken

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Som vanligt försöker jag slå en lans för att det tidigt fanns smycken i plast och att – inte minst viktigt – äldre plast är INTE samma sak som bakelit…

Den tidigaste plasten, som liknar det vi idag tycker är plast, är celluloid som utvecklades i slutet på 1800-talet. I första hand letade man efter ett material som kunde ersätta framför allt elfenben men även material som sköldpaddsskal. Det var inte smycken i första hand man tänkte på utan tex biljardbollar.

Brosch 20-30-tal

Eftersom den första plasten gjordes för att ersätta dyra material som var svåra att få tag på så är det just så de första plastsmycken såg ut, dvs de såg ut som elfenben, sköldpaddsskal, korall, bärnsten och liknande. Och så såg det ut till 20-talet ungefär, då började det utvecklas plastsmycken i alla möjliga färger och utseende. Celluloid var ett vanligt material i smycken fram på 50-talet.

Armband 30/40-tal celluloid

Bakelit utvecklades från tidigt 1900-tal (med början 1907) och samma sak här, det var inte något smyckematerial från början utan utvecklades för helt andra användningsområden, det som de flesta känner till är väl telefoner och belysningsdetaljer av olika slag. Något större/vanligare smyckematerial blev inte bakeliten förrän på 30-talet. Bakelit hade sin storhetstid på 30-talet, ovanligt att hitta äldre men nästan lika ovanligt att hitta yngre.

Bakelit, 30/40-tal
Bakelit

Lucite utvecklades på 40-talet och tog på många sätt över från bakeliten. Det var ett material som både var billigare och enklare att arbeta med än bakelit. De smycken vi förknippar med 50-tal och tidigt 60-tal, ”pärlhalsband” i plast, de typiska halsbanden/armbanden på metall osv är ofta i lucite.

Lucite, 50/60-tal

På 50/60-talet formligen exploderade plastens utveckling och det kom mängder av olika plastmaterial så därefter är det knappast intressant vilket plastmaterial smycket är gjort av.

Naturligtvis finns det andra tidiga plastmaterial men få som fick sånt genomslag som celluloid, bakelit och lucite. Det kom en del andra ”bakelitliknande” material, i Sverige utvecklade Perstorp Isolit (som finns men är otroligt ovanligt i smycken), i mellaneuropa (Frankrike, Tyskland etc) var galalith är ganska vanligt material i smycken.

I sorgesmycken hittar man en del andra material men det har jag skrivit om förut men det kommer också ett nytt inlägg om det…

 

 

 

Lite nya fynd…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Även om jag varit rätt upptagen av ommöblering i hemmet så har det ändå blivit lite nytt (som tur är har jag människor som håller koll åt mig!). Har ägnat dagen åt att fotografera ikapp lite.

 

Ett riktigt fynd var detta underbara armband (det högra). Såldes som afrikanskt och troligen ben men jag misstänkte att det var celluloid och mycket äldre, 20/30-tal, eftersom det påminde väldigt mycket om ett annat armband jag redan har (det vänstra). Ropade in det till det facila priset av 24 kr plus porto, det jag hade sedan tidigare betalade jag knappt 150 kr för! Och när det kom hade jag rätt, så himla nöjd.

20190220_101933

Ett annat ”fynd” är samlingen ovan. Fynd inom situationstecken eftersom de inte var speciellt billiga, däremot har jag aldrig sett just den här varianten av siloutte-smycken. Tyvärr är ett par av dem skadade, ramarna har blivit av med lite delar. Jag är rätt säker på att, i alla fall de med ljus ram, är i celluloid och har hyfsad ålder. Men dessa kräver lite extra djupdykning eftersom jag aldrig sett såna här förut.

 

Några sorgesmycken blev det också, är egentligen en sidosamling eftersom de här gjordes i alla möjliga material. Men jag håller mig till de material som antingen är tidig plast eller de material som var en del av de som var en del av plastens barndom.

 

Och så den vanliga blandningen av lite allt möjligt, från 20-tal till 60-tal och i lite olika plastmaterial…

Suck, tänk om folk kunde lära sig…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag har ondgjort mig över detta tidigare och jag gör det igen, vad är det som gör att alla tror att äldre plast alltid är bakelit?! Har du till exempel ett guldfärgat smycke gissar du ju inte på guld i första hand (om det inte finns stämplar så klart) utan du säljer ju det som guldfärgad metall. Varför kan man inte då sälja som plast? Eller åtminstone kalla det äldre plast eller bakelit-liknande material?

Bakelit, 30/40-tal
Celluloid 30/40-tal
Lucite, 50/60-tal

Här ovan är tre armband, alla gamla (30-50-tal) men i tre olika material. Det svarta är bakelit, det bruna celluloid och det gulorange är i lucite. Men, men… du hittar i princip likadana moderna armband och hur ska du se skillnad på bild?! Dessutom är värdena på dem VÄLDIGT olika.

Smycken i bakelit kan kosta löjliga pengar (det är bara att titta på priserna på eBay) så det är inte oviktigt – vet man inte vad det är för sorts plast kalla det då bara för plast! I mina ögon är det lika mycket ”lureri” att sälja ett smycke som bakelit, när det inte är det, som att sälja ett smycke som guld när det ”bara” är guldfärgad metall.

Modern kopia
Celluloid 30/40-tal

Här är två armband som vid en första anblick (och lite dåligt foto, som det ofta är på Tradera) ser mer eller mindre likadana ut men det vänstra är en modernare kopia och den högra är i celluloid från 30/40-tal. Värdet på de här två är också väldigt olika…

Det är så dubbelt, å ena sidan tycker man plast är bara skräp, å andra sidan kan man kalla det för material det inte är och försöka ta bra betalt, suck. Det är en sak när man själv har har chansen att ta på det och bilda sig en egen uppfattning utefter tyngd, känsla och lukt men när man ska köpa det via en bild behöver man ju hjälp.

Här är ytterligare en klassisk sammanblandning, dessa säljs väldigt ofta som plast och dessutom ofta som bakelit. De är moderna, industritillverkade och i bärnsten. Oftast gjorda i Ryssland eller i Baltikum. Jag tror att de gör någon slags ”massa” av bärnstenen som de sedan gjuter, det är det som ger en viss plastkänsla. Finns säkert liknande i plast men de är i så fall fortfarande moderna och INTE i bakelit.

Då har jag ändå inte tagit med det absolut svåraste, halsbanden… Det är i princip omöjligt att på bild skilja ett halsband med pärlor i bakelit och annan plast så kan inte den som säljer något om plastmaterial är det omöjligt att de ”vet” att det är bakelit.

Nu när jag ändå är igång och gnäller så är det också förvånansvärt många på Tradera som inte fotograferar baksidan eller lås på smycken man lägger ut, gäller inte bara privatpersoner utan även tex Sellpy och andra som säljer mer professionellt. Det är där all information finns som man kan ha glädje av när man ska köpa ett smycke, oavsett material. Det är på baksidan och via låset man många gånger kan skaffa sig en uppfattning om ålder, material och skick. Så en uppmaning till er som säljer smycken på nätet – glöm inte baksidan!

Finaste jag sett!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag är det liten julafton igen när jag fått öppna den senaste leveransen från England. Och i den lådan fanns ovanstående helt ljuvliga armband, från 30-tal och i celluloid. Armbandet ligger definitivt på 10 i topp över finaste smycken i samlingen.

Lite annat smått och gott kom också i lådan så klart. Ett skuret armband i galalith och ytterligare ett celluloid-armband från 30/40-tal. De är väldigt typiska för sin tid (30/40-tal), en tid när fortfarande mycket plastsmycken gjordes för att efterlikna dyrare material från naturen,  i detta fall elfenben och korall.

Några äldre broscher blev det också, alla i celluloid. De är från 20/30/40-tal. Särskilt elefanten med mycket patina tycker jag är otroligt charmig. Den nedre raden, förutom blomsterkorgen, består av handskurna broscher. De flesta är trots allt gjutna så hitta skurna känns lite kul.

Två lucite-smycken smög sig också med… dels en skuren (från baksidan) från 40-talet, dels en svartvitgrå som med största sannolikhet är 60-tal.

Svårare och svårare

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Det har definitivt blivit svårare och svårare att hitta bra, äldre plastsmycken. Det har blivit svårare att hitta äldre plastsmycken över huvud taget, vet inte riktigt vad det beror på – jag ensam har ju knappast lyckats ”tömma” Sverige på äldre plastsmycken även om samlingen är stor!

En del tror jag kan handla om vurmen för retro/vintage inom kläder och inredning, då vill man även ha tidstypiska smycken. Och många av de smycken jag samlar passar in perfekt. Alltså, vi är fler som vill ha tag på dessa smycken så istället för att skänkas eller hamna på loppisar lägger yngre beslag på mammas/mormors/farmors smycken.

Men det kan ju knappast vara hela sanningen? Har handlare fått upp ögonen för att det går att sälja så de köper upp? Eller är det så illa att generationerna som bar dessa smycken börjar ”ta slut”?

Jag tycker i alla fall att det är märkligt, när jag började för sisådär en fem år sedan hade jag alltid med mig en hel hög hem efter en loppis-runda, nu får jag vara glad om jag hittar något över huvud taget. Visst, allt eftersom jag lärt mig mer har jag naturligtvis blivit mer finsmakare och mycket finns redan i samlingen men jag hittar väldigt lite, knappt ens något att rata.

Tur att jag har min engelska ”leverantör” Naomi, så länge det nu varar med Brexit och allt… Och så får jag väl helt enkelt lära mig leva med att det blir längre och längre mellan fynden och att fynden kanske inte är några fynd längre utan jag måste vara beredd att betala mer för de smycken jag hittar. Tur att jag varit så idog medan det gick att fynda!