plast

Påfyllning

~ helensjoy ~ 3 kommentarer

Nu har det varit jul igen, så här strax före påsk 🙂  Min senaste sändning från England har kommit och som vanligt innehöll den mycket fint. Tur att hon ska ha bebis på försommaren så min ekonomi får återhämta sig lite!

Tre armringar från 20/30-tal, alla i celluloid. Inte en sten som saknas vilket ju egentligen är otroligt med tanke på åldern!

Den här typen av hängen i tidig celluloid börjar jag ha en rätt stor samling av. Kvinnan har en tillhörande ”kedja” i celluloid, de utskurna blommorna har ett, också tidstypiskt, ripsband. De övriga två är bara hänget.

Något jag med tiden blivit otroligt förtjust i är de här utskurna motiven i lucite. De ska vara utskurna från baksidan om de har rätt ålder, oftast ser man baksidan (och känner) att de är utskurna och sedan målade.

Så till sist de två riktiga rariteterna. Hänget till vänster är i utskuren galalith från 1920-talet med mycket tidstypisk klädsel och hänget till höger (som faktiskt egentligen är från en väska och har suttit som ett draghjälpmedel vid öppning) är även det i galalith i en otroligt typisk jugend-stil, även denna från tidigt 1920-tal.

Jag tänker ibland att det är rätt roligt att de plastsmycken jag under samlandets gång fått en särskild vurm för, som de här ovan, är smycken som jag aldrig skulle valt att bära. Det jag bär ska helst vara stort och maffigt och gärna svartvitt. Färg går iofs bra men inte alls det här lite fina gulliga som jag gärna samlar på. Men det kanske är just därför jag snöat in på dessa?!

Ny leverans…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu har jag, i alla fall tillfälligt, gett mig själv ”nästan” köpförbud. Jag behöver samla lite i ladorna efter att jag kostat på mig ett hobbyrum och ”nästan” betyder att jag får köpa om det är något riktigt ovanligt. Ska verkligen försöka koncentrera mig på att gå igenom det jag har och inte bara köpa nya smycken, men det är SVÅRT! Hittar ju hela tiden så mycket fint/roligt…

2019-03-26 13.19.26

Men innan köpförbudet trädde i kraft så hann jag naturligtvis köpa en laddning (eller två – väntar på en leverans till) från min smyckes-kompis i England. Nu ska hon ha tillökning till försommaren och ligga lite lågt med försäljningen ett tag i samband med det och det är nog bara bra för min plånbok! Från henne köper jag ju mycket som är ovanligt och äldre, smycken jag faktiskt VET är i rätt material och ålder, men billigt är det ju inte.

Mycket celluloid blir det… tycker att det är lite roligare än bakeliten som alla är på och som dessutom är väldigt dyr! Dessa smycken, allabi celluloid, sträcker sig tidsmässigt från 20-tal (solfjädern) till 50-tal.

Två stora fina lucite-smycken 40/50-tal.

2019-03-26 15.39.04

Och så, till sist, dyrgripeni den här sändningen. Brosch i Jakob Bengels stil, skulle kunna vara Bengel. Det svåra med hans smycken är att de aldrig märkta så man kan ju bara läsa på, tycka och tro. I det här fallet tror vi, Naomi och jag, att detta skulle kunna vara en ”riktig”. Men det återstår att försöka få det mer bekräftat, hur jag nu ska göra det…

Favorit i repris, vanligaste plastmaterialen i äldre smycken

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Som vanligt försöker jag slå en lans för att det tidigt fanns smycken i plast och att – inte minst viktigt – äldre plast är INTE samma sak som bakelit…

Den tidigaste plasten, som liknar det vi idag tycker är plast, är celluloid som utvecklades i slutet på 1800-talet. I första hand letade man efter ett material som kunde ersätta framför allt elfenben men även material som sköldpaddsskal. Det var inte smycken i första hand man tänkte på utan tex biljardbollar.

Brosch 20-30-tal

Eftersom den första plasten gjordes för att ersätta dyra material som var svåra att få tag på så är det just så de första plastsmycken såg ut, dvs de såg ut som elfenben, sköldpaddsskal, korall, bärnsten och liknande. Och så såg det ut till 20-talet ungefär, då började det utvecklas plastsmycken i alla möjliga färger och utseende. Celluloid var ett vanligt material i smycken fram på 50-talet.

Armband 30/40-tal celluloid

Bakelit utvecklades från tidigt 1900-tal (med början 1907) och samma sak här, det var inte något smyckematerial från början utan utvecklades för helt andra användningsområden, det som de flesta känner till är väl telefoner och belysningsdetaljer av olika slag. Något större/vanligare smyckematerial blev inte bakeliten förrän på 30-talet. Bakelit hade sin storhetstid på 30-talet, ovanligt att hitta äldre men nästan lika ovanligt att hitta yngre.

Bakelit, 30/40-tal
Bakelit

Lucite utvecklades på 40-talet och tog på många sätt över från bakeliten. Det var ett material som både var billigare och enklare att arbeta med än bakelit. De smycken vi förknippar med 50-tal och tidigt 60-tal, ”pärlhalsband” i plast, de typiska halsbanden/armbanden på metall osv är ofta i lucite.

Lucite, 50/60-tal

På 50/60-talet formligen exploderade plastens utveckling och det kom mängder av olika plastmaterial så därefter är det knappast intressant vilket plastmaterial smycket är gjort av.

Naturligtvis finns det andra tidiga plastmaterial men få som fick sånt genomslag som celluloid, bakelit och lucite. Det kom en del andra ”bakelitliknande” material, i Sverige utvecklade Perstorp Isolit (som finns men är otroligt ovanligt i smycken), i mellaneuropa (Frankrike, Tyskland etc) var galalith är ganska vanligt material i smycken.

I sorgesmycken hittar man en del andra material men det har jag skrivit om förut men det kommer också ett nytt inlägg om det…

 

 

 

En av mina finaste

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Hittade detta helt underbara, och typiska, art deco-halsband i silver med röda plastdetaljer. Kvalar klart in bland mia allra finaste i samlingen. Ser nästan nytt ut men är med största sannolikhet från tiden, dvs 20/30-tal. Det gjordes en del smycken med art deco-stil på 80-talet men baksidan, plastens slitage (tittar man i lupp ser man slitaget) och hur plastdelarna är fästa pekar på den ”äkta” varan.

Det är stämplat silver och några markasiter, plasten är jag osäker på, inte bakelit, kan ev vara galalith men kräver lite mer tester/undersökningar. Hade önskat att jag kunde säga att detta var av Jakob Bengel men tyvärr tror jag inte det… Silverstämplarna säger i alla fall att det är importerat till Sverige, så av stilen och döma tror jag ändå ursprunget finns någonstans Tyskland/Österrike någonstans. Oavsett vilket – ett otroligt vackert halsband är det!

20190301_082732

20190301_082741

Lite nya fynd…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Även om jag varit rätt upptagen av ommöblering i hemmet så har det ändå blivit lite nytt (som tur är har jag människor som håller koll åt mig!). Har ägnat dagen åt att fotografera ikapp lite.

 

Ett riktigt fynd var detta underbara armband (det högra). Såldes som afrikanskt och troligen ben men jag misstänkte att det var celluloid och mycket äldre, 20/30-tal, eftersom det påminde väldigt mycket om ett annat armband jag redan har (det vänstra). Ropade in det till det facila priset av 24 kr plus porto, det jag hade sedan tidigare betalade jag knappt 150 kr för! Och när det kom hade jag rätt, så himla nöjd.

20190220_101933

Ett annat ”fynd” är samlingen ovan. Fynd inom situationstecken eftersom de inte var speciellt billiga, däremot har jag aldrig sett just den här varianten av siloutte-smycken. Tyvärr är ett par av dem skadade, ramarna har blivit av med lite delar. Jag är rätt säker på att, i alla fall de med ljus ram, är i celluloid och har hyfsad ålder. Men dessa kräver lite extra djupdykning eftersom jag aldrig sett såna här förut.

 

Några sorgesmycken blev det också, är egentligen en sidosamling eftersom de här gjordes i alla möjliga material. Men jag håller mig till de material som antingen är tidig plast eller de material som var en del av de som var en del av plastens barndom.

 

Och så den vanliga blandningen av lite allt möjligt, från 20-tal till 60-tal och i lite olika plastmaterial…

Suck, tänk om folk kunde lära sig…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag har ondgjort mig över detta tidigare och jag gör det igen, vad är det som gör att alla tror att äldre plast alltid är bakelit?! Har du till exempel ett guldfärgat smycke gissar du ju inte på guld i första hand (om det inte finns stämplar så klart) utan du säljer ju det som guldfärgad metall. Varför kan man inte då sälja som plast? Eller åtminstone kalla det äldre plast eller bakelit-liknande material?

Bakelit, 30/40-tal
Celluloid 30/40-tal
Lucite, 50/60-tal

Här ovan är tre armband, alla gamla (30-50-tal) men i tre olika material. Det svarta är bakelit, det bruna celluloid och det gulorange är i lucite. Men, men… du hittar i princip likadana moderna armband och hur ska du se skillnad på bild?! Dessutom är värdena på dem VÄLDIGT olika.

Smycken i bakelit kan kosta löjliga pengar (det är bara att titta på priserna på eBay) så det är inte oviktigt – vet man inte vad det är för sorts plast kalla det då bara för plast! I mina ögon är det lika mycket ”lureri” att sälja ett smycke som bakelit, när det inte är det, som att sälja ett smycke som guld när det ”bara” är guldfärgad metall.

Modern kopia
Celluloid 30/40-tal

Här är två armband som vid en första anblick (och lite dåligt foto, som det ofta är på Tradera) ser mer eller mindre likadana ut men det vänstra är en modernare kopia och den högra är i celluloid från 30/40-tal. Värdet på de här två är också väldigt olika…

Det är så dubbelt, å ena sidan tycker man plast är bara skräp, å andra sidan kan man kalla det för material det inte är och försöka ta bra betalt, suck. Det är en sak när man själv har har chansen att ta på det och bilda sig en egen uppfattning utefter tyngd, känsla och lukt men när man ska köpa det via en bild behöver man ju hjälp.

Här är ytterligare en klassisk sammanblandning, dessa säljs väldigt ofta som plast och dessutom ofta som bakelit. De är moderna, industritillverkade och i bärnsten. Oftast gjorda i Ryssland eller i Baltikum. Jag tror att de gör någon slags ”massa” av bärnstenen som de sedan gjuter, det är det som ger en viss plastkänsla. Finns säkert liknande i plast men de är i så fall fortfarande moderna och INTE i bakelit.

Då har jag ändå inte tagit med det absolut svåraste, halsbanden… Det är i princip omöjligt att på bild skilja ett halsband med pärlor i bakelit och annan plast så kan inte den som säljer något om plastmaterial är det omöjligt att de ”vet” att det är bakelit.

Nu när jag ändå är igång och gnäller så är det också förvånansvärt många på Tradera som inte fotograferar baksidan eller lås på smycken man lägger ut, gäller inte bara privatpersoner utan även tex Sellpy och andra som säljer mer professionellt. Det är där all information finns som man kan ha glädje av när man ska köpa ett smycke, oavsett material. Det är på baksidan och via låset man många gånger kan skaffa sig en uppfattning om ålder, material och skick. Så en uppmaning till er som säljer smycken på nätet – glöm inte baksidan!

Finaste jag sett!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Idag är det liten julafton igen när jag fått öppna den senaste leveransen från England. Och i den lådan fanns ovanstående helt ljuvliga armband, från 30-tal och i celluloid. Armbandet ligger definitivt på 10 i topp över finaste smycken i samlingen.

Lite annat smått och gott kom också i lådan så klart. Ett skuret armband i galalith och ytterligare ett celluloid-armband från 30/40-tal. De är väldigt typiska för sin tid (30/40-tal), en tid när fortfarande mycket plastsmycken gjordes för att efterlikna dyrare material från naturen,  i detta fall elfenben och korall.

Några äldre broscher blev det också, alla i celluloid. De är från 20/30/40-tal. Särskilt elefanten med mycket patina tycker jag är otroligt charmig. Den nedre raden, förutom blomsterkorgen, består av handskurna broscher. De flesta är trots allt gjutna så hitta skurna känns lite kul.

Två lucite-smycken smög sig också med… dels en skuren (från baksidan) från 40-talet, dels en svartvitgrå som med största sannolikhet är 60-tal.

Ibland blir mer det spännande…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Det som är det roliga med samlande, förutom själva jakten, är när man lite oväntat hittar något spännande.

Ropade in detta underbara art deco-set på auktion. Först blev jag lite besviken när jag fick hem det, köpte det som bakelit och som Art deco men när jag testade gav det inget utslag. Dessutom var clipset i pressglas. Blev lite tveksam till alltihop, var det verkligen art deco nu när det inte stämde med bakeliten? Så jag tyckte jag varit dum som gick med i budgivningen och betalat alldeles för mycket.

Den enda info som fanns var en märkning D.R.G.M 1138525. Innan jag gjorde några större efterforskningar tänkte jag vara lat och fråga några som är kunnigare än jag. Jag gjorde en efterlysning om lite hjälp från en av mina ”plastsmycke-grupper” på FB. Där fick jag en länk där jag kunde läsa mer om dessa urtjusiga äkta Art deco-smycken från Tyskland, då blev jag genast gladare! De ÄR äkta Art deco, det som ändå är lite märkligt är att även i denna text omnämns de som bakelit men jag lyckas inte få någon som  helst reaktion när jag testar med Simichrome. Misstänker någon annan typ av ”bakelit-liknande” plast, troligen galalith, men det spelar egentligen inte så stor roll längre när de är så här filmstjärnefina!

Enligt länken, A Jewelry Mystery Solved, så är de tillverkade i Tyskland av ett företag som heter Schreiber & Hiller. Märkningen står inte för företaget utan är ett tyskt patentnummer, DRGM står för Deutsches Reichs Gebrauchsmuster. Företaget startade 1920 i Pforzheim och gjorde under 30-talet gjorde de helt underbara Art deco-smycken, armband, halsband, örhängen och broscher. I bakelit (?! se ovan) och med stenar. Måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad de som skrivit texten i länken menar med uttrycket diamanté, diamanter? Eller bara stenar som ska efterlikna? Eller någon annan form av slipad sten? Får nog försöka forska lite mer i stenarna, tyvärr är min kunskap minimal när det kommer till äkta stenar… Det svåra med att försöka reda ut material i äkta smycken är att det finns så få ”riktiga” juvelerare nu för tiden, det är bara Guldfynd och liknande företag, vet inte riktigt vart man ska vända sig för bedömning.

Tydligen ska en av aktriserna i nyinspelningen av Mordet på Orientexpressen bära ett halsband i denna stil, blir nog till att se om filmen enbart med ögon för kläder för smycken.

Oavsett vilken plast det nu är och om det är äkta eller oäkta stenar så är mitt armband och min brosch ett stycke Art deco-historia från plastens relativa barndom och riktigt tjusiga smycken som kommer att ha en framträdande plats i samlingen. Och det som först kändes som ett dyrt felköp istället blev något som jag känner mig väldigt nöjd med, kul!

Svårare och svårare

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Det har definitivt blivit svårare och svårare att hitta bra, äldre plastsmycken. Det har blivit svårare att hitta äldre plastsmycken över huvud taget, vet inte riktigt vad det beror på – jag ensam har ju knappast lyckats ”tömma” Sverige på äldre plastsmycken även om samlingen är stor!

En del tror jag kan handla om vurmen för retro/vintage inom kläder och inredning, då vill man även ha tidstypiska smycken. Och många av de smycken jag samlar passar in perfekt. Alltså, vi är fler som vill ha tag på dessa smycken så istället för att skänkas eller hamna på loppisar lägger yngre beslag på mammas/mormors/farmors smycken.

Men det kan ju knappast vara hela sanningen? Har handlare fått upp ögonen för att det går att sälja så de köper upp? Eller är det så illa att generationerna som bar dessa smycken börjar ”ta slut”?

Jag tycker i alla fall att det är märkligt, när jag började för sisådär en fem år sedan hade jag alltid med mig en hel hög hem efter en loppis-runda, nu får jag vara glad om jag hittar något över huvud taget. Visst, allt eftersom jag lärt mig mer har jag naturligtvis blivit mer finsmakare och mycket finns redan i samlingen men jag hittar väldigt lite, knappt ens något att rata.

Tur att jag har min engelska ”leverantör” Naomi, så länge det nu varar med Brexit och allt… Och så får jag väl helt enkelt lära mig leva med att det blir längre och längre mellan fynden och att fynden kanske inte är några fynd längre utan jag måste vara beredd att betala mer för de smycken jag hittar. Tur att jag varit så idog medan det gick att fynda!

Nej, julen är inte slut…

~ helensjoy ~ 2 kommentarer

Idag har jag liten julafton, just hämtat ut ett parti blandade örhängen från ett äldre lager som jag ropat in på auktion. Det mesta i plast och det mesta 50/60-tal.

Problemet med den här typen av partier, som oftast stått på en vind eller ett garage, är att de kan vara i blandat skick och rätt smutsigt. Ropar man in på distans och inte kan se det mer än auktionsfirmans bilder så är det tyvärr sånt man får ta…

I partiet hittade jag bland annat de här urcoola i mjuk lätt plast, så typiska för 50/60-talet.

Mer mjuk plast, kanske något mer lättburna än de ovan (?!) men också väldigt typiska för sin tid.

Ett gäng vita, både mjuka men också lite hårdare. Den här typen av örhängen finns i hur många varianter som helst, jag tittar och tänker att de där har jag nog redan men sedan när jag tar fram dem och kollar är det alltid något som skiljer.

20190116_132510

De här tycker jag också var roliga, har aldrig sett den här varianten innan. Det är bland annat det som är så roligt med plastsmycken – jag hittar hela tiden smycken jag aldrig sett innan!