En hög blev det…

Men den här gången har jag inte varit ute själv utan de kommer från ett par stycken jag återvänder till på Tradera och från Olga, en av mina ”leverantörer” som håller ögonen öppna efter roliga äldre plastsmycken åt mig.

e78744b88d1cf2a6a51dcbc732b1f051

Bland annat ett armband som Olga själv trodde var bakelit – och ja, det är det! Jag har gjort Simichrome-testet och det gav utslag. Tack Olga!

Tre jättefina halsband,  det blågröna och blå är med största sannolikhet lucite och från 1950-talet, det gulaktiga är troligen äldre och kan vara bakelit eller celluloid, inte testat än.

Två broscher och ett set med brosch och örhängen. De ljuvliga turturduvorna är celluloid och gissar 30/40-talet, den typen var poppis då. Fisken får jag fundera på, vet spontant inte varken material eller ålder. Och setet tror jag är lucite och skulle kunna vara 50-tal men även 40-tal.

Örhängen finns ju hur många roliga som helst, de här fyra är troligen 50/60-tal.

Och så till sist de där som är nästan stört omöjliga att få fram ålder på. Ringar är väldigt svårt, plastringar i lucite var väldigt populärt på 60-talet men de kom tillbaka på 80-talet och såg ungefär likadana ut… Det enda lite säkra är om man råkar hitta en bild eller annons där de dyker upp.

Veckans skörd

Efter en period av värk och dessutom en maginfluensa så är jag på väg ovanför vattenytan igen… Tillräckligt för att ta en runda till Erikshjälpen och Kupan igen. Kanske jag kan klara av att börja sortera lite också, vilket jag hoppas varje vecka men har en tendens att skjuta på.

Så det här är vad jag lyckats få ihop den här veckan;

Tre armband av olika modeller men märkligt nog, alla melerade. Den övre, i ”sköldpaddsskal ” är sannolikt lucite men kan vara äldre än man vid en första anblick tror. De fyra likadana kan vara både nya och gamla,  kräver lite mer grävande för att konstatera vilket. Till slut då, det svarta melerade har en härlig tyngd och klang, definitivt äldre, frågan bara om det är lucite eller bakelit?

En sk flapper-brosch, en brosch i celluloid från 20/30-talet med en bild av en ”flapper”, den tidens frigjorda kvinna. De är rätt eftertraktade bland samlare. Ett orange halsband i lucite som skulle kunna vara allt från 60-tal till 80-tal, måste undersökas noggrannare. Och till sist en halsband som skulle kunna vara i skuren celluloid men också i ben… Kräver också en lite mer ordentlig undersökning, men oavsett material borde det också, precis som broschen, vara relativt tidigt, 20-talet eller 30-talet. Det var under den perioden den här typen av skurna pärlor var populärt, när det fortfarande handlade mycket om att imitera elfenben.

Nu har jag nog kommit på det…

Tror jag har klurat ut hur jag ska gripa mig an att sortera och katalogisera min samling. Jag ska sortera upp dem i tre tidsålder,  1870-1920, 1930-1940 och till sist 1950-1960.

Så småningom tänker jag att de rent fysiskt ska ligga sorterade så men nu första tänker jag ägna mig åt att sortera upp dem här på bloggen.

Har lagt upp tre sidor (under arbete) som först har en kort sammanfattning om material och annat som är typiskt för plastsmycken under respektive period och därefter kommer min samling, med kommentarer, finnas under respektive rubrik. Så länge får även min rubrik Min samling… ligga kvar med länk till bildbanken.

Blir naturligtvis långa sjok med texter/bilder under varje rubrik men tror ändå att det kan fungera.

 

Senaste tillskotten

Blivit lite nytt till samlingen  (undrar när jag ska få någon ordning på den…).

2017-02-22-09-15-00

Det här fina halsbandet har silverlås och det gjorde mig lite förvirrad. Spontant hade jag sagt ett halsband i lucite från 40/50-talet men de brukar aldrig ha silverlås… Så en teori skulle kunna vara bärnsten. Det är bundet med textiltråd så Coca-Cola-testet fungerar inte så det är ögon och näsa som får jobba lite. Men jag kan varken se eller lukta bärnsten (luktar kåda) så det är nog trots allt plast. Och eftersom jag inte kan känna någon direkt lukt är det ändå med största sannolikhet lucite.

Tyvärr har inte silverstämpling någon årsstämpel utan ”bara” 830, kattfot och S, så någon hjälp där får jag inte. Min teori är att det är äldre, snarare från 30/40-tal när plast fortfarande var lite dyrare material än vad det är idag så det var värt ett silverlås.

 

Detta fina ”dressclip” som du sätter i ringningen är i celluloid och från 20/30-tal. Det finns en utsmetad stämpel och jag tror att detta är gjort i Japan. Många i den här stilen är gjorda där och såldes till Europa, främst under mellankrigstiden, dvs 20/30-tal. De ska vara skurna och inte gjutna, med vetskap om Japans kultur på det här området stämmer säkert det – fina är de oavsett!

 

Senaste till samlingarna

Fyllt på samlingen lite, nya fynd kan jag knappt kalla dem eftersom en del av dem var rätt dyra… Tyvärr, för min plånbok, har jag börjat falla för lite smycken på Ebay- och de är inte precis billiga!

Först en brosch som ev skulle kunna vara i bakelit, har inte testat den ännu men jag har förhoppningar!

Ett gäng helt ljuvliga celluloid-broscher som sträcker sig från 20-talet fram till 60-talet.

Några halsband, de två högra är definitivt celluloid troligtvis från 30/40-talet men de två vänstra kräver lite mer ordentligt titt. Det övre är troligen lucite, celluloid är aldrig riktigt vitt, och det undre är troligen celluloid men skulle också kunna vara någon form av nöt eller möjligtvis ben.

Till sist ett gäng örhängen som alla mer eller mindre kräver lite funderande, de hängande röda är äldre än de andra, de pärlemorskimrande rosorna kan vara just pärlemor och inte plast…

Nöjd med senaste fynden

Igår blev det en loppisrunda och jag känner mig väldigt nöjd med mina fynd, särskilt halsbandet. Om det är som jag tror är det riktigt gammalt och gjort i celluloid men har inte gjort någon djupdykning än. Typiskt ett sådant fynd som det är spännande att börja leta efter tidsålder, material osv. Kul!

Så blev det några örhängen/clips också, troligen i lucite och 40/50-tal. Särskilt nöjd är jag med de blå rosorna, tror inte jag har några sådana… Kan inte nuläget vara lite svårt att veta eftersom jag inte har någon riktigt bra ordning på samlingen än, suck. Men det kommer det också så småningom.

Plastsmycken referensbibliotek

Nu har jag kommenterat åtminstone den delen av referensbiblioteket som rör plastsmycken, resten får komma en annan dag… Du hittar allt under rubriken Referensbibliotek.

Det man generellt ska tänka på när man letar efter böcker/läser om äldre plastsmycken är att samlandet av plastsmycken är mycket, mycket större i USA (även Storbritannien) än i Sverige så alla böcker som specifikt handlar om plastsmycken är på engelska. Finns över huvud taget ingenting på svenska. Jag hoppas/drömmer om att jag kanske kan bli så bra att jag kan skriva den boken en dag!

Många av böckerna har några år på nacken, och marknaden är väldigt annorlunda, så prisindikationer bör man bortser från – om man inte tänker sig köpa eller sälja via Ebay. Plastsmycken generellt, och bakelit specifikt, är väldigt mycket dyrare i USA än vad det är här, naturligtvis beroende på mängden samlare.

Jag använder bilder generellt, både från böcker och nätet, till att skapa en ”bank” i huvudet hur dessa smycken ser ut och ge mig en känsla för materialet. Det gör det lättare när jag är ute och letar eftersom väldigt få kan något om detta och därför finns det också väldigt få att fråga. Samtidigt är det ju också det som är det roliga!

Idag är det 60-tal

En sak som jag som samlare tycker mycket om är att köpa ett plastsmycke från någon som faktiskt vet när det är ifrån… och ändå roligare är det när det står på baksidan.

De här två är väldigt typiska ”60-talare” och med största sannolikhet är båda i lucite. Det gulsvarta halsbandet  har jag köpt direkt av kvinnan som burit det på 60-talet, armbandet har jag säljarens bedömning på.

Den här celluloid-broschen är kanske inte lika typisk för 60-talet utan är nog mer 50-tal men samtidigt, tack vare den underbara anteckningen på baksidan, så får jag veta när den är ifrån.

Det är ju inte bara väldigt kul att köpa och äga smycken i samlingen som man vet ursprunget till men det kan också sedan vara bra när man har ett annat smycke man har svårt att tidsbestämma genom att jämföra detaljer. Många smycken, inte bara plast, har sett mer eller mindre likadana ut i långa tider och då är det de små detaljerna som kan avslöja ålder.

Nya celluloid-smycken

De senaste dagarna har jag hittat lite att fylla på samlingen med.

Mitt bland celluloiden smög det in en brosch som jag tror eventuellt skulle kunna vara bakelit… dock inte testat den än, kan också vara ebonit, vulcanit eller något liknande. Den underbara lilla hjorten är dock celluloid, däremot är den nog inte så gammal som den ser ut – kanske 50-tal?

Oh hoppsan, lite lucite också… örhängena är troligen i lucite och troligen 50/60-tal men har inte fördjupat mig i dem ännu. Sedan hittade jag en ljuvlig brosch i celluloid och, tror jag, lucite (den genomskinliga delen), den är tidig, troligen 30-tal.  Den underbara namnbroschen fick jag av en av mina ”huvudleverantörer” Annette (tack!), hon hittar jämnt fina saker som jag vill ha! Tyvärr har den tappat sin nål men det går att lösa. Jag tror att även denna är riktigt gammalt, 20/30-tal.

Till sist, två celluloid-broscher från en annan av mina ”leverantörer” Olga, som också har en förmåga att hitta sådant jag vill ha. Skidåkaren är fransk och från 30-talet, den underbara lilla danserskan är från Wales och troligen i samma ålder. Tyvärr har hon tappat sin arm och det är ju inte helt enkelt att laga, även om jag hade haft armen – vilket jag inte har…

Plast och bärnsten

Jag är väldigt svag för brittiska tv-program och särskilt deras ”antik-program”. I tv 8 går ett program som heter Antique Road trip som jag ständigt bänkar mig framför. Tidigare gick det också, på någon av BBC-kanalerna, Bargain hunt som också var väldigt bra. Tyvärr slog man ihop lite kanaler och då försvann det, jag hoppas fortfarande att tv 8 ska köpa in det.

I alla fall såg jag ett avsnitt igår och lärde mig ett nytt sätt att skilja på plast och bärnsten, vilket kan vara VÄLDIGT svårt. Jag har redan lärt mig att bärnsten faktiskt luktar kåda (det är ju gammal kåda) om man värmer den men igår lärde jag mig att man också/eller kan testa med Coca-Cola!

Plast sjunker och bärnsten flyter i Coca-Cola. Allt går ju inte att stoppa ner i Coca-Cola men där det fungerar och man kan skölja av det efteråt så ska det vara ett mer eller mindre bombsäker sätt. Detta var en antikexpert som är duktig på smycken som sa det så jag bestämde mig för att tro på det. Har dock inte testat min nyvunna kunskap ännu…