Favorit i repris, vanligaste plastmaterialen i äldre smycken

Som vanligt försöker jag slå en lans för att det tidigt fanns smycken i plast och att – inte minst viktigt – äldre plast är INTE samma sak som bakelit…

Den tidigaste plasten, som liknar det vi idag tycker är plast, är celluloid som utvecklades i slutet på 1800-talet. I första hand letade man efter ett material som kunde ersätta framför allt elfenben men även material som sköldpaddsskal. Det var inte smycken i första hand man tänkte på utan tex biljardbollar.

Eftersom den första plasten gjordes för att ersätta dyra material som var svåra att få tag på så är det just så de första plastsmycken såg ut, dvs de såg ut som elfenben, sköldpaddsskal, korall, bärnsten och liknande. Och så såg det ut till 20-talet ungefär, då började det utvecklas plastsmycken i alla möjliga färger och utseende. Celluloid var ett vanligt material i smycken fram på 50-talet.

Bakelit utvecklades från tidigt 1900-tal (med början 1907) och samma sak här, det var inte något smyckematerial från början utan utvecklades för helt andra användningsområden, det som de flesta känner till är väl telefoner och belysningsdetaljer av olika slag. Något större/vanligare smyckematerial blev inte bakeliten förrän på 30-talet. Bakelit hade sin storhetstid på 30-talet, ovanligt att hitta äldre men nästan lika ovanligt att hitta yngre.

Lucite utvecklades på 40-talet och tog på många sätt över från bakeliten. Det var ett material som både var billigare och enklare att arbeta med än bakelit. De smycken vi förknippar med 50-tal och tidigt 60-tal, ”pärlhalsband” i plast, de typiska halsbanden/armbanden på metall osv är ofta i lucite.

På 50/60-talet formligen exploderade plastens utveckling och det kom mängder av olika plastmaterial så därefter är det knappast intressant vilket plastmaterial smycket är gjort av.

Naturligtvis finns det andra tidiga plastmaterial men få som fick sånt genomslag som celluloid, bakelit och lucite. Det kom en del andra ”bakelitliknande” material, i Sverige utvecklade Perstorp Isolit (som finns men är otroligt ovanligt i smycken), i mellaneuropa (Frankrike, Tyskland etc) var galalith är ganska vanligt material i smycken.

I sorgesmycken hittar man en del andra material men det har jag skrivit om förut men det kommer också ett nytt inlägg om det…

 

 

 

Lite nya fynd…

Även om jag varit rätt upptagen av ommöblering i hemmet så har det ändå blivit lite nytt (som tur är har jag människor som håller koll åt mig!). Har ägnat dagen åt att fotografera ikapp lite.

 

Ett riktigt fynd var detta underbara armband (det högra). Såldes som afrikanskt och troligen ben men jag misstänkte att det var celluloid och mycket äldre, 20/30-tal, eftersom det påminde väldigt mycket om ett annat armband jag redan har (det vänstra). Ropade in det till det facila priset av 24 kr plus porto, det jag hade sedan tidigare betalade jag knappt 150 kr för! Och när det kom hade jag rätt, så himla nöjd.

20190220_101933

Ett annat ”fynd” är samlingen ovan. Fynd inom situationstecken eftersom de inte var speciellt billiga, däremot har jag aldrig sett just den här varianten av siloutte-smycken. Tyvärr är ett par av dem skadade, ramarna har blivit av med lite delar. Jag är rätt säker på att, i alla fall de med ljus ram, är i celluloid och har hyfsad ålder. Men dessa kräver lite extra djupdykning eftersom jag aldrig sett såna här förut.

 

Några sorgesmycken blev det också, är egentligen en sidosamling eftersom de här gjordes i alla möjliga material. Men jag håller mig till de material som antingen är tidig plast eller de material som var en del av de som var en del av plastens barndom.

 

Och så den vanliga blandningen av lite allt möjligt, från 20-tal till 60-tal och i lite olika plastmaterial…

Suck, tänk om folk kunde lära sig…

Jag har ondgjort mig över detta tidigare och jag gör det igen, vad är det som gör att alla tror att äldre plast alltid är bakelit?! Har du till exempel ett guldfärgat smycke gissar du ju inte på guld i första hand (om det inte finns stämplar så klart) utan du säljer ju det som guldfärgad metall. Varför kan man inte då sälja som plast? Eller åtminstone kalla det äldre plast eller bakelit-liknande material?

Här ovan är tre armband, alla gamla (30-50-tal) men i tre olika material. Det svarta är bakelit, det bruna celluloid och det gulorange är i lucite. Men, men… du hittar i princip likadana moderna armband och hur ska du se skillnad på bild?! Dessutom är värdena på dem VÄLDIGT olika.

Smycken i bakelit kan kosta löjliga pengar (det är bara att titta på priserna på eBay) så det är inte oviktigt – vet man inte vad det är för sorts plast kalla det då bara för plast! I mina ögon är det lika mycket ”lureri” att sälja ett smycke som bakelit, när det inte är det, som att sälja ett smycke som guld när det ”bara” är guldfärgad metall.

Här är två armband som vid en första anblick (och lite dåligt foto, som det ofta är på Tradera) ser mer eller mindre likadana ut men det vänstra är en modernare kopia och den högra är i celluloid från 30/40-tal. Värdet på de här två är också väldigt olika…

Det är så dubbelt, å ena sidan tycker man plast är bara skräp, å andra sidan kan man kalla det för material det inte är och försöka ta bra betalt, suck. Det är en sak när man själv har har chansen att ta på det och bilda sig en egen uppfattning utefter tyngd, känsla och lukt men när man ska köpa det via en bild behöver man ju hjälp.

Här är ytterligare en klassisk sammanblandning, dessa säljs väldigt ofta som plast och dessutom ofta som bakelit. De är moderna, industritillverkade och i bärnsten. Oftast gjorda i Ryssland eller i Baltikum. Jag tror att de gör någon slags ”massa” av bärnstenen som de sedan gjuter, det är det som ger en viss plastkänsla. Finns säkert liknande i plast men de är i så fall fortfarande moderna och INTE i bakelit.

Då har jag ändå inte tagit med det absolut svåraste, halsbanden… Det är i princip omöjligt att på bild skilja ett halsband med pärlor i bakelit och annan plast så kan inte den som säljer något om plastmaterial är det omöjligt att de ”vet” att det är bakelit.

Nu när jag ändå är igång och gnäller så är det också förvånansvärt många på Tradera som inte fotograferar baksidan eller lås på smycken man lägger ut, gäller inte bara privatpersoner utan även tex Sellpy och andra som säljer mer professionellt. Det är där all information finns som man kan ha glädje av när man ska köpa ett smycke, oavsett material. Det är på baksidan och via låset man många gånger kan skaffa sig en uppfattning om ålder, material och skick. Så en uppmaning till er som säljer smycken på nätet – glöm inte baksidan!

Finaste jag sett!

Idag är det liten julafton igen när jag fått öppna den senaste leveransen från England. Och i den lådan fanns ovanstående helt ljuvliga armband, från 30-tal och i celluloid. Armbandet ligger definitivt på 10 i topp över finaste smycken i samlingen.

Lite annat smått och gott kom också i lådan så klart. Ett skuret armband i galalith och ytterligare ett celluloid-armband från 30/40-tal. De är väldigt typiska för sin tid (30/40-tal), en tid när fortfarande mycket plastsmycken gjordes för att efterlikna dyrare material från naturen,  i detta fall elfenben och korall.

Några äldre broscher blev det också, alla i celluloid. De är från 20/30/40-tal. Särskilt elefanten med mycket patina tycker jag är otroligt charmig. Den nedre raden, förutom blomsterkorgen, består av handskurna broscher. De flesta är trots allt gjutna så hitta skurna känns lite kul.

Två lucite-smycken smög sig också med… dels en skuren (från baksidan) från 40-talet, dels en svartvitgrå som med största sannolikhet är 60-tal.

Omsortering av samlingen

Nu är samlingen snart omlokaliserad till det stora skåpet, det var den enkla delen…

Samlingen är numera omplockad efter ungefärlig ålder men eftersom jag gjort omfördelningen så att säga ”från höften” så är nästa steg att ta varje låda för sig, gå igenom allt i den lådan, åldersbestämma och så långt det går även bestämma material. Så att allt som ligger i respektive låda ligger på rätt plats. Och plocka bort det som inte är i plast eller för nytt, det gömmer sig en del av ben och horn, dessutom en hel del från 70/80-talet.  Samlingen känns trots allt lite mer självklar i ålder och inte enbart utefter vad det är.

Planerar hela tiden en riktig katalogisering men det är trögt att komma dit. Ska försöka börja skissa ett upplägg för den där boken jag vill skriva men jag får se vad tiden och orken räcker till…

Vore roligt att så småningom forska i tillverkare och formgivare men är troligen rätt svårt, jag gissar att väldigt mycket importerades redan från plastens barndom.

Undrar om denna vinter räcker till? Eller hur många vintrar som hinner gå?!

Plastsmycken på 30/40-talet

På 30/40-talet var plast i smycken ett ”eget” material på så sätt att man inte i första hand använde plasten för att likna något annat material utan plasten fick sitt egna uttryck.

På 30-talet var celluloid stort och bakeliten slog igenom som smyckematerial. Bakeliten uppfanns tidigare (1907) men användes egentligen inte i smycken förrän på 30-talet. Tvärt emot vad många tror var bakelit aldrig den ”stora” plasten i äldre smycken utan celluloid och senare på 40-talet var lucite  betydligt vanligare. Antagligen var både celluloid och lucite enklare plast att göra smycken av. Det hindrar inte att äkta bakelit-smycken från 30-talet är väldigt eftertraktade…

Mycket under de här årtiondena var skuret eller ska se skuret/snidat ut, oavsett vilket material. En hel del målades också, däremot hittar man sällan bakelit som är målad.

Något som var stort under denna period var den ”skurna” celluloiden, ofta med Japan som tillverkningsland. Oftast är de inte skurna utan gjutna och sedan finputsade för hand. Men även bakelit kan vara skuren, skurna mönster på armbanden, se tex det svarta stela armbandet ovan, men också som hunden här ovan. Armbandet med vita blommor är i lucite.

Smycken nedanför är alla i celluloid.

Lucite gjordes i alla möjliga former men en variant som dyker upp då och då och det är skurna på baksidan och målade. För att veta att det är från tiden ska du känna utskärningen, se exempel nedan.

Art deco inte att förglömma, naturligtvis gjordes plastsmycken även i den stilen så klart. Jakob Bengel, som jag skrivit om tidigare, var en mästare den här epoken men tyvärr äger jag inget som jag VET är Bengel.

Den tidiga plasten…

Förutom att jag kan bli tokig på att många tycker att all plast som är något äldre är bakelit så finns det också en del roliga missuppfattningar. Den första plasten som kom var i slutet på 1800-talet men ibland när jag frågar efter material på något smycke jag sett på tex Tradera så får jag svaret, vet inte vad det är för material men smycket är så gammalt att plast kan det inte vara – och då är det kanske från 40-talet.

En favorit i repris/kortis om plastens framväxt som smyckematerial (generaliserat);

 

Senare delen/slutet av 1800-talet: första celluloiden kom och ”härmade” andra dyra material som sköldpadda, elfenben, korall och liknande.

 

Vid samma tid exprementerades det med mängder av andra material som bara fanns en kort period, bla ebonit, eborit, vulkanit, guttaperka, svartek. Många sorgesmycken från den här tiden är i dessa material, inte i bakelit som många tror. Det finns sorgesmycken i bakelit men det är inte det vanligaste materialet.

 

Under 1910-talet kom bakelit men slog inte igenom riktigt som material i smycken förrän på 30-talet. 30-talet var den riktiga storhetstiden för bakelitsmycken, plus en bit in på 40-talet men sedan slog nyare och mer lätthanterliga plastmaterial, som utvecklad celluloid och lucite, i stort sett helt ut bakelit.

 

1940-tal kom lucite och celluloiden fortsatte att utvecklas för att bli stabilare, de flesta plastsmycken på 40-talet är av dessa två material.

 

1950/60-tal, som ju rent allmänt är plastens stora genombrott som material i alla möjliga produkter, då utvecklas mängder av olika plastsorter så sedan är det svårt, och i mitt tycke inte intressant, vilken den exakta plastblandningen som ett smycke har.

Lite till samlingen

Fotograferat ikapp lite av de senaste tillskotten till samlingen.

20181015_084515

Ett helt ljuvligt handskuret armband i celluloid. Detta är ett tidigt armband, troligen 20/30-tal men kan vara äldre. Vackert, nästan som ett litet konstverk.

Fyra broscher, alla i celluloid, av varierande ålder men äldre än man kan tro. Äldst är fåglarna på en gren och den lilla handen med nyckel, de är båda 20/30-tal. Handen och den mittersta, vad man nu ska säga att det är, ser nästan nya ut men är troligen 40-tal.

Så några svårbedömda, dels i material men framför allt ålder.  Elefant-ringen har jag aldrig sett förut, den kan vara ny, den kan vara gammal, får jag nog fördjupa mig i. Armbandet är samma sak, kan vara nästan nytt men kan också vara gammalt. Gitarrerna och blomman i mitten vet jag är gamla, den svarta tillhör kategorin sorgesmycken och är tillverkad i någon av alternativen till plast, guttaperka, ebonit eller liknande. Gitarrerna är lite svåra, skulle ev kunna vara 50-tal men också både yngre och äldre…

Så till sist, några halsband. Det undre bruna är i bakelit och 40-tal, båda de övre är 60-tal. Det vita drar mot 70-tal och det gröna mot 50-tal. Trots att jag är väldigt fascinerad av tidiga plastsmycken så måste jag erkänna att jag är rätt kär i de stora plastiga smycken som fanns på 50/60-talet. Men jag skyller på mamma, jag växte upp på 60-talet och kunde sitta och titta på hennes smycken hur länge som helst. Tyvärr har de lekts sönder så det finns inga kvar. Har ett armband i samlingen som varit mammas, det är det enda.

 

Lite hopsamlade fynd över sommaren

Även om denna lååånga varma sommar inte inbjudit till några större loppisrundor så har det ändå blivit lite av varje, mycket köpt från nätet.

Ser fram emot att få mitt stora ”samlarskåp” på plats så jag så småningom kan börja kategorisera och sortera om samlingen bättre. Dels har jag lite oordning i allmänhet men framför allt tänker jag att försöka sortera om efter ålder istället för vad det är, med lite undergrupper. Just nu är samlingen sorterad efter vad det är, dvs armband, halsband etc. Ett gigantiskt arbete men värt att göra bedömer jag.

Roligare att kunna följa tidstrender och utveckling tänker jag. Ska jag dessutom skriva min bok, ställa ut eller ta kontakt med sådana som letar efter smycken och kläder till en film eller tv-serie (som jag funderar på ibland) är tiden en bättre faktor. Det kommer ju en lång höst och vinter, då ska det nog bli tid till sådana aktiviteter.

Två armband som jag när väldigt nöjd med. Det bärnstensfärgade är i lucite och 50/60-tal, nöjd för att jag VET att det är lucite och kan använda som referens för att jämföra med andra. Det svarta är ett bakelit-armband från 30/40-talet och det fyndade jag ihop med tre andra svarta stela plastarmband i ett litet parti för väldigt lite pengar.

2018-08-08 12.11.51

Ett roligt plast-skärp från 60-talet.

Blandade örhängen, inte ordentligt genomgångna men jag skulle säga att i stort sett alla är 50/60-tal.

Halsband som alla kräver en analys, väldigt osäker på ålder på ett antal av dem. Det är naturligtvis ytterligare ett skäl att kategorisera ordentligt, plocka bort och sälja vidare allt som faktiskt är för nytt innan jag drunknar…

Så till sist, ett gäng broscher. Den gula blomman i mitten är i celluloid och från 20/30-tal (kan man ju inte tro!), samma gäller fåglarna fast de nog är snarare 30/40-tal. Paraplyet kan vara helt i plast men kan också vara en blandning av plast och bärnsten, den häftiga kvinnan med cigarettmunstycket kan vara gammalt men också en repris från 70-talet. Den lilla rosa hunden är nog tyvärr det, dvs senare ”kopia” på hundarna i celluloid från 40/50-talet men juryn sammanträder fortfarande…

 

Tur att nätet finns, eller?!

Det har inte blivit så mycket loppisar som önskat denna varma sommar utan det har istället blivit att lusläsa Tradera, FB och andra ställen på nätet (när solen gått ner). Det är naturligtvis superbra att nätet finns, om inte annat är det ett ställe för oss nördar att ha kontakt, men kanske inte alltid lika bra för plånboken. Det är på loppisar jag fyndar, på FB-sidor för smycken har plastsmycken blivit allt dyrare och även på Tradera har det blivit svårare och svårare att hitta plastsmycken till vettiga priser.

Jag har väl delvis mig själv att skylla (?!) eftersom jag missionerar ganska idogt om dessa smycken och den kulturskatt jag anser att de är. Sedan har också vintage/retro blivit allt större och särskilt 40/50/60-talssmycken blivit mer eftertraktade för att ytterligare förstärka ”outfiten”. Det känns lite dubbelt eftersom jag samtidigt tycker hela den här retro/vintage-världen är rätt kul!

 

 

Har i alla fall blivit några nya smycken till samlingen. Armbandet är en riktig raritet (och dyrt!), det är fransk art deco och i galalith. Galalith är en plast gjord på mjölkråvara (!) – alla som pratar om den ”hemska” plasten som miljöbov, varför tar ingen upp den här plasten igen, vore väl bra för mjölkbönderna också?!

Röda, vita och blå örhängen är 60-tal och borde ha kommit från USA, typiska patriotiska amerikanska färger. Halsbandet, till sist, känner jag mig osäker på men skulle gissa 50/60-tal men det behöver jag studera närmare.