Tavlor och halsband

Jag ska ge ”tack för hjälpen”-presenter till ett par personer som jag inte känner så väl och inte riktigt kan bedöma deras privata klädstil och då är det svårt med smycken – vet inte ens om de använder smycken… Så lite tavlor tänkte jag kunde fungera istället så just nu har jag snöat in på småtavlor med broscher.

Grundprincipen är – söndriga broscher, broscher som förlorat sin nål eller på annat sätt inte fungerar som brosch längre. Sedan kan jag ibland göra ett avsteg, broscher är omodernt och det finns massor därute!

Jag köper äldre ramar, letar på loppisar och ropar in ett och annat parti. De måste vara relativt små, de flesta broscher är ju inte så stora. Det enda svåra med småramar är att många av dem är gjorda för att stå och inte hänga. Men sedan måste det också stämma mellan ram och smycke, därför letar jag främst små ovala ramar i plast/trä (andra fördelen är att de i princip alltid är gjorda för att hänga). De är enklast, fungerar egentligen till alla typer av äldre broscher. Men en och annan gång får jag till det även med en ram i metall som tavlan högst upp…

2018-03-13 07.56.13

Bland tavlorna smög det in ett halsband också. Den här broschen hade tappat kroken som nålen ska fästa i men när jag synade den insåg jag att det fanns en annan krok som kunde användas för att sätta en kedja i. Så sagt och gjort, kedja kompletterad med ett par pärlor och vips så hade det blivit ett halsband.

 

Ibland måste man offra något…

Hittade ett så fint set i celluloid och metall med halsband, örhängen och matchande brosch. Troligen 40/50-tal. Tyvärr upptäcker jag, när jag synar det noga, att det fattas ett blomblad på halsbandet och broschen saknar ett blad.

Först blev jag förstås besviken men när jag funderat efter lite, rådgjort med lite andra nördar på en sida på Facebook som jag är med på om att restaurera och återbruka smycken, så har jag bestämt mig för att offra broschen eftersom den redan saknar ett löv (som jag dessutom inte alls vet hur det har sett ut) och använda den som ”reservdelslager” och prioritera att få ihop ett helt set med halsband och örhängen.

Kanske jag så småningom kan hitta på något kul med broschen – kanske ge den ett helt nytt utseende? Har fått kontakt med en tjej som gjuter plastdetaljer, kanske hon skulle tycka att det vore roligt att sätta dit helt andra färger? Vi får se, först ska jag se till att laga halsbandet.

Bröderna Neiger

Om man gillar art deco-smycken, smycken från tidigt 1900-tal eller äldre smycken i egyptisk stil stöter man förr eller senare på namnet Neiger.

Äldre brodern Norbert utbildade sig inom smycken och startade en firma i källaren på deras föräldrars hem i Böhmen (som nu för tiden ligger i Tjeckien) i början på seklet. Det gick rätt bra så även yngre brodern Max anslöt sig. Från början designade båda bröderna smycken men efter första världskriget delade bröderna upp sig så Norbert drev firman och Max designade. Det gick bra, i mitten på 20-talet hade de 25 anställda och sålde över hela Europa och till USA.

3a091ad56f9c5f5873b0bc0af2b7d8c8

Typiskt för Neiger är vackra tjeckiska glasdetaljer och fint utsmyckade metalldelar, alltid i bra kvalitet. Deras smycken är tyvärr i stort sett aldrig märkta. Så helt säker kan man tyvärr aldrig vara…

Deras största succé kom när man öppnade Tutankamons grav 1922 och inspirerad av det gjorde Max smycken i ”egyptisk” stil, det som oftast kallas ”egyptian revival”. De gjorde även smycken med kinesiska mönster som också har blivit eftertraktade.

Tyvärr fick bröderna ett sorgligt slut… de var judar så de flyttade sin firma i början av andra världskriget i tron att det skulle vara säkrare men det var det tyvärr inte, de dog båda två i Auschwitz.

60-talets op-mode

Alla som känner mig lite bättre vet att jag är en svart-vit person, svart-vit på det sättet att 80-90 % av min garderob är svart, vit, grå eller kombinationer. Vad är då naturligare att en del av min samling består av svartvita smycken?

Många av de svartvita smycken som jag har i samlingen kommer från mitten av 60-talet och det som kallades op-mode eller op-art.

Op står för optical art, alltså optisk konst eller optiskt mode. Op-modet innebar starka färger och svartvita mönster i grafiska former. Mycket A-formade klänningar, kortkorta kjolar, täta strumpor och stövlar eller skor med avskuren tå. Till detta bar man svartvita örhängen, ofta stora, och/eller svartvita halsband och armband. Detta var ungdomens, Swingin London och Mary Qwants storhetstid, innan Flower Power tog över modet.

Det knepiga för en samlare som mig, som vill ha smycken från 60-talet och tidigare, inte senare, är att svartvitt har återkommit i modet i flera omgångar så det är ibland rätt svårt att veta om smycket ”är från tiden” som det så fint heter. Men man får ta till det vanliga, känslan (lär dig av att titta på och hantera då mycket smycken du kan) av om det är äldre, lås, clips etc (tänk bara på att de kan vara bytta). På 60-talet hade många olika plaster kommit så själva materialet har man inte så mycket dateringshjälp av som man har på äldre smycken. Bläddra i böcker, leta på nätet osv, osv.

Har naturligtvis en del i samlingen som är tveksamma, omöjligt att alltid ha rätt, men de flesta är jag ändå rätt säker på är från 60-talet.

Mary Quant hade en blomma som slog igenom stort, vilket naturligtvis gjorde att det gjordes mängder med kopior… Kvinnan jag köpte detta halsband och ring från hävdar att det är Mary Quant men det är helt omöjligt att veta. Kedjan ser tveksamt ny ut på halsbandet men ringen är definitivt från rätt tid.

Tre olika halsband med matchande örhängen, de vänstra är likadana men med vita resp svarta större pärlor, de översta till höger är i samma stil och båda paren örhängen kan fungera till vilket som av dessa tre halsband. Det nedre setet till höger är lite mer ”blommigt” och kan vara lite mer på väg över till Flower Power.

Olika par med örhängen, alla typiska från tiden. De övre brukar också räknas in i det som kallas ”Space Age”, dvs en aning längre fram på 60-talet när allt skulle vara rymdinspirerat.

Armband hittar man en del men de man ser på modebilder från den här tiden är de stela till vänster, de tillhörde väldigt tydligt ”looken”.

2018-01-16 12.14.28

Broscher var helt ute för den som gillade op-modet, hela 60-talets mode var ju en ungdomsrevolt där man absolut inte skulle se ut som sina föräldrar och då tillhör nog broscherna det som man ansåg tillhör föräldragenerationen. Jag äger två men är osäker på ålder på båda…

Gjort klart

Nu har jag gjort klart det som legat halvgjort så jag kan städa ”lekrummet” inför ett nytt år/ny säsong. Går ju liksom inte att städa bland alla ”småpryttlar” utan allt måste plockas tillbaka där det hör hemma. Tänkte gjort det innan jul men det hanns liksom inte med. Just nu ligger jag på soffan och håller på att hosta upp lungorna så jag får väl vänta till det här gått över.

Blev några ringar och några halsband som nu får ligga till sig lite. Ringarna är alla gjorda av udda eller söndriga clips. Halsbanden/hängen har båda varit sönder på något sätt.

 

2018-01-12 14.03.31

Ska också ägna mig åt att städa bloggen, börjar alltid året med stora ambitioner att jag ska sköta upplägg, hänvisningar, länkar etc löpande men det slutar alltid med att jag redan efter några månader har tappat kontrollen… suck. Så då får det bli en ordentlig insats en eller ett par gånger om året istället. Det är hög tid känns det som…

 

 

Lite tillskott

Så här i mellandagarna kände jag behov av att ut och röra på mig och eftersom vädret inte är så juligt precis så tog jag en cykeltur. Då hamnade jag så klart på Erikshjälpen… inte varit där på ett tag, har varit lite för mycket annat innan jul. Det har varit lite tunnsått med roliga smycken på senare tid, jag hittar visserligen alltid lite nytt via auktioner och FB-sidor men det är alltid roligare att fynda på loppis! Tillfredsställer ”sakletaren” i mig…

Den här gången hittade jag i alla fall lite, två halsband, ett par örhängen och ett stelt armband (som jag ju inte skulle köpa fler…).

Det här halsbandet blev jag rätt nyfiken på, vet inte alls vad detta är. Så här får jag fram med förstoringsglas, luktsinne, böcker och allt annat som krävs för att försöka klura ut om detta är något för samlingen eller om det får glädja någon annan.

Armbandet köpte jag även om jag tänkt jag skulle ligga lite lågt med stela armband. Skälet är enkelt, de är väldigt svåra att bedöma ålder på – har sett mer eller mindre likadana ut i massor av år. Men just det här fick jag 50/60-tals vibbar från men det kan vara helt fel. Det gjordes en hel del glittriga armband i lucite på 50-talet så det är det som är teorin men jag får se vad jag tror när jag synat det bättre.

2017-12-29 10.38.18

Ett par röda örhängen, hyfsat säker på 60-talet av clipsets utseende att döma.

Och till sist, ett jättefint rött ”swirl-halsband”, mönstret i pärlorna brukar kallas så på engelska. Hade någon förhoppning om bakelit och 30/40-tal men det är det inte, mer troligt lucite och 50/60-tal.

 

Lite nytt, kanske bakelit?

Har ropat in ett halsband och en brosch som säljaren har gissat på bakelit. De är fina ändå, även om det inte skulle vara bakelit, jag samlar ju inte material på det sättet, men de ska testas.

 

Så fram med simichrome och tops (bomullspinnar ska det kanske heta?) för en koll.

2017-12-21 13.35.34

Halsbandet testar positivt, simichronen ändrar färg så fint, men broschen får jag nog fundera vidare på, blir inte riktigt klok vad det är. Det är alltid svårare med smycken där plasten är ”infattad”. När hela smycket är i plast är det lättare att klämma och känna, mycket handlar om hur plasten känns.

 

Förutom halsbandet och broschen har det smugit med några örhängen också, 50/60-tal.

 

Och så till sist ett coolt armband som jag är väldigt osäker på ålder men som jag gissar att det är lucite och, precis som örhängena, från 50/60-tal. Skulle eventuellt kunna vara 70-tal med tanke på att det är orange men även på 60-talet användes ”brandgult” som det ofta kallades på den tiden.

2017-12-21 13.32.40

Två restaurerings-objekt

Jag har två halsband, båda i äldre celluloid, som behöver omvårdnad/lagning.

Detta halsband från 20-talet var i fint skick när jag ropade in det, när det kom fram var det liksom inte i riktigt lika fint skick… helt mosat. Trist när ett halsband i skör plast som överlevt nästan 100 år blir förstört i posthanteringen, suck. Men eftersom jag, naturligtvis, fick alla pengarna tillbaka så tänkte jag att det var synd att inte försöka mig på att laga det så gott det nu går. Jag är med i en facebook-grupp som handlar om att laga, vårda och göra om äldre smycken/vintagesmycken och har ställt frågan där vad som är klokast att göra. Tyvärr har jag fått svaret att missfärgningen tyvärr inte går att göra något åt men tipset är att ta till vara de hela delarna, sätta i nya ringar och sätta en kedja längst bak. Det tycker jag låter klokt så det ska jag ge mig på en dag.

Det andra renoveringsobjektet är ett halsband med en liten solfjäder, också detta 20-tal. Tyvärr har själva bandet som ska hålla ihop solfjädern försvunnit av tidens tand. Jag skulle tro att det ska till ett mycket tunt sidenband men det knepiga är hur man ska fästa det, äldre celluloid är både skört och kan vara brandfarligt (!) så det gäller att vara försiktig. Jag har ställt frågan i samma grupp men just lim är knepigt eftersom alla i gruppen är amerikaner eller från England och vi har ju inte samma typer av lim, eller snarare inte samma namn på limmet. Men jag går väl försöka testa på en liten del av kedjan eller något först…

Några plastsmycken från tidigt 1900-tal

Jag möter rätt ofta en lätt fnysning när jag berättar om vad jag samlar på. Plastsmycken, för de allra flesta, är nog billigt ”krims-krams” och säger man äldre ser de framför sig billiga Epa-smycken (för er som är gamla nog att minnas Epa…) från 60- och 70-tal.

Att det finns plastsmycken från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal och framåt är det förvånansvärt få som vet. Och att de både vackra och sköra och inte alls några billiga slit och slängprodukter.

Några riktigt vackra gamla smycken ur min samling är de ovan- och nedanstående, alla i celluloid som var plasten/materialet på modet. Celluloiden kom fram i samband med att man ville hitta ett ersättningsmaterial till det dyra elfenbenet. Inte säker på att man på den tiden funderade så mycket över vad det gjorde med djuren utan det var nog i mångt och mycket en ekonomisk fråga att utveckla material som liknande elfenben. Redan på den tiden var elfenben ett dyrt och exklusivt material.

De här halsbanden kommer alla från 10- och 20-tal, särskilt det gröna till höger är väldigt typiskt ”flapper”-halsband från 1920-talet. ”Flapper” var beteckningen på kvinnorna som vi ser framför oss när vi pratar 20-tal, kort bobbat hår, hårsmycken, knäkorta charleston-klänningar och långa halsband.

Kedjor var inte alltid självklart utan sammetsband, även till längre halsband, var vanligt och de två typerna av ”kedjor” i celluloid är väldigt typiska för denna tid.

2017-12-08 11.47.38

Armband (som behöver nytt elastiskt band) och brosch från samma tid. Jag vet att det kring sekelskiftet var vanligt att man hade två likadana armband, ett på var arm (det här var ju före armbandsuren). Så om det här funnits ett till vet jag inte men fint är det.

Egentligen ofattbart att dessa smycken har överlevt 100 år. Den tidiga celluloiden är väldigt skör.

Har tyvärr ett annat halsband som överlevt 100 år men som inte överlevde eBay’s och postens hantering. Vet inte var i kedjan det gick fel men döm om min besvikelse när halsbandet såg ut så här när jag öppnade det… Förstört och bortom räddning, snyft.

 

Lite nytt…

Även om jag just nu mest har ägnat mig åt att förbereda julmarknaden så har det smugit sig med ett och annat nytt till samlingen. Mycket kommer numera köpt via en facebook-grupp som med liv och lust ägnar sig åt plastsmycken.

En brosch i stil med Jakob Bengel, kan vara bakelit, kan vara galalith men inte undersökt den ordentligt ännu. Det är en av de där broscherna som ser väldigt moderna ut men kan vara från Art Deco-perioden. Den högra är celluloid från samma tid.

2017-11-26 11.05.44

Ett par coola örhängen från 60-talet, vid den här tiden börjar alla möjliga plastmaterial att komma så det här kan vara vad som.

Lite hundar blir det alltid och den skrattande kon kunde jag baea inte motstå. Hästhuvudet med hundar är i celluloid och från 40/50-tal, den skrattande kon får jag nog fundera mer på.

Elefanter kan man ju aldrig få för många… alla i celluloid, den högra ”siloutte-broschen” från 20/30-tal, de andra två troligen 40/50-tal.

Så till sist, två ”old stock/dead stock”, kärt barn har många namn, det handlar om att de är gamla men från lager så de har aldrig varit ute på cirkulation och aldrig använts. Den övre, broschen, är troligen i celluloid och från 50-talet och halsbandet med hjärtan och med matchande öronclips är från 60-talet.