Jean Painleve JHP

Jean Painleve var en fransk biolog, naturfilmare, motståndsman och en hel del annat, en riktig mångsysslare. I mitten på 30-talet skapade han, tillsammans med sin partner Genevieve Hamon, en serie mode-accessoarer med sjöhästen som tema. Sjöhästen var hans mest kända film och blev ett signum för honom. Denna serie såldes under namnet jHp, Jean Hippocampe Painleve. Det var bla scarfes, tyger och smycken.

Han öppnade flera butiker i Paris och runt om i Frankrike. Ska man vara säker på att det är ett smycke från Jean Painleve har det märkning enligt bild.

Smycken är tillverkade i mässing och galalith, en bakelit-liknande plast gjord på mjölk (!). Detta armband ingår i min samling. Har även två broscher med ”rätt” märkning.

Resten i min samling, inklusive mitt nyanskaffade armband, har ingen märkning alls eller enbart märkta Made in France. Det är i stort sett omöjligt att få reda på om dessa smycken också kommer från Painleve eller om det är kopior.

Jag har heller inte inte lyckats ta reda på om verksamheten återupptogs efter kriget, det startade 1936 och jag antar att det låg nere under andra världskriget men sen? Det dyker upp drakar och ödlor förutom sjöhästarna. Oavsett om de är märkta eller inte så säljs alla dessa som troliga jHp och i bra skick kan de kosta en del pengar.

Några missuppfattningar…

Jag försöker sprida min uppskattning av äldre plastsmycken och jobba bort missuppfattningar och fördomar som sorgligt nog finns runt plastsmycken. Oftast är det roligt men emellanåt kan jag bli liiite trött. Idag ser jag tex ett halsband till salu där det står ”halsband i bakelit, OBS ej plast”. Så här kommer några av de större missuppfattningar och fördomar som finns;

1 All äldre plast är INTE bakelit – i verkligheten är smycken i bakelit absolut inte vanligast bland äldre smycken, det är celluloid. Det finns dessutom mängder av andra plastmaterial som liknar bakelit från samma tid, tex galalith (en plast som gjordes på mjölkråvara), isolit (uppfunnet av Perstorps Ättiksfabrik) och en mängd andra. Även material som många sorgesmycken är gjorda av som guttaperka, bog oak, ebonit misstas för bakelit.

    Tre exempel, armbandet till vänster är bakelit, halsbandet i mitten i galalith och till höger isolit.

    2. Bakelit ÄR plast det också. Vet inte riktigt var den idén har kommit ifrån att bakelit inte skulle vara plast men troligen handlar det bara om att bakelit anses finare (och dyrare) och man vill inte att det ska blandas ihop med med den ”billiga” plasten.

    3. Plastsmycken kom på 60/70-talet. Jag möter ofta den fördomen när jag berättar om min samling och de undrar varför jag samlar sånt ”skäp”. Det man ser framför sig är all den billiga plasten vi blev översköljda med på 70-talet. När jag berättar om plastens historia från 1800-talet och framåt bli i princip alla väldigt förvånade. Det är rätt märkligt egentligen att det rent generellt finns så lite kunskap om ett material som är så väldigt närvarande i vår vardag. Plastsmyckens historia går ju parallellt med plastens historia.

    4. Plastsmycken är skräp och av dålig kvalitet. Visst finns det plastsmycken som är av dålig kvalitet, mycket av det som kom på 70-talet ligger väl inte direkt högt på kvalitetslistan men tittar man bakåt så finns det plastsmycken av väldigt hög kvalitet. Även under perioden 60-80-talet gjorde många av de stora modeföretagen smycken i plast av väldigt hög kvalitet.

    5. Plastsmycken kan man bara slänga eller lägga i barnens leklåda när man går igenom någon äldre släktings smyckeskrin. Gör inte det! Låt hellre någon som kan/vet något om äldre plastsmycken att titta igenom vad som finns. Visst finns det smycken du glatt kan låta barnen leka med men det kan också finnas smycken som kan vara värda rätt många hundralappar…

    Clips-broscher

    Letade länge efter ett svenskt namn på dressclip, som de heter i England, då har man glädje av en samling äldre tidningar. På den tiden, vi pratar 30-tal, var vi ju inte så ”svengelska” som vi är idag så jag tänkte att det måste ha funnits ett svenskt ord. Efter mycket letande hittade jag en annons där de kallades clips-broscher så det är vad jag kallar dem. Försökt hitta annonsen igen men har tyvärr lyckas jag inte lokalisera den så jag kan inte visa upp ”beviset”…

    Clips-broscher användes i urringningen på klänningen, fram eller bak. Ofta i par men inte alltid. Tänk Hollywood och glamorösa ”slinkiga” långklänningar. Väldigt art deco. Det är ett rätt speciellt smycke, de existerade endast i princip på sent 20-tal och 30-talet. De känns igen på det långa ”clipset” med piggar på baksidan. Icke att förväxla med sko-clips som har mycket kortare clips och oftast lite vassare piggar.

    Jag har naturligtvis bara clips-broscher i plast, eller med plastdetaljer, i samlingen men det är lika vanligt att hitta dem i metall, oftast med stenar. Om de också existerade i ”finare” material, guld och silver med äkta stenar, är mer än vad jag vet men jag tror inte det var så vanligt eftersom jag aldrig sett någon. De var nog mest bijouterier som användes för att förändra eller piffa upp en klänning.

    Clips-broscher i bakelit, några med kromdetaljer eller detaljer av mässingsfärgad metall. Tre av dem är sk ”reversed carved”, dvs de är skurna och målade från baksidan för att skapa en 3D-effekt.

    Clips-broscher i celluloid. Några från Japan, några från USA. De i snörliknande utförande kallas spagetti-broscher.

    Och till sist ett antal i galalith, ett bakelit-liknande plastmaterial gjort på mjölk (!). Många av dem med metalldetaljer, många i väldigt typisk art deco-stil. Den längst upp till vänster är från Jean Painleve, Paris. Du kan läsa mer om honom i ett tidigare inlägg.

    Upphör aldrig att fascinera

    Något som aldrig upphör att fascinera mig är hur otroligt moderna många smycken från art deco-perioden (1920-30-tal) fortfarande är. Packade upp lite armband från lådorna de legat i de senaste månaderna och det är inte många som man direkt tänker – det där är ett gammalt smycke! Snarare tvärtom skulle jag säga, ibland får jag till och med övertyga mig själv genom att titta på tidstypiska tillverkningsdetaljer…

    Alla dessa armband är från tiden, tillverkade i mässing eller någon form av ”förgylld” metall och med plattor av bakelit. Fullt bärbara än idag.

    Även de här fyra, speciellt armbandet till vänster i övre raden (galalith) och och det nedersta (bakelit) är ju också väldigt moderna. Armbandet med hunden, bakelit & krom, är från 30-talet och kanske inte riktigt lika självklart modern, inte heller armbandet till höger i celluloid från 20-talet men ser ju knappast ut att vara nästan 100 år gamla heller…

    Snart dags för flytt

    Äntligen! I juli blir flytten äntligen av som har varit på gång så länge. Innebär dock en hel del arbete att flytta från hus till lägenhet, även om lägenheten är hyfsat stor. Saken blir inte enklare av att jag bott i mitt hus i 30 år…

    Visserligen ska jag köpa en hel del av flytten men mannen från flyttfirman tyckte jag skulle packa ner hobbyrummet själv, han trodde inte flyttgubbarna riktigt skulle förstå sig på hur de på ett bra sätt skulle packa alla pryttlar jag har där. Har viss förståelse för det och då kan jag packa det ordentligt. Ska även packa mina fina vintageklänningar själv, vågar inte lita på att de är tillräckligt rädda om dem.

    Hela den gigantiska samlingen är nerpackad sedan någon månad tillbaka, den hade jag aldrig vågat låta någon annan packa, även om jag lyckats köpa några smycken sen dess.

    Ber om ursäkt för bildkvaliteten, fotade dem en kväll innan de också packades ner. En charmig skidåkarna från 40/50-tal och ett par roliga örhängen från 60-talet. Ett halsband som såldes som bakelit men inte är det, dock gammalt och fint ändå, som kräver en längre kedja. Såldes som armband (!) bara för att halva kedjan var borta. En brosch från 30-talet, troligen galalith, och ett coolt armband som däremot faktiskt är i bakelit från 30-talet och väldigt art deco.

    Nu blir det tyst ett tag från mig till efter sommaren när jag börjar packa upp allting på mitt nya ställe, har verkligen saknat att hålla på med mina smycken. Förhoppningsvis kommer kreativiteten flöda igen när jag ser allt igen.

    Ha en väldigt bra sommar därute så hörs vi igen framåt höstkanten!

    Nu får ”utställningen” vila sig lite

    Har haft en liten utställning i ett vitrinskåp, en utställning som jag hoppas kunna göra större när jag flyttat. Lite fint från olika årtionden har jag haft där, nu har den också fått flytta ner i lådor.

    Vackra armband från 20-talet, alla i celluloid. De övre är för överarmen vilket var väldigt vanligt om du var en ”flapper-girl”. Den tidens celluloid var något skörare än den senare, att de överlevt och dessutom med stenar i behåll är egentligen rätt otroligt – de är ju närmare 100 år gamla!

    Fler vackra armband, dessa från tiden sent 20-tal fram till tidigt 40-tal. Överst till vänster ett riktigt tidig lucite-armband, tyvärr har metallen rostat. Nere till vänster, armbandet som ser ut som ett skärp, är jag osäker på plastmaterial och resten är alla i bakelit.

    Håller oss kvar på 20/30-tal, i mitten ett klassiskt art deco-halsband i krom och galalith, resten är i bakelit. Materialen är dock blandade vilket inte var ovanligt på den här tiden, de få plastmaterial som fanns hade väldigt olika egenskaper. Det till vänster har en kedja av celluloid, det högra är blandat med trä och det nedre har småpärlor av en annan plast, troligen lucite som vid den här tiden var den enda plast (vad jag vet i alla fall) som gick att göra genomskinlig.

    Två art deco- broscher, den vänstra i krom och galalith, det högra i krom och bakelit. Kromen har en förmåga att få dem att se oanvända ut!

    Nu förflyttar vi oss fram till sent 30-tal och 40-tal. Alla i celluloid. Nu börjar man rätt tydligt se att celluloid börjar finnas i allt fler former som sen på 50-talet exploderar i mängder av olika plastmaterial.

    Så till sist, 50/60-tal. Spridningen av olika typer/uttryck och material är gigantisk från 50-talet och framåt. I min personliga stil är jag särskilt svag för 60-talet men uppskattar ändå alla dessa stilar och varianter från hela plastens utveckling.

    Kommer längre och längre…

    … i mitt packande av samlingen. Hela det gigantiska skåpet är tömt och nu närmar jag mig de allra äldsta smyckena i samlingen som kommer att kräva extra omsorg att packa ner. Men först lite 30/40-tal.

    Någon som sa blommor? Broscher med blommor för hela slanten, alla i celluloid och från 30/40-talet. Blommor går väl egentligen ur modet men just vid den här tiden var det väääldigt populärt med blommor.

    Och lite mer blommor… Dessa är lite äldre än de ovan, definitivt 30-tal och kanske något äldre, någon/några kanske t.o.m. kan vara 20-tal.

    Så mitt i alltihop hittade jag en låda med sjöhästar och ödlor… Mässing och galalith. Dessa är från samma tid, dvs 30/40-tal, men kan inte vara mer annorlunda. Några av dem är JHP (Jean Painleve) från Paris. Sjöhästarna är hans, ödlorna och den lite märkliga gripliknande figuren tillskrivs honom men är lite osäker på om det är rätt, till skillnad från sjöhästarna är dessa enbart märkta DEPOSE (betyder ungefär patent) Made in France. Men jag har sett sjöhästar som inte är märkta alls så det är rätt svårt att veta…

    Samlat vår/sommar höst – broscher

    Livet har ju varit lite motigt så det har inte blivit så mycket skrivet men försöker sakta ta mig tillbaka till sånt som är roligt. Lite broscher har jag ändå hittat…

    Broscher i celluloid förutom den märkt bruna sorgebroschen. Allt från perioden tidigt 1900-tal till 20/30-tal. Jag är fortfarande fascinerad av att smycken i plast är i så fint skick och är fullt bärbara idag – de har trots allt runt 100 år på nacken!

    Lite art deco, dvs 20/30-tal. Broschen med målade blommor är bakelit på en metallbaksida, ankaret och den gröna är i galalith. I galalith är också den röda clips-broschen, eller dressclip om du nu föredrar det.

    Lite blommor och djur från perioden 30/40-tal. Tre är broscher i lucite skurna och målade från undersidan för att få fram en 3D-effekt, resten i celluloid förutom den runda med fjärilar som är i bakelit.

    Så till sist några ”udda”… Broschen med sjöhästen är från franska JHP (Jean Hippocampe Painleve) Paris, de dyker upp ibland men är relativt ovanliga. Såldes från 1936 och ett antal år framåt. Den svarta är en hatt-brosch (eng hat-flash) i celluloid som gjordes specifikt för att smycka hatten med under 20- och 30-talet. De följande två är i celluloid men behöver gräva lite mer kring dem. Killen tror jag är från 40-talet och solfjädern från 20-talet. Till slut en ”tavla” I celluloid på metall som jag också tror är relativt tidig men även den kräver lite mer grävande.

    Blivit lite nytt trots allt

    Precis som tidigare har jag fortfarande inte fått ordning på mitt hus/avlopp. Knäcker mig både mentalt och ekonomiskt så det har blivit alldeles för få loppisar i sommar och alldeles för lite tid för samlingen och min bok och absolut noll inspiration till mina egna smycken. Det är så himla trist…

    Jag ser verkligen fram emot att sälja huset och hitta en fin äldre lägenhet att inreda i min alldeles egna lite udda retro/vintage-stil och förhoppningsvis få till en bättre utställning av mina smycken än jag har nu. Känns rätt spännande och som en nystart – det är ”bara” den lilla detaljen att hitta den där lägenheten jag vill ha…

    Lite har det i alla fall smugit sig in, bla tack vare en gåva av örhängen från en trevlig kvinna jag träffade på utställningen och en bra loppis på Tyrolen i söndags.

    Klassiska örhängen från 50/60-tal förutom blommorna uppe till vänster, de är snarare 40-tal. De hängande ”godisarna” var jag säker på att de var i glas när hon tog fram dem men nej, de är i plast.

    Två armband, det vänstra är i bakelit från 30-talet och var ett riktigt loppisfynd för 20 kr och det högra armbandet är i samma ålder men i celluloid.

    Tre broscher, fast den vänstra är nog någon form av ”hat flash”, dvs en brosch speciellt gjord gör att sitta på en hatt, men kan också vara gjord för att jålla ihop en sjal. I vilket fall är den troligen i galalith och från 30/40-talet. Broschen i mitten är en väldigt typisk celluloid-brosch från 30/40-talet och den högra är en art deco-brosch från 20/30-tal i krom och bakelit.

    Några halsband från 50/60-tal, alla rätt typiska för sin tid, förutom halsbandet uppe till vänster som jag aldrig sett något liknande.

    Så till sist, två halsband och ett hänge (?) som jag behöver undersöka lite mer, både vad gäller material och ålder. Eftersom jag just nu inte har orken så lägger jag ”detektivarbetet” på hög så länge.

    Liten julafton

    Det är numera väldigt svårt att hitta bra vintage-smycken i allmänhet på loppis och det gäller även plastsmycken. Vore spännande att veta varför, kan människor mer så de inte skänks eller köps de upp av handlare? Eller börjar helt enkelt kvinnorna med välfyllda smyckeskrin ta slut?

    D här veckan har jag i alla fall lite julafton eftersom mina samlade köp från England har dykt upp. Eftersom frakten numera är rätt dyr så samlar vi helt enkelt till vi fått ihop tillräckligt för att det ska kännas lönsamt att skicka. Det roliga med det är att det hinner bli köp under en rätt lång tidsperiod vilket gör att jag hunnit glömma vad jag köpt så därför känns det alltid som jag packar upp en present!

    Tre charmiga set, alla från 50- och 60-talet. Från vänster till höger, set med armband och brosch från Coro i silverfärgad metall och celluloid, gult set med armband och halsband i thermoplast och kromfärgad metall och längst till höger också thermoplast men med en ganska ovanligt utformning.

    En av dyrgriparna är det här vackra halsbandet från 30-talet i typisk art deco-stil, krom och galalith. ”Jakob Bengel lookalike”.

    Ytterligare tre dyrgripar, alla tre i bakelit från 30-talet. Från vänster till höger, armband I mässing och bakelit, halsband bakelit på okänd metall och längst till höger ett mycket ovanligt armband med en fin skotte i metall och en grov kedja man ändrar vidden med, aldrig sett något liknande.

    Två relativt tidiga plastsmycken från 20-talet i celluloid, det vänstra armbandet är ett ormarmband med strass för att bära på överarmen och till höger är en rätt vanlig variant på brosch från tidigt 20-tal.

    Till slut fyra örhängen från olika tider. De rosa med ränder är i lucite och från 50/60-talet men de har nog vid tillfälle lagats eftersom en är upp och ner, dock enkelt att rätta till genom att ta loss ett av clipsen och vända på det, de orange är från 60-talet i tidstypisk design. Sen kommer två riktiga favoriter, de svarta i celluloid från 20/30-talet som skulle vara lika moderna idag och de ljuvliga vita i lucite som har ett mönster utskuret bakifrån för att skapa 3D-effekt. Tyvärr har clipsen rostat så den övre delen har blivit missfärgad. Ska göra ett försök med mitt vanliga trick, mjuk borste och tandkräm, och se om jag kan få bort åtminstone lite av det.