Mode och smycken förändras, 1910-20

Om du vill se hur modet såg ut vid den här tiden, 1910/20-tal (och framåt) så är ett tips att titta på Downtown Abbey, första säsongen. Downtown Abbey börjar nämligen med förlisningen av Titanic 1912. Som alla engelska serier är den trogen sin tid in i minsta detalj.

Förändringen från tidigare var stor, midjor kasade ner och håret klipptes av. Kjolen åkte också upp en bit och det blev urringat. Mycket fransar, paljetter, fastsydda små glaspärlor på klänningar, väskor etc.

När det kommer till smycken var det mycket lååångt som gällde, långa halsband som man antingen bar hellånga eller snodde flera varv om halsen, gärna flera halsband på en gång. Var inte halsbanden långa skulle de istället vara väldigt korta och sitta uppe i/på halsen. Även örhängen hängde ner, kanske inte så långa som vi bär idag men de skulle dingla. Damer hade inte börjat bära armbandsur så du kunde bära armband på båda armarna eller, senare på 20-talet, var det vanligt med överarms-armband som alltså satt mitt uppe på överarmen. Armband från den här tiden är oftast ganska små i storlek, människor var mindre, och hittar du större stela armband som du vet är från den här tiden så har de oftast suttit uppe på armen (på bar arm, inte som de vanliga armbanden som oftast bars utanpå handskarna). Hårprydnade och hattsmycken var också stort.

Mycket ”glitter”, äkta så klart men också väldigt mycket glasstenar i alla former. De äkta stenarna satt på ädla metaller men vi ”vanliga”, vi hade smycken i alla möjliga sorters oäkta metaller. Mycket mässing, olika metaller som skulle likna guld (tombak tex) men även sådant som skulle se ut som silver. Pläterat i både guld och silver hade kommit. Och så infattade glasstenar i alla former och färger.

Om jag dyker ner i plastsmyckens underbara värld så var det celluloid som skulle efterlikna äkta vara, precis som med alla ädla metaller, ville man att det skulle se ut som den ädla varan. När det gäller plast var det sköldpaddsskal, elfenben, korall och liknande material som skulle efterliknas.

På 20-talet hittades Tutankhamons grav och det gjorde att allt ”egyptiskt” blev otroligt populärt. Ormar, skarabeer och alla andra vanligt förekommande symboler från det forna Egypten dyker upp i mängder på smycken.

Några plastsmycken från tidigt 1900-tal

Jag möter rätt ofta en lätt fnysning när jag berättar om vad jag samlar på. Plastsmycken, för de allra flesta, är nog billigt ”krims-krams” och säger man äldre ser de framför sig billiga Epa-smycken (för er som är gamla nog att minnas Epa…) från 60- och 70-tal.

Att det finns plastsmycken från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal och framåt är det förvånansvärt få som vet. Och att de både vackra och sköra och inte alls några billiga slit och slängprodukter.

Några riktigt vackra gamla smycken ur min samling är de ovan- och nedanstående, alla i celluloid som var plasten/materialet på modet. Celluloiden kom fram i samband med att man ville hitta ett ersättningsmaterial till det dyra elfenbenet. Inte säker på att man på den tiden funderade så mycket över vad det gjorde med djuren utan det var nog i mångt och mycket en ekonomisk fråga att utveckla material som liknande elfenben. Redan på den tiden var elfenben ett dyrt och exklusivt material.

De här halsbanden kommer alla från 10- och 20-tal, särskilt det gröna till höger är väldigt typiskt ”flapper”-halsband från 1920-talet. ”Flapper” var beteckningen på kvinnorna som vi ser framför oss när vi pratar 20-tal, kort bobbat hår, hårsmycken, knäkorta charleston-klänningar och långa halsband.

Kedjor var inte alltid självklart utan sammetsband, även till längre halsband, var vanligt och de två typerna av ”kedjor” i celluloid är väldigt typiska för denna tid.

2017-12-08 11.47.38

Armband (som behöver nytt elastiskt band) och brosch från samma tid. Jag vet att det kring sekelskiftet var vanligt att man hade två likadana armband, ett på var arm (det här var ju före armbandsuren). Så om det här funnits ett till vet jag inte men fint är det.

Egentligen ofattbart att dessa smycken har överlevt 100 år. Den tidiga celluloiden är väldigt skör.

Har tyvärr ett annat halsband som överlevt 100 år men som inte överlevde eBay’s och postens hantering. Vet inte var i kedjan det gick fel men döm om min besvikelse när halsbandet såg ut så här när jag öppnade det… Förstört och bortom räddning, snyft.

 

Veckans skörd

Efter en period av värk och dessutom en maginfluensa så är jag på väg ovanför vattenytan igen… Tillräckligt för att ta en runda till Erikshjälpen och Kupan igen. Kanske jag kan klara av att börja sortera lite också, vilket jag hoppas varje vecka men har en tendens att skjuta på.

Så det här är vad jag lyckats få ihop den här veckan;

Tre armband av olika modeller men märkligt nog, alla melerade. Den övre, i ”sköldpaddsskal ” är sannolikt lucite men kan vara äldre än man vid en första anblick tror. De fyra likadana kan vara både nya och gamla,  kräver lite mer grävande för att konstatera vilket. Till slut då, det svarta melerade har en härlig tyngd och klang, definitivt äldre, frågan bara om det är lucite eller bakelit?

En sk flapper-brosch, en brosch i celluloid från 20/30-talet med en bild av en ”flapper”, den tidens frigjorda kvinna. De är rätt eftertraktade bland samlare. Ett orange halsband i lucite som skulle kunna vara allt från 60-tal till 80-tal, måste undersökas noggrannare. Och till sist en halsband som skulle kunna vara i skuren celluloid men också i ben… Kräver också en lite mer ordentlig undersökning, men oavsett material borde det också, precis som broschen, vara relativt tidigt, 20-talet eller 30-talet. Det var under den perioden den här typen av skurna pärlor var populärt, när det fortfarande handlade mycket om att imitera elfenben.