Så lite lagningsobjekt…

Regnet öser ner och vinden viner, man skulle kunna tro att det är höst och inte i början av juli! Blev i alla fall en liten loppis-tur mellan skurarna, tyvärr inga roliga smycken men en ljusstake och en pall följde i alla fall med hem. Jag har sett den där ljusstaken förut men vet inte varifrån den kommer eller riktigt hur gammal – tyckte mest det var fin. Pallen ska stå i hallen för att sitta på när man tar av/på skorna för dem som behöver.  

Jag fick med en hel del lagningsobjekt i lådan från England, en del lättare, andra svårare.

Ett sånt här projekt, ett armband som saknar en enda pärla, kan man tycka är en enkel uppgift. Själva lagningen är ju inte svår, bara lite lim, men det knepiga är att det inte går att laga förrän jag hittar just en sån här pärla just i den storleken. Det innebär att armbandet kan bo hos mig väääldigt länge innan det blir lagat.

Den här fina svanen däremot fixade jag direkt, hon hade ”bara” tappat sitt öga och det kunde egentligen ersättas med vilken färg som helst. Det enda var att hitta en lagom stor sten i ”skrot-lagret”. Det fick bli en röd sten, det blev bra tycker jag.

Tre art deco-smycken som behöver nya stenar. Knepigast kommer det otroligt vackra halsbandet med markasiter bli, vet inte riktigt vad som ska sitta där i mitten. Det får jag nog ägna lite efterforskningar åt. Även clips-broschen kan vara lite svår, det är markasiter som saknas och det har jag inga liggande. Får fundera om jag ska ersätta dem med andra stenar.

20200704_160230

Och så en hel hög som jag inte gått igenom än…

 

 

 

Lite blandat till samlingen

Visserligen försöker jag rensa i samlingen men när det dyker upp fina/bra smycken som passar in i samlingen måste de ju köpas…. Även om (som tur är för ekonomin kanske?!) blir det allt svårare och dyrare att hitta bra äldre plastsmycken. Kanske är jag lite medskyldig själv som fått upp människors ögon för dem?

Prisbilden är dock rätt märklig, många tittar på eBay och Etsy och ser en prisbild som inte på något sätt stämmer med prisbilden i Sverige – särskilt på e’Bay finns det dessutom många som tar enorma priser för felaktiga smycken, felaktiga på de sättet att de är inte i de material de påstår och inte så gamla som utlovas heller. Jag skulle vilja påstå att du måste vara rätt kunnig för att handla på e’Bay om du inte ska bli lurad. Själv blev jag lurad massor med gånger i början, handlar i princip aldrig där längre.

Samtidigt finns det också det fenomen som jag blir galen på och har skrivit om flera gånger, så fort det är något i äldre plast så tror alla (eller vill tro) att det är bakelit. Dels beroende på okunnighet, dels på just prisbilden man ser utomlands. Frågar man om hur de vet att det är bakelit får man de mest kreativa svar. Det bästa hittills var ett halsband som såldes som naturlig bakelit, när jag frågade vad det var fick jag till svar att det var naturlig. Undrar om den säljaren trodde bakelit var ett naturmaterial?å som bärnsten, jade eller andra stenar?!

Visst finns det fortfarande fina smycken att hitta men tyvärr börjar det bli som på e’Bay, du måste veta rätt mycket själv för att inte bli lurad, det är en rätt trist utveckling. I min värld handlar det inte om att du hela tiden måste göra det stora klippet, jag kan tänka mig att betala för bra äldre smycken. Det jag INTE kan tänka mig är att betala dyrt för smycken som inte är vad de påstås vara… Det finns också mycket billig, nyare plast där ute som jag inte vill ha!

Två armband/armringar i celluloid. Den vänstra, från 20-talet, såldes som intarsia och jag var vansinnigt nyfiken innan jag fick hem den för att se om jag hade rätt – och det hade jag. Den är normalstor vilket gör att jag misstänker att den ska vara för överarm (många var ju så små förr…). Den högra är ”bara” ytterligare en från 30/40-talet, denna med blommor av olika slag och ett elefanthuvud. Har en uppsättning av de här men det häftiga med dem är att det är verkligen sällan jag hittar en som är likadan som någon av dem jag redan har, de finns i så otroligt många varianter.

Två brosch-clips, båda från 30/40-tal. Den brunröda med en underbar glans är i bakelit. Den dubbla med pärlor emellan är av en typ jag aldrig sett förut, par kom de ju oftast i men inte att de sitter ihop så här. Osäker på själva materialet, plast är det men kanske celluloid.

Så några av de där i lucite som är skurna och målade från baksidan, 40-tal. Tycker de är så fina och puderdosan är lite ”off topic” men jag kunde inte motstå den, visst är den fin?

20200530_080100

Lite djur i celluloid är aldrig fel, älskar särskilt de roliga hundarna på motorcykel. Den bruna hunden har rörligt huvud. 40/50-tal.

20200530_080241

Lite celluloid till… Alla tre broscher, 20/30/40-tal. ”Fjädern” är äldst, en del mörknade stenar (är det ibland på äldre smycken, limmet?!) men komplett och fin.

 

Roar mig med att fotografera

Håller på med att försöka skapa en lite heltäckande bild av mode/smyckesmode under olika epoker under främst 1900-talet fram till och med 60-tal. Nu är det inte så lätt att avgränsa, mode förändras ju inte från en dag till en annan men jag provar mig fram.

Insåg att jag faktiskt har minst en klänning från varje årtionde förutom de första. Det får jag leta efter framöver, problemet med kläder, precis som med smycken, är att ju längre bak i tiden, ju svårare att hitta. Men det är bara att leta och att vara tålmodig..,

Men – än så länge provar jag mig fram lite med hur jag ska kunna använda min egna klänningar för att visa smyckemodet. Får se om det blir som jag tänkt mig!

De här sex bilderna är 30-tal, tagna med en otroligt vacker klänning med olika smycken från tiden.

 

Brosch-clips, sko-clips och skillnaden

Favorit i repris…

Jag stöter ofta ofta på frågor om vad dessa brosch-clips är för något och när de är ifrån och ständigt dyker det upp någon som svarar att det är sko-clips. Ska försöka reda ut skillnaden.

Brosch-clips (eller dress-clip som de kallas på engelska) är alltså en brosch men med skillnaden mot ”vanliga” broscher med nål är att de har ett clips med ordentliga piggar. Själva clipset är ganska långt, inte riktigt lika långt som ovandelen men nästan. Du bar dessa i urringningen på en fin klänning, oftast i par. Du kunde bära dem fram eller, om du har en djup ringning, bak.

Märkligt nog fanns dessa smycken i stort sett bara under 30-talet, kanske en bit in på 40-talet för att sedan helt försvinna. Varför undrar jag, det är ju ett väldigt vackert och användbart smycke?! Det är inte helt ovanligt att hitta brosch-clips på loppisar, däremot är det väldigt svårt att hitta par, de har nästan alltid förlorat sin kompis. Det finns också smycke där paret kan sättas ihop och bli en vanlig brosch. Ofta har de tappat en del av sina stenar, de är ju trots allt 80-90 år gamla! De fanns i alla möjliga former men vanligast var nog i metall med glittrande stenar, men de fanns även i tex bakelit och celluloid. Det målade brosch-clipset ovan är celluloid.

Och så var det ju det här med sko-clips… Sko-clips har du för att kunna variera och/eller piffa upp ett par släta skor. Till skillnad från brosch-clips så har det var modernt i omgångar ända sedan tidigt 1900-tal och de finns att köpa nya än idag.

Clipset, eller klämman, har sett olika ut under tidens gång. Men grundprincipen är, jämfört med brosch-clips, kortare och trubbigare clips. Brosch-clips nere till höger, de övriga två till skor.

Man kan också tänka på var de ska sitta, de som ska sitta på en klänning är oftast gjord på längden medan de som ska sitta på ett par skor är ofta på bredden. Storlek är också en faktor, på en klänning kan du ju bära en mycket maffigare brosch än vad du får plats med framme vid tårna på ett par pumps. Har du sett några av varje så lär du dig att se skillnad.

Lagningsdag

Idag när regnvädret kom över oss fick det bli lite lagningsdag. Så här års blir både lagningar och mina egna smycken gärna liggande, blir liksom inte riktigt av att gå och sätta sig i verkstan.

20190807_134705

Ett halsband från 50-talet med bruna stenar (glas) har fått två lösa stenar fastlimmade, som tur var fanns de lösa stenarna kvar…

20190807_134717.jpg

Lite broscher har fått nya stenar, uträtade nålar och ett halsband har fått en pärla ditsatt. Hade sån otrolig tur, när jag tog fram halsbandet för att fotografera det kände jag hur det snärtade till i ansiktet och insåg att det var en pytteliten pärla som gav sig av. Jag letade och letade på golv, bord och stolar men hade precis gett upp när jag kände något i halsringningen och där satt den!

20190807_134739

Så till sist, ett strass-halsband får nya stenar plockade från ett spänne som inte heller var komplett.

Ett ganska bra dagsverke!

Brevete sdgd

Åh, alla dessa olika beteckningar… idag har jag lärt mig en ny. På Tradera köpte jag ett ”dressclip”, alltså ett smycke du knäppte fast i tex urringningen, med beteckningen Brevete sdgd. Nyfiken som jag är var jag tvungen att ägna mig en stund åt att ta reda på om det var en tillverkare eller vad det står för.

20171116_133349

Det visar sig att detta är ungefär samma sak som Depose, alltså inte ett tillverkarnamn utan mer en juridisk term.  Det är franska och betyder uttytt ”Brevete sans garantie de government” och betyder ungefär patent utanför myndigheten… kan jämställas med varumärkesskydd eller något liknande, alltså ett ”enklare” skydd än patent. Detta användes fram till 1968 (enligt nätet) och borde då betyda att man kan vara hyfsat säker på två saker, smycket är franskt och tillverkat före 1968.

Nu tror ju jag att det är betydligt äldre än så eftersom det är bakelit och mässing (?) och det pekar snarare på 30/40-tal. Dessutom försvann den här typen av smycken i princip helt någon gång under 50-talet, har aldrig sett något som är från 60-talet.

Senaste tillskotten

Blivit lite nytt till samlingen  (undrar när jag ska få någon ordning på den…).

2017-02-22-09-15-00

Det här fina halsbandet har silverlås och det gjorde mig lite förvirrad. Spontant hade jag sagt ett halsband i lucite från 40/50-talet men de brukar aldrig ha silverlås… Så en teori skulle kunna vara bärnsten. Det är bundet med textiltråd så Coca-Cola-testet fungerar inte så det är ögon och näsa som får jobba lite. Men jag kan varken se eller lukta bärnsten (luktar kåda) så det är nog trots allt plast. Och eftersom jag inte kan känna någon direkt lukt är det ändå med största sannolikhet lucite.

Tyvärr har inte silverstämpling någon årsstämpel utan ”bara” 830, kattfot och S, så någon hjälp där får jag inte. Min teori är att det är äldre, snarare från 30/40-tal när plast fortfarande var lite dyrare material än vad det är idag så det var värt ett silverlås.

 

Detta fina ”dressclip” som du sätter i ringningen är i celluloid och från 20/30-tal. Det finns en utsmetad stämpel och jag tror att detta är gjort i Japan. Många i den här stilen är gjorda där och såldes till Europa, främst under mellankrigstiden, dvs 20/30-tal. De ska vara skurna och inte gjutna, med vetskap om Japans kultur på det här området stämmer säkert det – fina är de oavsett!