Lite till samlingen

Fotograferat ikapp lite av de senaste tillskotten till samlingen.

20181015_084515

Ett helt ljuvligt handskuret armband i celluloid. Detta är ett tidigt armband, troligen 20/30-tal men kan vara äldre. Vackert, nästan som ett litet konstverk.

Fyra broscher, alla i celluloid, av varierande ålder men äldre än man kan tro. Äldst är fåglarna på en gren och den lilla handen med nyckel, de är båda 20/30-tal. Handen och den mittersta, vad man nu ska säga att det är, ser nästan nya ut men är troligen 40-tal.

Så några svårbedömda, dels i material men framför allt ålder.  Elefant-ringen har jag aldrig sett förut, den kan vara ny, den kan vara gammal, får jag nog fördjupa mig i. Armbandet är samma sak, kan vara nästan nytt men kan också vara gammalt. Gitarrerna och blomman i mitten vet jag är gamla, den svarta tillhör kategorin sorgesmycken och är tillverkad i någon av alternativen till plast, guttaperka, ebonit eller liknande. Gitarrerna är lite svåra, skulle ev kunna vara 50-tal men också både yngre och äldre…

Så till sist, några halsband. Det undre bruna är i bakelit och 40-tal, båda de övre är 60-tal. Det vita drar mot 70-tal och det gröna mot 50-tal. Trots att jag är väldigt fascinerad av tidiga plastsmycken så måste jag erkänna att jag är rätt kär i de stora plastiga smycken som fanns på 50/60-talet. Men jag skyller på mamma, jag växte upp på 60-talet och kunde sitta och titta på hennes smycken hur länge som helst. Tyvärr har de lekts sönder så det finns inga kvar. Har ett armband i samlingen som varit mammas, det är det enda.

 

Äldre celluloid

Många samlar, och gillar, äldre smycken i bakelit och jag har naturligtvis en antal sådana i samlingen. Ingen samling av äldre plastsmycken är komplett utan ett antal smycken i bakelit men mina absoluta favoriter är ändå smycken av den äldre celluloiden. Det är smycken som inte egentligen inte passar mig på så sätt att det är smycken jag inte skulle bära, där passar färggrann bakelit mig mycket bättre, men de är så vackra.

Många tror att plast i smycken kom mycket, mycket senare men celluloid har funnits sedan sent 1800-tal och kom som ett sätt att hitta ersättning för dyra material som tex elfenben och sköldpaddsskal. Ovanstående smycken spänner över ett spann från tidigt 1900-tal fram till 50-talet, de flesta är från 20/30-tal. När man ser dem är det svårt att tro att många av dem är så gamla, många av dem är antika eller snart antika.

Lite hopsamlade fynd över sommaren

Även om denna lååånga varma sommar inte inbjudit till några större loppisrundor så har det ändå blivit lite av varje, mycket köpt från nätet.

Ser fram emot att få mitt stora ”samlarskåp” på plats så jag så småningom kan börja kategorisera och sortera om samlingen bättre. Dels har jag lite oordning i allmänhet men framför allt tänker jag att försöka sortera om efter ålder istället för vad det är, med lite undergrupper. Just nu är samlingen sorterad efter vad det är, dvs armband, halsband etc. Ett gigantiskt arbete men värt att göra bedömer jag.

Roligare att kunna följa tidstrender och utveckling tänker jag. Ska jag dessutom skriva min bok, ställa ut eller ta kontakt med sådana som letar efter smycken och kläder till en film eller tv-serie (som jag funderar på ibland) är tiden en bättre faktor. Det kommer ju en lång höst och vinter, då ska det nog bli tid till sådana aktiviteter.

Två armband som jag när väldigt nöjd med. Det bärnstensfärgade är i lucite och 50/60-tal, nöjd för att jag VET att det är lucite och kan använda som referens för att jämföra med andra. Det svarta är ett bakelit-armband från 30/40-talet och det fyndade jag ihop med tre andra svarta stela plastarmband i ett litet parti för väldigt lite pengar.

2018-08-08 12.11.51

Ett roligt plast-skärp från 60-talet.

Blandade örhängen, inte ordentligt genomgångna men jag skulle säga att i stort sett alla är 50/60-tal.

Halsband som alla kräver en analys, väldigt osäker på ålder på ett antal av dem. Det är naturligtvis ytterligare ett skäl att kategorisera ordentligt, plocka bort och sälja vidare allt som faktiskt är för nytt innan jag drunknar…

Så till sist, ett gäng broscher. Den gula blomman i mitten är i celluloid och från 20/30-tal (kan man ju inte tro!), samma gäller fåglarna fast de nog är snarare 30/40-tal. Paraplyet kan vara helt i plast men kan också vara en blandning av plast och bärnsten, den häftiga kvinnan med cigarettmunstycket kan vara gammalt men också en repris från 70-talet. Den lilla rosa hunden är nog tyvärr det, dvs senare ”kopia” på hundarna i celluloid från 40/50-talet men juryn sammanträder fortfarande…

 

Liten julafton

Jag har en kontakt i England som jag emellanåt köper ifrån, Naomi som hon heter, brukar samla en period så vi får ihop en kartong. Det är alltid ”liten julafton” när jag hämtar ut den där lådan!

Det är inte alltid billigt, särskilt när pundet är dyrt, men däremot vet man alltid vad man köper. Naomi är otroligt kunnig när det gäller äldre plastsmycken så oftast är det också hon som får hjälpa mig när jag kör fast.

Hon är dessutom duktig på hela ”vintage-grejen”, hon driver flera FB-sajter men har också skrivit ett antal böcker, bla den här Style me vintage.

Tre armband, alla i celluloid. Det bruna armbandet är tidigt, 20/30-tal. Armbandet med stenarna och det blommiga är båda 30/40-tal. Särskilt det med stenarna är jag extra nöjd med, hade inget sånt innan och det saknas inte en enda sten – efter så många år… häftigt!

Mer celluloid, är rätt förtjust i det måste erkännas… Armband i blått och vitt, brosch i blått och natur och brosch med matchande hattbrosch, alla 30/40-tal. Örhängen något senare, 40/50-tal.

Två 50-talare jag inte kunde låta bli… Troligen celluloid även i dessa men de är dessutom täckta med en slags sammetsyta. Särskilt hunden är ju helt underbar!

Så till sist, två bakelitbroscher 30/40-tal. Båda fina, var och en på sitt sätt, den svarta typisk art deco och den med de blå stenarna är en riktigt fin sak, troligen gjord i Österrike som på den här tiden gjorde otroligt tjusiga saker med glas-stenar.

Smycken som INTE är i plast

Det finns några material som väldigt många tror är plast, det ena är ben, det andra är glas, ett slags pressat glas.

Det kan ibland vara otroligt svårt att avgöra om ett smycke är i plast, glas eller ben, särskilt på bild, men har du det i din hand är det enklare, både ben och glas är kallt när man håller i det, plast varmt (kroppstemp).

Det här otroligt vackra armbandet är väldigt typiskt, skulle precis lika gärna vara celluloid som ben. Plasten celluloid gjordes ju från början bland annat för att efterlikna elfenben och äldre smycken kan ibland, precis som smycken i ben, vara skurna. Men ben har ofta färgskiftningar, dvs de är inte helt enfärgade, och man ser det även på strukturen. Men det absolut enklaste, om smycket är stort nog, håll i det och känn på det eller be säljaren göra det åt dig. I det här fallet kände jag det så fort jag tog i det fast säljaren sålt det som plast.

Det andra typ-exemplet är detta. Smycken, broscher och clips-broscher oftast, som det här säljs väldigt ofta som bakelit – det är det inte… Det är pressat glas. Det enklaste även här är att känna om det är kallt eller varmt. Har man hanterat lite bakelit så ser man med blotta ögat att det inte ser ut så här men egentligen kan man jämföra med vilken äldre plast som helst, glaset har en annan typ av blank yta än plast.

Som alltid – plocka med dina smycken så du får en känsla som sätter sig i händerna!

Och vad är en hattbrosch?

Ser då och då en typ av smycken som säljs som broscher – och de är de ju – men som en gång i tiden var avsedda att sitta som utsmyckning på hatten.

99af5d55f41ea827ee96fe5437294cc1

Det är utseendemässigt broscher, oftast från art deco-tid, men de har inget lås för nålen, dvs det är ”bara” nål. Ofta med stenar och ofta i plasten celluloid (eller är det bara de jag ser!). Det är alltså inte hattnålar, som var en kombination mellan att hålla hatten på plats och vara utsmyckning, de här har ingen funktion – de är bara till ”lyst”.

 

Jag har tidigare funderat lite på varför vissa broscher bara har en nål och funderat på om det varit någon form av kvinnlig motsvarighet till kravattnål. Det var när jag fick kontakt med Naomi och den engelska FB-sidan med plastsmycken som jag upptäckte att de där kallades för ”hat flash”.  Då började jag leta efter en svensk beteckning, dessa har ju funnits även här och det var långt före den ”svengelska” tid vi lever i nu så de borde ha ett svenskt namn. Det jag hittar efter idogt letande är att det heter vad det är, dvs hattbrosch, enkelt och koncist.

Lite nytt, trots allt

Detta är otroligt – solen bara fortsätter att gassa! Det är alldeles underbart men gynnar inte inomhusaktiviteter precis…

Har i alla fall hittat lite på nätet, i de här fallen via Tradera och en grupp på FB för äldre smycken.

 

Tre örhängen, alla i vit plast och från 50/60-tal. Bland det roligaste med att samla just plastsmycken är den enorma variationen, både i utformning och färg. En samling med plastsmycken kan helt omöjligt bli komplett. Särskilt gäller detta när smycken i plast ”exploderade” på 50/60-talet och kanske ännu mer just med dessa underbart roliga plast-clips.

 

Den här broschen blev jag lite förvirrad av, den ser väldigt 50-tal ut, väldigt typisk i sitt uttryck, men när jag vänder på den och tittar på nålen blir jag tveksam. Den kan vara äldre, kräver nog lite mer grävande känner jag.

Så till sist, två mycket fina ”broscher” i celluloid. Broscher inom citationstecken eftersom de bara har nål och inget lås och då misstänker jag att de egentligen är gjorda för att sitta på hatten för att göra den lite piffigare. Och det talar om för mig att de dessutom nog är lite äldre, snarare 30/40-tal än 50-tal. Oavsett vilket, vackra och i mycket fint skick.

Loppis-säsong igång

Efter strul med WordPress som vägrade spara det jag skrev, suck, så är jag äntligen på banan igen.

Nu börjar den bästa tiden på året för oss ”retro/vintage-nördar” och det är våren och sommaren med alla loppisar. Visserligen finns det loppisar året runt, allt från Kupan, Erikshjälpen, nätet och alla antik &  kuriosa-ställen men roligast är ändå alla dessa loppisar som poppar upp så här års. Det är också där jag har största chans att göra fynd, där är fortfarande plast ”skräp”.

På gott och ont har mycket jag gillar blivit betydligt dyrare, Kupan, Erikshjälpen och säljare på nätet har många gånger blivit kunnigare. Antik-intresset har generellt blivit större och numera finns det relativt många antikprogram på TV. Antikrundan så klart och Auktionssommar (hette det så?) men mina favoriter är engelska Antique Road trip, Bargain Hunt och liknande, mycket mera högt och lågt i de programmen. Tycker Antikrundan har blivit mycket sämre sedan Pernilla Månsson Colt tog över som producent, dels är det väldigt mycket dyra ”fina” föremål, dels så är det så stor del av den där stackars timmen som används till intervjuer i kön, klipp från allt möjligt, bakom scenen etc, etc så numera är det säkert bara halva tiden som är föremål.

Eller är jag hänvisad till sajter för just plastsmycken och där är det definitivt dyrt, där vet man vad man säljer. Naturligtvis blir risken för felköp betydligt mindre där men själva jakten blir inte riktigt lika rolig.

Sedan är jag själv kanske lite medskyldig? Missionerar allt vad jag kan om det helt förbisedda kulturarv alla dessa äldre plastsmycken är och ju bättre jag lyckas, ju dyrare blir det… men jag tänker att jag har hunnit/hinner bygga upp en ansenlig samling under tiden så det får det vara värt.

Jag har inte riktigt kommit igång med loppis-springet än, mest blivit handel på nätet. Några riktiga fynd är det kanske inte ur pengasynpunkt men flera av dem är fynd på så sätt att jag letar/letar efter just sådant.

 

Allt som glimmar är inte guld och all plast är inte bakelit…

Blir så trött över att många tror att bara för att något är av lite äldre plast så är det bakelit… vare sig det är köksattiraljer, glasunderlägg, smycken eller vad det nu kan vara.

Jag tänker att det är nog en blandning av att bakelit är den enda äldre plast man känner till eller så vill man att det ska vara bakelit för det ska vara lite finare och inte minst – dyrare.

Har skrivit mer utförligt om plast i smycken här. När det gäller prylar i plast generellt hänvisar jag till Thomas Lindblads utmärkta bok ”Bruksföremål av plast”. Tyvärr tror jag inte att det finns att köpa längre mer än via antikvariat. Men väl värd att skaffa om du hittar den!

Plast-bok

 

Men kortversionen om smycken i plast;

För att göra det enkelt håller jag mig till tre huvudspår som var de stora plastmaterialen (finns en rad varianter på de här tre men jag håller mig till de här namnen) i smycken;

Embryot till plast kom i mitten/slutet på 1800-talet och den första egentliga plast som utvecklades var celluloid. Biljardbollar var först ut men ganska snart ersattes många dyra material i smycken som elfenben, sköldpaddsskal och liknande med plast. Materialet celluloid utvecklades under årens lopp och har använts i smycken fram till åtminstone under 50-talet.

Bakeliten kom 1907 men började inte användas i smycken förrän slutet på 20-talet/början av 30-talet och hade sin storhetstid under 30- och 40-tal. Parallellt fanns hela tiden celluloid och lucite så bakelit var aldrig så väldigt stort på smyckemarknaden ens under sin storhetstid.

Den tredje varianten av äldre plast i smycken heter lucite och kom fram på 30-talet. Användes fram till 50-talet.

När vi är framme vid 50/60-tal så kommer den stora explosionen av plastsorter och från slutet av 50-talet och framåt görs mängder av smycken i plast och då är det så många olika plastmaterial ute på marknaden att materialet eg inte längre spelar någon roll.

Så visst hittar man smycken i bakelit men både celluloid och lucite var mycket större som material i smycken. Så chansen är faktiskt rätt liten att just det plastsmycken du har skulle vara gjort i bakelit…

 

Lite nytt – igen…

Lite svårt att få ordning på saker, inkl mitt bloggande, efter en tuff händelse i mitt liv men förhoppningsvis blir det bättre.

Har i alla fall samlat ihop mig och fotograferat en del i lådan med införskaffat men inte fotograferat och sorterat, lite auktionsköp, lite fynd på Erikshjälpen och inte minst en del från Naomi.

Fått kontakt, via en FB-sida, med en jättehärlig engelsk tjej som köper & säljer vintage-smycken med tonvikt på plast. Hon har också skrivit några böcker om vintage, böcker.

Naomi

Hon och en kollega till henne är superbra att kunna fråga när jag kör fast men hon hittar också otroligt mycket fint. Nackdelen är pengarna, när man hittar riktigt gamla fina plastsmycken från säljare som kan sin sak så kostar det ju också. Men det är svårt att låta bli…

I alla fall, här kommer lite nytt;

Ytterligare ett celluloid-armband från 30/40-talet, tycker de här är så fina. Armbsndet nere till höger är ett lucite-armband från 50-talet men tyvärr i rätt risigt skick. De andra två kräver lite grävande, kan ev vara för ”nya”.

Några roliga 50/60-talare…

Lite blandade broscher, en ny siloutte-brosch med elefanter, ljuvlig, en rad med blommor i celluloid från 30/40-tal. Två olika ”randiga” broscher som åtminstone den blågrå nog är lucite och så en svart blomma i lite ”nyare” celluloid, 50/60-tal.

Och till sist några svåra, den helt underbara katten och kvinnan kommer att kräva en hel del detektivarbete. Hjorten vacklar jag mellan plast och ben, känns plast i handen…