Broscher

Lite nytt

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Var ett tag sedan jag fotograferade så det har blivit en hög i lådan… Nu har jag i alla fall kommit ikapp.

Några armband, ett nytt i celluloid från 30/40-tal med det ovanliga att det har en märkning i med två bokstäver – är det någon som varit inblandad i skapandet eller är det en tidigare ägare tro? Två stela armband som jag är lite tveksam till om de är tillräckligt gamla för mig och slutligen ett brunmelerat med guldfärgade detaljer som enligt uppgift är från 60-talet.

Broscher, först de som jag har ett hyfsat hum om. Den blå är en 60-talare, tuppen och hundarna 40/50-tal och blomman 50-tal.

Sedan kommer ett gäng svårare att åldersbestämma, kräver lite detektivarbete. De två översta plus den rödvita är jag hyfsat säker på är gamla nog, både utseende och nålar tyder på det. De andra tre är svårare, de kan vara gamla men också 70/80-tal.

Och till sist bland broscherna, tre som jag behöver grubbla lite mer över både material och ålder. De två högra är jag osäker på om det är plast eller ben, ibland kan det verkligen vara otroligt svårt att bedöma vilket, och den vänstra funderar jag både på vad det faktiskt är för något och ålder.

Så ett helt gäng örhängen, alla 50/60-tal utom de söta med små blommor längst upp till vänster som är i celluloid och med största sannolikhet från 30-talet.

Och så fyra som är lite mer frågetecken kring, två är jag osäker på material (vänster och högst upp till höger, ev trä och glas) och två funderar jag på om de verkligen sett ut sådana från början? Ser ut som någon varit och målat på dem…

Så till sist ett gäng halsband, de två vänstra är jag osäker på material (den ”vanliga” frågan, ben eller celluloid?) och det nedre till höger kan jag inte bestämma mig för om det är 60-tal eller nyare, det svarta är mer frågan om det är riktigt gammalt eller 50/60-tal medan de andra två är 50/60-talare.

 

 

 

 

Alla dessa hundar…

~ helensjoy ~ 1 kommentar

Som hundägare har jag så klart en större mängd hundar i min samling av äldre plastsmycken. Hundar som broscher är rätt vanliga och har gjorts nästan lika länge som det gjorts smycken i plast, dvs från tidigt 1900-tal.

De äldsta, tror jag, i samlingen är de här sötnosarna. Alla från tidigt 1900-tal, troligen 20/30-tal.

Bara hundar skulle kunna vara ett eget samlingsområde, finns hur många varianter som helst på det temat. Allt från ”fina” till roliga.

 

Min favorit på ”söthetsskalan” är nog, förutom hunden på översta bilden, denna. Den är väldigt liten men väl så charmig. 40/50-tal.

2018-03-20 10.34.41

Igår anlände dessutom två nya hundar till samlingen. Den högra är snarlik några jag har innan, trol 60-tal, men den vänstra är med rörligt huvud, det hade jag inte innan… den är lite äldre, 40/50-tal.

Och till sist är jag också stolt ägare till ett hundarmband, det är nog också 50-tal.

2018-03-20 10.32.39

 

 

Tavlor och halsband

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag ska ge ”tack för hjälpen”-presenter till ett par personer som jag inte känner så väl och inte riktigt kan bedöma deras privata klädstil och då är det svårt med smycken – vet inte ens om de använder smycken… Så lite tavlor tänkte jag kunde fungera istället så just nu har jag snöat in på småtavlor med broscher.

Grundprincipen är – söndriga broscher, broscher som förlorat sin nål eller på annat sätt inte fungerar som brosch längre. Sedan kan jag ibland göra ett avsteg, broscher är omodernt och det finns massor därute!

Jag köper äldre ramar, letar på loppisar och ropar in ett och annat parti. De måste vara relativt små, de flesta broscher är ju inte så stora. Det enda svåra med småramar är att många av dem är gjorda för att stå och inte hänga. Men sedan måste det också stämma mellan ram och smycke, därför letar jag främst små ovala ramar i plast/trä (andra fördelen är att de i princip alltid är gjorda för att hänga). De är enklast, fungerar egentligen till alla typer av äldre broscher. Men en och annan gång får jag till det även med en ram i metall som tavlan högst upp…

2018-03-13 07.56.13

Bland tavlorna smög det in ett halsband också. Den här broschen hade tappat kroken som nålen ska fästa i men när jag synade den insåg jag att det fanns en annan krok som kunde användas för att sätta en kedja i. Så sagt och gjort, kedja kompletterad med ett par pärlor och vips så hade det blivit ett halsband.

 

En ny idé…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Börjar det nya året med att testa en ny idé. Kom över ett parti klockarmband och tänkte jag kunde göra något roligt med dem. Tanken var/är att göra ”vanliga” armband av dem med broscher eller örhängen istället för klocka.

2018-01-02 13.59.39

Sagt och gjort, hade ett hänge med en lama på som jag egentligen hade tänkt göra till hänge men testade med att istället sätta det på ett armband, blev hyfsat tycker jag nog. Nu ska jag skicka detta till en av mina bästa vänner som jag varit i Peru och Chile tillsammans med så får hon ”testgå” det så det håller. Tycker laman passar henne!

Har lärt mig att innan jag sätter igång i för stor skala måste jag testa ordentligt att sättet jag gör dem på håller, hade lite problem i början att en del smycken inte höll. Det är ju supertråkigt om man säljer dem!

 

 

Lite nytt…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Även om jag just nu mest har ägnat mig åt att förbereda julmarknaden så har det smugit sig med ett och annat nytt till samlingen. Mycket kommer numera köpt via en facebook-grupp som med liv och lust ägnar sig åt plastsmycken.

En brosch i stil med Jakob Bengel, kan vara bakelit, kan vara galalith men inte undersökt den ordentligt ännu. Det är en av de där broscherna som ser väldigt moderna ut men kan vara från Art Deco-perioden. Den högra är celluloid från samma tid.

2017-11-26 11.05.44

Ett par coola örhängen från 60-talet, vid den här tiden börjar alla möjliga plastmaterial att komma så det här kan vara vad som.

Lite hundar blir det alltid och den skrattande kon kunde jag baea inte motstå. Hästhuvudet med hundar är i celluloid och från 40/50-tal, den skrattande kon får jag nog fundera mer på.

Elefanter kan man ju aldrig få för många… alla i celluloid, den högra ”siloutte-broschen” från 20/30-tal, de andra två troligen 40/50-tal.

Så till sist, två ”old stock/dead stock”, kärt barn har många namn, det handlar om att de är gamla men från lager så de har aldrig varit ute på cirkulation och aldrig använts. Den övre, broschen, är troligen i celluloid och från 50-talet och halsbandet med hjärtan och med matchande öronclips är från 60-talet.

Jean Painleve, fransk mångsysslare

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jean Painleve var en fransk biolog och filmare, pionjär för populärvetenskaplig film. Han levde 1902-1989. Vad har detta med smycken att göra tänker du? Jo, han var inte bara filmare och biolog utan en mångsysslare, en entreprenör.

Tillsammans med sin livskamrat Genevieve Hamon skapade han 1936 en serie mode-accessoarer med sjöhästar som tema. Sjöhästen var hans största/mest kända film och sjöhästen blev så att säga hans signum. Accessoarerna tillverkades av Clement Nauny i L’Hippocampe. Denna serie såldes under namnet jHp, Jean Hippocampe Painleve. Förutom smycken var det bla tyger och scarfes.

Han öppnade också flera butiker i Paris och runt om i Frankrike där sjöhäst-smycken visades upp tillsammans med akvarier med levande sjöhästar.

Alla smycken är inte märkta men den fullständiga märkningen ser ut som nedan. Hans smycken är gjorda av mässing och galalith, en fransk plast liknande bakelit. Jag är stolt ägare till nedanstående armband med den fulla märkningen.

Jag hittar inte så väldigt mycket information om Jean Painleves smycken, bara om hans filmer, så det är väldigt svårt att veta om allt i den här stilen kommer från Jean Painleve eller om någon gjort kopior. På nätet säljs allt, inklusive ödlor och ”drakar”, som Jean Painleve men det verkar som ingen egentligen vet. Inte heller har jag lyckats hitta hur länge han höll på med smycken. Starten 1936 och sedan tills krigsutbrottet kan man gissa – men fortsatte det efter kriget?

Armbandet med ”draken” (kallas drake på nätet, om det är rätt namn, vem vet!?) och sjöhästen har ingen märkning alls medan broschen med ödlan är märkt Depose, som ju bara betyder ungefär Patenterad.

De här två är mina senaste köp, en brosch och ett udda örhänge. Broschen är märkt Made in France och med lite god vilja skulle det kunna stå jHp också, mycket otydligt, örhänget är märkt Depose Made in France.

Detta är också en del av historien runt äldre plastsmycken så jag är glad att jag i alla fall fått ihop en liten samling. De är inte så lätta att hitta och tittar man på tex eBay är det DYRT.

Två gånger omgjorda/återbrukade halsband

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

De här två halsbanden har blivit återbrukade två gånger… Går igenom smycken jag gjort tidigare inför julmarknaden och en del får vara som de är, jag bara går igenom alla delar så de är väl gjorda, andra känner jag kan få ett annat liv.

Det här halsbandet var lite ”blingigare” tidigare men jag fick det inte att hänga riktigt bra, de större röda rundlarna hade en tendens att snurra sig. Så efter lite letande hittade jag några små glittriga röda delar som jag tyckte funkade bra. Jag gillar när det händer något på kedjan, när det inte bara är en kedja. Det blev ju ett lite mindre utstickande halsband men fint ändå.

Det var samma sak med detta halsband, ville inte hänga riktigt bra när man bar det (jag går omkring med dem hemma för att känna att de funkar). Hade rosen liggande, alltså hängande i var ände men gjorde om den till att hänga rakt ner och då blev det bättre att bära. Hade först fundering på att ”bara” ha en kedja till men då tyckte jag att det blev lite väl intetsägande så jag gick tillbaka till den ursprungliga utformningen. Kanske inte allas smak men definitivt roligare.

 

 

Mer samling…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu har jag bestämt mig för att ha köpstopp, nu får det bara vara sådant som är VÄLDIGT speciellt för att jag ska köpa det! Istället ska jag ägna mig åt att katalogisera, åtminstone i delar, samlingen lite mer ordentligt. Sedan kan man ändå inte låta de riktiga godbitarna passera…

Men ännu så länge ramlar det in lite jag ropat in/köpt på nätet och ett och annat som jag redan hade i gömmorna men som inte blivit fotograferat ännu.

Ett antal armband, alla i celluloid utom det med strasstenarna, som kan ev vara lucite. Armbanden med utskurna blommor är jag väldigt förtjust i, de kommer från 30-/40-talet och kan vara så otroligt fina, särskilt nöjd är jag med Det tvåfärgad. Armbandet med edelweiss ska komplettera de broscher och örhängen jag redan har.

Ett helt gäng broscher, någon i bakelit, några i celluloid, några i lucite och några som kräver lite mer undersökning.

2017-10-17 13.33.56

Så hittade jag ett helt ljuvligt set från 50-talet med frukter och blommor, troligen i lucite. Just frukter och bär var stort under 50-talet och 60-talet och det här var ovanligt fint, tyckte i alla fall jag!

Dessutom har jag fått tag i två halsband i galalith, ett franskt plastmaterial från ”bakelit-tiden” 30- och 40-tal. Jag kanske har något mer i samlingarna men de här VET jag är galalith och det är alltid bra att ha som jämförelse när man ska katalogisera annat. Eftersom plastsmycken ofta är svåra att katalogisera, både på ålder och material (för att inte tala om ursprung, helt omöjligt!) så är ett av mina knep att ha några exempel på olika material och ålder som jag antingen själv är helt säker på eller som säljaren har garanterat och så anbänder jag dem som jämförelsematerial.

Köpa plastsmycken från utlandet har fördelen av att man hittar fler som kan mycket om äldre plastsmycken, nackdelen är att då vet de också vad det kan vara värt – i alla fall på den internationella marknaden…

 

 

Lite nytt till samlingarna

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Samlat ihop mig till lite fotografering av lite mer till samlingarna.

Ovanstående halsband med tillhörande örhängen/clips är i celluloid och från 40-talet – jättefint tycker jag!

Ett par halsband, båda i typiskt 50/60-tal. Kan vara lucite, kan vara någon annan typ av de plaster som började bli vanligare under 60-talet.

2017-10-09 12.17.23

Föll för ett halsband till, med största säkerhet för ”nytt”, av storleken att döma är det säkert 80-tal eller senare, men det stod Helen på hela halsbandet…

Ringar, ihop med stela armband, tillhör det där som är väldigt svårt att datera. Känner mig hyfsat säker på att den vänstra ringen är gammal men absolut inte på den högra.

Lite djur, hundbroschen från 40-talet, elefanterna trol från 50-talet, båda i celluloid, en ödla av både okänd ålder och material och så ett armband i celluloid som också är 40/50-tal.

Lite blommor, en mycket gammal brosch, tidigt 1900-tal, troligen i ebonit, ett halsband i lucite som är skuren och färglagd från baksidan och ett par ”tulpan-örhängen” från 50-talet.

Och till sist de där stela armbanden som är så svåra… Det gräddvita längst ner till höger vet jag är 50-tal men de övriga kräver lite funderande.

Ben och plast

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Två material som jag fortfarande har väldigt svårt att skilja på är ben och plast, celluloid, de kan vara otroligt svåra. Många äldre broscher, halsband och armband kan vara utskuret ur ben men också utskuren celluloid. Celluloid kom ju till för att just efterlikna ben, elfenben, så det är egentligen kanske inte så konstigt. Det som gör det extra svårt, och samtidigt bra, är att ben rätt sällan är elfenben utan oftast ben från oxe/nöt – och det känns ok att hantera.

 

Finns flera sätt att försöka skilja plast och ben åt;

Ett är lukt, gnid på det/den så den blir varm och lukta, celluloid luktar kamfer/malkulor eller lätt konstgjort (lukta på en äldre bordtennisboll!) medan ben luktar just ben, tänk kött/stek. Istället för att gnida kan man istället spola den under riktigt hett vatten, då kan man också få fram lukten.

 

Ett annat är, om man vågar eller hittar något undangömt ställe att testa på, är att värma upp en nål eller liknande och försiktigt trycka den heta metallen mot materialet, den mesta plast smälter vilket ben inte gör. Men man ska veta att man gör åverkan på smycket så jag tycker nog att man använder detta sätt väldigt sällan och väldigt försiktigt. Dessutom är riktigt gammal celluloid rätt eldfarligt… Dessutom kan man förstöra värdet om det är ett riktigt gammalt fint smycke.

Man kan syna materialet mot ljuset, har man ett relativt tunt smycke är celluloid rätt genomskinligt vilket ben inte är i samma utsträckning. Tittar man i lupp har oftast ben vissa oregelbundenheter i materialet som plast inte har.

Ytterligare en variant är att försiktigt knacka mot tänderna, plast och ben har väldigt olika ljud – men det förutsätter att man har ett smycke som man vet säkert är det ena eller andra som jämförelse. Sak samma med tyngd, ben känns kompaktare och tyngre än plast men det förutsätter också två smycken man kan  jämföra mellan där man vet vad det är för material i det ena.

Och den sista (?!) varianten är att hålla det mot kinden, ben är ”svalare” än plast,  inte så kallt som glas och sten men definitivt kallare än plast. Även denna variant är lättare om man har ett plastsmycke som man säkert vet är plast och jämföra med.