Lite nytt till samlingen

En ny laddning har anlänt från England, alltid lika roligt att dyka ner i lådan!

Blev ovanligt mycket bakelit den här gången. 

Tre broscher, alla 30-tal. Särskilt den nedre till höger är en typisk art deco, i ”Jacob Bengel-stil”.

FB_IMG_1565803189167

Ett vackert, klassiskt bakelit-halsband med små genomskinliga pärlor emellan. Också detta väldigt mycket 30-tal.

Så några med renoveringsbehov. Den vänstra fina art deco-broschen saknar en del stenar, hyfsat enkelt att åtgärda med stenar från ”skroten”. De tre armbanden är lite knepigare. Det saknas några ”pluppar”, kan bli knepigt att hitta sådan utan frågan är om jag inte måste hitta på något annat. Det gula är lite slitigt men förutom en rengöring går det väl knappast att göra något. Det mörkt bruna är enklast, det behöver ”bara” en rejäl rengöring och upputsning.

Lite celluloid;

En brosch och ett par örhängen i samma stil, 30-tal.

Två charmiga halsband, på det blå behövs metallen putsas/rengöras och det bruna har en konstig förlängning i metall som jag ska ta bort. Örhängen och brosch är rätt typiska för sitt material och sin tid. Alla 30/40-tal.

Så till sist, renoveringsbehov. Örhängen saknar några stenar och broschen behöver en riktigt rejäl rengöring.

Ny leverans…

Nu har jag, i alla fall tillfälligt, gett mig själv ”nästan” köpförbud. Jag behöver samla lite i ladorna efter att jag kostat på mig ett hobbyrum och ”nästan” betyder att jag får köpa om det är något riktigt ovanligt. Ska verkligen försöka koncentrera mig på att gå igenom det jag har och inte bara köpa nya smycken, men det är SVÅRT! Hittar ju hela tiden så mycket fint/roligt…

2019-03-26 13.19.26

Men innan köpförbudet trädde i kraft så hann jag naturligtvis köpa en laddning (eller två – väntar på en leverans till) från min smyckes-kompis i England. Nu ska hon ha tillökning till försommaren och ligga lite lågt med försäljningen ett tag i samband med det och det är nog bara bra för min plånbok! Från henne köper jag ju mycket som är ovanligt och äldre, smycken jag faktiskt VET är i rätt material och ålder, men billigt är det ju inte.

Mycket celluloid blir det… tycker att det är lite roligare än bakeliten som alla är på och som dessutom är väldigt dyr! Dessa smycken, allabi celluloid, sträcker sig tidsmässigt från 20-tal (solfjädern) till 50-tal.

Två stora fina lucite-smycken 40/50-tal.

2019-03-26 15.39.04

Och så, till sist, dyrgripeni den här sändningen. Brosch i Jakob Bengels stil, skulle kunna vara Bengel. Det svåra med hans smycken är att de aldrig märkta så man kan ju bara läsa på, tycka och tro. I det här fallet tror vi, Naomi och jag, att detta skulle kunna vara en ”riktig”. Men det återstår att försöka få det mer bekräftat, hur jag nu ska göra det…

Äntligen!

Jag ägnar mig åt att arbeta mig igenom mina lagningsprojekt men nu har jag stuckit emellan med lite egna projekt också för att det inte ska bli för tråkigt…

2019-03-08 10.26.03

Har två syskonbarn (vuxna) som fyller år och tänkte jag skulle göra något fint till dem, så det blev varsin tavla i all enkelhet.

Båda tavlorna är gjorda av äldre delar, både ramar och broscher. Jag letar ständigt efter relativt små, äldre ramar på loppisar och liknande ställen och så köper jag när jag hittar och lägger på lager. Samma gäller för broscherna. För att passa till tavlor måste broschen ha ett visst utseende så det är samma sak där, när jag hittar köper jag och lägger i ”lager-högen”. Eftersom jag har en tendens att sälja eller ge bort allt jag gör så har jag för ovanlighetens skull en tavla på gång till mig själv också!

20190329_121549

 

Favorit i repris, vanligaste plastmaterialen i äldre smycken

Som vanligt försöker jag slå en lans för att det tidigt fanns smycken i plast och att – inte minst viktigt – äldre plast är INTE samma sak som bakelit…

Den tidigaste plasten, som liknar det vi idag tycker är plast, är celluloid som utvecklades i slutet på 1800-talet. I första hand letade man efter ett material som kunde ersätta framför allt elfenben men även material som sköldpaddsskal. Det var inte smycken i första hand man tänkte på utan tex biljardbollar.

Eftersom den första plasten gjordes för att ersätta dyra material som var svåra att få tag på så är det just så de första plastsmycken såg ut, dvs de såg ut som elfenben, sköldpaddsskal, korall, bärnsten och liknande. Och så såg det ut till 20-talet ungefär, då började det utvecklas plastsmycken i alla möjliga färger och utseende. Celluloid var ett vanligt material i smycken fram på 50-talet.

Bakelit utvecklades från tidigt 1900-tal (med början 1907) och samma sak här, det var inte något smyckematerial från början utan utvecklades för helt andra användningsområden, det som de flesta känner till är väl telefoner och belysningsdetaljer av olika slag. Något större/vanligare smyckematerial blev inte bakeliten förrän på 30-talet. Bakelit hade sin storhetstid på 30-talet, ovanligt att hitta äldre men nästan lika ovanligt att hitta yngre.

Lucite utvecklades på 40-talet och tog på många sätt över från bakeliten. Det var ett material som både var billigare och enklare att arbeta med än bakelit. De smycken vi förknippar med 50-tal och tidigt 60-tal, ”pärlhalsband” i plast, de typiska halsbanden/armbanden på metall osv är ofta i lucite.

På 50/60-talet formligen exploderade plastens utveckling och det kom mängder av olika plastmaterial så därefter är det knappast intressant vilket plastmaterial smycket är gjort av.

Naturligtvis finns det andra tidiga plastmaterial men få som fick sånt genomslag som celluloid, bakelit och lucite. Det kom en del andra ”bakelitliknande” material, i Sverige utvecklade Perstorp Isolit (som finns men är otroligt ovanligt i smycken), i mellaneuropa (Frankrike, Tyskland etc) var galalith är ganska vanligt material i smycken.

I sorgesmycken hittar man en del andra material men det har jag skrivit om förut men det kommer också ett nytt inlägg om det…

 

 

 

Ibland blir mer det spännande…

Det som är det roliga med samlande, förutom själva jakten, är när man lite oväntat hittar något spännande.

Ropade in detta underbara art deco-set på auktion. Först blev jag lite besviken när jag fick hem det, köpte det som bakelit och som Art deco men när jag testade gav det inget utslag. Dessutom var clipset i pressglas. Blev lite tveksam till alltihop, var det verkligen art deco nu när det inte stämde med bakeliten? Så jag tyckte jag varit dum som gick med i budgivningen och betalat alldeles för mycket.

Den enda info som fanns var en märkning D.R.G.M 1138525. Innan jag gjorde några större efterforskningar tänkte jag vara lat och fråga några som är kunnigare än jag. Jag gjorde en efterlysning om lite hjälp från en av mina ”plastsmycke-grupper” på FB. Där fick jag en länk där jag kunde läsa mer om dessa urtjusiga äkta Art deco-smycken från Tyskland, då blev jag genast gladare! De ÄR äkta Art deco, det som ändå är lite märkligt är att även i denna text omnämns de som bakelit men jag lyckas inte få någon som  helst reaktion när jag testar med Simichrome. Misstänker någon annan typ av ”bakelit-liknande” plast, troligen galalith, men det spelar egentligen inte så stor roll längre när de är så här filmstjärnefina!

Enligt länken, A Jewelry Mystery Solved, så är de tillverkade i Tyskland av ett företag som heter Schreiber & Hiller. Märkningen står inte för företaget utan är ett tyskt patentnummer, DRGM står för Deutsches Reichs Gebrauchsmuster. Företaget startade 1920 i Pforzheim och gjorde under 30-talet gjorde de helt underbara Art deco-smycken, armband, halsband, örhängen och broscher. I bakelit (?! se ovan) och med stenar. Måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad de som skrivit texten i länken menar med uttrycket diamanté, diamanter? Eller bara stenar som ska efterlikna? Eller någon annan form av slipad sten? Får nog försöka forska lite mer i stenarna, tyvärr är min kunskap minimal när det kommer till äkta stenar… Det svåra med att försöka reda ut material i äkta smycken är att det finns så få ”riktiga” juvelerare nu för tiden, det är bara Guldfynd och liknande företag, vet inte riktigt vart man ska vända sig för bedömning.

Tydligen ska en av aktriserna i nyinspelningen av Mordet på Orientexpressen bära ett halsband i denna stil, blir nog till att se om filmen enbart med ögon för kläder för smycken.

Oavsett vilken plast det nu är och om det är äkta eller oäkta stenar så är mitt armband och min brosch ett stycke Art deco-historia från plastens relativa barndom och riktigt tjusiga smycken som kommer att ha en framträdande plats i samlingen. Och det som först kändes som ett dyrt felköp istället blev något som jag känner mig väldigt nöjd med, kul!

Den tidiga plasten i smycken

Plastens ”barndom”, i alla fall när det gäller smycken, är från sista delen av 1800-talet fram till 20-talet när man börjar söka efter billigare/enklare material som skulle kunna ersätta elfenben, sköldpaddsskal, bärnsten, korall, stenkol och liknande material. Tidiga plastsmycken ser ofta ut som någon av dessa material, de kom helt enkelt för att vara en billigare ”kopia”. Det var först i slutet på 20-talet som plastsmycken fick ett mer eget uttryck.

Finns mycket felaktiga föreställningar om tidig plast, en del tror att all lite äldre plast är bakelit (kan inte vara mer fel), andra att om smycket lite äldre kan det inte vara plast eftersom plasten inte fanns förrän på 50-talet (också väldigt fel).

Det experimenterades med mängder av olika typer av material, guttaperka, vulkanit, ebonit, inga av dem särskilt likt dagens plast men dock ändå ”plasttyper”. Många tidiga sorgesmycken är gjorda i den här typen av material.

Celluloid, den första plast som vi nog upplever mer ”plastlik” utvecklades i slutet på 1800-talet. Den fortsatte att utvecklas fram på 40-talet så riktigt tidig celluloid kan skilja sig en del från den senare.

553817f8fd813cfa3da699845d0e36be

Detta armband i vulkanit är bland det äldsta jag har i samlingen, tillsammans med några sorgesmycken, som kommer från sent 1800-tal. Det som är otroligt roligt, men också det som många gånger gör bedömningen av ålder så svår, är att många tidiga plastsmycken skulle kunna vara gjorda idag!

Ta till exempel de här skönheterna, särskilt de med stenar uppe till höger, de hade absolut kunna vara gjorda idag, men de är alla från 20-talet. Det svarta är ett armband du har på överarmen, tänk de väldigt typiska festkläder vi ser framför oss från 20-talet. Över huvud taget kan storleken på armband från denna tid vara både stora och små, du kunde bära dem både på överarmen, högt uppe på underarmen och runt handleden. Ofta är de som ska sitta runt handleden med våra mått idag relativt små.

Andra armband typiska för tiden är ormar, skurna mönster (se översta bilden) och målade med exotiska figurer.

Andra typiska smycken för perioden är olika siloutte-smycken, smycken med små rosor och händer i olika varianter.

Förutom smycken så gjordes det under den här perioden mängde av olika typer av hårsmycken, hattprydnader och väskbyglar i celluloid.

Suck, vilken röra…

Mitt uppe i omsorteringen av samlingen innebär att jag just nu varken vet vad jag har eller var jag har det, suck…

Försöker hålla nere nyinköpen men lite smyger ju alltid med. Nu har det mest blivit lite örhängen och några broscher.

Två par lite roliga örhängen, mest största sannolikhet 60-tal. Vid ett snabbt ögonkast ser de ut som de är i metall men nej, de är helt i plast!

20181214_124432

De här är en aning äldre, rör sig nog i gränslandet mellan 40- och 50-tal. De är lite luriga, har gjorts en del kopior senare, men jag tror att de här har åldern inne. De är gjorda i celluloid.

Och så de här coola ”60-talarna”, stort och plastigt ska det vara! Kan riktigt se swingin London framför mig, kortkorta Mary Quant-klänningar och vita lackstövlar.

De här två skönheterna blev jag kär i. Den charmiga lilla vovven är riktigt gammal, troligen i celluloid från 30/40-talet. Den fina apan med ”päls” föddes mest största sannolikhet på 50-talet, var en period på 50- och tidigt 60-tal när dessa djur-broscher med ludd på var på modet.

20181214_154853

Så till sist den här skönheten som jag inte studerat närmare än, vid en första anblick skulle jag gissa 50-tal. Just den här typen av metallbaser fanns då. Men den kräver lite mer studerande – som får bli när broschen kommit på plats där jag tror den ska vara.

Julmarknaden över för den här gången

Julmarknaden över, pust. Med mina fysiska förutsättningar är julmarknaden en enorm ansträngning, även om jag har mycket hjälp av vänner. En gång per år är fullt tillräckligt…

20181201_104257

I år stod jag tillsammans med Kristine Lorentszon som är skribent och författare. Vi hade var sitt bord men hjälpte varandra så gott vi kunde.

Försäljningen gick väl så där men det berodde mest på vädret, det var betydligt mindre besökare än det var förra året och det kan man ju knappast lasta någon för.

Det som alltid är roligt, oavsett mängd sålda smycken, är att få visa upp det man gör och få positiva kommentarer av vilt främmande människor. Det är värt otroligt mycket!

Insåg just att jag tyvärr missat att dokumentera mina senaste alster och nu är många av dem sålda, kul men samtidigt synd att jag glömde att fotografera. Tycker det är lite roligt att spara bilder på det jag gör.

Blir alltid lite så med slutspurten inför julmarknaden att det inte hinns/orkas med så mycket annat. Så när jag bara vilat mig i form igen, tar någon vecka, så får jag gå igenom och se vad det är som jag missat mer.

Har ett tufft år bakom mig så jag har skött bloggen lite dåligt, behöver ”städa”, har varit slarvig med att lägga upp hänvisningar, inte skrivit klart sidor osv, osv. Men det kommer väl nya tider hoppas jag.

Några ”dyrgripar” och andra inte

Idag har jag fått lite dyrgripar med posten, och några som nog är ”yngre” än jag trodde.

20181113_152101

Fyra stycken av typen sorgebroscher, sålda som bakelit men i verkligheten är det bara en som är i bakelit. De andra tre är i någon annan typ av material, kan vara ebonit, guttaperka, svartek eller liknande, kan också vara pressad horn. Många tror att de är i bakelit men oftast är de inte det. De flesta är tidigare/äldre (sent 1800-tal och tidigt 1900-tal) än när bakeliten slog igenom som smycke-material (20/30-tal). Men det är rätt på så sätt att dessa material på många sätt är föregångare till plasten i smycken.

20181113_152039

Om man tittar på baksidan så ser man att de ser lite ”trä-aktiga” ut, de har liksom ränder. Bakelit, egentligen alla plastmaterial, är mycket tätare och har en slät och, oftast, rätt blank yta.

Säljaren av sorgebroscherna var gullig nog att skicka med en liten gåva. Spontant känns den som plast och testar till och med positivt med Simichrome men jag var ändå lite fundersam eftersom jag aldrig sett något liknande plastsmycke förut. Så jag har tagit lite hjälp av mina engelska ”kollegor” och kommit fram till att denna brosch troligen är ett lack-arbete, antagligen rysk (eller åtminstone östeuropeisk, målningen tyder på det) och är antingen av trä eller av papier mache. Detta är en del av det roliga – och det svåra – med plastsmycken, det dyker ständigt upp smycken och material man inte kan! Precis när man tycker man har koll på läget inser man att det här kan man inte alls…

Den andra, eller femte, dyrgripen är en helt underbar hund-brosch i lucite från 40-talet eller möjligtvis tidigt 50-tal. Och i nyskick!

Förutom sorgebroscher och lucite-brosch så var det också ett armband i posten. Tyvärr troligen mycket ”nyare” än vad jag trodde det skulle vara. Gångjärnet ser väldigt nytt ut och armbandet har liksom en kant på insidan som jag aldrig sett på ett äldre armband. Har dock inte gett upp helt, det ska undersökas lite grundligare. Man vet ju aldrig?!

 

Den tidiga plasten…

Förutom att jag kan bli tokig på att många tycker att all plast som är något äldre är bakelit så finns det också en del roliga missuppfattningar. Den första plasten som kom var i slutet på 1800-talet men ibland när jag frågar efter material på något smycke jag sett på tex Tradera så får jag svaret, vet inte vad det är för material men smycket är så gammalt att plast kan det inte vara – och då är det kanske från 40-talet.

En favorit i repris/kortis om plastens framväxt som smyckematerial (generaliserat);

 

Senare delen/slutet av 1800-talet: första celluloiden kom och ”härmade” andra dyra material som sköldpadda, elfenben, korall och liknande.

 

Vid samma tid exprementerades det med mängder av andra material som bara fanns en kort period, bla ebonit, eborit, vulkanit, guttaperka, svartek. Många sorgesmycken från den här tiden är i dessa material, inte i bakelit som många tror. Det finns sorgesmycken i bakelit men det är inte det vanligaste materialet.

 

Under 1910-talet kom bakelit men slog inte igenom riktigt som material i smycken förrän på 30-talet. 30-talet var den riktiga storhetstiden för bakelitsmycken, plus en bit in på 40-talet men sedan slog nyare och mer lätthanterliga plastmaterial, som utvecklad celluloid och lucite, i stort sett helt ut bakelit.

 

1940-tal kom lucite och celluloiden fortsatte att utvecklas för att bli stabilare, de flesta plastsmycken på 40-talet är av dessa två material.

 

1950/60-tal, som ju rent allmänt är plastens stora genombrott som material i alla möjliga produkter, då utvecklas mängder av olika plastsorter så sedan är det svårt, och i mitt tycke inte intressant, vilken den exakta plastblandningen som ett smycke har.