Nu måste jag lära mig mer om bärnsten…

Bärnsten och plast är två väldigt knepiga material att skilja åt. En del, särskilt de bärnstenssmycken som tillverkas i Ryssland (och kanske andra länder på östra sidan?) i ett slags bärnstensmassa är otroligt likt plast. Enligt de ”rätt-trogna” är inte detta bärnsten men vad ska man annars kalla det?! Det är också något med åldern, om det inte är gammalt nog kallas det tydligen kopal men det har ju ingen hört talas om, om man nu inte är specialist vill säga.

Så nu när jag sorterar samlingen inser jag att jag verkligen, en gång för alla, måste försöka lära mig hur jag ska kunna skilja plast och bärnsten åt. Har bla dessa tre som jag är hyfsat säker på inte är plast utan någon form av bärnsten, troligen tillverkade österut. Och det bygger jag snarare på kunskaper om plast än bärnsten. Men jag vill ju veta!

Har läst mig till följande;

Bärnsten flyter i salt vatten, minst 2-3 tsk salt i ett glas

Bärnsten flyter i Coca-Cola

Man kan hetta upp en nål och hålla mot, då ska det lukta kåda

Man ska kunna sätta en nål (kall) eller knivsudd och trycka till, de blir det liksom en stjärnspricka om det är bärnsten, plast blir det splitter av

Är man erfaren ska man kunna känna skillnad på plast och bärnsten när man tar på dem (och tittar), men då måste man nog hantera mycket bärnsten…

Oregelbundet innehåll men detta gäller bara ”äkta” bärnsten, inte de smycken som är tillverkade i tex bärnstensmassa.

Droppa en droppe eter (var man nu får det ifrån?!), bärnsten blir opåverkad medan plast ”smälter” på ytan

Vikt, bärnsten är VÄLDIGT lätt, väger knappt någonting

Nu kommer det svåra, det är ju inte lösa bärnstenar jag har i min hand utan ett smycke. Det innebär att de är inrättade, har lås och andra metalldelar osv – då fungerar säkert inte ”flytvarianterna” antar jag. Frågan är om jag vågar värma upp en nål och sätta på baksidan?! Eller kan man värma det på något sätt som känns mindre förstörande?

Får försiktigt prova mig fram. Fortsättning följer…

 

 

Svåra material

Har så smått börjat sortera i lådan/lådorna med osäkra och svåra material. Det finns ett antal knepiga material som jag fortfarande har svårt att skilja ordentligt på. Dels är jag urdålig på olika stenar, det kan säkert passera mig något ”äkta” utan att jag förstår det, dels är det svårt att skilja mellan glaspärlor och ev pärlor i sten, tex svart glas och stenkol/jet.

Sedan är det ju det som liknar ”mina” material, dvs plast och tex bärnsten, korall, ben, horn och liknande material som kan vara väldigt plastlika.

20190410_143836

Det enklaste knepet först, plast är kroppstempererat och glas/sten är kallt. Det kan man alltid använda när man är på loppis eller liknande ställen och är osäker. Det man måste tänka på är bara att om loppisen är utomhus och det är småkallt så är naturligtvis även plasten kall direkt när du tar den så helt självklart är det inte att man direkt kan säga vilket. Sen är det fler material som inte är kalla, bärnsten och korall tex. Ben kan däremot upplevas rätt kallt. Halsbandet här ovan är en typisk missbedömning på bild, ser ju på alla sätt ut som plast men så fort jag fick det i min hand insåg jag att det var glaspärlor. Nu har jag lärt mig att fråga ordentligt innan jag köper men det blir ändå fel ibland…

Tyngd kan ge en fingervisning men tex äldre bakelithalsband kan vara nästan lika tungt som ett halsband i glaspärlor. Korall, bärnsten, ben och horn är relativt lätta material, lika lätta som plast.

Nu har jag ju lärt mig allt eftersom och jag upptäcker att en del jag köpte på nätet i början vet jag nu vad det är eller att det i alla fall inte är plast. De två röda halsbanden ovan minns jag att jag inte förstod vad det var när jag köpte dem, nu ser jag genast att båda halsbanden är gjorda av målade mindre snäckor. Superfina men inget för mig.

Två material jag inte nämnt är pärlemor och trä. Den vänstra broschen visade sig vara i plast (”varm” att ta på) och inte pärlemor som det faktiskt ser ut som. Pärlemor tillhör sten-varianten och är kall att ta på. På bild är det helt omöjligt att avgöra. Ett annat material som kan vara otroligt knepigt är trä. Jag är fortfarande väldigt osäker på brosch och örhängen med metallinläggning (silver? tenn?) till höger men jag tror att de är i något slags trä och inte i plast men, som sagt, domen har inte riktigt fallit än…

Detta armband med skarabeer tror jag såldes till mig som plast men jag ser direkt nu (och känner) att detta är ben. Men plast och ben kan vara otroligt svårt att skilja åt, särskilt på bild men även i självaste verkligheten. Värme/kyla är en parameter, utseende en annan. Ben har ofta lite ojämnheter med lite bruna ”streck” men skuret, polerat ben och äldre celluloid kan vara nästan omöjligt att skilja på.

20190410_143918

Till sist ett material som jag i början trodde var plast men som jag senare lärt mig är en slags massa, en typ av föregångare till cernitlera. En del kallar detta ”tuggat franskbröd”, vet inte om man kanske kunde göra egen massa av franskbröd? I alla fall är inte detta vad som räknas till traditionell plast. De är äldre, kommer från 40/50-talet. Det är som med halsbanden, fina men inget för mig.

Svårbedömda material

Har en låda med varierande smycken som jag är osäker på material. Principen är att aldrig sälja ett smycke jag är osäker på förrän jag klurat ut typen av material (om jag misstänker plast). Just nu ligger bland annat följande i ”ska bedömas”.

Skälet till de här ”i lådan” är oftast att jag köpt dem på nätet och säljaren sagt att det var plast men när jag får hem dem blir jag väldigt osäker på material, kan handla om varmt/kallt, tyngd eller helt enkelt en känsla när jag tar i dem. Ibland vet inte säljaren, ibland handlar de om att säljaren uppgett ett annat material men att jag tycker det ser ut som plast.

Den andra varianten kan handla om att jag köpt det men varit tveksam, alltså hållt det i min hand men ändå köpt för att det varit fint, billigt eller helt enkelt ”skulle kunna vara”.

De här två ovan är köpta för plast men är med största sannolikhet glas. De är framför allt kalla men det är också något med känslan när jag tar i dem.

Här är en ganska vanlig sammanblandning, åt båda hållen. De är båda köpta som plast men är i verkligheten troligen bärnsten. Men det kan lika gärna vara tvärtom, dvs det sägs bärnsten men är plast. Det kan ibland vara väldigt svårt att avgöra men om man kan få ut någon lukt så luktar bärnsten precis vad det är – kåda/skog. Den vänstra är jag säker på är bärnsten, den högra överlägger fortfarande juryn…

Så till sist, två verkligt svåra. Damen med paraply köptes som ben men jag tyckte det såg ut som plast. När jag fick hem henne insåg jag att plast var det nog inte, broschen är kall, men det ser heller inte riktigt ut som ben – väldigt knepig. Halsbandet är också svårt, köpte det som plast men jag är väldigt tveksam, kan inte riktigt sätta fingret på det men det känns bara inte som plast. Men vad det är? Ingen aning…

Plast och bärnsten

Jag är väldigt svag för brittiska tv-program och särskilt deras ”antik-program”. I tv 8 går ett program som heter Antique Road trip som jag ständigt bänkar mig framför. Tidigare gick det också, på någon av BBC-kanalerna, Bargain hunt som också var väldigt bra. Tyvärr slog man ihop lite kanaler och då försvann det, jag hoppas fortfarande att tv 8 ska köpa in det.

I alla fall såg jag ett avsnitt igår och lärde mig ett nytt sätt att skilja på plast och bärnsten, vilket kan vara VÄLDIGT svårt. Jag har redan lärt mig att bärnsten faktiskt luktar kåda (det är ju gammal kåda) om man värmer den men igår lärde jag mig att man också/eller kan testa med Coca-Cola!

Plast sjunker och bärnsten flyter i Coca-Cola. Allt går ju inte att stoppa ner i Coca-Cola men där det fungerar och man kan skölja av det efteråt så ska det vara ett mer eller mindre bombsäker sätt. Detta var en antikexpert som är duktig på smycken som sa det så jag bestämde mig för att tro på det. Har dock inte testat min nyvunna kunskap ännu…