Mer samling…

Nu har jag bestämt mig för att ha köpstopp, nu får det bara vara sådant som är VÄLDIGT speciellt för att jag ska köpa det! Istället ska jag ägna mig åt att katalogisera, åtminstone i delar, samlingen lite mer ordentligt. Sedan kan man ändå inte låta de riktiga godbitarna passera…

Men ännu så länge ramlar det in lite jag ropat in/köpt på nätet och ett och annat som jag redan hade i gömmorna men som inte blivit fotograferat ännu.

Ett antal armband, alla i celluloid utom det med strasstenarna, som kan ev vara lucite. Armbanden med utskurna blommor är jag väldigt förtjust i, de kommer från 30-/40-talet och kan vara så otroligt fina, särskilt nöjd är jag med Det tvåfärgad. Armbandet med edelweiss ska komplettera de broscher och örhängen jag redan har.

Ett helt gäng broscher, någon i bakelit, några i celluloid, några i lucite och några som kräver lite mer undersökning.

2017-10-17 13.33.56

Så hittade jag ett helt ljuvligt set från 50-talet med frukter och blommor, troligen i lucite. Just frukter och bär var stort under 50-talet och 60-talet och det här var ovanligt fint, tyckte i alla fall jag!

Dessutom har jag fått tag i två halsband i galalith, ett franskt plastmaterial från ”bakelit-tiden” 30- och 40-tal. Jag kanske har något mer i samlingarna men de här VET jag är galalith och det är alltid bra att ha som jämförelse när man ska katalogisera annat. Eftersom plastsmycken ofta är svåra att katalogisera, både på ålder och material (för att inte tala om ursprung, helt omöjligt!) så är ett av mina knep att ha några exempel på olika material och ålder som jag antingen själv är helt säker på eller som säljaren har garanterat och så anbänder jag dem som jämförelsematerial.

Köpa plastsmycken från utlandet har fördelen av att man hittar fler som kan mycket om äldre plastsmycken, nackdelen är att då vet de också vad det kan vara värt – i alla fall på den internationella marknaden…

 

 

Lite nytt till samlingarna

Samlat ihop mig till lite fotografering av lite mer till samlingarna.

Ovanstående halsband med tillhörande örhängen/clips är i celluloid och från 40-talet – jättefint tycker jag!

Ett par halsband, båda i typiskt 50/60-tal. Kan vara lucite, kan vara någon annan typ av de plaster som började bli vanligare under 60-talet.

2017-10-09 12.17.23

Föll för ett halsband till, med största säkerhet för ”nytt”, av storleken att döma är det säkert 80-tal eller senare, men det stod Helen på hela halsbandet…

Ringar, ihop med stela armband, tillhör det där som är väldigt svårt att datera. Känner mig hyfsat säker på att den vänstra ringen är gammal men absolut inte på den högra.

Lite djur, hundbroschen från 40-talet, elefanterna trol från 50-talet, båda i celluloid, en ödla av både okänd ålder och material och så ett armband i celluloid som också är 40/50-tal.

Lite blommor, en mycket gammal brosch, tidigt 1900-tal, troligen i ebonit, ett halsband i lucite som är skuren och färglagd från baksidan och ett par ”tulpan-örhängen” från 50-talet.

Och till sist de där stela armbanden som är så svåra… Det gräddvita längst ner till höger vet jag är 50-tal men de övriga kräver lite funderande.

Ben och plast

Två material som jag fortfarande har väldigt svårt att skilja på är ben och plast, celluloid, de kan vara otroligt svåra. Många äldre broscher, halsband och armband kan vara utskuret ur ben men också utskuren celluloid. Celluloid kom ju till för att just efterlikna ben, elfenben, så det är egentligen kanske inte så konstigt. Det som gör det extra svårt, och samtidigt bra, är att ben rätt sällan är elfenben utan oftast ben från oxe/nöt – och det känns ok att hantera.

 

Finns flera sätt att försöka skilja plast och ben åt;

Ett är lukt, gnid på det/den så den blir varm och lukta, celluloid luktar kamfer/malkulor eller lätt konstgjort (lukta på en äldre bordtennisboll!) medan ben luktar just ben, tänk kött/stek. Istället för att gnida kan man istället spola den under riktigt hett vatten, då kan man också få fram lukten.

 

Ett annat är, om man vågar eller hittar något undangömt ställe att testa på, är att värma upp en nål eller liknande och försiktigt trycka den heta metallen mot materialet, den mesta plast smälter vilket ben inte gör. Men man ska veta att man gör åverkan på smycket så jag tycker nog att man använder detta sätt väldigt sällan och väldigt försiktigt. Dessutom är riktigt gammal celluloid rätt eldfarligt… Dessutom kan man förstöra värdet om det är ett riktigt gammalt fint smycke.

Man kan syna materialet mot ljuset, har man ett relativt tunt smycke är celluloid rätt genomskinligt vilket ben inte är i samma utsträckning. Tittar man i lupp har oftast ben vissa oregelbundenheter i materialet som plast inte har.

Ytterligare en variant är att försiktigt knacka mot tänderna, plast och ben har väldigt olika ljud – men det förutsätter att man har ett smycke som man vet säkert är det ena eller andra som jämförelse. Sak samma med tyngd, ben känns kompaktare och tyngre än plast men det förutsätter också två smycken man kan  jämföra mellan där man vet vad det är för material i det ena.

Och den sista (?!) varianten är att hålla det mot kinden, ben är ”svalare” än plast,  inte så kallt som glas och sten men definitivt kallare än plast. Även denna variant är lättare om man har ett plastsmycke som man säkert vet är plast och jämföra med.

Fotograferar ifatt

Idag passar jag på att komma ikapp lite med fotograferandet. Det gäller att passa på när det är en dag som är lite ljusare, svårt att få till det bra när det är så mörkt ute som det har varit ett tag. Fotograferar man bara med naturligt ljus måste det ju liksom vara ljust!

 

Blivit några celluloid-broscher, örhängen och armband. De otroligt läckra örhängena uppe till höger har nog, precis som säljaren sa, fått sina glittrande stenar senare, de har nog inte funnits där från början. Setet längst upp till vänster känner jag mig väldigt ambivalent till, det borde vara 50-tal men ser otroligt nytt ut – kan det vara en modernare kopia? Fast jag har aldrig sett kopior… De två med blommor är japanska, troligen från 40/50-tal.

Lite hundar har det också blivit, alla äldre och i celluloid.  Kan det vara för att jag har hund som som gör att jag är så förtjust i de här?!

De här två armbanden hittade jag på Erikshjälpen förra veckan. Stela armband är alltid otroligt svåra att datera, de har sett likadana ut i årtionden, men de här tyckte jag hade så 60-talsinspirerat mönster och en lite annan känsla i plasten än dagens så jag tror de kan vara ”från tiden”.

Så till sist, en ljuvlig elefant som är i lucite från 50-talet, en hjärtformad brosch till min siluett-samling och en rund brosch som symboliserar utmaningen med äldre plastsmycken, den är mycket äldre än man kan tro vid en första anblick, den är från 20/30-tal!

Delsamling – skuren och målad lucite

En del av samlingen består av broscher och örhängen i lucite med bakomliggande utskurna och målade mönster, oftast blommor. Har sett några med med kvinnor i krinolin också.

Det är oftast klart plastmaterial, lucite, som från baksidan skurits ut i mönster av blommor och sedan färglagts så det ger en nästan tredimensionell upplevelse på framsidan.

 

Det är ganska enkelt att se med blotta ögat när det är den här typen men framför allt både ser och känner man det från baksidan, man känner det utskurna och ser (och känner) det målade. De började göras/säljas på 40-talet. Som med nästan alla andra plastsmycken är det svårt att veta var de är gjorda men jag ser dem oftare på eBay än på Tradera och det ser jag som ett tecken på att de i alla fall inte är svenska.

Plastmaterialet Lucite kom i slutet på 30-talet och slog igenom stort på 40- och 50-talet som material i smycken (se mer under rubriken plastsmyckens material). Lucite är den enda av de äldre platserna som kan vara helt genomskinlig (föregångare till plexiglas). Det knepiga, som samtidigt är det goda, är att det inte åldras på samma sätt som båda bakelit och celluloid kan göra. Det gör att även ett smycke från 40-talet kan se rätt nytt ut och det gäller att titta på andra detaljer för att känna sig säker på att det är äldre.

 

De oftast förekommande är broscher som är fasettslipade och med nål fastsatt bak. Sedan finns varianter på temat, hängande från en gren, med ramar av olika slag. Alla dessa är mestadels från 40-talet, tidigt 50-tal.

 

Sedan har jag hittat ytterligare en brosch-variant med ram och täckt baksida, där ramen kan eventuellt vara av celluloid. Och även om jag inte kan se baksidan ser jag ändå att det är sv samma modell. De är också oftast 40-tal.

Förutom broscher finns dessa även dessa som örhängen och i set med brosch och örhängen. Jag har också sett hängen till halsband, hade ett i min ägo innan jag började samla och hann tyvärr sälja det, även armband i flera delar. De är betydligt ovanligare än alla andra varianter.

Har också hittat en stel armring och ring med samma teknik men med svart botten. Misstänker att de är något nyare/yngre, kan vara mer 50/60-tal än 40-tal, gissningen har jag egentligen inget belägg för annat än att jag själv ”upplever” dem som nyare och modernare. Har också sett att det finns formgivare fram på 70-talet som gjort den här typen men på något sätt (fråga mig egentligen inte riktigt hur, mer än känsla över det gamla) ser man att de är av nyare datum.

 

Julafton i september

Nu har helt plötsligt julafton flyttat till september… varit och hämtat en hel låda med spännande saker. Har köpt ett helt parti, 77 st, plastsmycken som det ska bli både spännande och roligt att packa upp.

Inte minst är det roligt när man får något så välpackat, någon som också värdesätter dessa smycken. Det är många gånger synd med plastsmycken, många tycker bara det är skräp och kastar ihop dem lite hur som helst. Men problemet med det är att många äldre plastsmycken (som jag är ute efter) är sköra och blir skadade. De kan dessutom ibland vara ganska värdefulla.

Jag har flera gånger tex kontaktat auktionsfirmorna som säljer osorterade smyckeskrin. När jag ropat in ett sådant parti och man bara har öst ner alltihop i en plastpåse när jag får hem det blir jag ledsen. Så skulle man ju aldrig behandla ädlare metaller! Och faktiskt så kan ett ovanligt, äldre plastsmycke vara värt minst lika mycket som ett smycke av ”ädlare” material.

2017-09-01 17.04.20

Än så länge har jag bara packat upp de stela armbanden men jag känner mig redan nöjd. Många härliga timmar framför mig!

 

Ljuvliga armband

När det är tomt och tråkigt på loppisfronten så är det tur jag har mina pålitliga ”leverantörer” som hjälper mig att hitta fina, roliga plastsmycken.

Igår kom detta ljuvliga armband från Annette på posten. Jag har fler av denna typ, alla olika, men detta var det finaste hittills! De är gjorda i celluloid, en del gjutna, en del utskurna. Detta tror jag bestämt tillhör det sistnämnda. Den här typen av armband tillverkades under en ganska lång period, från slutet av 20-talet och fram till 50-talet. De utskurna är äldst, just detta armband gissar jag kan vara så gammalt som 30/40-tal. Många, både armband och liknande broscher, tillverkades i Japan under mellankrigstiden men framför allt på 50-talet.

2017-06-22 08.32.53

Dessutom kom det ett riktigt bubbelgums-halsband i rosa som bara måste vara 50-tal. Har också hittat ett par svartvita clips till min svartvita samling.

Sedan var jag och hämtade ut ett parti jag köpt från USA. Det är oftast dyrare, de har en annan samlarmarknad, men också ett mycket större utbud. Eftersom frakt, skatt och sådant kostar en slant brukar jag passa på att köpa flera smycken av samma säljare. Tyvärr fotade jag det inte innan jag plockade upp, det var så otroligt fint inslaget. Men innehållet var det heller inget större fel på!

Loppis-tider

Blivit lite nytt till samlingen men när solen och värmen äntligen kommit blir det lite mindre soffhäng och lite mer solstolshäng…

Men – sommar innebär också loppis-säsong, förutom de vanliga loppisarna jag brukar besöka hittar man loppisar i var och varannan buske nu när det börjar bli sommar. Många loppisar är bara skräp men även om jag, tyvärr (för mig) har gjort att en och annan har fått upp ögonen för äldre plastsmycken, så kan man ändå fynda. Plastsmycken ses fortfarande som mer eller mindre skräp och värderas inte alls av de flesta. Och det tackar jag ju för…

Ropade in ett så fint armband och blev så fruktansvärt besviken när jag fick det, det hade spruckit. Det är också en del av att man varken förstår,  eller värderar, äldre plastsmycken – man förstår inte att de är ömtåliga. Men tror att plast är dagens plast, alltså inget man behöver vara särskilt försiktig med, men äldre plast kan ofta vara skör och gå sönder om man tappar den. Så än så länge har jag mycket kvar att missionera om!

 

Köpt roliga örhängen

Och så lite annat också förstås… Hittade så roliga örhängen på Tradera, aldrig sett dessa förut med pelikanerna på. Tror att de hör hemma någonstans 50/60-tal.

 

Sedan hittade jag ett vackert set i lucite/thermoplastic (som det ofta kallas i USA och England) med halsband, armband och örhängen. I stort sett allt i den här stilen, finns ett antal olika varianter, är 50/60-tal, mestadels 50-tal.

2017-04-27 10.44.29

Lite broscher har det också blivit, de har jag inte synat närmare ännu. Mest spänd är jag på pudeln, den känns som att den skulle kunna vara rätt gammal. Även den ursöta hunden längst ner till höger skulle ev kunna vara gammal. Övriga tror jag ligger på 50/60-tal och är både lucite och celluloid.

Till sist, ett par stela armband som skulle kunna vara allt från 40-tal till igår… Den här typen, stela plastarmband, är de absolut svåraste att åldersbestämma. Stela armband är ju stela armband… här går jag ofta gå på känslan, tyngden, känslan i plasten och helt enkelt magkänslan. Ju fler jag hanterar, ju mer får jag en magkänsla för om det är gammalt eller inte.

Jag börjar mer och mer förstå antikvitets-specialister som man ibland tänker – hur kan de veta? Men det finns något där som sitter i händerna och känslan.

Älskar partier!

Ropade in några roliga broscher, troligen från 50-talet. När jag talade om för säljaren att jag samlade så berättade han att han hade hittat dessa när han tömt en lägenhet i Malmö på 80-talet. I lägenheten hade det bott en tant som hade haft tobacsaffär från 1920-talet och fram till tidigt 80-tal.

2017-04-22 12.14.22

Och så säger han att han har ett mindre parti kvar och undrar om jag är intreserad av att köpa hela partiet? Och så klart jag var! Jag älskar partier, känner mig som ett litet barn på julafton när jag får sortera och plocka… har nog gått i barndom igen.

2017-04-22 12.14.27

Har inte fördjupat mig i partiet ännu men min bedömning är att det mesta härrör sig från 50-talet fram till 70-talet.