Finns en hel del avarter på nätet men det finns massor med fördelar också, särskilt för nördar! Själv är jag med i diverse olika grupper på Facebook om vintagesmycken, plastsmycken,  återbrukssmycken och hur man restaurerar/lagar gamla smycken bland flera andra. Dessutom några med äldre saker generellt. För att inte tala om Pinterest och andra ställen där man kan ägna sig åt ögongodis och/eller att söka kunskap inom vintagesmyckens underbara värld. Eller bara googla…

Jag har en ”brosch” som jag sparat för att ha den i något halsband eftersom den i mitt tycke inte såg komplett ut. Men samtidigt såg den väldigt gammal ut, jag har haft den framme flera gånger men aldrig riktigt haft hjärta att börja göra något med den. Men när jag hade tag i den igen tänkte jag, måste försöka se om någon vet vad det är och om den är hel eller inte. Sagt och gjort, tog några fotografier och la ut den i en av grupperna med den ”enkla” frågan – vad är det och är den hel eller saknas något?

Förutom att den sitter på en platta, har kedjor som sitter lite lustigt och är märkligt tjock så har den en öppning på en sida medan de resterande tre är täckta.

Det är som är så underbart med de här grupperna med nördar är det alltid finns några stycken som med liv och lust ägnar sig åt att hjälpa till med detta mysterium, en som dessutom går ut frågan på några andra forum för att få fler människors synpunkter – det är så otroligt häftigt med människor som besitter en massa kunskap inom ett smalt, egentligen rätt oviktigt, område.

I alla fall så blev slutsatsen följande från de samlade synpunkterna (från bilder ska ju sägas);

De allra flesta tror att detta är en form vinaigrette/doftdosa från ”Victoria-tiden”, dvs från mitten till slutet på 1800-talet. Rådet var, spara den som den är och ta den till en juvelerare och/eller någon som kan äldre smycken och stenar och gör en bedömning – det kan löna sig. Kan vara ädel metall, kan vara ”äkta” stenar men oavsett är det ett vackert antikt smycke som det inte finns så många kvar av.

Så broschen/doftdosan blir tills vidare istoppad i min lilla låda ”smycken jag tror är Något extra” i väntan på någon möjlighet att visa dem i verkligheten för någon kunnig, någon expert från Antikrundan eller något sånt vore kul.