Lite nya fynd…

Även om jag varit rätt upptagen av ommöblering i hemmet så har det ändå blivit lite nytt (som tur är har jag människor som håller koll åt mig!). Har ägnat dagen åt att fotografera ikapp lite.

 

Ett riktigt fynd var detta underbara armband (det högra). Såldes som afrikanskt och troligen ben men jag misstänkte att det var celluloid och mycket äldre, 20/30-tal, eftersom det påminde väldigt mycket om ett annat armband jag redan har (det vänstra). Ropade in det till det facila priset av 24 kr plus porto, det jag hade sedan tidigare betalade jag knappt 150 kr för! Och när det kom hade jag rätt, så himla nöjd.

20190220_101933

Ett annat ”fynd” är samlingen ovan. Fynd inom situationstecken eftersom de inte var speciellt billiga, däremot har jag aldrig sett just den här varianten av siloutte-smycken. Tyvärr är ett par av dem skadade, ramarna har blivit av med lite delar. Jag är rätt säker på att, i alla fall de med ljus ram, är i celluloid och har hyfsad ålder. Men dessa kräver lite extra djupdykning eftersom jag aldrig sett såna här förut.

 

Några sorgesmycken blev det också, är egentligen en sidosamling eftersom de här gjordes i alla möjliga material. Men jag håller mig till de material som antingen är tidig plast eller de material som var en del av de som var en del av plastens barndom.

 

Och så den vanliga blandningen av lite allt möjligt, från 20-tal till 60-tal och i lite olika plastmaterial…

Lite nytt från England och Tradera

Min underbara ”leverantör” Naomi från England har frestat mig med lite nytt till samlingen. Inte billigast men bäst!

Ett målat hjärta i lucite från 40/50-talet någon gång, resten är i celluloid. Klart äldst är halsbandet, det är från 20-talet. Som den hundägare jag är så faller jag för det mesta med hundar, den är också rätt tidig, 30/40-tal och så smög det med ett julset också från 40/50-talet.

Lite annat från Tradera har det också blivit men det börjar bli svårare och svårare att hitta bra plastsmycken. Det knepiga är, till skillnad från min engelska kontakt, att det är så få som kan särskilt mycket om plast så det kan vara väldigt svårt att lista ut vad det är man köper. Dessutom tar många väldigt höga priser och då blir osäkerhetsfaktorn för stor. Det är ok att betala höga priser – om man vet att det faktiskt är värt det…

Två par rätt typiska örhängen 50/60-tal, en ursöt liten skidåkare som troligen är från 50-talet, fint och lite ovanligt gråmelerat halsband 50/60-tal och till sist det köp jag är allra, allra mest nöjd med – det urcoola armbandet från 60-talet.

 

 

Omsortering av samlingen

Nu är samlingen snart omlokaliserad till det stora skåpet, det var den enkla delen…

Samlingen är numera omplockad efter ungefärlig ålder men eftersom jag gjort omfördelningen så att säga ”från höften” så är nästa steg att ta varje låda för sig, gå igenom allt i den lådan, åldersbestämma och så långt det går även bestämma material. Så att allt som ligger i respektive låda ligger på rätt plats. Och plocka bort det som inte är i plast eller för nytt, det gömmer sig en del av ben och horn, dessutom en hel del från 70/80-talet.  Samlingen känns trots allt lite mer självklar i ålder och inte enbart utefter vad det är.

Planerar hela tiden en riktig katalogisering men det är trögt att komma dit. Ska försöka börja skissa ett upplägg för den där boken jag vill skriva men jag får se vad tiden och orken räcker till…

Vore roligt att så småningom forska i tillverkare och formgivare men är troligen rätt svårt, jag gissar att väldigt mycket importerades redan från plastens barndom.

Undrar om denna vinter räcker till? Eller hur många vintrar som hinner gå?!

Lite till samlingen

Fotograferat ikapp lite av de senaste tillskotten till samlingen.

20181015_084515

Ett helt ljuvligt handskuret armband i celluloid. Detta är ett tidigt armband, troligen 20/30-tal men kan vara äldre. Vackert, nästan som ett litet konstverk.

Fyra broscher, alla i celluloid, av varierande ålder men äldre än man kan tro. Äldst är fåglarna på en gren och den lilla handen med nyckel, de är båda 20/30-tal. Handen och den mittersta, vad man nu ska säga att det är, ser nästan nya ut men är troligen 40-tal.

Så några svårbedömda, dels i material men framför allt ålder.  Elefant-ringen har jag aldrig sett förut, den kan vara ny, den kan vara gammal, får jag nog fördjupa mig i. Armbandet är samma sak, kan vara nästan nytt men kan också vara gammalt. Gitarrerna och blomman i mitten vet jag är gamla, den svarta tillhör kategorin sorgesmycken och är tillverkad i någon av alternativen till plast, guttaperka, ebonit eller liknande. Gitarrerna är lite svåra, skulle ev kunna vara 50-tal men också både yngre och äldre…

Så till sist, några halsband. Det undre bruna är i bakelit och 40-tal, båda de övre är 60-tal. Det vita drar mot 70-tal och det gröna mot 50-tal. Trots att jag är väldigt fascinerad av tidiga plastsmycken så måste jag erkänna att jag är rätt kär i de stora plastiga smycken som fanns på 50/60-talet. Men jag skyller på mamma, jag växte upp på 60-talet och kunde sitta och titta på hennes smycken hur länge som helst. Tyvärr har de lekts sönder så det finns inga kvar. Har ett armband i samlingen som varit mammas, det är det enda.

 

Lite hopsamlade fynd över sommaren

Även om denna lååånga varma sommar inte inbjudit till några större loppisrundor så har det ändå blivit lite av varje, mycket köpt från nätet.

Ser fram emot att få mitt stora ”samlarskåp” på plats så jag så småningom kan börja kategorisera och sortera om samlingen bättre. Dels har jag lite oordning i allmänhet men framför allt tänker jag att försöka sortera om efter ålder istället för vad det är, med lite undergrupper. Just nu är samlingen sorterad efter vad det är, dvs armband, halsband etc. Ett gigantiskt arbete men värt att göra bedömer jag.

Roligare att kunna följa tidstrender och utveckling tänker jag. Ska jag dessutom skriva min bok, ställa ut eller ta kontakt med sådana som letar efter smycken och kläder till en film eller tv-serie (som jag funderar på ibland) är tiden en bättre faktor. Det kommer ju en lång höst och vinter, då ska det nog bli tid till sådana aktiviteter.

Två armband som jag när väldigt nöjd med. Det bärnstensfärgade är i lucite och 50/60-tal, nöjd för att jag VET att det är lucite och kan använda som referens för att jämföra med andra. Det svarta är ett bakelit-armband från 30/40-talet och det fyndade jag ihop med tre andra svarta stela plastarmband i ett litet parti för väldigt lite pengar.

2018-08-08 12.11.51

Ett roligt plast-skärp från 60-talet.

Blandade örhängen, inte ordentligt genomgångna men jag skulle säga att i stort sett alla är 50/60-tal.

Halsband som alla kräver en analys, väldigt osäker på ålder på ett antal av dem. Det är naturligtvis ytterligare ett skäl att kategorisera ordentligt, plocka bort och sälja vidare allt som faktiskt är för nytt innan jag drunknar…

Så till sist, ett gäng broscher. Den gula blomman i mitten är i celluloid och från 20/30-tal (kan man ju inte tro!), samma gäller fåglarna fast de nog är snarare 30/40-tal. Paraplyet kan vara helt i plast men kan också vara en blandning av plast och bärnsten, den häftiga kvinnan med cigarettmunstycket kan vara gammalt men också en repris från 70-talet. Den lilla rosa hunden är nog tyvärr det, dvs senare ”kopia” på hundarna i celluloid från 40/50-talet men juryn sammanträder fortfarande…

 

Alla dessa hundar…

Som hundägare har jag så klart en större mängd hundar i min samling av äldre plastsmycken. Hundar som broscher är rätt vanliga och har gjorts nästan lika länge som det gjorts smycken i plast, dvs från tidigt 1900-tal.

De äldsta, tror jag, i samlingen är de här sötnosarna. Alla från tidigt 1900-tal, troligen 20/30-tal.

Bara hundar skulle kunna vara ett eget samlingsområde, finns hur många varianter som helst på det temat. Allt från ”fina” till roliga.

 

Min favorit på ”söthetsskalan” är nog, förutom hunden på översta bilden, denna. Den är väldigt liten men väl så charmig. 40/50-tal.

2018-03-20 10.34.41

Igår anlände dessutom två nya hundar till samlingen. Den högra är snarlik några jag har innan, trol 60-tal, men den vänstra är med rörligt huvud, det hade jag inte innan… den är lite äldre, 40/50-tal.

Och till sist är jag också stolt ägare till ett hundarmband, det är nog också 50-tal.

2018-03-20 10.32.39

 

 

Två restaurerings-objekt

Jag har två halsband, båda i äldre celluloid, som behöver omvårdnad/lagning.

Detta halsband från 20-talet var i fint skick när jag ropade in det, när det kom fram var det liksom inte i riktigt lika fint skick… helt mosat. Trist när ett halsband i skör plast som överlevt nästan 100 år blir förstört i posthanteringen, suck. Men eftersom jag, naturligtvis, fick alla pengarna tillbaka så tänkte jag att det var synd att inte försöka mig på att laga det så gott det nu går. Jag är med i en facebook-grupp som handlar om att laga, vårda och göra om äldre smycken/vintagesmycken och har ställt frågan där vad som är klokast att göra. Tyvärr har jag fått svaret att missfärgningen tyvärr inte går att göra något åt men tipset är att ta till vara de hela delarna, sätta i nya ringar och sätta en kedja längst bak. Det tycker jag låter klokt så det ska jag ge mig på en dag.

Det andra renoveringsobjektet är ett halsband med en liten solfjäder, också detta 20-tal. Tyvärr har själva bandet som ska hålla ihop solfjädern försvunnit av tidens tand. Jag skulle tro att det ska till ett mycket tunt sidenband men det knepiga är hur man ska fästa det, äldre celluloid är både skört och kan vara brandfarligt (!) så det gäller att vara försiktig. Jag har ställt frågan i samma grupp men just lim är knepigt eftersom alla i gruppen är amerikaner eller från England och vi har ju inte samma typer av lim, eller snarare inte samma namn på limmet. Men jag går väl försöka testa på en liten del av kedjan eller något först…

Några plastsmycken från tidigt 1900-tal

Jag möter rätt ofta en lätt fnysning när jag berättar om vad jag samlar på. Plastsmycken, för de allra flesta, är nog billigt ”krims-krams” och säger man äldre ser de framför sig billiga Epa-smycken (för er som är gamla nog att minnas Epa…) från 60- och 70-tal.

Att det finns plastsmycken från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal och framåt är det förvånansvärt få som vet. Och att de både vackra och sköra och inte alls några billiga slit och slängprodukter.

Några riktigt vackra gamla smycken ur min samling är de ovan- och nedanstående, alla i celluloid som var plasten/materialet på modet. Celluloiden kom fram i samband med att man ville hitta ett ersättningsmaterial till det dyra elfenbenet. Inte säker på att man på den tiden funderade så mycket över vad det gjorde med djuren utan det var nog i mångt och mycket en ekonomisk fråga att utveckla material som liknande elfenben. Redan på den tiden var elfenben ett dyrt och exklusivt material.

De här halsbanden kommer alla från 10- och 20-tal, särskilt det gröna till höger är väldigt typiskt ”flapper”-halsband från 1920-talet. ”Flapper” var beteckningen på kvinnorna som vi ser framför oss när vi pratar 20-tal, kort bobbat hår, hårsmycken, knäkorta charleston-klänningar och långa halsband.

Kedjor var inte alltid självklart utan sammetsband, även till längre halsband, var vanligt och de två typerna av ”kedjor” i celluloid är väldigt typiska för denna tid.

2017-12-08 11.47.38

Armband (som behöver nytt elastiskt band) och brosch från samma tid. Jag vet att det kring sekelskiftet var vanligt att man hade två likadana armband, ett på var arm (det här var ju före armbandsuren). Så om det här funnits ett till vet jag inte men fint är det.

Egentligen ofattbart att dessa smycken har överlevt 100 år. Den tidiga celluloiden är väldigt skör.

Har tyvärr ett annat halsband som överlevt 100 år men som inte överlevde eBay’s och postens hantering. Vet inte var i kedjan det gick fel men döm om min besvikelse när halsbandet såg ut så här när jag öppnade det… Förstört och bortom räddning, snyft.

 

Parfym-gömma?

Upptäckte att jag ägde två av dessa fina hängen (så går det ibland när samlingen börjar bli för stor…) och tänkte jag kunde sälja det ena. Men då behövde jag dyka ner lite i vad det är, ålder osv. Men också vad den är värd.

Sagt och gjort, började leta information om den och upptäcker att det påstås vara en parfym-gömma i celluloid, någon gång från 20/30-tal. Den ska alltså öppnas och i den ska det ligga en liten svamp som man fuktar med sin parfym. Jag har i och för sig reagerat för att den är så hög och att innedelen känns lös… Problemet är bara – hur i hela fridens där kommer man i den!?

Och är detta verkligen en parfym-gömma eller ”bara” en ovanligt hög kame eller kopia av en gammal? Bara för att någon påstått en sak på nätet betyder det ju inte att det är sant! Ser inte så gammal ut heller men det har jag lärt mig, plastsmycken kan se förvånansvärt moderna ut och ändå vara gamla så det betyder egentligen ingenting.

Har inte vågat vara för ”våldsam” i mina försök att hitta ett sätt att komma i den, tänk om jag förstör den? Letat som en galning efter mer info i böcker och på nätet men ingenting. Nu har jag som en sista utväg lagt ut frågan på ett antal olika typer av smyckesgrupper på facebook och håller tummen för att det finns någon därute som dels vet mer om den, dels har en idé om, och i så fall hur, den ska öppnas.

 

Silhuett-broscher i celluloid

En del av min samling består av silhuett-broscher i celluloid, de flesta är från 20- och 30-talet, art deco-perioden. Många, särskilt i en speciell stil, som de här ovan, är franska och märkta Depose France. Och kommer troligen från något som hette Mapouse France.

2017-09-08 13.33.20

Depose trodde jag länge att det var ett tillverkarnamn tills jag undersökte saken lite mer och lärde mig att det bara betyder ungefär Patent… Svårt att hitta information om de här, allt jag lärt mig kring detta kommer från nätet, andra samlare, säljare och liknande. Så, som med allt annat man hittar på nätet, sanningshalt kan aldrig garanteras.

Den här typen av broscher har, förutom Frankrike, också tillverkats i andra länder. En av de jag har, den lilla fina balettdansösen, är märkt Wales.

 

Tyvärr saknar hon en arm så hittar jag en likadan så ska jag byta ut henne. Men troligen är detta en helt europeisk företeelse, näsran bara fransk, eftersom de inte finns omnämnda i de böcker jag har om plastsmycken, de flesta med amerikanskt ursprung. Finns lite i ”bibeln” för många när det gäller vintage-smycken Warman’s.

Celluloid började användas i smycken runt sekelskiftet för att efterlikna bla elfenben och jag tänker att det har funnits broscher i elfenben med det här utseendet men det är bara en lös gissning från min sida.

 

De är oftast väldigt sköra, många små detaljer, så det är inte helt ovanligt att det saknas något så det gäller att syna dem noga. Men med tanke på åldern på de här och alla smådetaljer är det ju egentligen helt otroligt att det finns hela kvar! Dessutom är många av dem tredimensionella, vilket ger ännu fler smådelar.

Finns en variant med ”baksida”, eller med ”glas” framför, de har ju naturligtvis inte varit lika utsatta så de är oftare hela. Jag gissar att de här kanske är något senare och något mer ”massproducerade” eftersom de inte är lika detaljrika.

 

Jag tror att många, de flesta, är franska, inte bara de som är märkta Depose France, eftersom det finns en del som ser ut som turistsouvenirer med franska sevärdheter.

 

Förutom de som har ”elfenbens-färg” så finns det en färglagd variant också. Jag upplever att de är något mer ovanliga är de andra, men det har jag inget belägg gör mer än att jag ser fler av de andra till salu. Om de tillverkades så eller färglagts efterteråt, vem vet…

 

Jag har hittat bilder på nätet där det finns en etikett där det står Les creations Maloupa Paris, även Warman’s hänvisar till detta namn. Tyvärr är det uppenbarligen väldigt lite känt om detta företag, så även inbitna samlare av just de här vet inte mer än så.