Undrar hur jag ska kunna visa min samling?

Jag längtar verkligen efter att flytta och inreda ett nytt hem men tyvärr tar det nog ett tag innan den önskan slår in på dagens bostadsmarknad… Så i väntan på det så packar jag successivt ner min samling utan att veta när jag får se den igen. Det jag däremot vet är att det gigantiska skåp där samlingen förvarats fram till nu inte kommer att följa med i flytten utan jag ska försöka hitta ett annat sätt att förvara samlingen som gör att jag också kan visa upp den. Det finns ”bara” tre problem med den drömmen. Ett problem är yta, måste hitta en lägenhet som är stor nog för att ha ett kombinerat hobby- och utställningsrum, det andra är att jag inte har en aning om hur och var jag ska hitta skåp som uppfyller det jag vill ha och det tredje är att jag helst inte vill bli ruinerad på kuppen…

Jag tänker mig någon slags kombo av vitrinskåp med förvaringslådor i botten, lite som man ser i butik men ändå något som inte ser ut som om jag har butik… Men det är först när jag vet vilken yta jag har som jag kan börja leta på riktigt.

Bakelit-broscher

Jag har bestämt mig för att hoppas att jag, trots läget på bostadsmarknaden, lyckas sälja mitt hus under våren. Det innebär att jag fortsätter att packa ner samlingen, även om det bär emot…

Det innebär också lite blandade nedslag, idag lite bakelit-broscher som av någon anledning hade hamnat i en låda där de inte skulle vara 😁 Alla broscherna är från 20/30-talet och art deco-perioden.

Först två helt ljuvliga broscher i bakelit med metall och stenar. De här känns verkligen som från en annan tid när även bijouterier gjordes med största hantverksskicklighet. Ingen vet egentligen ursprung men troligen Tjeckoslovakien eller någonstans i det området, där tillverkades många otroligt vackra i smycken med metall och stenar (glas) under den här perioden.

Det här var en form på brosch som var vanlig under art deco-perioden, inte bara i plast utan över huvud taget. När det gäller bakelit var de antingen gjutna i form som skapade mönstret men ofta ”snidade” som den gula här ovan.

Så till sist lite blandat, den vänstra väldigt klassisk art deco med bakelit och krom. Den lilla åsnan har jag aldrig sett förut, den tror jag är rätt ovanlig. Blommor har alltid varit ett vanligt mönster så även i bakelit, och kaméer dyker naturligtvis upp i bakelit också.

Så här inför julen…

Så här inför julen har jag fotograferat lite av mina fina äldre julsaker, finns inte mycket som slår charmen och känslan i de gamla julsakerna. Med dessa bilder önskar jag er alla en fin jul, på vilket sätt ni nu väljer att fira den på!

Vilken gran som helst blir finare!

Mina viktigaste, arvegods och barndomsminnen ❤️

Samlat i år – halsband

Året är snart slut och det har inte varit någon ordning, varken på samlingen eller mina egna smycken. Min handled är inte bra men blir ändå så smått bättre och får jag till slut huset sålt (en nåd att stilla bedja om i dessa tider…) då kan jag äntligen flytta och få upp allting igen som nu ligger undanstuvat i vänta på flytt – då kanske livet så småningom återvända till något slags normalläge…

Så länge samlar jag ihop vad jag fått ihop till samlingen i år, denna gång halsband.

Först fyra halsband från 50-tal och tidigt 60-tal i sk termoplast. Nästan alltid fanns dessa att köpa tillsammans med matchande örhängen och armband men med tiden har de blivit delade på, gått sönder etc så nu för tiden är det rätt svårt att hitta hela set. Däremot händer det att man med tiden hittar de olika delarna.

Två frukt – och bärhalsband, 50/60-tal. Dessa var väldigt inne när det begav sig, inte alltid helt lätta att bära tänker jag…

Tre halsband som är lite svåra att datera. Det första gula har jag sett tidigare i bakelit men denna är i någon annan typ av plast, är den ändå från tiden dvs 30-tal eller är den senare? Lutar åt att det är något sdnare. Det svarta i mitten skulle lika gärna vara modernt men när jag tittar och känner på plast och metall tror jag ändå att det är i celluloid och från art deco-tid, dvs 20/30-tal. Den tredje har jag ännu inte blivit klok på…

Så till sist ett gäng ganska vanliga halsband från 50/60-tal….

Samlat vår/sommar höst – broscher

Livet har ju varit lite motigt så det har inte blivit så mycket skrivet men försöker sakta ta mig tillbaka till sånt som är roligt. Lite broscher har jag ändå hittat…

Broscher i celluloid förutom den märkt bruna sorgebroschen. Allt från perioden tidigt 1900-tal till 20/30-tal. Jag är fortfarande fascinerad av att smycken i plast är i så fint skick och är fullt bärbara idag – de har trots allt runt 100 år på nacken!

Lite art deco, dvs 20/30-tal. Broschen med målade blommor är bakelit på en metallbaksida, ankaret och den gröna är i galalith. I galalith är också den röda clips-broschen, eller dressclip om du nu föredrar det.

Lite blommor och djur från perioden 30/40-tal. Tre är broscher i lucite skurna och målade från undersidan för att få fram en 3D-effekt, resten i celluloid förutom den runda med fjärilar som är i bakelit.

Så till sist några ”udda”… Broschen med sjöhästen är från franska JHP (Jean Hippocampe Painleve) Paris, de dyker upp ibland men är relativt ovanliga. Såldes från 1936 och ett antal år framåt. Den svarta är en hatt-brosch (eng hat-flash) i celluloid som gjordes specifikt för att smycka hatten med under 20- och 30-talet. De följande två är i celluloid men behöver gräva lite mer kring dem. Killen tror jag är från 40-talet och solfjädern från 20-talet. Till slut en ”tavla” I celluloid på metall som jag också tror är relativt tidig men även den kräver lite mer grävande.

Samlat under vår/sommar

Trots alla motigheter har det ändå blivit lite påfyllning av samlingen. Medan jag packat ner den har den också fått lite bortsorterat, inget ont som inte har något gott med sig…

Börjar med örhängen, kanske inga riktiga rariteter mer fler varianter på temat;

Fyra par från 30-talet, alla i bakelit. Särskilt svag för tärningarna…

Ett par 30-talare till i annat plastmaterial, de vänstra troligen i celluloid.

Tre par 40/50-talare. Mitten är lucite med skuret och målat 3D-mönster, de övriga två i celluloid.

Så var vi framme på 60-talet, särskilt glad för de två svartvita eftersom 60-talets OP-mode är en stor passion (inte bara smycken utan allt som rör OP-modet). När det gäller 60-talet är ju materialet mer ointressant, eller snarare omöjligt, att säga eftersom plastens utveckling fullständigt exploderade och det kom otroligt mycket olika material.

Packa upp eller inte?

Tyvärr har min skadade handled fått en annan följd än den rent fysiska. Jag bestämde mig förra året för att sälja huset och flytta men försäljningen blev försenad pga mina avloppsproblem som jag var tvungen att lösa först…

I november såg det i alla fall äntligen ut som problemen var lösta och planen blev att allt skulle vara klart för försäljning och att huset skulle läggas ut direkt efter helgerna i januari. Så parallellt med styling, fotografering och allt annat smått och gott man måste göra i samband med försäljningen så började jag också förbereda en flytt. Har man bott på samma ställe i snart 30 år kräver det en hel del! Har redan bestämt mig för att köpa hela flytten men samlingen vågar jag inte överlåta åt någon annan att packa så jag började så smått packa ner den i småkartonger som kunde staplas på ett bra sätt i flyttkartonger.

Januari kom och huset kom ut till försäljning, då hände två saker – marknaden fullständigt dog och jag bröt handleden. Att man dessutom i samma veva upptäckte att jag hade magsår gjorde ju inte saken bättre… Jag bestämde mig på stående fot att pausa försäljningen och försöka bli någorlunda frisk först (och vänta in liiite bättre fart på bostadsmarknaden).

Tiden går och även om jag fortfarande tänker flytta och jag så smått förbereder för att prova lyckan på bostadsmarknaden i vinter eller till våren så sitter jag här med en halvt nerpackad samling och mycket ”smycke-attiraljer” undanstoppade i skåp och lådor.

Så den stora frågan är – ska jag packa upp igen eller låta det vara nerpackat?

Jag vill katalogisera samlingen när jag packar upp dem på nytt ställe. Jag kan visserligen ta upp skrivandet av boken utan att se samlingen men det känns svårare och inte lika roligt.

Jag har inte kunnat hålla på med mina egentillverkade smycken på länge men känner att finmotoriken fungerar hyfsat nu, men när hälften är nerpackat är inte det heller roligt…

Ett steg framåt och två tillbaka…

Det här börjar bli tjatigt, så fort jag tycker det gått framåt så händer något nytt… Efter handledsfrakturen (tyvärr bröt jag bägge benen i handleden) i höger handled i våras har det varit en snårig väg framåt. Som följd av frakturen drabbades jag av något som så tjusigt heter De Quervains syndrom, enklare uttryckt senskideinflammation. Har haft väldigt ont och har hela våren och sommaren behövt använda handledsstöd. Både smärtan och stödet har begränsat min rörlighet och möjligheten till belastning av hand och handled. Till slut konstaterade läkaren att det inte fanns annat att göra än att gå in och snitta upp senskidorna för att få bort inflammationen. Fick besked att jag skulle få det gjort relativt raskt eftersom jag gått med det hela våren men, som med allt annat med denna förbaskade handled så blev det så klart inte så snabbt… Först tog det nästan en månad innan jag över huvud taget blev uppsatt för operation och då hamnade jag mitt i semestern och då görs inga såna ingrepp. Den 23 augusti skulle jag då äntligen få göra det, det är ett mindre ingrepp som görs med typ tandläkarbedövning på mottagningen. Började bli lite misstänksam eftersom det verkade ta för lång tid när jag fick be om extra bedövning. Till slut gick de och hämtade ”min” ortoped (han gjorde inte ingreppet) och visade honom någonting och hör honom säga ”den är helt av”. Sen blev det fullt pådrag – jag hade fått en nerv avskuren och det måste sys ihop inom tre dagar om man ska ha någon chans att få den hopväxt igen. När bedövningen släppte insåg jag att jag helt förlorat känseln i höger tumme, från snittet i handleden och upp. Så två dagar senare ligger jag på akutoperation och då visar det sig att ytterligare en nerv var halvt av, två andra var så hopklämda av en pincett att de fick säras. Dessutom var bara en senskida öppnad (av två) och inte ens den tillräckligt. Så läkaren som gjorde det första ingreppet hade definitivt ingen bra dag på jobbet… Så det blev gips igen några veckor, enorma nervsmärtor och hyperkänslig hud = huden gör ont att beröra. Om jag någonsin blir helt återställd eller hur lång tid läkningsprocessen tar är det ingen som vet. Håller på med beröringsövningar för att minska hyperkänsligheten i väntan på att kunna belasta hand och handled och träna rörligheten igen. De allra värsta anfallen av smärta kommer mer och mer sällan och jag har fått tillbaka känseln i en del av tummen så jag har ett vettigt grepp, jag får vara glad för det!

Har kunnat börjat fotografera så sakteliga så snart kommer det en uppdatering, eller flera, av ”fynden” jag gjort i sommar 🙂

Lite ljus i tunneln eller det kommer att ta tid…

Min brutna handled som borde vara läkt och klar sedan länge är det inte… Jag ska göra ett mindre ingrepp i augusti (av en krånglande tum-sena) men att handleden hamnat på ”sniskan” gör man inget åt förrän tidigast till våren – om jag fortfarande har besvär då. Så det är bara att gilla läget och försöka återgå, så gott det nu går, till det vanliga livet. Får jag bara tummen fixad hoppas jag det mesta av finmotoriken återvänder, värken och att vissa rörelser är svåra får jag bara leva med tills vidare.

Så lite loppisar och annat har det trots besvären blivit så det kommer lite uppdateringar de närmaste dagarna 😁