Lite nytt

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Var ett tag sedan jag fotograferade så det har blivit en hög i lådan… Nu har jag i alla fall kommit ikapp.

Några armband, ett nytt i celluloid från 30/40-tal med det ovanliga att det har en märkning i med två bokstäver – är det någon som varit inblandad i skapandet eller är det en tidigare ägare tro? Två stela armband som jag är lite tveksam till om de är tillräckligt gamla för mig och slutligen ett brunmelerat med guldfärgade detaljer som enligt uppgift är från 60-talet.

Broscher, först de som jag har ett hyfsat hum om. Den blå är en 60-talare, tuppen och hundarna 40/50-tal och blomman 50-tal.

Sedan kommer ett gäng svårare att åldersbestämma, kräver lite detektivarbete. De två översta plus den rödvita är jag hyfsat säker på är gamla nog, både utseende och nålar tyder på det. De andra tre är svårare, de kan vara gamla men också 70/80-tal.

Och till sist bland broscherna, tre som jag behöver grubbla lite mer över både material och ålder. De två högra är jag osäker på om det är plast eller ben, ibland kan det verkligen vara otroligt svårt att bedöma vilket, och den vänstra funderar jag både på vad det faktiskt är för något och ålder.

Så ett helt gäng örhängen, alla 50/60-tal utom de söta med små blommor längst upp till vänster som är i celluloid och med största sannolikhet från 30-talet.

Och så fyra som är lite mer frågetecken kring, två är jag osäker på material (vänster och högst upp till höger, ev trä och glas) och två funderar jag på om de verkligen sett ut sådana från början? Ser ut som någon varit och målat på dem…

Så till sist ett gäng halsband, de två vänstra är jag osäker på material (den ”vanliga” frågan, ben eller celluloid?) och det nedre till höger kan jag inte bestämma mig för om det är 60-tal eller nyare, det svarta är mer frågan om det är riktigt gammalt eller 50/60-tal medan de andra två är 50/60-talare.

 

 

 

 

Alla dessa hundar…

~ helensjoy ~ 1 kommentar

Som hundägare har jag så klart en större mängd hundar i min samling av äldre plastsmycken. Hundar som broscher är rätt vanliga och har gjorts nästan lika länge som det gjorts smycken i plast, dvs från tidigt 1900-tal.

De äldsta, tror jag, i samlingen är de här sötnosarna. Alla från tidigt 1900-tal, troligen 20/30-tal.

Bara hundar skulle kunna vara ett eget samlingsområde, finns hur många varianter som helst på det temat. Allt från ”fina” till roliga.

 

Min favorit på ”söthetsskalan” är nog, förutom hunden på översta bilden, denna. Den är väldigt liten men väl så charmig. 40/50-tal.

2018-03-20 10.34.41

Igår anlände dessutom två nya hundar till samlingen. Den högra är snarlik några jag har innan, trol 60-tal, men den vänstra är med rörligt huvud, det hade jag inte innan… den är lite äldre, 40/50-tal.

Och till sist är jag också stolt ägare till ett hundarmband, det är nog också 50-tal.

2018-03-20 10.32.39

 

 

Tavlor och halsband

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag ska ge ”tack för hjälpen”-presenter till ett par personer som jag inte känner så väl och inte riktigt kan bedöma deras privata klädstil och då är det svårt med smycken – vet inte ens om de använder smycken… Så lite tavlor tänkte jag kunde fungera istället så just nu har jag snöat in på småtavlor med broscher.

Grundprincipen är – söndriga broscher, broscher som förlorat sin nål eller på annat sätt inte fungerar som brosch längre. Sedan kan jag ibland göra ett avsteg, broscher är omodernt och det finns massor därute!

Jag köper äldre ramar, letar på loppisar och ropar in ett och annat parti. De måste vara relativt små, de flesta broscher är ju inte så stora. Det enda svåra med småramar är att många av dem är gjorda för att stå och inte hänga. Men sedan måste det också stämma mellan ram och smycke, därför letar jag främst små ovala ramar i plast/trä (andra fördelen är att de i princip alltid är gjorda för att hänga). De är enklast, fungerar egentligen till alla typer av äldre broscher. Men en och annan gång får jag till det även med en ram i metall som tavlan högst upp…

2018-03-13 07.56.13

Bland tavlorna smög det in ett halsband också. Den här broschen hade tappat kroken som nålen ska fästa i men när jag synade den insåg jag att det fanns en annan krok som kunde användas för att sätta en kedja i. Så sagt och gjort, kedja kompletterad med ett par pärlor och vips så hade det blivit ett halsband.

 

Ibland måste man offra något…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Hittade ett så fint set i celluloid och metall med halsband, örhängen och matchande brosch. Troligen 40/50-tal. Tyvärr upptäcker jag, när jag synar det noga, att det fattas ett blomblad på halsbandet och broschen saknar ett blad.

Först blev jag förstås besviken men när jag funderat efter lite, rådgjort med lite andra nördar på en sida på Facebook som jag är med på om att restaurera och återbruka smycken, så har jag bestämt mig för att offra broschen eftersom den redan saknar ett löv (som jag dessutom inte alls vet hur det har sett ut) och använda den som ”reservdelslager” och prioritera att få ihop ett helt set med halsband och örhängen.

Kanske jag så småningom kan hitta på något kul med broschen – kanske ge den ett helt nytt utseende? Har fått kontakt med en tjej som gjuter plastdetaljer, kanske hon skulle tycka att det vore roligt att sätta dit helt andra färger? Vi får se, först ska jag se till att laga halsbandet.

Bröderna Neiger

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Om man gillar art deco-smycken, smycken från tidigt 1900-tal eller äldre smycken i egyptisk stil stöter man förr eller senare på namnet Neiger.

Äldre brodern Norbert utbildade sig inom smycken och startade en firma i källaren på deras föräldrars hem i Böhmen (som nu för tiden ligger i Tjeckien) i början på seklet. Det gick rätt bra så även yngre brodern Max anslöt sig. Från början designade båda bröderna smycken men efter första världskriget delade bröderna upp sig så Norbert drev firman och Max designade. Det gick bra, i mitten på 20-talet hade de 25 anställda och sålde över hela Europa och till USA.

3a091ad56f9c5f5873b0bc0af2b7d8c8

Typiskt för Neiger är vackra tjeckiska glasdetaljer och fint utsmyckade metalldelar, alltid i bra kvalitet. Deras smycken är tyvärr i stort sett aldrig märkta. Så helt säker kan man tyvärr aldrig vara…

Deras största succé kom när man öppnade Tutankamons grav 1922 och inspirerad av det gjorde Max smycken i ”egyptisk” stil, det som oftast kallas ”egyptian revival”. De gjorde även smycken med kinesiska mönster som också har blivit eftertraktade.

Tyvärr fick bröderna ett sorgligt slut… de var judar så de flyttade sin firma i början av andra världskriget i tron att det skulle vara säkrare men det var det tyvärr inte, de dog båda två i Auschwitz.

Ommöblering pågår…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Har varit lite dåligt med bloggandet den senaste tiden, kommer inte heller att bli så mycket bloggat de närmaste veckorna eftersom jag håller på att skaffa mig ett större ”lekrum” eller hobbyrum som kanske de flesta skulle kalla det.

Vi ska skifta runt lite i huset så att gillestugan kan bli hobbyrum. Då får jag ett betydligt större rum att breda ut alla mina ”pryttlar”, smycken och böcker på. Dessutom lite undangömt så jag kan ha det så framplockat jag vill utan att jag behöver se det hela tiden.

Det kommer att bli bra men det tar lite tid att komma dit när det är möbler som ska flyttas runt mellan rummen plus sådär en 2000-3000 böcker. För att inte tala om alla smyckedetaljer, lager med gamla söndriga smycken, knappar och allt annat som hör till min verkstad. Men jag försöker se målet, det blir bra, det blir bra…

Undersöker ett armband

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Köpte ett armband som både säljaren och jag tror är plast, det ser ut som trä men har en väldig tydlig ”plastkänsla” när man tar i det. Jag får också känslan av att det är äldre.

Men nu till 10.000 kr frågan – vad är det? Och är det gammalt? Det första jag gjorde när jag fick hem det var att testa det med Simichrome, ser väldigt mycket ut som bakelit, men det var negativt. Så det är det inte, så det kan genast räknas bort.

Så nästa steg blev att googla alla upptänkliga varianter på armband, plast, skuren dekor osv, osv men hittar absolut ingenting som har minsta likhet med detta armband eller material.

La ut bild i en ”plast-grupp” på Facebook och där fick jag ett förslag på ”pressat” horn. Spännande, det vet jag inte riktigt vad det är så det får bli steg två.

Fortsättning följer…

 

Ibland är det bra att gå tillbaka…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag är väldigt förtjust i ”blommiga” celluloid-armband från 30-40-talet (även broscherna). Har hittat några i färger och mönster jag inte hade innan (finns hur många varianter som helst, bara det är ett eget samlarområde).

2018-01-21 13.33.07

Så jag tänkte, jag tar fram de jag hade innan också så kan jag läsa på lite mer om dem och skriva om det. När jag gjorde det insåg jag att jag hade en katt bland hermelinerna.

Modern kopia

När man ser armbandet för sig kanske man inte reagerar men tillsammans med de andra syns (och känns!) det tydligt att det är något annorlunda med det. Armbandet har också en annan typ av blommor än de andra. Jag tror att detta är en senare kopia, försöker ta reda på hur sen en senare kopia är, är den från typ nu eller är kopiorna gjorda på tex 70-talet? Den passar i alla fall med största sannolikhet inte in i min samling. Men den är ju fin för det!

Den här typen av armband (och broscher) började göras i Japan tack vare att en stor ingrediens i den här typen av äldre celluloid är kamfer (man ska kunna få fram en doft av malkulor om man gnuggar det entusiastiskt). Man utvinner kamfer ur ett träd, som passande nog på svenska heter Japankamfer, som det fanns stora bestånd av på Formosa (Taiwan) som vid sekelskiftet tillhörde kejsardömet Japan. Så när celluloiden slog igenom, det var ju inte bara i smycken utan i princip allt som gjorts i elfenben, så blev Japan en stor leverantör och byggde upp egna fabriker för tillverkning. Förutom Japan tillverkades celluloid främst i USA och Tyskland. Men det var främst i Japan som ”blommiga” smycken gjordes.

De här armbanden kan vara skurna eller gjutna. Ofta kallas alla av den här typen för skurna men det är en sanning med modifikation, de flesta är gjutna – men – oftast skurna för hand för den sista finishen när den kommit från gjutformen.

Jag har en som jag faktiskt tror är helt skuren, insidan på denna är mycket ojämnare än på de andra… men även de gjutna får en viss känsla av skuret eftersom de är ”finskurna” på slutet, det gör att även två som gjutits i samma form inte nödvändigtvis måste vara exakt lika.

Många gånger är de inte märkta, de kan ha haft en lapp, varit märkt på asken osv. Men där det finns är den oftast inpressad, ibland med Japan, ibland Made Japan och ibland bara FOREIGN.

Celluloid 30/40-tal

De kan dessutom vara enfärgade i olika färger eller målade. De målade är handmålade vilket, precis som vid gjutningen, gör att de aldrig blir exakt lika. Det här var ju ingen superindustri där allt blev exakt, det är en av sakerna som gör dem så otroligt charmiga.

60-talets op-mode

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Alla som känner mig lite bättre vet att jag är en svart-vit person, svart-vit på det sättet att 80-90 % av min garderob är svart, vit, grå eller kombinationer. Vad är då naturligare att en del av min samling består av svartvita smycken?

Många av de svartvita smycken som jag har i samlingen kommer från mitten av 60-talet och det som kallades op-mode eller op-art.

Op står för optical art, alltså optisk konst eller optiskt mode. Op-modet innebar starka färger och svartvita mönster i grafiska former. Mycket A-formade klänningar, kortkorta kjolar, täta strumpor och stövlar eller skor med avskuren tå. Till detta bar man svartvita örhängen, ofta stora, och/eller svartvita halsband och armband. Detta var ungdomens, Swingin London och Mary Qwants storhetstid, innan Flower Power tog över modet.

Det knepiga för en samlare som mig, som vill ha smycken från 60-talet och tidigare, inte senare, är att svartvitt har återkommit i modet i flera omgångar så det är ibland rätt svårt att veta om smycket ”är från tiden” som det så fint heter. Men man får ta till det vanliga, känslan (lär dig av att titta på och hantera då mycket smycken du kan) av om det är äldre, lås, clips etc (tänk bara på att de kan vara bytta). På 60-talet hade många olika plaster kommit så själva materialet har man inte så mycket dateringshjälp av som man har på äldre smycken. Bläddra i böcker, leta på nätet osv, osv.

Har naturligtvis en del i samlingen som är tveksamma, omöjligt att alltid ha rätt, men de flesta är jag ändå rätt säker på är från 60-talet.

Mary Quant hade en blomma som slog igenom stort, vilket naturligtvis gjorde att det gjordes mängder med kopior… Kvinnan jag köpte detta halsband och ring från hävdar att det är Mary Quant men det är helt omöjligt att veta. Kedjan ser tveksamt ny ut på halsbandet men ringen är definitivt från rätt tid.

Tre olika halsband med matchande örhängen, de vänstra är likadana men med vita resp svarta större pärlor, de översta till höger är i samma stil och båda paren örhängen kan fungera till vilket som av dessa tre halsband. Det nedre setet till höger är lite mer ”blommigt” och kan vara lite mer på väg över till Flower Power.

Olika par med örhängen, alla typiska från tiden. De övre brukar också räknas in i det som kallas ”Space Age”, dvs en aning längre fram på 60-talet när allt skulle vara rymdinspirerat.

Armband hittar man en del men de man ser på modebilder från den här tiden är de stela till vänster, de tillhörde väldigt tydligt ”looken”.

2018-01-16 12.14.28

Broscher var helt ute för den som gillade op-modet, hela 60-talets mode var ju en ungdomsrevolt där man absolut inte skulle se ut som sina föräldrar och då tillhör nog broscherna det som man ansåg tillhör föräldragenerationen. Jag äger två men är osäker på ålder på båda…

Gjort klart

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu har jag gjort klart det som legat halvgjort så jag kan städa ”lekrummet” inför ett nytt år/ny säsong. Går ju liksom inte att städa bland alla ”småpryttlar” utan allt måste plockas tillbaka där det hör hemma. Tänkte gjort det innan jul men det hanns liksom inte med. Just nu ligger jag på soffan och håller på att hosta upp lungorna så jag får väl vänta till det här gått över.

Blev några ringar och några halsband som nu får ligga till sig lite. Ringarna är alla gjorda av udda eller söndriga clips. Halsbanden/hängen har båda varit sönder på något sätt.

 

2018-01-12 14.03.31

Ska också ägna mig åt att städa bloggen, börjar alltid året med stora ambitioner att jag ska sköta upplägg, hänvisningar, länkar etc löpande men det slutar alltid med att jag redan efter några månader har tappat kontrollen… suck. Så då får det bli en ordentlig insats en eller ett par gånger om året istället. Det är hög tid känns det som…