plast

Det närmar sig

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Äntligen har jag kommit så långt att jag så smått kan börja fixa i hobbyrummet (mitt lekrum kallar jag det). Ser rätt ok ut på ytan men det är en synvilla, det mesta känns mest intryckt i skåp och lådor så nu får jag ta en låda/skåp i taget och se vad som hamnade där…

Och jag kan så sakteliga börja öppna lådorna med samlingen! Måste bara fundera ut om jag ska plocka fram, fota och notera vad det är innan jag ställer det någonstans eller om jag ska plocka fram, försöka få fint i skåpen och sen ta ett smycke taget? Tanken är ju att få samlingen ordentligt katalogiserad nu när jag har chansen. Samtidigt kliar det i fingrarna att få fram den. Jag har fuskat lite med att göra ett ”art deco-skåp” (översta bilden) i hallen med en del av mina Jakob Bengel-smycken och lite annat.

Har investerat i tre stora och bra skåp så jag kan få fram mer av min samling, planen är skåp 1; från 1800-talet tom 20-talet, skåp 2; 30-40-tal och det tredje skåpet 50-60-tal. Om det funkar eller inte återstår att se. Hur jag ska förvara resten har jag inte riktigt löst än… Någonstans skulle jag ju vilja kunna visa lite av mina egna smycken också men hur det ska se ut eller gå till har jag inte heller ännu, en sak I taget.

Kommer längre och längre…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

… i mitt packande av samlingen. Hela det gigantiska skåpet är tömt och nu närmar jag mig de allra äldsta smyckena i samlingen som kommer att kräva extra omsorg att packa ner. Men först lite 30/40-tal.

Någon som sa blommor? Broscher med blommor för hela slanten, alla i celluloid och från 30/40-talet. Blommor går väl egentligen ur modet men just vid den här tiden var det väääldigt populärt med blommor.

Och lite mer blommor… Dessa är lite äldre än de ovan, definitivt 30-tal och kanske något äldre, någon/några kanske t.o.m. kan vara 20-tal.

Så mitt i alltihop hittade jag en låda med sjöhästar och ödlor… Mässing och galalith. Dessa är från samma tid, dvs 30/40-tal, men kan inte vara mer annorlunda. Några av dem är JHP (Jean Painleve) från Paris. Sjöhästarna är hans, ödlorna och den lite märkliga gripliknande figuren tillskrivs honom men är lite osäker på om det är rätt, till skillnad från sjöhästarna är dessa enbart märkta DEPOSE (betyder ungefär patent) Made in France. Men jag har sett sjöhästar som inte är märkta alls så det är rätt svårt att veta…

Lite blandat…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nerpackandet av samlingen fortskrider, längtar verkligen till dagen när jag kan börja packa upp den på ny plats! Då, när bruten och felopererad arm, husförsäljning och flytt ligger bakom mig kan jag äntligen fortsätta att skriva på min bok som just nu mest består av blandade spridda anteckningar…

Idag packar jag lite blandat, hittade en låda som diverse hamnat i och lite (väldigt få) nyinköp.

Första fyra fina broscher i lucite, 40/50-tal. Den charmiga hunden är jag särskilt förtjust i men de är fina på var sina sätt.

Älskar de här lite småknäppa hundbroscherna, särskilt när de gör ”människo-aktiviteter”. Alla i celluloid och från 30/40-talet, någon kanske tagit sig över till 50-talet.

De här har jag funderat mycket över, har några olika varianter i samlingen, denna med Shirley Temple bakom luckan. De är i celluloid och från 30- och 40-talet men är de tillverkade av ett smyckesföretag eller gjorde man dem hemma? Jag får känslan av hemmagjort men det kan vara helt fel – kanske kunde man skicka efter en ”byggsats” från en tidning eller något kanske?

Några art deco-smycken från 30-talet, fyra i bakelit, två galalith och en i celluloid. Lite olika i sitt uttryck men från samma tid.

Tre underbara silhuett-smycken, alla i celluloid och från 20-talet. Det är egentligen otroligt att så många av dessa överlevt till våra tider, celluloid, och särskilt de äldre, är ett skört material och just silhuett-smycken har många små sköra detaljer.

Inget är komplett utan att smyga in lite blommor också. Alla i celluloid från 20-talet (den avlånga med små blommor på) fram till 50-talet och allt däremellan.

Så avslutar jag det hela med två underbara skidåkare i celluloid från 40/50-talet 😊

Det går framåt!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Nu är det – äntligen – flytt på gång! Dröjer ett tag dock, troligen inte förrän efter sommaren. Men det innebär trots allt att det känns lättare att fortsätta packa ner samlingen när det finns något slags ljus i tunneln när den kan komma fram igen… Nu ska jag ”bara” hitta en bra förvaringslösning.

Idag är det lite fina armband som packas ner.

Fem armband, alla i bakelit och från 20/30-talet och art deco-tiden. Alla är elastiska och tyvärr behöver i stort sett alla träs om… Är ett sånt jobb som har väldigt svårt att bli av men dag ska det väl bli av, de kommer inte riktigt till sin rätt när de inte har någon ”stuns”.

Mer bakelit från samma tidsperiod, dessa är väl vad man kalla halvstela. Det gröna armbandet har jag dessutom lyckats hitta matchande örhängen, kan mycket väl vara så att det från början funnits fler delar.

Och så lite stela bakelit-armband. Väldigt typiska varianter, dels de släta som finns i många olika färger men den här gula och den brunmelerade som syns ovan på de halvstela är de absolut vanligaste. En annan variant jag hittar då och då är de med skuren dekor, oftast svarta. De två längst till vänster är ett nyinköp, de ligger i en rund ask. Har aldrig sett det förut, ska se om det går att klura ut om de legat i den från början eller om de bara råkade passa i den.

Så ytterligare två bakelit. Den vänstra skulle man kunna fördelas att tro är i celluloid, påminner ju mycket om alla dessa blommande armband som finns i celluloid men nej, den är skuren i bakelit. Det högra blir jag inte riktigt klok på, alla ”slantarna” är i bakelit och själva armbandet i okänt plastmaterial. Men det är inte det som är frågetecknet utan det är att det är så stort i omkrets. På den här tiden hade man mycket armband på överarmen men det brukar alltid vara stela armband men bäst vad det är stöter jag väl på en bild eller någon som vet.

Så till sist, armband i celluloid, är dock osäker på materialet i den längst upp till vänster, från 30- och 40-talet. Det som är lite lurigt är det med blå blommor till vänster i andra raden, det här är i celluloid men samma typ av blommor gjordes också ofta i ben. Det gäller även broscher och örhängen som man också hittar i detta mönster. Till sist bjuder jag på ett underbart gult armband som är som gjort för våren och påsken .

Ängla-orkester

~ helensjoy ~ 2 kommentarer

Blivit ägare till en urcharmig liten ängla-orkester. Försöker ta reda på om det kan finnas fler varianter med andra instrument men det är inte helt enkelt.

Jag har kommit så långt att de är i celluloid och från Tyskland, alltså inte Västtyskland, vilket innebär att de är före andra världskrigets delning av Tyskland. Så någonstans 30/40-tal. Dessa broscher är inte märkta men jag har sedan tidigare två av dessa änglar med fot som står i min bokhylla och de är märkta Made in Germany.

Jag har också upptäckt när jag letat att det inte bara finns broscher och små figuriner, eller vad man nu ska kalla dem, utan också med stjärnor och månar för att hänga (i julgranen troligtvis). Det förklarar nog varför mina broscher har ett litet hål för snöre, de tillverkades likadana och sedan skickades de iväg på olika håll i fabriken för att bli olika saker.

Förutom de sex jag har så har jag sett att det ska finnas betydligt fler, en som spelar flöjt, blåser i ett horn, spelar harpa, bastuba och dragspel. Och så klart en dirigent!

Utöver de olika instrumenten har jag upptäckt att de kan ha kort respektive lång ”klänning”, jag har dessutom sett en som håller en stjärna och en som klappar ett lamm. Och till sist finns de som diorama där de träffar St Nicholaus. Men alla dessa jag hittat har varit i form av hängen eller som liten figurin så om de finns, och i så fall vilka, i form av broscher vet jag så klart inte.

Det är ”bara” att hålla ögonen öppna och hoppas att snubbla på fler!

Undersöker ett armband

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Köpte ett armband som både säljaren och jag tror är plast, det ser ut som trä men har en väldig tydlig ”plastkänsla” när man tar i det. Jag får också känslan av att det är äldre.

Men nu till 10.000 kr frågan – vad är det? Och är det gammalt? Det första jag gjorde när jag fick hem det var att testa det med Simichrome, ser väldigt mycket ut som bakelit, men det var negativt. Så det är det inte, så det kan genast räknas bort.

Så nästa steg blev att googla alla upptänkliga varianter på armband, plast, skuren dekor osv, osv men hittar absolut ingenting som har minsta likhet med detta armband eller material.

La ut bild i en ”plast-grupp” på Facebook och där fick jag ett förslag på ”pressat” horn. Spännande, det vet jag inte riktigt vad det är så det får bli steg två.

Fortsättning följer…

 

Servettringar bakelit

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag samlar visserligen på äldre smycken i plast men ibland ramlar jag över något annat i äldre plastsmycken som jag faller för, som de här väldigt fina servettringarna i bakelit – dessutom kvar i sin kartong! Med största sannolikhet är de från 30-talet, det brukar de vara när de ser ut så här.

Ett skäl att jag ibland köper lite annat är, förutom att jag tycker det är fint, är att ha det som referens. Ju mer man ser och hanterar ett material,  ju mer känsla får man. Titta på bilder är nog så nyttigt men att ge händer och öga en känsla är oslagbart.

2017-05-04 08.59.33

För säkerhets skull testade jag dem även om jag var rätt säker på att det var bakelit. Dels hade de på alla sätt rätt färg och ”känsla” och dessutom har jag sett dem sälja sådana på Antique Road Trip.

Det råder verkligen ingen tvekan, mycket tydligt utslag i Simichrome-testet.

Testa plast i smycken, del 1 bakelit

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Hur vet man vad det är för plast i ett äldre smycke – och spelar det någon roll? Om du bara tycker ditt smycke är fint och inte bryr dig om ålder, värde eller andra kunskaper så nej, då har det ingen betydelse. Men är du intresserad av att veta mer om ditt smycke är materialet en viktig del.

Som jag skriver under rubriken Plastsmyckens material så brukar äldre plastsmycken vara av någon av följande tre; celluloid, bakelit och lucite. Dessa tre består egentligen av massor av olika plaster men eftersom det är smycken och inte kemi vi sysslar med så håller vi oss till de här tre.

Ett bra sätt att få en känsla för hur de olika materialen ser ut är att titta, titta och titta… I allt från böcker till min favoritplats Pinterest. Här har jag samlat bilder på smycken i de olika materialen för att få en känsla för hur det ser ut, Pinterestlucite, Pinterest celluloid, Pinterest bakelit. Finns i stort sett inga bombsäkra sätt att veta material men ett antal faktorer tillsammans så får man i alla fall till en kvalificerad gissning.

Hur tar man då reda på vilket material mitt smycke har? Jag börjar med bakelit som är det mest missuppfattade materialet. Tyvärr tror många att bara smycket är i plast och lite äldre är det bakelit. Inget kan vara mera fel, bakelit är en av de ovanligare plasterna i smycken som hade en relativt kort storhetstid, 30-tal och en liten bit in på 40-talet. Det är också därför ett äkta bakelitsmycke oftast kostar en del pengar. Men tyvärr också därför många vill att det ska vara bakelit…

Letat runt lite och hittade en blogg VaVoomVintage där det fanns en riktigt bra genomgång hur man gör. Här kommer en sammanfattning;

  1. Titta efter ”sömmar”, ett bakelitarmband eller annat helt i en och samma färg ska inte ha någon söm/kant inuti. Är det fler färger är det en annan sak.
  2. Titta på hur nålar, clips och annat är fäst. I de flesta fall ska de INTE vara limmade utan mer fastgjutna. Naturligtvis finns undantag – det kan ju dessutom vara lagat…
  3. Är bakeliten skuren, alltså någon form av mönster skuren i bakeliten,  ska man kunna se skrapmärken och liknande efter verktygen, kan tom ha gått någon liten flisa (bakelit är rätt ömtåligt), är det helt slätt är det nog en senare reproduktion. Finns det skrapmärken eller små flisor så ska färgen inunder vara samma färg som resten.
  4. Bakelit har en väldigt distinkt färg och yta. Den reflekterar ljuset men inte för ”skarpt”. Ytan ska vara väldigt slät, finns det orenheter etc är det troligen inte äkta vara.
  5. Färgen, bakelit kommer i ett antal ganska tydliga färger röd, grön, svart, smörkola, cremevit, orange, brun. Dessutom i mer marmorerade, ljust brun med mörka inslag (root beer), blekt gul (apple juice) och blå/turkos. Därutöver finns ett antal blandade färger, spenat med mörkare inslag tex.
  6. Vikt, bakelit är oftast tyngre än både modernare plast och annan plast från ”tiden”, tex celluloid eller lucite.
  7. Ljud, när två bakelitsmycken slår ihop uppstår ett speciellt ljud man kan lära sig känna igen, har med vikt och densitet att göra…
  8. Lukt, bakelit ska avge en speciell lukt av formaldehyd när man gjort den varm, gnid den varm med tummen. Inte alla som kan känna den men kan vara värt att försöka lära sig. Går också att spola med varmt vatten på den en stund och sedan lukta.
  9. Till sist kan man använda Simichrome-testet. Simichrome tror jag motsvarar det som, i alla fall förr hette Autosol – ett medel du putsar upp krom med. När du tar en klick på en tops och gnor på plasten ska den bli brun, är lite ljusrosa/skär från början. Ett tips är att tvätta plasten först så det inte bara är smuts…

Sedan finns det fler ”kemiska” sätt att testa men det känns som överkurs när man är intresserad av smycken, inte själva kemin…

.

Vilket fynd!

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Hittade de här roliga ljusmanschetterna helt i plast igår när jag var ute på loppistur. Var egentligen på jakt efter ett par helt ”vanliga” ljusmanschetter i mörkblått (så gammalmodig är jag att jag gillar ljusmanschetter) och när jag letade i lådan med ljusmanschetter så hittade jag de här helt underbara!

Jag kunde bara inte låta bli att ta med mig dem hem, att de dessutom i stort sett inte kostade något alls gjorde ju inte saken sämre.

Börjar bli hyfsad på att bedöma ålder på plastsmycken men ljusmanschetter? Bollade frågan lite med Annette som är duktig ”loppare” och hennes bedömning var minst 60-tal, några av dem eventuellt äldre. Det blev gårdagens riktiga fynd!

Lea Stein

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Köpte en brosch av Annette, en av dem som hjälper mig att nosa upp roliga plastsmycken, som såg väldigt annorlunda ut. När jag köpte den var jag mest fundersam över åldern, väldigt svårt att säga hur gammal den är.

På en promenad med hunden fick jag helt plötsligt för mig att det skulle kunna vara en Lea Stein, en fransk smyckeartist som är känd för hennes annorlunda, mycket typiska, plastsmycken. Så fort jag kom hem googlade jag på Lea Stein och ”boyshead” och visst hittade jag en likadan fast i lite andra färger.

lea-stein-figural-dark-blue-gavroche-chauffeur-boy-brooch-pin-french-resin-paris-a553279a59ffa7b4d63f65a6d8337b0a

Lea Stein är en fransk smyckeartist som började arbeta i en, för henne, väldigt typisk plastblandning (en slags akryl) på 60-talet. Hennes broscher i plast gjordes under två perioder, dels mellan 1969 och 1981, dels från 1991 och framåt. De görs alltså fortfarande, Lea Stein är still going strong. Hon är väldigt okänd i Sverige men välkänd och samlas framför allt i Frankrike, England och USA. På E’bay ligger tex denna pojke ute för 85 dollar.

Själv hörde jag talas om Lea Stein via min förkärlek för BBC’s olika antikprogram, i detta fall tror jag att det var Bargain hunt.

2017-02-10-08-01-39

Min brosch har fel nål/lås, den ska vara en lite v-formad nål och är nästan alltid signerad. Men jag ser att det är rätt kladdigt av lim runt fästet så jag tror helt enkelt att nålen gått sönder och den blivit bytt.

Så broschen blev ett riktigt fynd! Däremot är jag fortfarande väldigt osäker på åldern, i stort sett alla hennes broscher är gjorda efter 1969 och då är den ju per definition för ”ny” för mig!