Aldrig får man vara riktiga glad…

Efter en skön sommar med resor och lata dagar i sommarstugan så såg jag verkligen fram emot höst och ägna mig åt mina smycken och att fortsätta på min bok men det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig. Precis som för två år sedan sitter jag här med handen i paket, suck. Förhoppningsvis kommer jag inte vara ”handikappad” lika lång tid som förra gången eftersom det är vänster handled den här gången men det ställer ändå till vardagen rätt rejält.

Under tiden har jag i alla fall påbörjat ett annat stort projekt. Jag har, förutom en massa smycken, böcker, mycket böcker… När jag flyttade passade jag på att rensa eller snarare var tvungen, tvungen att ”banta bort” en av bokhyllorna som helt enkelt inte fick plats i lägenheten. Hade hela mitt bibliotek (ca 2400 titlar) upplagt på Librarything.com men var dum nog, eller hade inte tid/ork, att plocka bort de titlar jag rensade ut så nu har allt blivit en enda röra. Så nu har jag börjat om från början med att lägga upp mitt bibliotek igen. Bara att beta av en bokhylla i taget…

Det går framåt med flytten…

Själva flytten är klar och huset lämnat men sen är det ju det där med att komma iordning… Dröjer nog ett tag till innan jag lyckats skapa ett fungerande hobby/lekrum och ytterligare ett tag innan jag är framme vid samlingen, det är kartongerna längst in 😅 Men det går trots allt framåt, lite i taget.

Visserligen flyttar jag…

… Och samlingen är nerpackad men det betyder inte att Jakob Bengel-smycken passerar obemärkt.

Der här såldes som Jakob Bengel och det har alla kännetecken så det stämmer säkert.

Det andra halsbandet är ”skulle kunna vara” Bengel. Väldigt mycket i hans stil men kräver en del undersökande verksamhet för att komma närmare ett beslut om det är eller inte – oavsett vilket är det ett väldigt vackert halsband.

Blir att packa dessa väl och sen komma ihåg var jag gjorde av dem eftersom mitt hem just nu består, mer eller mindre, av kartonger. Två och en halv vecka kvar nu…

Ett steg framåt och två tillbaka…

Det här börjar bli tjatigt, så fort jag tycker det gått framåt så händer något nytt… Efter handledsfrakturen (tyvärr bröt jag bägge benen i handleden) i höger handled i våras har det varit en snårig väg framåt. Som följd av frakturen drabbades jag av något som så tjusigt heter De Quervains syndrom, enklare uttryckt senskideinflammation. Har haft väldigt ont och har hela våren och sommaren behövt använda handledsstöd. Både smärtan och stödet har begränsat min rörlighet och möjligheten till belastning av hand och handled. Till slut konstaterade läkaren att det inte fanns annat att göra än att gå in och snitta upp senskidorna för att få bort inflammationen. Fick besked att jag skulle få det gjort relativt raskt eftersom jag gått med det hela våren men, som med allt annat med denna förbaskade handled så blev det så klart inte så snabbt… Först tog det nästan en månad innan jag över huvud taget blev uppsatt för operation och då hamnade jag mitt i semestern och då görs inga såna ingrepp. Den 23 augusti skulle jag då äntligen få göra det, det är ett mindre ingrepp som görs med typ tandläkarbedövning på mottagningen. Började bli lite misstänksam eftersom det verkade ta för lång tid när jag fick be om extra bedövning. Till slut gick de och hämtade ”min” ortoped (han gjorde inte ingreppet) och visade honom någonting och hör honom säga ”den är helt av”. Sen blev det fullt pådrag – jag hade fått en nerv avskuren och det måste sys ihop inom tre dagar om man ska ha någon chans att få den hopväxt igen. När bedövningen släppte insåg jag att jag helt förlorat känseln i höger tumme, från snittet i handleden och upp. Så två dagar senare ligger jag på akutoperation och då visar det sig att ytterligare en nerv var halvt av, två andra var så hopklämda av en pincett att de fick säras. Dessutom var bara en senskida öppnad (av två) och inte ens den tillräckligt. Så läkaren som gjorde det första ingreppet hade definitivt ingen bra dag på jobbet… Så det blev gips igen några veckor, enorma nervsmärtor och hyperkänslig hud = huden gör ont att beröra. Om jag någonsin blir helt återställd eller hur lång tid läkningsprocessen tar är det ingen som vet. Håller på med beröringsövningar för att minska hyperkänsligheten i väntan på att kunna belasta hand och handled och träna rörligheten igen. De allra värsta anfallen av smärta kommer mer och mer sällan och jag har fått tillbaka känseln i en del av tummen så jag har ett vettigt grepp, jag får vara glad för det!

Har kunnat börjat fotografera så sakteliga så snart kommer det en uppdatering, eller flera, av ”fynden” jag gjort i sommar 🙂

Lite ljus i tunneln eller det kommer att ta tid…

Min brutna handled som borde vara läkt och klar sedan länge är det inte… Jag ska göra ett mindre ingrepp i augusti (av en krånglande tum-sena) men att handleden hamnat på ”sniskan” gör man inget åt förrän tidigast till våren – om jag fortfarande har besvär då. Så det är bara att gilla läget och försöka återgå, så gott det nu går, till det vanliga livet. Får jag bara tummen fixad hoppas jag det mesta av finmotoriken återvänder, värken och att vissa rörelser är svåra får jag bara leva med tills vidare.

Så lite loppisar och annat har det trots besvären blivit så det kommer lite uppdateringar de närmaste dagarna 😁

Gott Nytt År!

Med förhoppning om att vi alla får ett bra 2023! Själv ser jag fram emot lite nystart med nytt boende och förhoppningsvis mer ork och inspiration till det jag tycker är roligt. Det är trots allt en viktig ingrediens i livet – ha kul!

Och hur än livet gestaltat sig 2022 så kom ihåg;

Längtar så…

Blir tyvärr rätt lite pysslande med min samling för tillfället, varken skrivandet på boken eller katalogisering. Lite nytt har jag hittat enligt nedan men resten av samlingen är ”gömd” bakom möbler och saker som jag varit tvungen att flytta från två andra rum på grund av en tråkig vattenskada och dessutom lite andra avloppsproblem…

Och eftersom det står grejer överallt har jag heller inte ro att skapa nya smycken så det känns rätt trist. Längtar förtvivlat till när allt kring vattenskada och avlopp är fixat och jag ”får tillbaka” mitt hus (och mitt liv känns det som!) igen. Inte nog med två pandemi-år utan också snart ett år med hantverkare som går ut och in och allting i en enda röra, suck. Kan suga musten ur vem som helst men för mig, med lite andra utmaningar, gör att jag alldeles tappar styrfart. Men snart är det förhoppningsvis klart och det är sommar, även om inte den i år heller har mer än styrfart, då får jag upp farten in!

Fina halsband i plast kan man väl aldrig få för många? Särskilt inte härliga ”50/60-talare” i fina färger.

En siluett-brosch i celluloid och guldfärgad metall från 20/30-tal och två par örhängen från 60-talet helt i nyskick.

Och till sist två som kräver lite mer undersökning. Halsbandet skulle kunna vara 60-tal men också nyare, jag tror på 60-tal helt pga av lås och hur plasten ”känns” men kräver lite mer koll. Setet med hänge och örhängen såldes som bärnsten men jag är tveksam, tror mer på någon typ av plast. Men jag ska försöka använda det jag just lärt mig, bärnsten är ”elektriskt”. Ta en pappersnäsduk eller liknande och riv av en liten bit, gno smycket mot dina byxor eller något annat så du skapar statisk elektricitet och fastnar sen den lilla biten av pappersnäsduken är det bärnsten, annars plast. Jag såg detta tips på hur man testar bärnsten på Antiques Road trip på BBC men inte provat det än.

Stack emellan med en utflykt

Det är inte någon ände på bekymmer som behagar dyka upp, har knappt hunnit få ordning efter min stora källarrenovering förrän jag får en vattenskada i de rör jag inte dragit om, suck. Men så är det nu en gång det där med att bo i ett äldre hus, ständigt är det något.

Men jag fick i alla fall fylla på i den positiva vågskålen genom ett besök i Göteborg en solig dag. Jag hade blivit inbjuden att komma och titta på ett orört lager med äldre smycken, många i plast. Så otroligt gullig kvinna, tack Britt-Marie för en trevlig dag, och så mycket roligt – 50/60/70-tal importerat från Tyskland, Tjeckien och Österrike. Så naturligtvis fick en hel del följa med mig hem.

Det första jag såg var två halsband som matchade örhängen jag redan hade, det är så himla kul när det inträffar.

De här ”stjärnorna” tyckte jag var riktigt roliga. Fanns både som halsband, örhängen och broscher och några matchande set.

Inget lager är komplett utan en hel uppsättning klassiska clips-örhängen från 50/60-talet!

Några få broscher blev det.

Naturligtvis är ingen shopping komplett utan ett gäng halsband…