Lea Stein

Köpte en brosch av Annette, en av dem som hjälper mig att nosa upp roliga plastsmycken, som såg väldigt annorlunda ut. När jag köpte den var jag mest fundersam över åldern, väldigt svårt att säga hur gammal den är.

På en promenad med hunden fick jag helt plötsligt för mig att det skulle kunna vara en Lea Stein, en fransk smyckeartist som är känd för hennes annorlunda, mycket typiska, plastsmycken. Så fort jag kom hem googlade jag på Lea Stein och ”boyshead” och visst hittade jag en likadan fast i lite andra färger.

lea-stein-figural-dark-blue-gavroche-chauffeur-boy-brooch-pin-french-resin-paris-a553279a59ffa7b4d63f65a6d8337b0a

Lea Stein är en fransk smyckeartist som började arbeta i en, för henne, väldigt typisk plastblandning (en slags akryl) på 60-talet. Hennes broscher i plast gjordes under två perioder, dels mellan 1969 och 1981, dels från 1991 och framåt. De görs alltså fortfarande, Lea Stein är still going strong. Hon är väldigt okänd i Sverige men välkänd och samlas framför allt i Frankrike, England och USA. På E’bay ligger tex denna pojke ute för 85 dollar.

Själv hörde jag talas om Lea Stein via min förkärlek för BBC’s olika antikprogram, i detta fall tror jag att det var Bargain hunt.

2017-02-10-08-01-39

Min brosch har fel nål/lås, den ska vara en lite v-formad nål och är nästan alltid signerad. Men jag ser att det är rätt kladdigt av lim runt fästet så jag tror helt enkelt att nålen gått sönder och den blivit bytt.

Så broschen blev ett riktigt fynd! Däremot är jag fortfarande väldigt osäker på åldern, i stort sett alla hennes broscher är gjorda efter 1969 och då är den ju per definition för ”ny” för mig!

 

 

 

Barnsmycken från 50-talet

Den här veckan blev det barnsmycken i celluloid från 50-talet, möjligen början av 60-talet, för hela slanten. Ropade in ett parti med helt oanvända som legat nerpackade, troligen från en butik. Helt ljuvliga!

Fyra broscher med sagotema, har inte riktigt klurat ut vilka alla sagorna är bara. Snövit, prinsessan som kysste grodan men sen?

Lite maritimt…

Några fåglar/djur.

Och så till sist, förutom ett halsband också något som jag egentligen inte samlar på men som var så otroligt söta…

 

 

From overthere…

Kunde inte riktigt hålla mig så jag ropade in några smycken från Ebay, utbudet är betydligt större än vad jag hittar i Sverige – men också betydligt dyrare.

I USA är det dyrast och där finns också sedan länge en stor skara samlare och det märks, både på utbud och priser. I England finns det också ett hyfsat utbud, inte lika dyrt men framför allt blir inte frakten därifrån lika dyr.

Tre halsband som jag tror är 50/60-tal men kräver en del efterforskning.Möjligtvis är det orange halsbandet äldre. Material är troligen celluloid, både färger och utformning tyder på det, men även det kräver lite mer efterforskningar.

2017-01-24-11-23-24

Ett riktigt gammalt set, armband och brosch, i svart celluloid.  Jag tror (och det trodde säljaren också) att det här är från 20-talet – riktigt, riktigt fint. Armbandet behöver träs om men jag ska ju inte använda det så jag får väl fundera hur jag ska göra.

Senaste till samlingarna

Fyllt på samlingen lite, nya fynd kan jag knappt kalla dem eftersom en del av dem var rätt dyra… Tyvärr, för min plånbok, har jag börjat falla för lite smycken på Ebay- och de är inte precis billiga!

Först en brosch som ev skulle kunna vara i bakelit, har inte testat den ännu men jag har förhoppningar!

Ett gäng helt ljuvliga celluloid-broscher som sträcker sig från 20-talet fram till 60-talet.

Några halsband, de två högra är definitivt celluloid troligtvis från 30/40-talet men de två vänstra kräver lite mer ordentligt titt. Det övre är troligen lucite, celluloid är aldrig riktigt vitt, och det undre är troligen celluloid men skulle också kunna vara någon form av nöt eller möjligtvis ben.

Till sist ett gäng örhängen som alla mer eller mindre kräver lite funderande, de hängande röda är äldre än de andra, de pärlemorskimrande rosorna kan vara just pärlemor och inte plast…

Nöjd med senaste fynden

Igår blev det en loppisrunda och jag känner mig väldigt nöjd med mina fynd, särskilt halsbandet. Om det är som jag tror är det riktigt gammalt och gjort i celluloid men har inte gjort någon djupdykning än. Typiskt ett sådant fynd som det är spännande att börja leta efter tidsålder, material osv. Kul!

Så blev det några örhängen/clips också, troligen i lucite och 40/50-tal. Särskilt nöjd är jag med de blå rosorna, tror inte jag har några sådana… Kan inte nuläget vara lite svårt att veta eftersom jag inte har någon riktigt bra ordning på samlingen än, suck. Men det kommer det också så småningom.

Plastsmycken referensbibliotek

Nu har jag kommenterat åtminstone den delen av referensbiblioteket som rör plastsmycken, resten får komma en annan dag… Du hittar allt under rubriken Referensbibliotek.

Det man generellt ska tänka på när man letar efter böcker/läser om äldre plastsmycken är att samlandet av plastsmycken är mycket, mycket större i USA (även Storbritannien) än i Sverige så alla böcker som specifikt handlar om plastsmycken är på engelska. Finns över huvud taget ingenting på svenska. Jag hoppas/drömmer om att jag kanske kan bli så bra att jag kan skriva den boken en dag!

Många av böckerna har några år på nacken, och marknaden är väldigt annorlunda, så prisindikationer bör man bortser från – om man inte tänker sig köpa eller sälja via Ebay. Plastsmycken generellt, och bakelit specifikt, är väldigt mycket dyrare i USA än vad det är här, naturligtvis beroende på mängden samlare.

Jag använder bilder generellt, både från böcker och nätet, till att skapa en ”bank” i huvudet hur dessa smycken ser ut och ge mig en känsla för materialet. Det gör det lättare när jag är ute och letar eftersom väldigt få kan något om detta och därför finns det också väldigt få att fråga. Samtidigt är det ju också det som är det roliga!

Idag är det 60-tal

En sak som jag som samlare tycker mycket om är att köpa ett plastsmycke från någon som faktiskt vet när det är ifrån… och ändå roligare är det när det står på baksidan.

De här två är väldigt typiska ”60-talare” och med största sannolikhet är båda i lucite. Det gulsvarta halsbandet  har jag köpt direkt av kvinnan som burit det på 60-talet, armbandet har jag säljarens bedömning på.

Den här celluloid-broschen är kanske inte lika typisk för 60-talet utan är nog mer 50-tal men samtidigt, tack vare den underbara anteckningen på baksidan, så får jag veta när den är ifrån.

Det är ju inte bara väldigt kul att köpa och äga smycken i samlingen som man vet ursprunget till men det kan också sedan vara bra när man har ett annat smycke man har svårt att tidsbestämma genom att jämföra detaljer. Många smycken, inte bara plast, har sett mer eller mindre likadana ut i långa tider och då är det de små detaljerna som kan avslöja ålder.

Referensbibliotek

Året börjar med färdigstädad blogg, pust, länkar på plats och bilder klara. Nu när städningen var klar har jag lagt upp en ny sida, mitt referensbibliotek. Tanken är att de böcker jag använder som referenslitteratur plus bra länkar ska ligga under den sidan.

Jag hittar naturligtvis mängder med information på nätet men bland de enorma mängder information som finns där ute i cyberrymden så måste man veta vad man letar efter. Som ”bokmänniska”, älskar böcker, så måste jag ändå få bläddra lite, titta på bilder, läsa lite här och där – det är så kunskapen kommer!

Jag använder mig av både böcker om plastsmycken, vintagesmycken generellt och lite böcker om material. På svenska finns i stort sett bara böcker om ”fina” smycken, alltså allt från kungliga till äkta smycken och stenar. Vill man lära sig mer om bijouterier, och det är ju det jag ägnar mig åt, då måste man söka sig utomlands, främst USA där detta är ett stort samlarområde.

Är man road av smycken har man ändå glädje av även böcker om ”fina” smycken, de ger en bild av modet och hur smycken såg ut i olika perioder. Jag bläddrar också en hel del i böcker om mode och design/formgivning, de ger också en hjälp när man försöker få en bild av ålder på smycken. Och så antikböcker så klart, även om smycken är rätt styvmoderligt behandlat…

Plast och bärnsten

Jag är väldigt svag för brittiska tv-program och särskilt deras ”antik-program”. I tv 8 går ett program som heter Antique Road trip som jag ständigt bänkar mig framför. Tidigare gick det också, på någon av BBC-kanalerna, Bargain hunt som också var väldigt bra. Tyvärr slog man ihop lite kanaler och då försvann det, jag hoppas fortfarande att tv 8 ska köpa in det.

I alla fall såg jag ett avsnitt igår och lärde mig ett nytt sätt att skilja på plast och bärnsten, vilket kan vara VÄLDIGT svårt. Jag har redan lärt mig att bärnsten faktiskt luktar kåda (det är ju gammal kåda) om man värmer den men igår lärde jag mig att man också/eller kan testa med Coca-Cola!

Plast sjunker och bärnsten flyter i Coca-Cola. Allt går ju inte att stoppa ner i Coca-Cola men där det fungerar och man kan skölja av det efteråt så ska det vara ett mer eller mindre bombsäker sätt. Detta var en antikexpert som är duktig på smycken som sa det så jag bestämde mig för att tro på det. Har dock inte testat min nyvunna kunskap ännu…

Lite nytillskott till samlingarna

Så här mitt ibland julstökandet fotograferar jag lite nytillskott. Även om jag inte kategoriserar dem ser jag i alla fall att fotografera dem innan jag lägger dem till samlingen. Min samling börjar bli så stor att jag behöver bilder som stöd för minnet när jag är ute och letar efter mer.

Även om jag inte kategoriserar dem än kan jag nog ändå konstatera att det blev celluloid för hela slanten den här gången, de flesta äldre, 20-tal och framåt, de två högra broscherna är franska och från 20/30-talet och jag gissar att de små charmiga amorinerna ligger på ungefär samma tidsperiod. Även örhängena på den övre bilden ligger nog där, kanske 40-talet, övriga två broscherna är senare men kan ändå vara 40/50-tal.