Nu hoppas jag…

… på bättre tider. Känns som att så fort jag sätter mig med mina smycken, oavsett om det är samlingen eller mina egentillverkade så lyckas jag drabbas av något, suck. Men nu har jag i alla fall, som förberedelse inför att börja om med katalogiseringen av samlingen och förhoppningsvis äntligen fortsätta på mitt bokutkast, gått igenom mitt bibliotek.

Vad behöver man då veta/kunna för att vara duktig på äldre smycken lite generellt sådär? Jo, i mitt tycke måste man i grunden ha lite koll på modehistoria. Det är en viktig del i att bedöma smyckens ålder. Sen, för mig personligen, kommer mitt smyckeintresse ur ett allmänt intresse för mode och modehistoria. Och eftersom jag är en boknörd av födsel och ohejdad vana har jag så klart samlat på mig en mängd böcker i ämnet. Och en mängd äldre tidningar (!) men de får ni se vid annat tillfälle…

Visst kan man googla sig till massor med uppgifter nu för tiden men jag må vara en dinosaurie men jag tycker fortfarande att det är roligast att bläddra i en bok med vackra bilder. Så nedan kommer en ”förteckning” av mina böcker i ämnet och vad jag tycker de är bra för. Ingen särskild ordning.

Först tre stora praktverk om mode.

Mode, designernas århundrade, 665 sidor, utgiven 2001. Mycket fokus på modedesigners men upplägget är ett tio-tal i taget och vad som påverkadr och symboliserade modet just då, något som ju också påverkade smyckemodet. Även smycken nämns här och där och boken innehåller väldigt mycket bilder. Tung och stor men en riktigt bra översikt.

Hundra år av Mode, 209 sidor, utgiven 1998. Varje årtionde är uppdelat i Epok & tidsanda, aktuella ansikten, film & media, mode, hår & hattar, kosmetika, figur & underkläder, arbete & fritid. Inte särskilt smycken men en lite rolig genomgång med lite mer fokus på dåtidens kändisar.

Modet genom tiderna, 318 sidor, utgiven 1965. Mycket större genomgång i tid, sträcker sig från faraonernas Egypten till 1960-talet. Här dras hela sekel ihop vilket är kul läsning men kanske inte alltid någon hjälp om man vill ner på årtal. Mycket härliga bilder och modeskisser.

Alla tre är översatta från andra språk, dvs de handlar om europeisk tid och mode.

Bokfabriken Fakta serie modeböcker, från 1920- till 1990-talet, en bok för varje årtionde. De flesta på ungefär 65 sidor och utgivna på 90-talet. Lättsamt, lärorikt och mycket härliga bilder. En kul grej är en ordlista i slutet på varje bok och dessutom en sida sammanfattning av större händelser och händelser inom modet. Översatt.

Modebibeln, den svenska. 255 sidor, utkom 2012. Även om den har som underrubrik 1867-nu är fokus på lite mer ”modern” modehistoria, mycket 60-tal och framåt. Kanske inte den viktigaste boken om man är intresserad av äldre mode men ändå intressant ur ett svenskt perspektiv.

History of 20th century fashion. Engelsk och eftersom engelsmännen har ett annat sätt att uttrycka det handlar den om 1900-talets mode. 320 sidor, den här upplagan kom ut 2001. Kanske lite mycket fokus på engelskt mode och butiker för oss men mycket roliga bilder. Kanske inte heller den viktigaste boken att ha i sitt modebibliotek.

Modeboken 1900-2000, 285 sidor, utkom 2001. Lite hoppig och ibland lite märkliga val av bilder (från fel årtionde) så är det ändå en hyfsat bra översikt över modets växlingar, ett årtionde i taget. Och eftersom det här är en svensk bok så är referenserna så klart fler till svenska förhållanden. Men smycken lyser med sin frånvaro.

Två underbara böcker om vår lite ”modernare” modehistoria sett ur postorderkatalogernas och tekoindustrins underbara värld.

Postordernostalgi, 200 sidor. Nästan bara bilder, väldigt lite text men hög retro- och nostalgifaktor. För mig, som sysslar med smycken från 60-talet och bakåt, är det lite för mycket ”nytt” men ändå en väldigt rolig bok att ha i sitt bibliotek.

Finns i fler färger och storlekar, svensk konfektion, en historia. 375 sidor, utkom 2024. Har ett litet annorlunda upplägg, den är inte upplagd på olika tidsepoker utan gör snarare nerslag i olika delar. Gör ibland det lite svårt att hänga med om när i tiden olika saker hände. Men eftersom det inte kommer ut så mycket modeböcker med svenskt perspektiv så är den rolig att ha. Smycken lyser dock med sin frånvaro.

Några böcker om designer, jag är väldigt förtjust i Katja of Sweden (äger 6 olika klänningar) och jag är nödvändigtvis inte så förtjust i Coco Chanels kläder men tycker däremot att hon var en väldigt spännande person. Men jag är mer intresserad av mode som helhet och den tid som den är skapad i och inte nödvändigtvis vilka de olika modeskaparna är.

Två lite annorlunda böcker i modebiblioteket.

Fashion sketchbook 1920-1960, 128 sidor, utkom 1976. Engelsk bok som är precis vad den heter, skisser av modet från 1920 till 1960 (eg 1959 eftersom 60-talet inte är med). Klänningar, dag och kväll, underkläder, dräkter, kappor och accessoarer. Lite smycken har smugit sig med. Kul att kunna se detaljer på kläderna på ett sätt som är svårt på ”vanliga” modebilder.

Klassiska klippdockor, 130 sidor. Klippdockor som varit i Hemmets Journal. Bok med hög nostalgifaktor med alla sorters klippdockor, allt från Abba till Barnen på saltkråkan. Klippdockor säger mycket om modet.

Svart som… ideer och tankar kring svarta kläder. 160 sidor, utkom 2000. En lite annorlunda modebok om svarta kläder. Spännande tankar och en del fina bilder. Kanske inte den viktigaste boken i mitt modebibliotek.

Kvinnligt mode under två sekel, 190 sidor, utkom 2001. Titeln är lite missvisande, den handlar i grund och botten om tjugosju handsydda dräkter/klänningar som finns i Kulturen i Lunds samlingar. Det som är väldigt roligt med den här boken är alla sömnadsdetaljer som man verkligen får se i detalj. För den modeintresserade är den här boken kanske inte så väldigt spännande men för oss som också är roade av sömnad och textilt arbete är den väldigt intressant.

Jag som är 60-talsnörd har naturligtvis några böcker om 60-talsmode. Alla tre engelska. Inga tungviktare i modehistoria utan bara några böcker med härliga tidstypiska bilder.

Så, till sist två härliga böcker att bara frossa i.

Nordens Paris, NK:s Franska damskrädderi 1902-1966, 238 sidor, utkom 2021. Här får man en inblick i den fina salongerna i Sverige och kan frossa i bilder av alldeles underbara kläder. Men också lära sig hur det fungerade på ett ”haute couture”-skrädderi. Jag har en personlig koppling till den här boken, jag är ägare till en klänning från NK:s Franska som var med till bedömning om den skulle vara med i boken och/eller på den utställning som var på Nordiska museet. Tyvärr kom den inte med men det var ändå roligt att vara med på ett hörn.

Ruths garderob, en modehistoria, 186 sidor, utkom 2022. Kul att se vad en lite mer vanlig (vanlig och vanlig, hon var ändå societet, hon var borgmästarinna i Mjölby) hade för kläder och var hon hittade sin inspiration till vad hon skulle bära. Tyvärr är det lite för ”konstnärliga” bilder av kläderna för att boken ska vara riktigt bra.

Ute och reser

Blivit liiite lite pyssel med samlingen och med mina smycken på ett tag nu. Jag har ägnat mig åt att försöka få ordning på mina två sommarhus denna ack så trista, kyliga vår men jag har också ägnat mig åt en och annan resa, korta dagsturer men också att leka Hercule Poirot och kryssa över Atlanten.

Jag och en god vän har korsat Atlanten på Queen Mary II med start i Southampton och mål i New York. Båten tar dig tillbaka till art deco-perioden och du känner dig som du verkligen var ute med Agatha Christie eller nån…

Att man sen dessutom kommer in till New York tidig morgon och möts av frihetsgudinnan och Manhattans skyline gör ju inte saken sämre. Har man dessutom, som jag, släktingar som emigrerat och gjort båtresan över Atlanten, dock inte så lyxigt, känner man historiens vingslag.

Hoppas er vår & sommar varit bra hittills och att den fortsätter så. Jag väntar och hoppas på lite mer sammanhållen värme än vad vi fått hittills och sen när hösten väl kommer dyker jag ner i min smyckesvärld igen.

Så här inför julen…

Så här inför julen har jag fotograferat lite av mina fina äldre julsaker, finns inte mycket som slår charmen och känslan i de gamla julsakerna. Med dessa bilder önskar jag er alla en fin jul, på vilket sätt ni nu väljer att fira den på!

Vilken gran som helst blir finare!

Mina viktigaste, arvegods och barndomsminnen ❤️

Packa upp eller inte?

Tyvärr har min skadade handled fått en annan följd än den rent fysiska. Jag bestämde mig förra året för att sälja huset och flytta men försäljningen blev försenad pga mina avloppsproblem som jag var tvungen att lösa först…

I november såg det i alla fall äntligen ut som problemen var lösta och planen blev att allt skulle vara klart för försäljning och att huset skulle läggas ut direkt efter helgerna i januari. Så parallellt med styling, fotografering och allt annat smått och gott man måste göra i samband med försäljningen så började jag också förbereda en flytt. Har man bott på samma ställe i snart 30 år kräver det en hel del! Har redan bestämt mig för att köpa hela flytten men samlingen vågar jag inte överlåta åt någon annan att packa så jag började så smått packa ner den i småkartonger som kunde staplas på ett bra sätt i flyttkartonger.

Januari kom och huset kom ut till försäljning, då hände två saker – marknaden fullständigt dog och jag bröt handleden. Att man dessutom i samma veva upptäckte att jag hade magsår gjorde ju inte saken bättre… Jag bestämde mig på stående fot att pausa försäljningen och försöka bli någorlunda frisk först (och vänta in liiite bättre fart på bostadsmarknaden).

Tiden går och även om jag fortfarande tänker flytta och jag så smått förbereder för att prova lyckan på bostadsmarknaden i vinter eller till våren så sitter jag här med en halvt nerpackad samling och mycket ”smycke-attiraljer” undanstoppade i skåp och lådor.

Så den stora frågan är – ska jag packa upp igen eller låta det vara nerpackat?

Jag vill katalogisera samlingen när jag packar upp dem på nytt ställe. Jag kan visserligen ta upp skrivandet av boken utan att se samlingen men det känns svårare och inte lika roligt.

Jag har inte kunnat hålla på med mina egentillverkade smycken på länge men känner att finmotoriken fungerar hyfsat nu, men när hälften är nerpackat är inte det heller roligt…

Så blev de som nya…

Med diskmedel och Svinto blev de som nya. Efter att ha legat i en burk med tättslutande lock (delvis för luktens skull, har du möjlighet att vara utomhus så var det) med färgborttagningsmedlet plockade jag fram dem, la dem i varmt vatten med diskmedel. Tillsammans med en svamp och Svinto fick jag bort de sista färgresterna.

Nu är det bara att använda dem, det är väl inte regelrätt återbruk men jag har i alla fall räddat något som annars hade kastats eftersom det verkligen inte såg ut som man skulle kunna använda dem igen…

Har man inget annat för sig…

… kan man alltid ägna sig åt att få bort några hängare från en bräda. Brädan med hängarna skruvades ner i samband med renoveringen av källaren och jag har hela tiden tänkt att spara de äldre hängarna som sitter på. Men när jag skulle börja skruva insåg jag att skruvarna var övermålade med flera lager tjock (plast-) färg så jag kom inte ner i spåret med skruvmejseln. Dessutom en massa kladdig färg på själva hängarna. Rotade i ”bra att ha-skåpet” och hittade en burk med färgborttagning.

Färgborttagning är en underbar produkt förutom att det är svindyrt och luktar fruktansvärt starkt. Men oftast tycker jag ändå att det är värt det. Men jag rekommenderar att du håller på med det utomhus eller i ett garage eller så, tar evigheter att vädra ut – säger jag som höll på i källaren och konstaterade att det inte var en särskilt bra idé.

I alla fall så var det på med färgborttagning, lät det verka ett tag – och ta da! skruvarnas spår blev rena och kunde skruvas av. På köpet fick jag dessutom bort nästan all färg även på hängarna.

Nu återstår att få bort färgen från alla hängarna, ner med dem i en burk med lock (för luktens skull) och låter dem ligga där ett tag och verka och hoppas jag får bort det mesta. Det lilla som sen ev blir kvar är enkelt att skrapa bort.

Senaste nytt

Hela den här situationen med alla problem med mitt hem har alldeles fått mig att tappa styrfart, all energi har gått åt. På grund av mina fysiska förutsättningar har jag inte den ork och stresstålighet jag brukade ha utan tar helt slut av sånt här. Det innebär också att det inte finns någon ork kvar till det jag egentligen vill lägga tid på, mina hobbies. Så jag har bestämt mig för att flytta och ha tid och ork till det jag tycker är roligt istället för att sköta ett krånglande hus.

Letar lägenhet för fullt, utmaningen är att hitta en lägenhet med äldre charm där alla mina äldre prylar och möbler passar in och mitt hobbyrum och min samling får plats – och inte minst mitt bibliotek! Eftersom jag dessutom har mina ryggproblem så får det max vara en trappa upp eller måste det finnas hiss… Den finns därute, det vet jag, men kan nog ta lite tid att hitta.

Under tiden ägnar jag mig åt att förbereda huset för försäljning, rensar och plockar undan. Ur mäklar/stylist-synpunkt får man inte ha ett sånt hem som mitt, fullt med gamla prylar, skyltdockor, vintagekläder och smycken överallt, så jag måste plocka undan och packa ner så mycket jag kan och ”tona ner” hela hemmet inför fotografering och visning. Rätt speciellt att få sitt hem utdömt som ”fel” – jag gillar det och det är faktiskt mitt hem! Men jag tittar på Vem bor här och tröstar mig med att sååå mycket prylar har jag inte…

En enorm utmaning inför flytten är hur jag ska packa min samling så den inte blir förstörd. Går och funderar och ska testa mig fram, mindre lådor i en stor? Och så mååånga såna?

Jag får nog tyvärr offra mitt gigantiska skåp där större delen av samlingen finns idag när jag flyttar, det är för skrymmande och tungt som bly, och skaffa mig något mer lätthanterligt men den stora frågan är vad? Vore roligt med något där mer visades upp men kan inte bara ha det, då får samlingen inte plats…

I väntan på inspiration

Pandemin lägger fortfarande sin tunga våta filt över inspiration och lust, när dessutom Svenska Kraftnät vill få igång diskussionen kring att expropiera mitt älskade sommarhus så tappar man styrfarten fullständigt…

Så vad göra? Jo, jag har en liten tjej i min omgivning som gillar att leka affär, bjuda på fika och sånt så jag gav mig på något som jag i ärlighetens namn alltid tyckt var lite fånigt – jag har virkat kakor, glass och lite mat!

Det finns mängder med beskrivningar om man googlar men för att nämna några har jag hämtat min inspiration från bla Fridas virk- och stickblogg, litenvirktant.se och Drops Design, garnstudio.com. Nu är jag ju som jag är, jag gör det mesta på fri hand, kanske använder jag mig av hur många maskor man ska börja med eller hur man ska öka för att få till formen men sen tröttnar jag på att följa mönstret och hittar på själv. Eller tar jag en bild och försöker helt enkelt göra en liknande. Den positiva sidan är att jag får använda min kreativitet, den negativa att jag aldrig riktigt kan göra två likadana eftersom jag skapar under tiden jag håller på och är väldigt dålig på att skriva ner vad och hur jag gör. Allt blir ju heller inte perfekt…

Blev i alla fall tre munkar, tre dammsugare, tre väldigt olika stora chokladbollar, två glass-strutar, en korv med bröd och en flaska Mer. Inte kanske de snyggaste som gjorts men de ska ju lekas med så då duger de nog. Och, sch, säg inget till någon men det var roligare än jag trodde…

Äntligen!

Nu är – äntligen – min renovering klar och jag kan börja ägna mig åt mina intressen istället för att jaga hantverkare… Nu ska huset ”bara” städas också, har inte blivit så mycket av den varan under renoveringen eftersom det har varit grejer överallt. Trots den rätt skumpiga vägen fram blev det väldigt bra till slut, värre kunde det knappast bli 🤣

Min kultiga 70-talstapet var tyvärr för skadad för att rädda men jag sparade en bit och ramade in för att den ska finnas kvar som en del av husets historia. Lite smycken ska naturligtvis visas upp i skåpet vad det lider.

Men om en vecka eller två när huset är städat så blir det fokus på smycken, fortsätter att katalogisera samlingen och hoppas på lite inspiration till mina egna smycken (pandemin la en stor våt filt över kreativiteten) och inte minst ska boken fortsätta skrivas – ser fram emot en härlig vinter fyllt med smycken (smyger kanske in lite sy-projekt också…).

Så kul det var!

Hoppas ni tittade på Gokväll i tisdags, jag hade i alla fall en otroligt trevlig/kul dag. Sedan önskar man ju alltid att man fått mer tid – jag hade enkelt kunnat fylla hela programtiden själv 😁 Jag är visserligen helt slut och har ont precis överallt men det var det verkligen värt!

Just att få breda ut sig och prata om det man brinner för, vad kan bli bättre än det? Jag tror och hoppas att jag fick fram det som var viktigast för mig att trycka på, att plastsmycken verkligen inte behöver vara/är skräp.

Nu har jag pratat om den där boken lite mer offentligt också… Ska bara se till att min stooora källarrenovering blir klar, den är inne på slutspurten, nu ska det ”bara” storstädas och inredas också. Men det är ju den roliga delen, ja inte städningen då men att inreda. Sen SKA jag sätta mig att skriva, har ju gjort ett upplägg så det handlar mer om disciplin och så klart om min fysiska status, hur mycket/lite jag kan sitta. Men jag känner mig rätt uppfylld med positiv energi, det här gav en riktig boost för självförtroendet, så det ger mig säkert den rätta ”puffen” för att verkligen komma igång.