Författare: helensjoy

Jean Painleve JHP

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jean Painleve var en fransk biolog, naturfilmare, motståndsman och en hel del annat, en riktig mångsysslare. I mitten på 30-talet skapade han, tillsammans med sin partner Genevieve Hamon, en serie mode-accessoarer med sjöhästen som tema. Sjöhästen var hans mest kända film och blev ett signum för honom. Denna serie såldes under namnet jHp, Jean Hippocampe Painleve. Det var bla scarfes, tyger och smycken.

Han öppnade flera butiker i Paris och runt om i Frankrike. Ska man vara säker på att det är ett smycke från Jean Painleve har det märkning enligt bild.

Smycken är tillverkade i mässing och galalith, en bakelit-liknande plast gjord på mjölk (!). Detta armband ingår i min samling. Har även två broscher med ”rätt” märkning.

Resten i min samling, inklusive mitt nyanskaffade armband, har ingen märkning alls eller enbart märkta Made in France. Det är i stort sett omöjligt att få reda på om dessa smycken också kommer från Painleve eller om det är kopior.

Jag har heller inte inte lyckats ta reda på om verksamheten återupptogs efter kriget, det startade 1936 och jag antar att det låg nere under andra världskriget men sen? Det dyker upp drakar och ödlor förutom sjöhästarna. Oavsett om de är märkta eller inte så säljs alla dessa som troliga jHp och i bra skick kan de kosta en del pengar.

Några missuppfattningar…

~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

Jag försöker sprida min uppskattning av äldre plastsmycken och jobba bort missuppfattningar och fördomar som sorgligt nog finns runt plastsmycken. Oftast är det roligt men emellanåt kan jag bli liiite trött. Idag ser jag tex ett halsband till salu där det står ”halsband i bakelit, OBS ej plast”. Så här kommer några av de större missuppfattningar och fördomar som finns;

1 All äldre plast är INTE bakelit – i verkligheten är smycken i bakelit absolut inte vanligast bland äldre smycken, det är celluloid. Det finns dessutom mängder av andra plastmaterial som liknar bakelit från samma tid, tex galalith (en plast som gjordes på mjölkråvara), isolit (uppfunnet av Perstorps Ättiksfabrik) och en mängd andra. Även material som många sorgesmycken är gjorda av som guttaperka, bog oak, ebonit misstas för bakelit.

    Tre exempel, armbandet till vänster är bakelit, halsbandet i mitten i galalith och till höger isolit.

    2. Bakelit ÄR plast det också. Vet inte riktigt var den idén har kommit ifrån att bakelit inte skulle vara plast men troligen handlar det bara om att bakelit anses finare (och dyrare) och man vill inte att det ska blandas ihop med med den ”billiga” plasten.

    3. Plastsmycken kom på 60/70-talet. Jag möter ofta den fördomen när jag berättar om min samling och de undrar varför jag samlar sånt ”skäp”. Det man ser framför sig är all den billiga plasten vi blev översköljda med på 70-talet. När jag berättar om plastens historia från 1800-talet och framåt bli i princip alla väldigt förvånade. Det är rätt märkligt egentligen att det rent generellt finns så lite kunskap om ett material som är så väldigt närvarande i vår vardag. Plastsmyckens historia går ju parallellt med plastens historia.

    4. Plastsmycken är skräp och av dålig kvalitet. Visst finns det plastsmycken som är av dålig kvalitet, mycket av det som kom på 70-talet ligger väl inte direkt högt på kvalitetslistan men tittar man bakåt så finns det plastsmycken av väldigt hög kvalitet. Även under perioden 60-80-talet gjorde många av de stora modeföretagen smycken i plast av väldigt hög kvalitet.

    5. Plastsmycken kan man bara slänga eller lägga i barnens leklåda när man går igenom någon äldre släktings smyckeskrin. Gör inte det! Låt hellre någon som kan/vet något om äldre plastsmycken att titta igenom vad som finns. Visst finns det smycken du glatt kan låta barnen leka med men det kan också finnas smycken som kan vara värda rätt många hundralappar…

    Städar ett av smyckeskåpen…

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Bestämde mig för att mitt skåp med mina ”finaste” var i behov av att dammas så jag tänkte passa på att samtidigt katalogisera dem. De flesta smycken i skåpet är 20/30-tal med några undantag. Börjar så smått med bottenplanet.

    Först två armband I bakelit och mässingsfärgad metall. Båda från 30-talet. Båda är relativt ovanliga men den högra har jag aldrig ens sett på bild någonstans.

    Två hängen av Titti Wendt i Perstorps isolit och silver, både daterade 1943. Fördelen med att hon använde silver tillsammans med isolit ät att de nästan alltid är märkta till skillnad från andra plastsmycken. Hennes smycken är relativt ovanliga och det kan vara svårt (och dyrt) att hitta smycken ute till salu.

    Den här ringen vet jag tyvärr mycket lite om, har letat och letat men inte hittat någon som helst information. Min gissning är att den är från 20/30-talet, mycket beroende på utseendet. Är dessutom väldigt osäker på material men har ändå landat i att jag tror det är celluloid. Troligen en ring för en herre pga av storleken.

    De här underbara armbanden från 20/30-talet är väldigt mycket art deco. Kallas vanligtvis för ”railway” på grund av modellen. Båda i kromliknande metall (väldigt typiskt för tiden) och en plast jag är lite osäker på men som är väldigt ”bakelit-lik” så troligen galalith. Åtminstone det vänstra är tillverkat i Tyskland och galalith var en ganska vanlig plastsort där samtida med bakelit.

    Fortsättning följer…

    Aldrig får man vara riktiga glad…

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Efter en skön sommar med resor och lata dagar i sommarstugan så såg jag verkligen fram emot höst och ägna mig åt mina smycken och att fortsätta på min bok men det blir verkligen inte alltid som man tänkt sig. Precis som för två år sedan sitter jag här med handen i paket, suck. Förhoppningsvis kommer jag inte vara ”handikappad” lika lång tid som förra gången eftersom det är vänster handled den här gången men det ställer ändå till vardagen rätt rejält.

    Under tiden har jag i alla fall påbörjat ett annat stort projekt. Jag har, förutom en massa smycken, böcker, mycket böcker… När jag flyttade passade jag på att rensa eller snarare var tvungen, tvungen att ”banta bort” en av bokhyllorna som helt enkelt inte fick plats i lägenheten. Hade hela mitt bibliotek (ca 2400 titlar) upplagt på Librarything.com men var dum nog, eller hade inte tid/ork, att plocka bort de titlar jag rensade ut så nu har allt blivit en enda röra. Så nu har jag börjat om från början med att lägga upp mitt bibliotek igen. Bara att beta av en bokhylla i taget…

    Ute och reser

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Blivit liiite lite pyssel med samlingen och med mina smycken på ett tag nu. Jag har ägnat mig åt att försöka få ordning på mina två sommarhus denna ack så trista, kyliga vår men jag har också ägnat mig åt en och annan resa, korta dagsturer men också att leka Hercule Poirot och kryssa över Atlanten.

    Jag och en god vän har korsat Atlanten på Queen Mary II med start i Southampton och mål i New York. Båten tar dig tillbaka till art deco-perioden och du känner dig som du verkligen var ute med Agatha Christie eller nån…

    Att man sen dessutom kommer in till New York tidig morgon och möts av frihetsgudinnan och Manhattans skyline gör ju inte saken sämre. Har man dessutom, som jag, släktingar som emigrerat och gjort båtresan över Atlanten, dock inte så lyxigt, känner man historiens vingslag.

    Hoppas er vår & sommar varit bra hittills och att den fortsätter så. Jag väntar och hoppas på lite mer sammanhållen värme än vad vi fått hittills och sen när hösten väl kommer dyker jag ner i min smyckesvärld igen.

    Clips-broscher

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Letade länge efter ett svenskt namn på dressclip, som de heter i England, då har man glädje av en samling äldre tidningar. På den tiden, vi pratar 30-tal, var vi ju inte så ”svengelska” som vi är idag så jag tänkte att det måste ha funnits ett svenskt ord. Efter mycket letande hittade jag en annons där de kallades clips-broscher så det är vad jag kallar dem. Försökt hitta annonsen igen men har tyvärr lyckas jag inte lokalisera den så jag kan inte visa upp ”beviset”…

    Clips-broscher användes i urringningen på klänningen, fram eller bak. Ofta i par men inte alltid. Tänk Hollywood och glamorösa ”slinkiga” långklänningar. Väldigt art deco. Det är ett rätt speciellt smycke, de existerade endast i princip på sent 20-tal och 30-talet. De känns igen på det långa ”clipset” med piggar på baksidan. Icke att förväxla med sko-clips som har mycket kortare clips och oftast lite vassare piggar.

    Jag har naturligtvis bara clips-broscher i plast, eller med plastdetaljer, i samlingen men det är lika vanligt att hitta dem i metall, oftast med stenar. Om de också existerade i ”finare” material, guld och silver med äkta stenar, är mer än vad jag vet men jag tror inte det var så vanligt eftersom jag aldrig sett någon. De var nog mest bijouterier som användes för att förändra eller piffa upp en klänning.

    Clips-broscher i bakelit, några med kromdetaljer eller detaljer av mässingsfärgad metall. Tre av dem är sk ”reversed carved”, dvs de är skurna och målade från baksidan för att skapa en 3D-effekt.

    Clips-broscher i celluloid. Några från Japan, några från USA. De i snörliknande utförande kallas spagetti-broscher.

    Och till sist ett antal i galalith, ett bakelit-liknande plastmaterial gjort på mjölk (!). Många av dem med metalldetaljer, många i väldigt typisk art deco-stil. Den längst upp till vänster är från Jean Painleve, Paris. Du kan läsa mer om honom i ett tidigare inlägg.

    Äntligen!

    ~ helensjoy ~ 2 kommentarer

    Mina egna smycken har tyvärr fått ligga på sparlåga länge, först pga ett fall som resulterade i att jag bröt handleden (höger så klart) med gips och rehab för att få en fungerande hand igen. Men värken försvann inte utan jag hade också lyckats få en senskideinflammation som följd av skadan. Litet ingrepp som skulle ta en kvart och sen skulle äntligen jag vara hyfsat återställd. Men tji fick jag, läkaren som gjorde ingreppet lyckades istället med att skära av nerver till tummen så jag förlorade all känsel där. Ny operation, nytt gips och ny rehab.

    När jag äntligen blivit så återställd som jag kommer att bli bestämde jag mig för att lägga ut huset till försäljning. Alla ni som flyttat från ett hus efter 30 år till en lägenhet vet vad jag talar om, det är ett enormt arbete. Är man dessutom, som jag ensamstående med allvarliga ryggproblem, är det något som verkligen tar all ens energi och ork. Nu har jag äntligen flyttat, fått allt i ordning och landat i mitt ”nya” liv.

    Jag vet inte hur det är med er andra men jag behöver ro för att skapa, jag kan inte ha allt för mycket störelement runt mig. Så nu som först känner jag mig redo. När man kommer in i ”flowet” försvinner tid och rum, det är en alldeles speciell och underbar känsla som jag verkligen saknat.

    Hattprydnader i plast

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    I min samling ingår några hattnålar men framför allt har jag ett antal som i England kallas för ”hatflash”, har letat i gamla svenska tidningar efter någon annons men inte lyckats hitta vad de kallades i Sverige så jag kallar dem helt sonika hattbroscher. Precis som med clips-broscher fanns dessa en relativt kort period, kopplade till hattmodet. Tidigt 1900-tal så var hattarna gigantiska med mängder av utsmyckning, dessutom hade kvinnor stora håruppsättningar under den stora hatten så då krävdes det hattnålar för att hålla hatten på plats och dessa finns i mängder av olika varianter, långa och korta, mer eller mindre utsmyckade.

    Sen kom 1920-talet och allt ändrade sig, kvinnor klippte håret och hattarna blev istället små och smet nära in på huvudet, klockhatten, turbaner och liknande gjorde entré. Och då kom även hattbroscher, specifikt gjorda för att fungera på en hatt. De har nål utan lås, ibland helt raka eller ibland med en slags ”krok” och själva broschen är rundad för att sitta fint och sitta tätt intill på en hatt. Dessutom är de rätt ofta, dock inte alltid, lite ojämna på baksidan som jag antar är till för att den ska hålla sig på plats.

    Jag har aldrig hittat någon hattbrosch i något annat material i celluloid, oftast med glittrande stenar. Materialet beror nog både på att celluloid är den vanligaste plasten i smycken vid den här tiden och att det var en lätt plast som gjorde det enkelt att få den att sitta fint på en hatt tänker jag. Absolut vanligast är svart med stenar men finns i flera varianter.

    Jag tror att de flesta som ser dessa idag tror att det bara är en brosch med annan typ av nål… Idag kan de definitivt användas som broscher men eftersom de oftast är ”skålade” så måste man hitta ett bra ställe, att tänka på är ju också att eftersom de inte har något lås kan de också vara lätta att tappa. De jag har tillhör samlingen så de används inte.

    I samlingen har jag också några som har skruv och en ”stopp” i änden, är osäker på om även dessa är hattbroscher eller om de är korta hattnålar… Två av dem är rundade men de andra två är platta i formen, lite mer letande kring de här återstår.

    Hur hamnade jag här?

    ~ helensjoy ~ Lämna en kommentar

    Nu är det dags för det enorma arbete det innebär att katalogisera samlingen ordentligt. Jag har påbörjat det ett antal gånger men aldrig lyckats ”hålla ut” men nu när samlingen är ordentligt genomgången och den dessutom är hyfsat tillgänglig på ett sätt den inte var när allt var i ett stort skåp så ska det verkligen bli. Min dröm är att skriva en bok men det känns som att ha en ordentlig överblick över samlingen känns som en förutsättning för det projektet.

    När jag ser samlingen fattar jag inte riktigt hur jag hamnade här… Hur kunde inköpet av ett armband för sisådär 15 år sedan landa i en enorm samling och väldigt mycket mer kunskap än jag hade från början? Mitt intresse för mode och smycken kanske? Min kärlek till gamla prylar? En ”samlargen”? Att älska att lära sig nya saker? Att triggas av udda kunskap som inte alla har? Eller kanske summan av allt det där?

    Jag kan i alla fall, så här 15 år senare, konstatera att jag har haft stor glädje av den där delen att triggas av sånt som är udda kunskap eftersom det gjorde att jag byggde upp samlingen medan det var ett totalt okänt samlarområde och plastsmycken på många sätt ansågs vara enbart skräp och något man kastade. Många plastsmycken var otroligt billiga och utbudet var hyfsat stort, även om även jag betalat en hel del för vissa rariteter. Men generellt har det både blivit betydligt dyrare och mindre mindre utbud nu. Gäller iofs second hand generellt, mycket, mycket svårare att hitta bra saker till vettiga priser numera oavsett om det gäller äldre smycken, äldre kläder eller prylar.

    Men tillbaka till katalogiseringen så ska jag försöka göra den med samma typ av upplägg som jag tänker mig boken så småningom, i någon slags tidslinje som också kopplas till modets utveckling. Oavsett upplägg är det ett enormt arbete, blir nog inte sysslolös på ett bra tag framåt…

    Tjoho, hela samlingen framme

    ~ helensjoy ~ 2 kommentarer

    Trodde knappt att den dagen skulle komma när hobbyrummet blev klart och hela samlingen uppackad från alla dessa smålådor jag förflyttat dem i. Men nu har det hänt! Men jag var tvungen att utnyttja varenda yta för att få fram hela samlingen. I ärlighetens namn ligger det fortfarande lite i plastbackarna under skåpen… Men jag tänker att när jag börjar katalogisera dem så kanske en del försvinner och jag kan banta ner den till att allt faktiskt är framme men jag får se. Det är i alla fall väldigt roligt att kunna visa den, väldigt nöjd med skåpen jag köpte. Men hobbyrummet ska ju ha plats med allt annat också…

    Har försökt att göra utställningen i åldersordning, skåp 1; från de äldsta fram till 1920-talet, skåp 2; 30/40-tal och skåp 3; 50/60-tal. Så exakt vetenskap är det inte men på ett ungefär. När det gäller 50/60-tal har jag mängder med örhängen och halsband som inte får plats i skåpet utan har fått stå överallt…

    Sen har jag dessutom ett skåp, som varit ett bestick-schatull, där alla siluettbroscher, alla brosch-clips, alla sorgesmycken och lite annat huserar.

    Dessutom har en del av de ”finaste” art deco-smyckena fått flytta in i ett skåp i hallen.

    Rummet är faktiskt inte bara till min samling utan också till allt annat jag ”leker” med, göra smycken, sy och laga och vad som nu dyker upp i hjärnan på mig….

    Så nu kan jag nog anse mig färdiginflyttad 😊