Plötsligt händer det – för att använda ett uttryck från reklamen. Jag hade två fina antika, mycket tunna, gröna glasvaser. En dag, för rätt längesedan, när jag dammade föll en av dem och krossades mot golvet. Jag blev väldigt ledsen eftersom de hade en familjeanknytning men det fanns ingen möjlighet att rädda den. Så paret blev en ensam vas…

Igår var jag på baklucke-loppis men hittade inget speciellt, varken det ena eller det andra, lite besviken cyklade jag hem. På vägen hem kommer jag förbi en lokal där jag sett en skylt om loppis men som aldrig varit öppet när jag kommit förbi. Nu var dörren öppen såg jag, så jag tänkte passa på tillfället och gå in och se vad det var för ställe – och där står den – vasen! En likadan illgrön tunn glasvas.

Jag tar den på stört men är inte alls säker på att den är likadan, varken färg eller storlek går ju att bedöma när man inte har den andra med sig. Sagt och gjort, en 50-lapp fattigare cyklar jag hem, fylld av förväntan – och den var likadan! Skiljer några millimeter i höjd men jag kan faktiskt inte svära på att de två jag hade var exakt lika stora heller. 

Så, plötsligt händer det faktiskt – min ensamma vas har fått en ny kompis!