Hur skilja på plast och andra material i smycken

Plast är inte alls det moderna material många tror. I slutet på 1800 och början av 1900-talet användes plast för att göra en mängd produkter som smycken och leksaker till elektriska delar och köksattiraljer.

De vanligaste tidiga plasterna är celluloid, bakelit, catalin,  casein och lucite. De har alla relativt distinkta kännetecken och det ska vara möjligt att lära sig att se/känna skillnad.

Först måste man lära sig att skilja plast från andra material. Det låter kanske dumt, de flesta tror nog att man vet hur plast är, men saken är den att glas/kristall, vissa typer av stenar, gummi och trä ibland kan blandas ihop med plast. Särskilt gäller det i mindre föremål som smycken och knappar kan det ibland vara väldigt knepigt att se/känna skillnad.

Plast är varmare att ta på än glas och de flesta stenar. Plast är också lättare än glas och sten. Man kan också lära sig att höra skillnad, glas och plast har tex väldigt olika ljud när man ”knackar” på det med nagel, penna eller något annat hjälpmedel. Övning ger färdighet, börja med sådana saker som du vet är det ena eller det andra och försök höra skillnad.

Om man vågar utsätta smycket eller vad det nu handlar om, i mitt fall smycken och ibland knappar, för en upphettad nål så är det ytterligare ett test man kan göra. En uppvärmd nål tränger in i plast men inte i glas eller sten. Man kan också känna distinkta lukter, gummi luktar just gummi, trä luktar ”brasa” och de olika plastmaterialen har oftast distinkta lukter.

Man kan uppnå samma luktupplevelse med att hetta upp föremålet i sig, antingen under rinnande hett vatten eller genom friktion, dvs att gnugga det tills det blir varmt. Beror ju på vad man vågar utsatta föremålet för.

Utrustad med en lupp kan man också komma en bit på vägen. Även här gäller övning ger färdighet. Använd saker som du redan vet vad det är för material och försök lära dig att se vad som skiljer olika material från varandra när man studerar dem på riktigt nära håll.

 

Virkad disktrasa

Läst och sett på så många ställen bilder och mönster på virkade disktrasor och tänkt att om det fungerar så är det ju ett bra sätt att virka upp restgarner. Känns dock inte helt säkert att det blir bra disktrasor…

Nu har jag i alla fall virkat en med lite mönster, blev rätt bra tycker jag.20160307_113122

Nu återstår att testa om det verkligen fungerar, ska virka några stycken till och leta fram några testpiloter som tillsammans med mig provar ett tag och ser om det är något att ha.

 

Galalith, ytterligare en sorts äldre plast

När jag är ute och letar information, bilder och kunskap om olika typer av äldre plastsmycken har jag stött på namnet Galalith, ett material som på bild lätt kan förväxlas med bakelit. Men – de har absolut ingenting med varandra att göra, se nedan.

Texten om Galalith har jag hämtat och översatt från den utmärkta bloggen Ruby Lane har (Ruby Lane säljer vintagesmycken), om du vill hittar du originaltexten här; rubylaneblog. Har tyvärr inte hittat någon svensk information, om det betyder att materialet inte funnits här eller om det funnits men heter något annat återstår att leta efter.

Galalith är namnet på en plast som utvecklades i Tyskland i slutet på 1800-talet. Galalith är gjort av casein,  ett mjölkprotein, och har också gett namnet. Grekiska för mjölk ”gala” och för sten ”logos”, alltså egentligen mjölksten!

Galalith startade som ett misslyckat försök att göra ett plastmaterial för att kunna ersätta svarta tavlan i klassrummet.

Tidigt på 1900-talet började framstående tyska och franska juvelmakare/smyckedesigner, som Coco Chanel och Jakob Bengel,Galalith_2_Jakob_Bengel

började använda materialet till smyckestillverkning på 1920 och 1930-talet. Eftersom mjölken var ransonerad under Andra världskriget gjorde att produktionen minskade för att sedan avstannat helt. Med införandet av nya plastsorter efter kriget återvann galalith aldrig sin forna popularitet.

Bakelite_French

I takt med det ökande intresse från samlare för antik-  och vintage-smycken i plast så ökade också priserna. Det har gjort att tillverkare har använt gamla formar och liknande men använt nya plastmaterial att göra smycken som ser gamla ut men inte är det. Rätt ofta kan man se att det kallas fransk bakelit men de har ju inte alls med varandra att göra.

Det är lätt att förväxla Galalith och bakelit men eftersom det är två väldigt olika material och stort samlarområde, framför allt bakelit, med ibland ganska höga priser så skiljer proffsiga säljare på de här materialen.

 

Fyller på bokhyllan

Har hittat ett par böcker som jag tycker passar mitt ”nya” liv och intresse…

2016-03-01 15.00.03

Först en bok som heter How to be a Jewelry detective. I den ska man få lära sig hur man ska kunna se om det är bijouterier eller finare stenar/material, hur man läser märkning, hur man med hjälp av baksidan, lås och liknande kan lära sig att utläsa ålder, hur man ser skillnad på plast och plastliknande material, enklare test för att kunna se om det är glas, stenkol/jet, bakelit etc. Om nu boken bara lär mig hälften är den definitivt värd pengarna!

2016-03-01 15.00.10

Nästa bok jag kostat på mig handlar om att lära sig känna igen olika material man kan stöta på när man håller på med antikt & kuriosa (i mitt fall mest det senare…). Jag köpte den i första hand för att den hade ett ganska stort avsnitt om olika äldre plaster men insåg att den faktiskt kunde lära mig en hel del även om trä, textil, glas, stenar,papper, metall och läder.

Så nu vet jag vad jag ska ägna mig åt den närmaste tiden på soffan!

Lägger ut lite på Tradera

Det här är nog det vackraste halsbandet som jag har haft ute till försäljning hittills…

Tänk Downton Abbey, tänk 1910-1920-tal. I superfint skick, inte en sten saknas. Om jag skulle ha ett bröllop i Downton Abbey-stil så vore det här halsbandet jag skulle vilja ha!

Som vanligt finns en länk under Försäljningsställen.