60-talets op-mode

Alla som känner mig lite bättre vet att jag är en svart-vit person, svart-vit på det sättet att 80-90 % av min garderob är svart, vit, grå eller kombinationer. Vad är då naturligare att en del av min samling består av svartvita smycken?

Många av de svartvita smycken som jag har i samlingen kommer från mitten av 60-talet och det som kallades op-mode eller op-art.

Op står för optical art, alltså optisk konst eller optiskt mode. Op-modet innebar starka färger och svartvita mönster i grafiska former. Mycket A-formade klänningar, kortkorta kjolar, täta strumpor och stövlar eller skor med avskuren tå. Till detta bar man svartvita örhängen, ofta stora, och/eller svartvita halsband och armband. Detta var ungdomens, Swingin London och Mary Qwants storhetstid, innan Flower Power tog över modet.

Det knepiga för en samlare som mig, som vill ha smycken från 60-talet och tidigare, inte senare, är att svartvitt har återkommit i modet i flera omgångar så det är ibland rätt svårt att veta om smycket ”är från tiden” som det så fint heter. Men man får ta till det vanliga, känslan (lär dig av att titta på och hantera då mycket smycken du kan) av om det är äldre, lås, clips etc (tänk bara på att de kan vara bytta). På 60-talet hade många olika plaster kommit så själva materialet har man inte så mycket dateringshjälp av som man har på äldre smycken. Bläddra i böcker, leta på nätet osv, osv.

Har naturligtvis en del i samlingen som är tveksamma, omöjligt att alltid ha rätt, men de flesta är jag ändå rätt säker på är från 60-talet.

Mary Quant hade en blomma som slog igenom stort, vilket naturligtvis gjorde att det gjordes mängder med kopior… Kvinnan jag köpte detta halsband och ring från hävdar att det är Mary Quant men det är helt omöjligt att veta. Kedjan ser tveksamt ny ut på halsbandet men ringen är definitivt från rätt tid.

Tre olika halsband med matchande örhängen, de vänstra är likadana men med vita resp svarta större pärlor, de översta till höger är i samma stil och båda paren örhängen kan fungera till vilket som av dessa tre halsband. Det nedre setet till höger är lite mer ”blommigt” och kan vara lite mer på väg över till Flower Power.

Olika par med örhängen, alla typiska från tiden. De övre brukar också räknas in i det som kallas ”Space Age”, dvs en aning längre fram på 60-talet när allt skulle vara rymdinspirerat.

Armband hittar man en del men de man ser på modebilder från den här tiden är de stela till vänster, de tillhörde väldigt tydligt ”looken”.

2018-01-16 12.14.28

Broscher var helt ute för den som gillade op-modet, hela 60-talets mode var ju en ungdomsrevolt där man absolut inte skulle se ut som sina föräldrar och då tillhör nog broscherna det som man ansåg tillhör föräldragenerationen. Jag äger två men är osäker på ålder på båda…

Ibland blir det fel…

Ropade in ett set med halsband och örhängen i svart-vit plast från 60-talet som jag förälskade mig i. Inte nog med att det var äldre plast, det var dessutom svart-vitt. De som känner mig sedan länge vet att jag är tokig i allt svart, vitt och alla kombinationer emellan!

Men döm om min besvikelse när jag fick hem det – örhängen i plast, halsband i glas. Nu var säljaren väldigt bussig och vi kom överens om en deal, hon trodde absolut att det var plast. Så ingen skugga över henne.

Tyvärr är det en av avigsidorna med att köpa på nätet, oavsett vad det är, man kan inte titta, klämma och känna. Var för sig ser de lika ut men tittar man riktigt noga ser man en skillnad på materialet även på bild men då behöver man ju en riktig närbild.

Glas och plast (oavsett vilken plast) har lite olika yta men man behöver nästan se dem intill varandra för att se skillnad. Framför allt kan man sluta sig till skillnaden på två väldigt enkla saker, glas är helt enkelt tyngre än plast men framför allt, det absolut enklaste, glas känns kallt och plast varmt när man håller i det.

Ytterligare ett sätt är att slå det lite lätt mot tänderna så hör man också skillnad i ljud men det behöver man träna sig på, det är ju inte alltid man har en av varje! Det kan låta fånigt men det är oftast svårare än man kan tro, ibland blir jag otroligt tveksam själv.