Äntligen!

Får man tycka att det är rätt mysigt att det går mot höst?! Jag tycker väldigt mycket om sol och värme (och mår dessutom bättre när det är varmt) men när sommaren börjar dra sig mot sensommar börjar jag ändå vara rätt nöjd och längtar inomhus till alla mina hobbies och projekt.

Det har under sommaren ”hopat” sig lite. Inte bara beroende på vädret, juli innehöll ju faktiskt en hel del dåligt väder, utan också för att jag under sommaren befinner mig den mesta tiden i torpet.

20200825_082808

Massor med lagningsprojekt ligger och bara väntar, massor med nya smycken/smyckesdelar ligger och väntar på att bli nya smycken och tavlor.

Många, många plastsmycken behöver bli fotograferade och katalogiserade, ett helt skåp i källaren med samlingen ropar efter att bli genomgånget och sorterat.

20200825_072916

Dessutom hänger/ligger det en hel hög i laga eller sy om-högen och tyger som väntar på att bli sydda.

Under sommaren har jag till slut flyttat hemifrån (!) eftersom jag plockat hem den sista leksakslådan från mitt föräldrahem. I denna låda finns mina dockor och dockkläder, dockvagn och en hel del annat som tillhörde min barndom. Men till skillnad från dagens barn hade vi inte så mycket av allting så mycket är rätt sönderlekt och behöver lite omsorg om någon annan liten flicka ska kunna leka med det. Det är också ett av höstens/vinterns projekt.

Sen är det ju allt det vanliga, hem och trädgård som ska skötas (även om jag har hjälp med en del av det), fortsatt försäljning av allt som gömmer sig i hörnorna som inte används längre och inte minst – på grund av mina fysiska problem måste jag vila mest hela tiden så allting tar väääldigt lång tid… Så sen har det nog blivit vår och sommar igen eller vad tror ni?!

Leve de gamla husmorsknepen!

Hittade en sån fin Fasilko (bra kvalitet!) som tyvärr hade fula svettfläckar. Jag köpte den ändå eftersom den var i så himla fint skick i övrigt och med en förhoppning om att kunna få bort fläckarna och rädda den till ett längre liv.

 

Blev lite nervös när jag tittade lite mer ordentligt på den och insåg att guldtrådarna och de fina knapparna lätt skulle kunna förstöras om jag körde den i maskinen. La ut en förfrågan i den underbara, bästa gruppen ”Vintagesnack, vintage info/tvättråd/märkning & inspiration” på FB och efterlyste tips om hur jag skulle tvätta den. Där var en som tipsade mig om att röra ihop potatismjöl och vatten till en pasta och kladda på det på fläckarna, låta det torka och sedan borsta av det. Trodde egentligen inte riktigt på det men tänkte att jag kunde börja med det och testa, kan ju inte förstöra den tänkte jag. Dessutom kostar det knappt något med lite potatismjöl.

Så sagt och gjort, potatismjöl och vatten rördes ihop, väldigt kladdigt, la plast om strykbrädan och under klänningen. På med potatismjöl-kletet och lät den ligga. Döm om min förvåning när jag började ta bort potatismjölet och inser att fläckarna är borta!

Visserligen fick jag skölja den, det räckte inte med att borsta, men efter det var den som ny – helt otroligt. Tänk vad våra mammor, farmödrar och mormödrar kunde, de visste hur man tog hand om sina kläder så att de höll sig fina (och inte tvättades sönder som vi gärna gör nu för tiden).

Det är så tillfredsställande och gör mig så otroligt nöjd att kunna rädda vackra saker, med betydligt bättre kvalitet än idag, vare sig det är smycken eller kläder. Det är fint, håller många år till och man har något som man med största sannolikhet är ensam om – vem vill inte ha det?!

Dessa tider…

Egentligen borde jag ju ha all tid i världen för att skriva men på något märkligt vis gör dessa förskräckliga tider att jag inte får något gjort istället, jag har liksom fullständigt tappat farten…

Men försöker samla ihop mig lite och ändå göra någonting. Blir mest lagning och lite fix, har inte riktigt ro för något mer kreativt just nu.

Köpte en riktigt fin klänning från 60-talet men med trasig dragkedja. Det var ett rätt ”fippligt” projekt eftersom dragkedjan skulle sitta både i foder och yttertyg. Det var dessutom väldigt längesedan jag bytte dragkedja i någonting alls så jag blev väldigt nöjd med utfallet – tycker nog att det knappt syns att den är bytt.

20200414_161605

En gammal skinnpuff som är väldigt sprucken i skinnet fick ett nytt överdrag. Väldigt enkel lösning, rund överdel som jag sedan sydde fast som en kant runt och sedan drog ihop med gummiband undertill. Använde lite stretchigt tyg (inhandlat på Kupan för en billig peng) som gjorde det ännu enklare att få till passformen.

Två relativt enkla lagningar. Nya lås, ett pärlhalsband vars lås hade gått sönder och ett Miracle-armband (skotsk märke) vars lås var försvunnet.

Till sist, en otroligt fin Katja of Sweden. Ropade in den till mig själv för väldigt många pengar, skulle ge mig den i present på min alldeles för jämna födelsedag. Blev så otroligt besviken när jag fick den, den var för liten… Så efter en tvätt (den var rätt solkig) och lite lagade sömmar som gått upp så sålde jag den vidare, snyft. Blir att leta vidare, vill verkligen ha en svartvit Katja i bomullsjersey.

Mode och smycken förändras, 1910-20

Om du vill se hur modet såg ut vid den här tiden, 1910/20-tal (och framåt) så är ett tips att titta på Downtown Abbey, första säsongen. Downtown Abbey börjar nämligen med förlisningen av Titanic 1912. Som alla engelska serier är den trogen sin tid in i minsta detalj.

Förändringen från tidigare var stor, midjor kasade ner och håret klipptes av. Kjolen åkte också upp en bit och det blev urringat. Mycket fransar, paljetter, fastsydda små glaspärlor på klänningar, väskor etc.

När det kommer till smycken var det mycket lååångt som gällde, långa halsband som man antingen bar hellånga eller snodde flera varv om halsen, gärna flera halsband på en gång. Var inte halsbanden långa skulle de istället vara väldigt korta och sitta uppe i/på halsen. Även örhängen hängde ner, kanske inte så långa som vi bär idag men de skulle dingla. Damer hade inte börjat bära armbandsur så du kunde bära armband på båda armarna eller, senare på 20-talet, var det vanligt med överarms-armband som alltså satt mitt uppe på överarmen. Armband från den här tiden är oftast ganska små i storlek, människor var mindre, och hittar du större stela armband som du vet är från den här tiden så har de oftast suttit uppe på armen (på bar arm, inte som de vanliga armbanden som oftast bars utanpå handskarna). Hårprydnade och hattsmycken var också stort.

Mycket ”glitter”, äkta så klart men också väldigt mycket glasstenar i alla former. De äkta stenarna satt på ädla metaller men vi ”vanliga”, vi hade smycken i alla möjliga sorters oäkta metaller. Mycket mässing, olika metaller som skulle likna guld (tombak tex) men även sådant som skulle se ut som silver. Pläterat i både guld och silver hade kommit. Och så infattade glasstenar i alla former och färger.

Om jag dyker ner i plastsmyckens underbara värld så var det celluloid som skulle efterlikna äkta vara, precis som med alla ädla metaller, ville man att det skulle se ut som den ädla varan. När det gäller plast var det sköldpaddsskal, elfenben, korall och liknande material som skulle efterliknas.

På 20-talet hittades Tutankhamons grav och det gjorde att allt ”egyptiskt” blev otroligt populärt. Ormar, skarabeer och alla andra vanligt förekommande symboler från det forna Egypten dyker upp i mängder på smycken.

Roar mig med att fotografera

Håller på med att försöka skapa en lite heltäckande bild av mode/smyckesmode under olika epoker under främst 1900-talet fram till och med 60-tal. Nu är det inte så lätt att avgränsa, mode förändras ju inte från en dag till en annan men jag provar mig fram.

Insåg att jag faktiskt har minst en klänning från varje årtionde förutom de första. Det får jag leta efter framöver, problemet med kläder, precis som med smycken, är att ju längre bak i tiden, ju svårare att hitta. Men det är bara att leta och att vara tålmodig..,

Men – än så länge provar jag mig fram lite med hur jag ska kunna använda min egna klänningar för att visa smyckemodet. Får se om det blir som jag tänkt mig!

De här sex bilderna är 30-tal, tagna med en otroligt vacker klänning med olika smycken från tiden.

 

Räddar inte bara smycken

Det är äldre smycken, framför allt plast, som är min stora passion. Men jag är road av äldre mode över huvud taget så en och annan gång ägnar jag mig åt att återställa en klänning i dess forna glans. Jag är hyfsat sykunnig så jag tycker det är roligt att kunna använda de kunskaperna.

Hittade den här fina svarta klänningen på Kupan. Visste inte vad det var för sorts klänning men med spännande detaljer med gömda fickor såg jag hur välsydd den var, och att den var gammal, så den fick följa med hem. Den saknade ett antal knappar, en tryckknapp hade lossnat och den var i behov av en tvätt. Det hedrar Kupan att de satt två avramlade knappar på en säkerhetsnål och satt fast den på klänningen!

Tack vare bästa och trevligaste FB-gruppen (om man vill ha hjälp med äldre kläder), ”Vintagesnack Vintage info, tvättråd, märkning & massa inspiration”, så lärde jag mig att detta är en högtidsdräkt för sjuksköterskor, även kallad frack. Ålder är svårt eftersom de sett likadana ut i många år, men slutade användas under 60-talet. Jag tror att den är i det senare spannet, alltså 50/60-tal.

Nu har den fått tillbaka sina knappar, plus en ”ny”, tryck-knapp fastsydd igen, tvättad och struken – så här fin blev den!

20200205_110353

 

Lite 60/70-tals nostalgi

Mitt intresseområde sträcker sig fram till skiftet 60/70-tal sedan blir det lite för mycket av min egen tid. Visserligen var jag barn på 60-talet men på 70-talet var jag tonåring och jag har väldigt svårt att gå igång på vare sig smycken eller kläder som jag minns att jag själv hade.

Jag samlar på mig referensböcker men jag köper också äldre tidningar när jag kommer över dem. Jag letar modebilder och annonser för att både se kläder men framför allt smycken. Ska försöka göra ett litet ”referensbibliotek” med gamla annonser, modereportage och liknande. Bra sätt att skaffa sig en blick för hur smycken och mode sett ut över tid. Sen är det ju med tidningar som med smycken, ju äldre ju färre finns att hitta…

Har bläddrat igenom ett par Damernas Värld och Femina från 1970, visserligen övre gränsen för mitt intresse men modet förändras trots allt inte från en dag till en annan…

20200126_143906

Var bara tvungen att ta med en platsannons från Tempo också, så otroligt typiskt för sin tid!

Plötsligt händer det…

Jag är allmän ”sakletare”, jag letar alltid efter äldre plastsmycken, men jag köper i stort sett inget nytt längre, bara second hand. Och eftersom jag är road även av äldre kläder, hemfaller emellanåt åt en och annan 60-talsklänning, så letar jag också äldre klänningar när jag är ute på mina loppisrundor.

Och igår hände det, på avdelningen retro/maskerad hängde en Katja of Sweden! För er som inte kan er modehistoria så var Katja of Sweden en av de stora modeikonerna under 60/70-talet. Hittar man en sådan måste den ju liksom bara köpas, och det var först när jag kom hem som jag provade den – och den passade perfekt!

Sedan gjorde jag lite efterforskningar på åldern och hittade ”min” klänning på två olika ställen, båda uppgav den som 60-tal – så himla roligt, gjorde hela min dag.

Men inte nog med det, igår såg jag en efterlysning på FB från Nordiska museet efter kläder och minnen från NK’s Franska damskrädderi eftersom de ska skriva en bok. Tänkte inte så mycket på det då men idag på morgonen började jag fundera, har inte jag en sådan i garderoben bland mina ”retro/vintage-klänningar”? Jag dök in i garderoben och tog ut min lilla svarta (som jag tyvärr inte går i just nu sorgligt nog) och visst var den från Franska damskrädderiet!

De ska ha insamling och fotografering i Stockholm och Göteborg men eftersom jag inte bor på någondera stället och dessutom inte rent fysiskt klarar att åka dit så mejlade jag lite bilder till dem. Då lärde jag mig att vända på etiketten, där står vem den är sydd åt och när, så himla roligt. Det visade sig att min fina klänning var sydd åt en fru A Wicander (släkt till skådisen kanske?!) 1956. Och det visade sig att de var intresserade av att titta på min klänning. Så nu får jag skicka iväg en god vän att visa upp den.

20191004_105928

Känner mig som värsta specialisten på retro/vintage-mode, som naturligtvis inte är sant, men lite kul att få känna sig som det en dag eller två!